Thursday, December 30, 2010

Sent en julaftonskväll...

"En bild ljuger aldrig" brukar det ju heta. Jag vill påstå att det inte är sant - trots vad denna bild på farsan vill påskina var det nämligen ett glatt och trevligt julfirande vi hade hemma hos familjen.

Dagens:
The Housemartins - Think For A Minute!

Wednesday, December 29, 2010

Färdigjulat.

Sådärja. Då var julfirandet avklarat för detta år. Jag passade även på att ta lite julledigt från bloggandet, därav tystnaden här. Nu har väl det väl i och för sig varit sisådär med regelbundenheten vad gäller det på sistone ändå - att komma igång mer regelbundet med det igen kanske skulle utgöra ett bra nyårslöfte?

Jag tänker inte tråka ut någon med en lång redogörelse av vad jag haft för mig, utan bara konstatera att det varit en bra jul som innehållit en hel del såväl mer som mindre fartfyllda aktiviteter: uppesittarkväll i Torrsla, julafton med familjen, utgång på juldagen, DJ:ande på Pipalucken, fika med gamla goda vänner, lite pulkaåkande och allt annat som hör till.

Jag gillar helt enkelt julen.

Dagens:
Pete Molinari - Streetcar Named Desire

Friday, December 24, 2010

God hjul!

Dagens:
Brian Setzer - Santa Drives A Hot Rod

Tuesday, December 21, 2010

Snyggt jobbat, TPR-kompisar: episod 2!

Jag nämnde ju i söndagens inlägg att min goda vänner och ex-bandkollegor i The Profondo Rosso numera inte bara finns på Spotify och iTunes, utan dessutom fått till en riktigt fin video - något vi pratade om redan på den tiden jag fortfarande var med men aldrig riktigt kom till skott med.

Än en gång: snyggt jobbat, grabbar! Och grattis! "About fucking time"...som man brukar säga.



Dagens:
The Profondo Rosso - First Blood

Monday, December 20, 2010

Världens bästa intro?

Så här års, när det är för snöigt för att köra scooter och lite för kallt för att hänga i garaget, får man hitta annat att fördriva tiden med. Exempelvis googla efter saker man trodde man glömt. Som introt till The Dunwich Horror - en film från 1970 som är löst baserad på en av mina favoritskräckförfattare HP Lovecrafts novell med samma namn.

Filmen i sig är föga minnesvärd, men introt kan mycket väl vara bland det snyggaste som gjorts inom denna genre. Och musiken sedan...MUSIKEN!

Klippet verkar dock bara finnas på ett enda ställe på hela internet och där har de stängt av möjligheterna att bädda in klippet på andra siter, så vill ni se de fina animationerna och lyssna på Les Baxters fantastiska ledmotiv får ni följa den här länken.
Ignorera de första, ganska löjliga, minuterna och fokusera enbart på det animerade introt som kommer igång en bit in i klippet.

Dagens:
Les Baxter - The Dunwich Horror

Sunday, December 19, 2010

Dags att egoblogga lite igen.

Någon slags utkast till demoomslag med en nästan ett år gammal bild på ett ovanligt skäggigt jag. Jag skyller på min då nyopererade visdomstand och att det gjorde för ont att raka sig.

Mina gamla bandkollegor i The Profondo Rosso ligger i, må jag säga. Inte nog med att de finns på både iTunes och Spotify - i dagarna släppte de även sin första musikvideo. Den tänkte jag dock förära ett eget inlägg i dagarna och inte länka till denna gång.

Istället tänkte jag passa på att nämna att det faktum att jag slutat spela med TPR inte på något sätt innebär att jag packat ned gitarren och låst in den i ett källarförråd. Tvärtom har faktiskt en betydligt större andel idéer gått från skisser till färdiga låtar än på länge det senaste året - kanske på grund av att man som "ensam" musiker inte behöver bolla tankar och arrangemang med andra (om det sedan egentligen är något bra eller dåligt låter jag vara osagt).

Jag har även spelat in en del av grejerna och lagt upp dem löpande på MySpace men av någon anledning har det inte blivit av att posta någon ordentlig länk här på bloggen. Förrän nu:
Klicka här.

Det rör sig mestadels om eget material (men en eller två varianter av andras låtar har smugit sig in också) och är inspelat under de allra enklaste förutsättningar framför datorn här hemma och med de möjligheter jag har: en mikrofon, mina gitarrer, ett midikeyboard, GarageBand samt lite andra småinstrument jag samlat på mig under åren. Lofi så det förslår, alltså.

Konstruktiv kritik, förbehållslösa hyllningar och totalsågningar emottages tacksamt.

Dagens:
Tom Waits - The Piano Has Been Drinking (Not Me)

Wednesday, December 15, 2010

Julljudet.

Som vanligt den här tiden på året utsätts man för julmusik i stort sett vart man än går. Tvärtemot vad man kanske kan tro är detta faktiskt inte något som stör mig nämnvärt - jag gillar julen. Den är faktiskt, som jag tidigare skrivit här, tillsammans med midsommar den högtid jag gillar bäst.

Det bör väl dock erkännas att jag vid det här laget är ganska mätt på alla de där jullåtarna man brukar höra mest. Ni vet precis vilka jag menar, inte sant? Om inte räcker det att jag säger "Absolute Christmas" så kan ni säkert räkna ut det.

Jag kände nog att jag fått min dos av dem under alla de julrushdagar jag upplevde under åren som skivbutiksbiträde och att nämnda låtar nu börjat gå på repeat överallt redan i mitten av november gör inte direkt att de känns mindre uttjatade.

När vi julstökade lite här hemma härom dagen passade vi därför på att fixa en lite nyare version av nämnda platta i förhoppning om att få lite omväxling låtmässigt. Tyvärr visade det sig att det nyare låtmaterialet till största delen bestod av gåshudsframkallande (inte på det bra sättet) ballader framförda av diverse Idol-deltagare och wailande smörsångare...vilket så här i eftertankens kranka blekhet inte borde ha kommit som någon överaskning.

Och plötsligt, medan skivan såsade på i bakgrunden, slogs jag av en undran: vad är grejen med det där ljudet som slängs in i var och varannan låt!? Ni vet - det där som låter nästan, men inte riktigt, som ett klockspel. Eller skall det föreställa ringande kyrkklockor som spelar med i melodin?

Det förekommer i flera av de där klassiska jullåtarna som alltid legat med på alla julskivor man kan tänka sig - men här, på den "nya" versionen av Absolute Christmas, upplevde jag det som om det verkligen var med i varenda låt. Det känns lite som om det har blivit någon slags måste att ha det med om låten man håller på att spela in har minsta lilla antydan till jultema.

Det ultimata exemplet är Bryan Adams fantasifullt döpta julepos Christmas Time.
En låt som, förutom titel och text, inte har särskilt mycket med jul att göra överhuvudtaget utan bara låter som vilken ballad från den acneärrade kanadensaren som helst...tills på slutet då det där förbannade julljudet helt plötsligt dyker upp. Jag kan nästan föreställa mig hur Bryan sitter i studion, lyssnar på sin nyligen gjorda inspelning och säger: "Det här låter ju bra - men jag saknar julkänslan". Varpå producenten glatt utropar: "Lugna puckar - det vet jag hur vi råder bot på!" och plockar fram sin midikeyboard.

Mig veterligen finns det inget instrument som låter så. Är det meningen att det skall ge någon slags julstämning? Vara vackert? Rofyllt?
Och VEM bestämde att det skall vara "juligt" att använda just det ljudet?

Personligen skyller jag allt på John & Yoko. Det är nämligen, såvitt jag kan komma på, i deras Happy X-mas (War Is Over) julljudet förekommer för första gången i musikhistorien. Visserligen lite dämpat och gömt bakom en massa bjällror (som jag däremot helt kan förstå vad de har med jul att göra och till och med acceptera att de finns med - även om det också är ett ganska skabbigt trick), men nog finns det där allt.

Nej, förresten. Jag skyller det enbart på Yoko. Mest för att jag vill tro att Lennon hade bättre smak än så.

Dagens:
The Pogues - Fairytale Of New York (inte bara för att det är den kanske bästa jullåten utan främst för att den inte innehåller julljudet)

Friday, December 10, 2010

Huruvida Bob är en fantastisk försäljare eller jag har dålig självdisciplin låter jag vara osagt.

Jag befann mig i Stockholm i onsdags och det bar sig inte bättre än att jag bestämde mig för att gå och luncha med Bob - en man med ypperlig smak vad gäller såväl kläder som fordon (ja, jag menar scooter).

Orsaken till att jag väljer uttrycket "det bar sig inte bättre" är att den gode Tailor Bob numera sköter den lilla klädbutik som går under namnet Mod & Rocker Store och inryms i en sidolokal till anrika EHR Vespa Service. Jag hade nämligen inte planerat att köpa någonting alls under dagen. Eller, jo - möjligtvis en julklapp eller två om jag skulle ramlat över något lämpligt.

Nu slutade det istället med att jag kom hem utan julklappar, men med ny skjorta och halsduk/scarf. Bara sådär. Men vad tusan - det är klart man måste stödja en vän i hans affärer. Och så fick jag faktiskt en bröstnäsduk på köpet också. Dessutom behövde jag nog en ny snygg, halsduk.

Och skjortan, den är ju en Brutus. Klart man måste ha en Brutus.

Dagens:
Desmond Dekker & The Aces - 007 (Shanty Town)

Tuesday, December 07, 2010

Om det här så här illa i Eskilstuna vill jag inte tänka på stackarna i Kumla.

Idag sveptes plötsligt min hemstad in i en märklig odör. En odör jag hörde folk beskriva som både det ena och det andra: svavel, kattpiss, tåbira, utedass, avlopp, pappermassa samt ett antal andra mer eller mindre otrevliga liknelser.

Jag lade först märke till den vid en kortare promenad till det lokala snabbköpet, men snart nog hade den ökat markant i styrka och blev i det närmaste outhärdlig. Den tog sig till och med in i lägenheten, trots väl stängda och tätade fönster och dörrar.

Exakt vad stanken hade sitt ursprung i var en bra stund oklart, men till slut rapporterade lokalblaskan Eskilstuna-Kuriren att den tydligen hade sitt ursprung i någon slags avfallsanläggning strax utanför Kumla som just nu processerade...ja, just det - avfall från pappersindustrin. Personen som kopplade samman stanken med pappersmassa var med andra ord helt rätt ute.

Jag vet att pappersverk brukar kunna lukta tämligen otrevligt, men uppenbarligen är avfallet de ger ifrån sig sju resor värre eftersom lukten spridit sig hela vägen från Norrtorp utanför Kumla till Eskilstuna och (enligt vad jag hört) sedan vidare till Strängnäs - vilket är en nätt liten resa på cirkus fjorton mil. Längre än de flesta SJ-tåg lyckats ta sig senaste tiden med andra ord.

Själv tyckte jag nog för övrigt att odören mest påminde om den man får uppleva varje augusti då grannarna till sin stora glädje (och min stora förfasan) knäcker en nubbe och en burk surströmming. Vilket väl säger det mesta kring vad jag anser om stora delar av svenska befolkningens favoritsensommardelikatess.

Dagens:
John Holt - Hey Jude

Monday, December 06, 2010

Snyggt jobbat, TPR-kompisar!

Förra vintern tog jag beslutet att sluta spela i The Profondo Rosso. Det var inget lätt beslut - dels på grund av att jag var med och startade bandet för ganska många år sedan, men främst för att de är mina goda vänner och att sluta i ett band på många sätt är lite som att bryta upp ur ett långvarigt förhållande.

Därför gjorde det mig riktigt glad när jag fick höra att de nu släppt sin EP på både Spotify och iTunes - den EP vi började spela in i samma veva som jag slutade och som vi pratade om att få släppt redan då. Det låter riktigt, riktigt bra...och jag kan såklart inte förneka att det värmer lite extra att höra att en del av mina gitarrspår fortfarande är med på inspelningarna. Jag önskar såklart pojkarna all lycka och hoppas det här leder till mera nu!

Det har dessutom gett mig en liten pepp på att ta tag i mina egna inspelningar också...jag reggade trots allt en MySpace och har lagt upp lite låtar där då och då sedan redan i vintras. Den senaste så sent som i fredags. Trots det har jag varit ganska dålig på att promota det hela. Främst för att jag gjort det mest för min egen skull då det där med att skriva och spela in musik blivit något av ett beroende eftersom jag hållit på med sådant sedan 14-årsåldern.
I nuläget sitter jag på ytterligare ett par halvfärdiga inspelningar som jag tänker försöka få klara snarast - sedan kommer det nog en liten länk här på bloggen.

Till dess: här borde det egentligen ligga en bild på det snygga The Profondo Rosso-omslaget, men eftersom jag inte har någon sådan blir det länkar till EP:n iställen. På Spotify och iTunes.

Håll till godo - och stöd gärna grabbarna genom att köpa den nu!

Dagens:
The Profondo Rosso - First Blood

Friday, December 03, 2010

Historikern.

En bild som, av förklarliga skäl, aldrig publicerades.

Ibland springer man på fantastiska människor. Ni vet - sådana där som får en att bara vilja följa med dem hem och lyssna till alla otroliga historier de har att berätta.

Jag skriver i stort sett aldrig om jobbrelaterade grejer här på bloggen numera. Det är ytterst medvetet - jag vill helt enkelt skilja på jobb och privatliv och detta är trots allt en högst privat blogg.

För en tid sedan hade jag dock jag ynnesten att spendera några timmar i denna herres sällskap. Bror-Erik. En av de kunnigaste människor man kan hitta vad gäller Eskilstuna och sörmlands lokalhistoria. Det var en smått fantastisk upplevelse. Vi vandrade runt i Eskilstuna centrum och bara lyssnade storögt på allt han hade att berätta. Det spelade ingen roll om vi gick förbi ett hus, en staty, en mur eller något som idag var en parkeringsplats - Bror-Erik hade en historia att berätta om varenda plats. Otroligt fascinerande och jag ville bara, som sagt, följa med honom hem, dricka kaffe till sent på natten och lyssna på alla historier han hade i sitt huvud.

Dagens:
It's A Bird! It's A Plane! - All These Things You Are

Tuesday, November 30, 2010

Någon som känner till en danskurs för folk som vill lära sig gå ned i spagat, göra backdrops och snurra assnabbt? Nä. Tänkte väl det.

Bilden är inte från filmen, utan är en gammal bild jag tog på Soulastatics 12-årsjubileum på Pusterviksbaren i Göteborg.

Som ni kanske vet har jag varit sjukt peppad på Soulboy-filmen jag tjatat om till och från här på bloggen, facebook och twitter ända sedan den första trailern dök upp för ett bra tag sedan.

Idag fick jag äntligen tag i den och det var såklart med stor spänning jag bänkade mig framför TV:n i förhoppning om att få en rejäl dos svängig soul, snygga dansmoves och talkade golv.

Levde den upp till mina högt ställda förväntningar då? Mjo...på sätt och vis i alla fall. Det var helt klart en sevärd film även om handlingen, som till stor del kretsar kring den brittiska northern soul-rörelsen och det klassiska discot Wigan Casino, i ärlighetens namn var en ganska standardiserad växaupp-finnasigsjälv-hittasannkärlek-historia man sett sisådär hundra gånger förut i andra varianter. Lite som någon slags Dirty Dancing om den utspelat sig i norra England på 70-talet.

Inte direkt nyskapande med andra ord. Och visst var den på många sätt lite tillrättalagd och småfånig: det verkar till exempel väl uppenbart att huvudpersonen Joes första kväll på Wigan Casino inleds med att DJ:n slänger på Gloria Jones Tainted Love (visserligen en fantastisk låt, men då det förmodligen är den mest välkända av alla Northern Soul-stompers minst sagt förutsägbart) varpå alla i lokalen rusar upp på dansgolvet och börjar tokdansa med synkroniserat handklapp.

Kärlekshistorien kändes väldigt mycket som något från en av de där filmerna tjejerna i ens klass tjatade om på högstadiet.
Huvudpersonen var mest irriterande och självgod.
Och, med risk för att komma med en halvspoiler så var dance-off scenen på slutet...tja, en dance-off scen. Det räcker väl med att säga det? Visserligen en välkoreograferad sådan men ändå en dance off-scen. Tanken på att två bittra rivaler av engelsk arbetarklassbakgrund skall göra upp genom att duellera i vem som kan göra snyggast backdrops och piruetter (eller "spins" som jag nu vet att det heter i Northern Soul-sammanhang) känns helt enkelt inte riktigt realistisk. Inte ens inom en så pass danscentrerad kultur som den filmen utspelar sig i.

Men allt som allt gillade jag den ändå ganska mycket. Det är trots allt en småtrevlig (om än ganska banal) historia med en kanske inte direkt men ändå tydlig anknytning till den kultur jag brinner så för. Hela Northern Soul-fenomenet var ju på många sätt en utveckling av mod/skinheadscenen och har i sin tur på otaliga sätt bidragit till hur de sistnämnda ser ut idag. Och den var, såklart, fylld av vansinnigt bra musik. Dessutom har jag nog aldrig tidigare varit så sugen på att lära mig dansa ordentligt...


Och så här såg det ut när det begav sig på riktigt.

Dagens:
Larry Williams & Johnny "Guitar" Watson - Too Late

Monday, November 29, 2010

En mogen kväll vägs bäst upp av en riktigt omogen dag.

I fredags åkte jag och Elle, som tidigare nämnts, till Örebro för att delta i Mondo Scooter Clubs säsongsavslutningsfest. Vi var väl en tio-femton pers som träffades för att äta och leka lite lekar (pilkastning och manöverprov med radiostyrd bil). En tämligen lugn tillställning med andra ord. Så pass lugn att jag väl på plats beslutade att hålla mig nykter så vi kunde åka hem efter festens slut framåt natten. "Det kan ju vara skönt att vakna hemma" resonerade jag. Förståndigt så det förslår - och helt out of character för min del. Jag vet verkligen inte vad som for i mig.

Det mogna beslutet stod i bjärt kontrast till vad Elle utsatte mig för dagen efter. Inspirerad av något barnprogram hon sett på TV under morgonen tyckte hon det var läge att utsätta mig för ett litet "bus". Så när jag, pigg och nöjd efter den lugna kvällen innan, hoppade in i badrummet för att göra mig klar för en effektiv lördag fick mig en obehaglig överraskning i form av en tandborste indränkt i salt. Inte nog med detta, framåt kvällen beslutade hon att överaska mig igen: denna gång genom att smeta in badrumshandtaget i handkräm. Otroligt fyndigt.

Nu är jag inte den som blir utsatt för dylika tilltag utan att ge igen. Därför passade jag, efter att ha fått ett fint tips av min gamle vän Anna, på att precis innan vi gick och lade oss skruva loss duschmunstycket och fylla det med tvål. Tanken med detta var att Elenor, som oftast är den av oss som duschar först på söndagarna, skulle täckas av ett lagom ostyrigt lager lödder och inte falls fatta vad som pågick.

Därför blev jag, efter att ha skrockat gott för mig själv medan hon var därinne på morgonen, minst sagt besviken då jag insåg att mitt väl uttänkta bus var en blindgångare. Hon kom nämligen ut och sade inte någonting alls. Inte efter att jag frågat om hon hon märkte något konstigt då hon duschade förstod hon vad jag pratade om. Hennes enda kommentar, efter att jag berättat om mitt lilla prank, var: "jaha - så det var därför det luktade så gott om vattnet" eller något liknande.

Om jag vore du skulle jag dock inte slappna av, Elle. Hämden är trots allt en rätt som serveras bäst kall. Och den kommer när du minst anar det.

Dagens:
Hawksley Workman - Addicted

Friday, November 26, 2010

Because, because, because, because, because....AAAAAAAAHHH!

I onsdag packade jag, Elle och mina föräldrar in oss i bilen och satte kurs mot Nyköping för att hämta upp mormor och sedan se min kusin Cecilia spela rollen som Dorothy i Nymos uppsättning av Trollkarlen från Oz.

Det var trevligt värre och kusinen var duktig...MEN - ända sedan dess har jag haft den där låten de sjunger när de marscherar mot smaragdstaden på hjärnan. Och det är inte ens den svenska versionen som fastnat (jag kan inte ens minnas texten till den trots att föreställningen var på svenska), utan originalversionen i filmen från 1939 med Judy Garland i huvudrollen.

Det första jag tänkt när jag vaknat är: "We´re off to see the wizard, the wonderful wizard of Oz". Det sista jag tänkt innan jag somnat är: "We hear he is a whiz of o wiz, if ever there wiz a was". I sömnen: "If ever, oh ever, there wiz a was the wizard of Oz is one because". Och alla stunder däremellan: "Because, because, because, because, because - because of the wonderful things he does".

Jag har försökt att lyssna på annat. Jag har kollat andra musikalklipp på YouTube. Jag har suttit med gitarren och skrivit egna låtar. Allt i förhoppning om att på något sätt få den irriterande barnramseaktiga låten ur huvudet...men förgäves.
JAG BLIR GALEN!

Ikväll skall jag på säsongsavslutningsfest med mina Örebroska vänner i Mondo Classic Scooter Society. Jag hoppas verkligen att låthelvetet någon gång under kvällen ersätts av en skön soul- eller skadänga istället. Men det lär väl inte hända.


Get - out - of - my - HEAD!

Dagens:
Vad som helst utom den förbannade trollkarlslåten.

Monday, November 22, 2010

Att kombinera nytta med nöje.

Vespan på bilden har ingenting att göra med den i texten, men det känns så trist med en massa inlägg enbart bestående av text att jag slänger in den ändå.

En av de roligare bieffekterna av mitt scooterintresse är de människor man stöter på som man förmodligen aldrig skulle ha träffat annars. Inte bara alla de som jag lärt känna genom alla runs och fester och som jag idag räknar som mina vänner, utan även de som är lite mer otippade - exempelvis de som då och då hör av sig med någon fråga eftersom jag står som kontaktperson för SSK i Eskilstuna.

Exempelvis den herre som kontaktade mig redan i somras, men som jag efter mycket om och men var förbi hos först igår. Jag är kanske ingen guru vad gäller scootermekande jämfört med vissa andra i min bekantskapskrets, men alla de timmar jag spenderat i garaget sedan jag köpte min första Vespa för ett decennium sedan (är det väl nu?) har i alla fall gett mig så pass mycket koll att jag kan vara behjälplig med felsökning och, om det behövs, åtminstone viss mekhjälp.

I det här fallet rörde det sig om en mycket välbevarad Vespa GT med löjligt fräsch originallack. Den såg ut som om den rullat ut från fabriken i Pontadera förra sommaren och hade tidigare ägts av en kvinna som under en säsong kört den som turistpilot i Stockholm innan hon sålde den vidare till den nuvarande ägaren - en numera pensionerad lärare som gladeligen berättade om alla resor han och hans fru gjort med den samt visade upp både instruktionsbok i nyskick samt fulltecknad servicebok.

Dock hade den stått still de sista åren då vissa problem med flödande förgasare uppstått, vilket inte besiktningsmannen uppskattade.
Ett snabbt ingrepp visade att det, åtminstone till synes, inte var värre än en kass flottörnål - vilket turligt nog är både billigt och lätt att få tag på. En ny är redan på gång, så förhoppningsvis befinner sig ännu en plåtscooter på Eskilstunavägarna till våren.

Ett alldeles utmärkt sätt att få en dagen-efter-ett-30-årsfirande-söndag att kännas lite mindre bortslösad och seg.

Dagens:
Daniel Johnston - Like A Monkey In The Zoo

Saturday, November 20, 2010

En norsk trubadur och godisöverdos.

Trots att vi ser ganska mycket på film är det förvånansvärt sällan vi går på bio. Av någon anledning blir det oftast så att vi kollar på film hemma en vardagskväll istället.
Cornelis kändes dock som en film som var värd att släpa sig ned till biosalongen för - om inte annat bara för att få se Hank Von Helvete i sin skådespelardebut.

Nu var faktiskt inte filmen riktigt så bra som jag trodde den skulle vara. Därmed inte sagt att den var dålig, bara att den var ungefär som de flesta andra filmer om dekadenta musiker upp- och nedgång man sett. Dessutom gjorde Hanks märkliga accent att jag hade lite svårt att koncentrera mig på om han egentligen gjorde en bra insats som skådis eller ej. Jag hade istället fullt upp med att tycka att det lät som om han pratade väldigt sakta och accentuerade varje ord för att inte falla in i norska.

En kul överaskning var dock att en av de kvinnliga huvudrollerna (som Cornelis första fru Ingalill) spelades av en gammal gymnasiebekant till mig. Jag hade nämligen inte en aning om hon skulle vara med...eller ens att hon numera var skådespelare, faktiskt.

Fint att gå på bio i alla fall. Jag tror det var första gången på över ett år. Det var även första gången på länge jag köpte smågodis. Jag fyllde en rejäl påse med choklad, lakrits och diverse hårda, sura karameller som jag sedan tryckte i mig i biosalongens mörker...med lätt illamående som följd. Helt oförståeligt beteende från min sida, i synnerhet med tanke på att jag egentligen inte ens tycker om godis. Jag har helt enkelt dålig karaktär, antar jag.

Bio, för mycket godis och magont - det är tydligt att jag inte har förändrats särskilt mycket sedan jag var tio ändå.

Dagens:
Cornelis Vreeswijk - Slusk Blues

Wednesday, November 17, 2010

Kalla mig Rastapopoulos.

Kommer ni ihåg TV-serieversionen av Tintin som gick på SVT då man var liten? Kommer ni ihåg skummisarna i den? Ni vet, de som alltid mötte upp någon annan skummis i mörkret och regnet, oftast i en hamn eller liknande, mumlade lite mystiskt och sedan utbytte hemliga dokument, information eller något annat lurt?

Precis så kände jag mig igår när jag mötte upp två killar på parkeringen utanför Coop för att sälja min gamla iPhone. Som om jag borde se till att ha koll på vad som hände bakom min rygg, vilka som iakttog mig och smyga in kartongen med telefonen lite diskret via bakrutan på den pimpade BMW:n.

Telefonen blev i alla fall såld, grabbarna i bilen verkade nöjda och ingen rödhårig belgare med uppstående lock i pannan dök upp för att sätta mig på plats så jag antar att man kan se det som en lyckad affär.

Dagens:
Janes Addiction - Been Caught Stealing

Monday, November 15, 2010

Gammal skåpmat.

Jag kom på att jag av någon anledning inte lagt upp bilderna från Scooterns Dag i Stockholm, trots att det nu är över en månad sedan. Varken från förmiddagens uppställning på Riddarholmen, workshopen med Tino Sacchi på eftermiddagen eller spelningen med Moving Sounds på kvällen...så nu har jag gjort det - här.

Och apropå det: om någon vet om ifall det går att ställa in att Flickr skall använda fullstora bilder i bildspelen och i så fall var/hur man gör det får ni gärna säga till. Gillar inte att det är små bilder som förstoras för att fylla skärmen och känns oskarpa.

Dagens:
The Moving Sounds - Do The Wolf

Sunday, November 14, 2010

Ronnie är trots allt ett rätt bra namn.

Detta har varit den första helgen på väldigt länge då inga egentliga aktiviteter funnits inplanerade: inga resor någonstans, inga fester att bevista, inga konserter att gå på...inga åtaganden överhuvudtaget. Bara ett par dagar att ta som de kom. Vilket innebar en kort tur i ruskvädret med Touringen för lite häng i Smedjan (lokalen vi hyr med Blacksmiths), umgänge med goda vänner, en fika i Torshälla och allmänt slappande. Fantastiskt skönt.

Helgens höjdpunkt har utgjorts av att Elenors syster Nancy upptäckt att namnet Conny (deras bror) är en kortform av Konstantin som, enligt sidan svenskanamn.se betyder "ståtlig häst med bara en kula".
Skall jag vara ärlig ställer jag mig lite tveksam till sanningshalten i översättningen, men det är inte mindre roligt för det.

Dagens:
Moses - One With The Nature

Wednesday, November 10, 2010

The white stuff.

Jag skulle kunna skriva något om hur mycket snö som fallit sedan igår.
Jag skulle kunna skriva något om att "är det inte lite märkligt att det snöar så mycket redan i början av november?".
Jag skulle kunna skriva något om att hur den gör det extra uppenbart att scooteråkandet nog är över för i vinter och att det känns trist.
Jag skulle kunna skriva något om att prognoserna om "den längsta och kallaste vintern på 1000 år" inte gör saken bättre.
Jag skulle kunna skriva något om hur irriterande det är att att allas facebookstatus plötsligt handlar om snö.

Jag skulle kunna skriva något om hur det ändå känns lite skönt att allt plötsligt blir lite ljusare på kvällarna.
Jag skulle kunna skriva något om hur allt plötsligt känns lite mjukare, fluffigare, mysigare och juligare på grund av det vita täcket det svepts in i.
Jag skulle kunna skriva något om hur all snö gjorde att det kändes som rätt läge att ta årets första glögg.
Jag skulle kunna skriva något om hur gott den smakade.

Men...nej. Det känns som om andra redan skrivit nog om snö, så jag postar ett asgulligt klipp på en kanin som chillar i en pool istället.



Dagens:
Nick Cave & The Bad Seeds - 15 Feet Of Pure White Snow

Friday, November 05, 2010

Har ni en långtråkig helg framför er vet ni nu hur ni skall liva upp den.

Det här må var old news för många, men faktum är att jag helt glömt bort den fantastiske David Thorne som sedan ett bra tag tillbaks på sin sida 27bslash6 ägnat sig åt att irritera, uppröra och driva med folk i största allmänhet, främst via mailväxling.

Jag blev tipsad om honom för ett tag sedan och spenderade ganska lång tid läsandes och skrattandes högt framför datorn (vilket inte säger så lite) men hade helt glömt bort honom, tills jag igår ramlade över en länk till ett nyare inlägg han gjort.

Huruvida korrespondensen han publicerar är på riktigt eller ej spelar ingen roll - det är ändå bland det förmodligen roligaste som någonsin gjort på internet. Jag rekommenderar särskilt missing missy, overdue account och permission slip.

Dagens:
Nate Dogg & Warren G - Regulate

Wednesday, November 03, 2010

Hur skall detta gå?

Det har inte ens gått ett par veckor sedan jag senast plockade ut en scooter ur garaget. Och ändå börjar redan abstinensen bli smått outhärdlig. Att cykla eller köra bil ger mig helt enkelt inte den tvåhjulsfix jag behöver och hur jag skall palla hela vintern utan att få använda gasmusklerna i högerarmen kan jag knappt ens föreställa mig...

Det kanske är dags att få ordning på råttan, köpa ett par dubbdäck och sälla sig till den hårda skaran som kör året runt, trots allt.

Dagens:
Merton Parkas - You Need Wheels

Sunday, October 31, 2010

One, two - Ronnie's coming for you...

Foto: Elenor Kuhlin

Dagens:
The Cramps - I Was A Teenage Werewolf

Saturday, October 30, 2010

Jag ser det som att förbereda sig inför rollen.

Vad som skulle bli en soft fredagskväll med en öl på Nybrogatan avslutades inte förrän vid fyrasnåret på morgonen hemma hos Agne. Med vinylskivor på spelaren samt tomma whiskey- och rom och cola-glas på bordet. Det blir lätt så när man umgås med gamla goda vänner man numera träffar alldeles för sällan.

Därför är det kanske inte så konstigt att jag känner mig något trött när det nu så smått börjar bli drags att dra på sig den randiga tröjan, hatten och handsken och bege mig mot halloween-hullaballoo i Torshälla. Men vad för drömdemon vore jag om jag lät lite sömnbrist stoppa mig?

Dagens:
Johnny Cash och Bob Dylan - I Walk The Line

Thursday, October 28, 2010

Inte så bra som det borde vara.

Jag är medveten om att jag förmodligen framstår som något förbehållslös i min förkärlek till scooter-, mod- och 50-60-talskultur i allmänhet samt att det antagligen känns som om jag per automatik skulle bli övertänd av allt som har det minsta lilla med sådant att göra. Faktum är att jag själv ibland till och med tror det också.

Nu inser jag dock att så kanske inte är fallet.
Efter att ha sett denna trailer är jag nämligen långt ifrån övertänd. Med risk för att verka snävsynt är det någonting med amerikanska mods som glider runt i soliga kalifornien (eller var det nu är) som känns lite...fel. Helt enkelt.

Därmed inte sagt att jag inte kommer att se den - det kommer jag självklart att göra. SÅ pass förbehållslös är jag i alla fall.



Dagens:
Parken - Borta Som Atlantis

Wednesday, October 27, 2010

Behöver jag förklara vem jag skall vara?

Jag har med lite vänlig hjälp och bidrag från min gode vän Ljungman samt farsan lyckats få ihop de två viktigaste accessoarerna och är nu så gott som redo för lördagens traditionsenliga halloweenfest med Elles släkt i Torshälla.

I och för sig har jag inte ett brännskadat ansikte, men jag tror jag skippar den lilla detaljen. Och i ärlighetens namn saknar jag även en rödgrönrandig tröja, men om jag inte av en slump ramlar över en sådan de närmaste dagarna får det väl duga med min vid det här laget lite småslitna beige/grön/grå/rödrandiga trotjänare från Gant.

Dagens:
Screaming Jay Hawkins - I Put A Spell On You

Tuesday, October 26, 2010

Filmtips.

Har just sett klart filmen Gainsbourg som är en aningen udda och symbolisk tolkning av den legendariske sångaren, poeten, kvinnokarlen, provokatören och skandalmakaren Serge Gainsbourgs liv (trots att den av någon anledning slutar sisådär en fem år innan en hjärtattack ändade det).
Tänker inte skriva så mycket mer om den utöver att den är bland det utan tvekan bästa jag råkat på i filmväg på mycket, mycket länge. Den som inte redan sett det tycker jag skall göra det - snarast.



Dagens:
Serge Gainsbourg - Comic Strip

Monday, October 25, 2010

Dagen efter.

När jag började möblera om på bloggen igår var jag ute efter en betydligt mindre rörig, mer minimalistisk känsla än tidigare. Dessutom ville jag att den skall passa för att lägga upp åtminstone lite större bilder och klipp i än vad som fungerat förut - utan att behöva börja krångla med adressbyten samt wordpress eller liknande.

Och såhär efter att ha sovit på det en natt känns det som om jag är ganska nöjd med hur det ser ut nu. Kanske, kanske, kanske att jag kunde byta ut "loggan" i överkant mot någon lite bild eller banner framöver...fast jag vet inte. Jag tror jag tycker det är ganska skönt med bara text.

Tankar kring det?

Dagens:
T Rex - Telegram Sam

Sunday, October 24, 2010

Testing, testing #3...



Nu verkar det gå att posta såväl stående som liggande bilder samt filmklipp i lite vettigare storlek än tidigare. Trevligt!

Testing, testing #2...


Testing, testing...

Ursäkta röran...

...jag bygger om.
Därför kan det komma att se lite konstigt ut till och från framöver. Feedback upskattas!

Dagens:
David Bowie - Changes

Saturday, October 23, 2010

Valpfrossa.

Idag var vi och hälsade på Erik, Jessica och deras 11 rottweilervalpar. En mycket, mycket dålig idé. Åtminstone med tanke på vår lilla lägenhet och att Qusan knappast skulle uppskatta att få sällskap av ett litet energiknippe som inom ett par veckor antagligen skulle vara större än vad hon är. Det är nämligen otroligt svårt att motstå impulsen att säga "jag tar med den här hem nu" när man överfalls av små pipande luddbollar som inget hellre vill än bita, snutta, busa och sova i ens knä.

Jag med ny kompis.
Foto: Elenor Kuhlin


Dagens:
Paul Anka - Puppy Love

Friday, October 22, 2010

Hösttröst.


När man vaknar en fredagsmorgon och finner att grannskapet är täckt av ett snölager trots att det bara är slutet av oktober är det på sätt och vis mysigt. Men för mig samtidigt bittert - det är nämligen det yttersta tecknet på att scootersäsongen är så gott som slut och att de små tvåhjulingarna bör förpassas till garagets mörkret för de kommande månaderna.

Då är det tur att man har bilder som denna liggande. Bilder som påminner en om att det kommer en ny säsong med nya äventyr.

Det är för övrigt smått förbluffande att denna togs för bara lite mer än en månad sedan - under årets Mods Vs Rockers. Jag har för övrigt tagit tag i resten av bilderna därifrån också till slut. Några av dem hittas här.

Dagens:
The MVP's - Turning My Heartbeat Up

Wednesday, October 20, 2010

Röda Korset forever.

Jag älskar att second hand-fynda. Särskilt på Röda Korset, eftersom det oftast är på sådana ställen man kan hitta godbitar som den här kostymen: 100% nyull, fyrknäppt med tygklädda knappar, dubbla sidosprund, flatfront-byxor och bröstficka med lock. En liten tur till skräddaren för att ta in låren och ryggen en smula bara så kommer den att bli fantastisk.

Det enda som skulle kunna göra mig ännu mer nöjd är om den hade biljettficka, men vad fasen...för en spottstyver kan man inte få allt.

Dagens:

Håkan Hellström - Man Måste Dö Några Gånger Innan Man Kan Leva

Tuesday, October 19, 2010

Jag är inte övertygad.

I fredags spelade Imperial State Electric här i stan. Jag spelade skivor på giget och ärligt talat hade jag nog inte varit där annars. Jag är nämligen en av, vad det verkar, fåtalet som inte riktigt förstått Nicke Anderssons storhet. Det är egentligen ganska konstigt - rent teoretiskt sett gillar jag honom. Han tycks trots vara något av en musikalisk arkeolog som aldrig försitter aldrig en chans att lyfta fram det han inspirerats av oavsett om det rör sig om gammal soul, punk, en samtida metalgrupp eller obskyr rock´n roll från 50-talet. Som den populärkultursnörd jag är kan jag såklart inte annat än uppskatta och hysa stor respekt för honom på grund av det. Att han dessutom är en utmärkt musiker gör så klart att jag egentligen borde uppskatta honom ännu mer.

Men, nej. Faktum är att jag egentligen inte gillat något av de projekt han varit inblandad i särskilt mycket. Varken metalmöshet med Entombed eller rockröjet med Hellacopters. The Solution tyckte jag i och för sig var ok - men inte mer än så.
Imperial State Electric förändrade inte direkt saken. De gav en bra show: svettigt, ösigt och elektriskt med rockposer så det räckte och blev över. Men det förändrade inte min känsla för den gode Nicke. Då uppskattade jag förbandet Bruket, vars ganska traditionella svenska Ebba Grön-punk inte fått något vidare välkomnande i recensioner och liknande, betydligt mer.

Jag kan inte sätta fingret på varför, men av någon anledning går jag helt enkelt inte igång på något av det Nicke Andersson hittills varit inblandad i. Men jag hoppas fortfarande på att han skall knocka mig någon gång. Det känns som om han borde göra det.

Det är tur att jag inte har mer än en handfull läsare här på bloggen. Annars skulle jag aldrig våga skriva ovanstående av rädsla för att bli lynchad av truckerkepsbeklädda Hellacoptersfans i slitna svarta Cheap Mondayjeans.

Dagens:
Bruket - Stad Som Aldrig Vaknar

Thursday, October 14, 2010

Korv, någon?

Tog en höstgrillning i Skjulsta i eftermiddags. Det var blåsigt, kallt och...mysigt. Trots att grillen löpte amok och mer eller mindre brände upp korven.

Dagens:
The Kinks - Sunny Afternoon

Saturday, October 09, 2010

Den osminkade sanningen.

Det här fantastiska gamla vykortet illustrerar på ett ypperligt sett hur det ser ut i alla scooteristers drömmar...

...men det är oftast så här det ser ut i verkligheten.

Dagens:
Howlin' Wolf - Smokestack Lightning

Friday, October 08, 2010

Bloggtips.

Det verkar ha hänt något här i Eskilstuna. Från att ha varit mer eller mindre stiltje på bloggsidan från de flesta håll har plötsligt två nya, riktigt bra sådana dragit igång.

Dels Jocke, Jonas och Gyyschs Blixtvisit. När tre så fantastisk fyndiga personer slår sig samman för att skriva ihop kan det naturligtvis inte bli annat än bra. Bloggen handlar om...ja, säg det - roligt är det iaf.

Dagens andra tips är betydligt mer nischat, men inte mindre värt att kolla upp för det. Det rör sig nämligen om Eskilstuna mesta soulsamlare Tony och Ronge som dragit igång Time Will Pass You By. En mp3-blogg av klassiskt snitt på vilken de delar med sig av det bästa och senaste av sina fynd från eBay, loppisar och skivbutiker - en riktig guldgruva för alla oss med förkärlek för Northern, R'nB, modgrooves och allt annat som svänger men är för slöa för att spendera timmar framför datorn budandes på obskyra vinylsjuor.
Tony och Ronge DJ:ar även en hel del (såklart) och kör premiär/releasefest för sin blogg på Filial imorgon. Undertecknad kommer garanterat att vara där och det är väl värt ett besök för alla som gillar att röra på fötterna till den finaste sortens soul.

Dagens:
The Dynamics - Misery

Wednesday, October 06, 2010

Ett projekt utan slut...

Vi har ett nytt vardagsrum. I alla fall känns det så. Det har väl knappast undgått någon att vi är lite av loppisrävar vad gäller inredning. En av de få saker jag inte riktigt tyckt känns rätt sista tiden är soffan och tack vare Elles uppmärksamhet vid ett besök på Röda Korset här om sistenes har vi nu en ny (i alla fall för oss), fin sådan som passar betydligt bättre in i sammanhanget. Då jag inte orkat leta märkning på den vet jag inte så mycket mer om den i nuläget än att det är en bäddsoffa, förmodligen 50-tal och att den är jäkligt snygg.

Dock uppstår så klart andra problem på en gång. Plötsligt känns såväl bokhyllorna från Ikea som står bredvid samt tavlorna, blomman och framförallt lampan på väggen lite fel. Det skulle nog behövas något annat. Kanske en golvlampa? Och ett par fina hyllor ovanför...typ String eller Cadovius.

Det är ju själva fan att man aldrig skall vara nöjd.

Dagens:
Mattias Alkberg BD - Don Quixiote

Tuesday, October 05, 2010

Vippbrädor, italienska herrar på Café Opera, band i tighta kavajer och "missade" tåg.

När jag satte mig på tåget till Stockholm för att bevista Scooterns Dag i Stockholm i lördags var planen att ta sista tåget hem. Så här i eftertankens ljus förstår jag inte riktigt hur jag kunde tro att det faktiskt skulle bli så.

Dagen och kvällen var nämligen minst sagt späckad med aktiviteter. Första anhalt var Riddarholmen, där det bjöds på uppställning och gymkhana. Trist att inte vara med och köra såklart, men med tanke på hur pass kallt det var känns det ändå som om jag gjorde rätt val.

Efter att ha tittat på när de andra körde slalom mellan koner och över vippbrädor ett tag begav vi oss vidare till dagens höjdpunkt - eller iaf vad jag trodde skulle utgöra dagens höjdpunkt: workshopen med Tino Sacchi på Café Opera (av alla jäkla ställen). Tino är, för er som inte vet det, något av en legend i scootervärlden. Han har varit med sedan den gamla goda tiden, rest över större delen av jordklotet på sin Lambretta och med sitt företag Lambretta Evergreen utvecklat fler eftermarknadsprodukter än de flesta andra tillverkare tillsammans. En sann legend och att träffa honom är för en scooterist att jämföra med vad det skulle vara för en chopperentusiast att få träffa någon av gubbarna från American Choppers.
Med andra ord hade jag såklart hoppats på en rejält dos matnyttig info om mek och nya delar...fast riktigt så blev det inte. Istället fick vi något som snarare var en liten förevisning av hans semesterbilder från de många och långa resor han företagit sig på två hjul. Inte riktigt vad jag förväntat mig - men icke desto mindre intressant. Vi snackar trots allt om en herre som kört sin scooter genom Australien, Afrika, Amerika och Europa och det är inte direkt varje dag man får se en bild på en Lambretta parkerad bredvid Ayers Rock.

Efter att ha minglat färdigt på Café Opera bjöds det lite förfest innan vi begav oss ned till Liffeys där Stockholm Mods arrangerade scooterbar. Det var där någonstans jag insåg att min grundplan var på väg att gå i stöpet och ringde Elenor för att meddela att det där med att ta sista tåget hem nog inte skulle hända. Istället stannade jag kvar och kollade på Moving Sounds som bjöd på en sjuhelsikes show. De kan mycket väl vara ett av Sveriges bästa modband just nu - trots att de hållit på i tio år.

Sedan: dans, snack, efterfest i ett garage och slutligen hem till bäste David som vänligt nog försåg mig och Norrköpings-Jensa med sovplats på kort varsel.

På söndagen var vi alla av förståeliga skäl en smula sega i starten. Men när vi väl masat oss upp och tjatat lite över ett par koppar kaffe kändes det trots allt rätt ok och efter att ha ätit en grym tunnbrödsrulle på E4 Baren fick jag schangtilt nog skjuts av Jensa till Södertälje. Skönt med sällskap en bit på vägen och att få en lite kortare tågresa.

Kort sagt - en fin helg. Precis som alltid när det gäller de här grejerna.

Gissa vilka som är italienarna (tips: killen i orange keps längst till vänster är INTE en av dem).
Foto: Marcello Colombo


Dagens:
Moving Sounds - Out Of This Mess

Wednesday, September 29, 2010

Trotjänare.

Än så länge har jag inte gjort några synliga förändringar på bloggen...men ett första steg får bli att sluta använda rubriken "fotoblogg" för de inlägg som fokuserar på bild. Det känns lite överflödigt på något sätt.

Hur som helst - jag har sent omsider lagt upp lite foton från Run & Party II. De hittas här och får i detta inlägg representeras av mina största trotjänare (förutom Qusan och scootrarna då, förstås).

Dagens:
Blur - Blue Jeans

Man tager vad man haver.


I lördags fyllde Elle år. Dagen firades under sanslöst lugna former - film och lite mat på kvällen samt fika för hennes syskon med barn på dagen. En fika som kvällen innan snabbt bestämdes skulle genomföras i maskeradform. Således söktes garderob och vind hastigt igenom i jakt på lämpliga accessoarer på förmiddagen. Resultatet blev, om jag får säga det själv, inte så pjåkigt trots allt...

Dagens:
France Gall - Poupée De Cire, Poupée De Son

Friday, September 24, 2010

Facelift på gång.

Jag har bestämt mig för att ge bloggen en ansiktslyftning inom snar framtid - delvis för att den sett likadan ut sedan jag skrev mitt första inlägg för ganska exakt fyra år sedan, men mest för att försöka ge min på sistone falnande blogglöd lite väl behövligt bränsle.

När det blir klart och hur det kommer att se ut återstår att se. Likaså om några fler inlägg görs innan dess eller ej.

Tills vidare lämnar jag er med följande trailer. En trailer som gjort mig mer peppad på en film än någon gjort på väldigt länge. Trist bara att den verkar omöjlig att se i Sverige...



Vi syns när vi syns.

Dagens:
Gloria Jones - Tainted Love

Saturday, September 11, 2010

Lika som bär.

Det är ganska kaxigt att matcha hunden med stövlarna.

Dagens:
The Cramps - Human Fly

Thursday, September 09, 2010

Så mycket av en självplågare är jag inte.

Idag fick jag en kallelse till käkirurgen. Lagom såhär när så gott som alla besvär jag haft efter min visdomstandsoperation i vintras lagt sig tycker de tydligen det är dags att dra ut tanden på alla sidan - som jag inte ens haft några besvär med. Den som min tandläkare vid senaste besöket sade är lite för stor risktagning att dra ut eftersom den sitter ännu sämre till och han därför tyckte de borde låta vara.

Med andra ord: skulle inte tro det, va?

Dagens:
Goran Bregovic - Underground

Monday, September 06, 2010

Mods Vs Rockers 2010!

Mods Vs Rockers 2010 sammanfattas bäst med det SMS jag fick från en god vän i förmiddags som svar på mina försök att både ringa och messa honom på lördagskvällen samt under söndagen för att höra om vi skulle köra tillsammans en bit på vägen hem:
"Ledsen för sent svar. Det blev en blöt tillställning".

Så sant som det är sagt (skrivet?). Och det är bland annat därför jag inte orkar lämna någon längre redogörelse av allt som hände. Inte heller, för ovanlighetens skull, posta några bilder från träffen än (även om de såklart kommer så småningom). Istället får ni nöja er med ett par YouTube-klipp som andra lagt upp ifrån dagen. Vad som sedan hände under kvällens fest på Färgfabriken tänker jag inte ens gå in på - utöver att säga att det var roligt. Tror vi.

Håll till godo!


Det traditionsenliga mötet mellan mods och rockers på St Eriksbron. Lägg märke till rökmolnet från våra nemesis oljedrypande rishögar på andra sidan.



Och så nästa möte - i Vinterviken denna gång. Och uppgörelse i form av dragkamp.
Första vändan gick sådär...



Andra vändan gick också sådär...om än på ett annat sätt.



Och så de båda lägrens gemensamma avfärd från Vinterviken för att sedan köra tillsammans till Nytorget där det var uppställning ett tag innan vi fortsatte på förfest inför kvällens party.
Det går nästan inte att beskriva i ord hur maffigt det känns att köra tillsammans med drygt tvåhundra andra tvåhjulingar genom centrala Stockholm. Trots att över hälften var stora, äckliga, rykande monster.

Sedan undrar ni förstås hur det gick för oss? Tyvärr förlorade vi för tredje året i rad. Såväl, som ni har sett på ovanstående klipp, i dragkampen som i antal - rockers var ungefär 30 hojar fler än oss. Men precis som tidigare år spelar det ingen större roll. Vi var trots allt, som vanligt snyggast. Dessutom är det ju, för att citera Jonathan som står längst fram i vårat läger under dragkampsklippet ovan "inte mod att vinna".

Dagens:
The Cooperettes - Shing-A-Ling

Friday, September 03, 2010

Snart så...

Över en vecka sedan igen.
Men i helgen är det dags för ModsVsRockers i Stockholm igen - en av årets scooterhöjdpunkter. Så nästa vecka lär det väl komma ett ordentligt inlägg till sist...

Dagens:
The Flaming Lips - Yoshimi Battles The Pink Robots Part 1

Thursday, August 26, 2010

Fotoblogg - Natt.

Dagens:
The National - You've Done It Again, Viginia

Wednesday, August 25, 2010

Apropå tysk schlager...


Om låtarna som var med i Melodifestivalen idag lät som den här klassikern (som rullade otaliga gånger natten mellan lördag och söndag i Nybro) skulle till och med jag kunna tänka mig att följa spektaklet.

Dagens:
Samma som igår.

Tuesday, August 24, 2010

Run & Party II - trilskande scootrar, sena nätter, konstiga drycker och dåliga ordvitsar baserade på könsord.


Det verkar som om alla scooterruns jag åker på korrumperar mitt sinne för moral. I helgen, under Run & Party II i Nybro, tog jag nämligen ett avtramp från en stig jag följt sedan jag var 15 år.

Vi hade finbesök i form av den gamla gode Malmö-scooteristen Calle och hans flickvän Katie. Han bor numera i Hong Kong och hade med sig någon slags kinesisk elixir som enligt texten på flaskan skulle vara bra bra för potensen, njurarna samt din qi och ge förnyad energi och livslust.
Dekokten innehöll, förutom rejäla mängder alkohol, allsköns örter samt "various kinds of penis". Ja, precis. Penis.

Jag har varit vegeterarian så länge att jag inte ens kommer ihåg hur kött smakar. Men trots det kunde jag inte motstå denna frestelse. Jag menar, hur ofta är det man får chansen att smaka tvättäkta penissprit?

Faktum är att det var riktigt gott - särskilt blandat med kola, vilket ledde både till att flaskan tog slut ganska snabbt och att somliga blev ganska trötta ganska tidigt (förvånande nog med tanke på att den skulle vara "revigorating and energizing". Det ledde även till alldeles för många skämt baserade på dryckens innehåll. Skämt i stil med "Du ser lite trött ut - fått för mycket kuk?", "Jag åkte till Nybro och allt jag fick var kuk i munnen", "Det måste vara något fel på den här drinken - den smakar..." - ja, ni hajjar.

Förutom dessa utsökta exempel på finkänslig humor bjöd helgen på så mycket roligt och bisarrt att det nog inte går att summera i ett blogginlägg. Stickan och Spetan, som arrangerade, hade engagerat halva byn som personal. Det fanns walkietalkies att ropa efter mer öl i, ett utomshustält där festandet tog plats och det dansades till tysk schlager till tidigt på morgonen, världens största frukosbuffe, lekar, utlottningar och...ja, allt. Faktiskt.

På lördagen kördes ett mini-Cannonball (som med sina 18 mil inte var så mini) under vilket vi togs runt halva småland (min Lambretta bestämde sig för att strula rejält så jag kom med största sannolikhet sist). Prisbordet var dock så dignande att jag fick en rejäl påse godsaker i alla fall. Dessutom fick jag ett extra pris i form av däck och slang eftersom jag "orkat ta mig dit trots att jag arrangerat en träff själv helgen innan". Samt en hel ICA-kasse full med djupfryst Quorn och falafel som blivit över att ta med mig hem på söndagsförmiddagen. Vad säger man? Världsklass är bara förnamnet.

Och då har jag ändå inte nämnt alla galenskaper som tog under nätterna. Vilket, vid närmare eftertanke, kanske är lika bra...

Vi var inte så många - förutom jag och farsan (som helgen till ära valde att följa med på äventyr) skulle jag gissa på max ett fyrtiotal personer till. De flesta från Skåne. Men oj, vad det räckte.

Kort sagt en av de roligaste träffar jag någonsin varit på. Stort tack till Stickan och Spetan! Vi syns nästa år. Garanterat.

Centrera
Michaele och Calle visar stolt upp ingredienserna i den nu klassiska Run & Party-groggen kuk och cola.

Dagens:
Wencke Myhre - Er Hat Ein Knallrotes Gummiboot

Friday, August 20, 2010

Fotoblogg - All original.


Mogge har en sjukt vacker Lambretta LI med originallack. Klart han måste föräras ett eget inlägg. Lite fler bilder från Eskilsphenia 2010 finns här.

Nu drar jag till Nybro och Run & Party över helgen. Än är inte säsongen över...

Dagens:
Small Faces - Ogdens Nut Gone Flake

Thursday, August 19, 2010

Bästa. Cliffhangern. Någonsin.

Jag vet att jag redan tjatat om detta på såväl Twitter som Facebook, men jag känner mig ändå tvungen att posta det här också - om inte annat för att få ett avbrott från senaste tidens scooterinlägg.

Jag har följt True Blood sedan första avsnittet nu och måste nog säga att det utan någon som helst tvekan är den bästa tv-serie jag sett på väldigt, väldigt länge. Kanske sedan Twin Peaks, till och med.

Dessutom blir den, vilket enligt mig är ovanligt vad gäller längre tv-serier, bara bättre och bättre hela tiden. Slutet på senaste avsnittet (episod 3, säsong 9) har jag dock ytterst svårt att se hur de någonsin kommer att kunna toppa.




Dagens:
Jace Everett - Bad Things

Wednesday, August 18, 2010

Eskilsphenia 2010!


Det verkar krävas att något som haft med scootrar att göra har hänt för att jag skall komma mig för att blogga numera. Vet inte varför...det kanske helt enkelt är dags att omvandla detta till en renodlad scooterblogg? Eller så skärper jag mig bara.

Hur som helst - i helgen gick Eskilsphenia 2010 äntligen av stapeln. Dryga 50-talet scooterister från när och fjärran anlände till lilla Tuna på lördagsförmiddagen och tillsammans ägnade vi oss sedan åt kortegekörning genom staden, uppställning längst med ån under vilken E-tunabor och Å-festare fick en smak av hur en riktig tvåhjuling skall se ut, framröstning av snyggaste scooter, förfest och badhäng i Vilsta, fest på Café Kaka och sedan efterfest (återigen i Vilsta) till alldeles tidigt på morgonen.


Det hela var en grym dag, kväll, natt och morgon. Men ärligt talat är det samtidigt lite skönt att det är över för i år. Trots att Eskilsphenia är en i sammanhanget ganska liten träff är det mer jobb än man tror att samordna något sådant här och ärligt talat var sista veckan...tja, låt mig använda uttrycket "en smula stressig" för min del.
Trots en del strul i form av DJ-avhopp, ändrade öppettider på uteställen och diverse missförstånd blev allt, mycket på grund av all hjälp från mina kollegor i Blacksmiths, toppen till slut och jag hoppas och tror att alla deltagare hade lika kul som jag.

Stort tack till alla som kom och ett jättegrattis till Josse från Örebro som vann omröstningen med sin nyrenoverade vita Vespa GS 160! Nu är det bara ett år kvar till nästa Eskilsphenia...


Dagens:
Jackie Wilson - (Your Love Keeps Lifting Me) Higher And Higher

Monday, August 09, 2010

Tillbaka till ordningen.

Sådärja - 23 dagar sedan förra inlägget. Har inte orkat räkna efter, men är tämligen säker på att det är personligt rekord.

Men det har ju trots allt varit sommar och även om jag sköter mig själv nu och därför inte har någon direkt semester så har Elle haft det. Så, jag har helt enkelt tagit en paus ifrån bloggandet.

Jag tänker inte ens försöka ge någon slags sammanfattning av vad som hänt under dessa 23 dagar. Mer än att säga att de, utöver det man kan förvänta sig, innefattat en hel del tältande, en hel del bilåkande samt, såklart, en hel del mat och dryck.

Nu återgår vi till det vanliga.

Dagens:
Soul II Soul - Back To Life (Back To Reality)

Monday, July 19, 2010

Allt som behövs.

Några goda vänner från Stockholm och Finland med samma intresse som en själv, lite snacks, rejäla mängder Jaluviina och en campingplats i Falun är allt man behöver för att få till en riktigt bra helg.

Då gör det liksom ingenting att det regnar och åskar hela tiden, den 20-milafärd genom Dalarna man planerat in skiter sig på grund av att folk tappar sina avgasrör och att det är lite jobbigt att ta sig dit och hem eftersom den nytrimmade Lambrettan inte blivit så klar som man hoppas och man därför tvingas köra hela vägen fram och tillbaka på lagom trött Vespa Touring med originalmotor - med passagerare och packning för två personer på pakethållaren.

Varför kan inte varje helg vara så här?

Dagens:
Johnny Johnson & The Bandwagon - Breakin' Down The Walls Of Heartache

Friday, July 16, 2010

Det kostar att ligga på topp, som man säger.

Cirka åtta timmars sömn på två dygn. Lång, jobbig färd till och från Knutby. Blodblåsor på händerna, olja i varenda por och alldeles för lite mat.

Resultatet: en nytrimmad Lambretta med elektronisk variabel tändning och 12-volts elsystem.

Det var det värt.

Dagens:
Morrissey - The Boy Racer

Wednesday, July 14, 2010

Kort sommarupdate,

Sedan i fredags har vi varit on the road - för att citera titeln på det gamla fina beatnikeposet av Kerouac.

Bilen har tagit oss runt halva Sverige känns det som. Vi har, ofrivilligt, campat i närheten av Diggiloo (precis lika obehagligt som det låter). Vi har firat Apelmos 30-årsdag i Värnamo tillsammans med gamla bekanta och bekantkompisar. Vi har upplevt det kanske värsta åskväder jag någonsin skådat. Vi har åkt längst Österlen. Vi har varit på Sveriges kanske mysigaste camping med Sveriges kanske finaste strand och Sveriges kanske fulaste namn. Vi har bränt oss rejält vid Stendörren.

Nu är jag hemma och vänder. Typ. Tidigt imorgon bitti bär det av till Knutby för en heldags Lambretta-mek och trimning hos bästa Lammypastorn Marcello. Förhoppningen är att en dags hårdmekande skall räcka för att hinna färdigt så att vi sedan kan ta den då nytrimmade scootern till Dalarna på fredag.

Tidsoptimist - jag? Nädå.

Dagens:
Madness - Forever Young

Friday, July 09, 2010

Tack, men nej tack.

Nu är Power Big Meet igång. Jag förutsätter att så gott som alla känner till företeelsen, men för den som mot all förmodan inte gör det kan jag berätta att det rör sig om en av världens största bilträffar, men fokus på i huvudsak gamla amerikanare och raggarkulturen.

Spektaklet tar plats i Västerås och kort sagt innebär det att hela staden för ett par dagar förvandlas till ett smärre raggarparadis med allt vad det innebär av flottiga frisyrer, jeansvästar, topprenoverade jänkare, rosthögar, cruising och raketfylla i dagarna tre.

Västerås ligger bara några mil från Eskilstuna så nu tänker ni antagligen att jag, med mitt fordonsintresse, självklart kommer att bege mig dit och delta i folkfesten. Kanske ta en mellanöl med raggarna och till och med åka en vända i baksätet på någon härligt vräkig gammal Cadillac till tonerna av Eddie Meduza?

Skulle inte tro det, va. Jag hoppar i min Ford Ka och drar till Värnamo istället.

Dagens:
The Tallest Man On Earth - Walk The Line

Thursday, July 08, 2010

En bild säger mer än tusen ord brukar man ju säga...

Plötsligt blev det ganska roligt att sitta framför datorn igen - trots fint väder ute.

Dagens:
Evie Sands - Picture Me Gone

Wednesday, July 07, 2010

Någonting har hänt.

Jag vet många som har problem med att gå till tandläkaren. Antar att det har att göra med den kliniska, sterila sjukhuskänslan, lukten av desinfektion, ljudet av borrar eller tidigare traumatiska upplevelser relaterade till elaka tandläkare. Jag vet inte - själv har jag aldrig haft problem med det...tidigare.

Idag skall jag till tandhygienisten och slipa bort lite missfärgningar jag fått efter Hexidentkuren i samband med bortplockandet av min visdomstand i vintras. Och jag är nervös. På gränsen till rädd faktiskt. Tanken på ljudet av slipande, smaken av rengöringspasta och att ligga där med en skarp lampa i ansiktet och munnen vidöppen känns minst sagt obehagligt.

Damn you, käkkirurgen. Du har har förstört mig!

Dagens:
The Drums - It Will All End In Tears

Tuesday, July 06, 2010

Vem sade att sommaren är till för att vila upp sig?

I helgen var vi det bröllopsdags igen - denna gång var det min gamle bandkollega och vän Jesper som gifte sig med sin Karolina. Jag hade lovat Elenor att lämna kameran hemma, därför blir det ingen bild. Ni får helt enkelt ta mitt ord på att det var vackert.

Utöver detta har Blacksmiths utökats med ytterligare en medlem: min gamle arbetsgivare Micke drog nämligen till Västerås och mer eller mindre impulsköpte en PX -96 efter att ha varit sugen ett bra tag. Välkommen, Micke!
Vi har dessutom beställt patchar och klistermärken till klubben och hoppas på att de dyker upp inom ett par veckor.

Dessutom har jag bokat tatueringstid igen (det är äntligen dags att göra den där Lambretta-gaddningen jag funderat på så länge). Nästa onsdag är det dags. Och dagen efter har jag tid reserverad hos allas vår Lambretta-pastor Marcello för trimning av min Silver Special - vi drar till Dalarna med några goda scootervänner på fredagen och då kan det ju vara skönt att ha fått ordning på den ordentligt, tänker jag (och bara för att förekomma er andra Lambrettister som brukar läsa här kan jag säga att, ja - jag VET att det är minst sagt på gränsen till överpositivt att hoppas få allt att fungera fint på en dag).

Till helgen finns det en liten roadtrip via bil planerad - jag och Elle funderar på att dra till Värnamo och bevista min andre gamle bandkollega Eriks 30-årsfest och sedan spendera ett par dagar längst med Österlen.

Och emellan allt detta tänkte jag hinna jobba lite, börja pilla med en ordentlig hemsida, dona med lite grejer kring Eskilsphenia och i största allmänhet styra upp en del saker.

Som om det inte räckte med det tänkte jag dra och köpa en iMac dag. Bara sådär.

Det är med andra ord ett par hektiska, och potentiellt ganska kostsamma, veckor jag har framför mig. Men det kan det vara värt...väl?

Dagens:
Traste Lindens Kvintett - Kulorna Skall Rulla

Friday, July 02, 2010

Midsummer madness,


Det tog mig alltså ganska exakt en vecka att få till ett inlägg om midsommarafton. Där ser man.
Jag skyller i vanlig ordning på annat att göra, scooterutflykter och mekande, soliga dagar och varma kvällar.

Hur som helst firades midsommar enligt traditionerna inledningsvis med häng hos Elles släkt i Torshälla för att sedan fortsätta i PG och Schampans sommarstuga i Vallby. Egentligen behöver jag inte berätta mer än så - bilden ovan, tagen i samband med solens uppgång tidigt på midsommardagens morgon säger väl det mesta. Det var helt enkelt, med undantag för upptäckandet av en illasinnad cykelluftning vid tid för hemgång kring sex på morgonen, precis lika bra som det brukar vara.

Dagens:
Jimmy Cliff - Wonderful World, Beautiful People

Friday, June 25, 2010

Fotoblogg - Första doppet!

Igår tog Elle årets första dopp. Det är ovanligt sent för att vara henne. Och idag är det midsommar. Det blir häng med släkten i Torshälla och därefter nattaktiviteter med EAHC-crew i Vallby. Helt enligt traditionerna, med andra ord.

Dagens:
The Kinks - Dedicated Follower Of Fashion

Thursday, June 24, 2010

Råttan lever!

Igår kväll träffades vi i Blacksmiths för lite soft häng i mitt garage igen. Tanken var att jag skulle ägna lite energi åt Råttan, som blivit en smula åsidosatt till förmån för annat sista tiden. Efter en stunds grävande efter utbytesdelar i kartonger fyllda av skräp jag sparat då jag fixat med andra scootrar, lite mätande, lödande och skruvande kunde jag hälla i soppa, kicka och...tja, resultatet kan ni se i klippet nedan:



Välkommen tillbaks till livet, Råttan!

Dagens:
Johnny Dorelli - Arriva La Bomba