Vespan på bilden har ingenting att göra med den i texten, men det känns så trist med en massa inlägg enbart bestående av text att jag slänger in den ändå.En av de roligare bieffekterna av mitt scooterintresse är de människor man stöter på som man förmodligen aldrig skulle ha träffat annars. Inte bara alla de som jag lärt känna genom alla runs och fester och som jag idag räknar som mina vänner, utan även de som är lite mer otippade - exempelvis de som då och då hör av sig med någon fråga eftersom jag står som kontaktperson för SSK i Eskilstuna.
Exempelvis den herre som kontaktade mig redan i somras, men som jag efter mycket om och men var förbi hos först igår. Jag är kanske ingen guru vad gäller scootermekande jämfört med vissa andra i min bekantskapskrets, men alla de timmar jag spenderat i garaget sedan jag köpte min första Vespa för ett decennium sedan (är det väl nu?) har i alla fall gett mig så pass mycket koll att jag kan vara behjälplig med felsökning och, om det behövs, åtminstone viss mekhjälp.
I det här fallet rörde det sig om en mycket välbevarad Vespa GT med löjligt fräsch originallack. Den såg ut som om den rullat ut från fabriken i Pontadera förra sommaren och hade tidigare ägts av en kvinna som under en säsong kört den som turistpilot i Stockholm innan hon sålde den vidare till den nuvarande ägaren - en numera pensionerad lärare som gladeligen berättade om alla resor han och hans fru gjort med den samt visade upp både instruktionsbok i nyskick samt fulltecknad servicebok.
Dock hade den stått still de sista åren då vissa problem med flödande förgasare uppstått, vilket inte besiktningsmannen uppskattade.
Ett snabbt ingrepp visade att det, åtminstone till synes, inte var värre än en kass flottörnål - vilket turligt nog är både billigt och lätt att få tag på. En ny är redan på gång, så förhoppningsvis befinner sig ännu en plåtscooter på Eskilstunavägarna till våren.
Ett alldeles utmärkt sätt att få en dagen-efter-ett-30-årsfirande-söndag att kännas lite mindre bortslösad och seg.
Dagens:
Daniel Johnston - Like A Monkey In The Zoo
Exempelvis den herre som kontaktade mig redan i somras, men som jag efter mycket om och men var förbi hos först igår. Jag är kanske ingen guru vad gäller scootermekande jämfört med vissa andra i min bekantskapskrets, men alla de timmar jag spenderat i garaget sedan jag köpte min första Vespa för ett decennium sedan (är det väl nu?) har i alla fall gett mig så pass mycket koll att jag kan vara behjälplig med felsökning och, om det behövs, åtminstone viss mekhjälp.
I det här fallet rörde det sig om en mycket välbevarad Vespa GT med löjligt fräsch originallack. Den såg ut som om den rullat ut från fabriken i Pontadera förra sommaren och hade tidigare ägts av en kvinna som under en säsong kört den som turistpilot i Stockholm innan hon sålde den vidare till den nuvarande ägaren - en numera pensionerad lärare som gladeligen berättade om alla resor han och hans fru gjort med den samt visade upp både instruktionsbok i nyskick samt fulltecknad servicebok.
Dock hade den stått still de sista åren då vissa problem med flödande förgasare uppstått, vilket inte besiktningsmannen uppskattade.
Ett snabbt ingrepp visade att det, åtminstone till synes, inte var värre än en kass flottörnål - vilket turligt nog är både billigt och lätt att få tag på. En ny är redan på gång, så förhoppningsvis befinner sig ännu en plåtscooter på Eskilstunavägarna till våren.
Ett alldeles utmärkt sätt att få en dagen-efter-ett-30-årsfirande-söndag att kännas lite mindre bortslösad och seg.
Dagens:
Daniel Johnston - Like A Monkey In The Zoo
No comments:
Post a Comment