Trots att vi ser ganska mycket på film är det förvånansvärt sällan vi går på bio. Av någon anledning blir det oftast så att vi kollar på film hemma en vardagskväll istället.
Cornelis kändes dock som en film som var värd att släpa sig ned till biosalongen för - om inte annat bara för att få se Hank Von Helvete i sin skådespelardebut.
Nu var faktiskt inte filmen riktigt så bra som jag trodde den skulle vara. Därmed inte sagt att den var dålig, bara att den var ungefär som de flesta andra filmer om dekadenta musiker upp- och nedgång man sett. Dessutom gjorde Hanks märkliga accent att jag hade lite svårt att koncentrera mig på om han egentligen gjorde en bra insats som skådis eller ej. Jag hade istället fullt upp med att tycka att det lät som om han pratade väldigt sakta och accentuerade varje ord för att inte falla in i norska.
En kul överaskning var dock att en av de kvinnliga huvudrollerna (som Cornelis första fru Ingalill) spelades av en gammal gymnasiebekant till mig. Jag hade nämligen inte en aning om hon skulle vara med...eller ens att hon numera var skådespelare, faktiskt.
Fint att gå på bio i alla fall. Jag tror det var första gången på över ett år. Det var även första gången på länge jag köpte smågodis. Jag fyllde en rejäl påse med choklad, lakrits och diverse hårda, sura karameller som jag sedan tryckte i mig i biosalongens mörker...med lätt illamående som följd. Helt oförståeligt beteende från min sida, i synnerhet med tanke på att jag egentligen inte ens tycker om godis. Jag har helt enkelt dålig karaktär, antar jag.
Bio, för mycket godis och magont - det är tydligt att jag inte har förändrats särskilt mycket sedan jag var tio ändå.
Dagens:
Cornelis Vreeswijk - Slusk Blues
No comments:
Post a Comment