Världens sämsta bok.

För ganska länge sedan, närmare bestämt förförra sommaren, hälsade jag och Elle på min gamla vän Anna i Trollhättan. Då lånade hon ut en bok till mig. Enligt hennes utsago inte vilken bok som helst, utan världens sämsta bok.

Eftersom det av förklarliga skäl känts som om jag haft vettigare saker för mig har den blivit liggande i min bokhylla sedan dess. Men så påminde Anna mig om den för ett litet tag sedan och jag bestämde mig för att ge mig på den trots allt. Jag har alltid varit en sådan som läser mycket och är trots allt arbetslös nu. Vad passar då bättre än att för en gångs skull ge en riktigt dålig bok en chans? Dessutom har jag svårt att motstå en utmaning som denna eftersom jag är extremt envis i mitt läsande och så gott som alltid läser klart de böcker jag påbörjar. Hur tråkiga eller dåliga de än må vara.

Boken i fråga är någon slags deckare (tror jag) som heter Stormfällning och är skriven av en PG Strandberg (hoppas inte PG är en av de som har för vana att googla sitt eget namn för då kommer han nog att bli besviken nu) och herregud - Anna överdrev verkligen inte. Det här måste vara den absolut sämsta smörja som någonsin getts ut. Författaren hoppar mellan personer, tidsformer samt första- och tredjeperson lite som han vill. Han introducerar nya karaktärer på typ varje sida utan att egentligen introducera dem - helt plötsligt står det bara att "Börje" säger något utan att man ens fått information om att det var en Börje med i rummet. Han låter hela sidor bestå av tal, utan att förklara vem som säger vad. Dessutom verkar den, såvitt jag kan utröna, inte ha någon handling överhuvudtaget.

Den är verkligen fullkomligt, totalt och absolut oläsbar och nu ger jag upp. Jag kom femtio sidor.

Dagens:
Hot Chip - Slush