30-årsfester, skivspelningar och folk som inte förstår sig på musik ute.

Jag brukar vara bra på att proppa mina helger fulla med aktiviteter, men den här gångna helgen hade jag verkligen överträffat mig själv.
På fredagen skulle jag DJ:a på Harrys (av alla ställen - har inte satt min fot där sedan en spelning för ett par år sedan förutom för en snabb öl i puben någon gång) då Markus Krunegård spelade. Och lördagen hade jag verkligen lyckats fylla till bredden: två 30-årsfester skulle bevistas. Och dessutom skulle jag DJ:a på Raw (där den ena festen hölls) efter att de öppnat för allmänheten framåt natten. Starkt jobbat, om jag får säga det själv.

Det blev dock bra och inte hälften så stressigt som jag trodde. Fredagens gig var riktigt roligt. Vilket jag faktiskt inte förväntat mig eftersom mina erfarenheter av Harrys-publiken i ärlighetens namn är sådär. Kan i och för sig bero på att Markus Krunegård drar en liten annan typ av publik än de som vanligtvis går dit...på gott och ont. Jag tyckte mig nämligen ana en viss kulturkrock mellan de som var där för att se konserten och det "vanliga" Harrys-folket. Kul kväll i alla fall - dels för att jag fick stå och spela på ett DJ-podium (inte så vanligt för min del), dels för att både Markus och Peter Morén (från Peter Bjorn & Johnn) som lirade förband levererade två riktigt bra spelningar. Särskilt den sistnämnda, som jag inte hört så mycket av innan, var en riktigt positiv överraskning!

Lördagskvällen inleddes med soft tacohäng och lite öl i gamla vänners lag hos Schampan som fyllde 30...fram till elvasnåret då jag fortsatte till Anna-Karin och Carro som också hade gemensam 30-årsfest på Raw. Trevligt där med och strax efter tolv var det dags för mig att spela skivor igen. Det var inte så mycket folk tyvärr, men de som var där verkade ha kul och det är ju huvudsaken.

Alla utom en kille i alla fall (som inte hade något med 30-åringarna att göra utan kom insläntrandes på måfå vid halv ett). Han tyckte nämligen att jag, mitt uppe i Timebox Beggin', istället borde byta till Mr Vain. Jag försökte förklara att det inte är riktigt vad jag spelar, men det ville han inte förstå eftersom "det inte funkar med gammal musik" och "lite euro får igång alla". Att Mr Vain inte direkt är vad jag skulle klassa som "ny musik" orkade jag inte ens ta upp med honom, men när jag försökte göra honom uppmärksam på att en stor del av "alla" redan var uppe och dansade till den "gamla musiken" och att de dessutom bett mig spela just sådant blev han irriterad och gick hem. Trist för honom, inte lika trist för mig.

Det är inte direkt ovanligt att liknande incidenter inträffar när man spelar ute, och jag vet att jag nämnt det tidigare här. Men trots att jag DJ:at någorlunda regelbundet i ganska många år nu och erfarenheten har lärt mig att inte ta åt mig av sådant längre har jag ändå inte slutat förvånas över hur korkat en del människor beter sig när de är ute. Uppenbarligen förutsätter många, efter att ha sänkt ett visst antal öl eller cider eller vad de nu dricker, per automatik att absolut alla vill höra precis samma musik som de och dessutom att de måste få höra det på en gång - även om det är uppenbart att varken resten av folket eller klubben i sig inriktar sig på sådant. En annan intressant iakttagelse är att de personerna dessutom oftast är samma personer som aldrig någonsin skulle ge sig ut på dansgolvet även om man spelade deras önskning.

Jag hade inte blivit förvånad över en sådan önskning på Harrys kvällen innan, men att gå till ett ställe som Raw och gnälla över en sådan sak...är inte det lite som att gå in på en pizzeria där alla andra gäster nöjt mumsar i sig sina flottlock och gnälla över att de inte serverar kinamat?

Dagens:
Peter Morén - Babel