Nördpunk.

Idag har jag, men lite assistans av min gode vän och lärling Johan, gett Lambrettan en rundsmörjning inför vårpremiären. Nu är det bara att vänta in en dag med fint, soligt väder för att få en värdig premiärtur för året.

Det firar jag lite smått med att posta ett YouTube-klipp av den kanske mest navelskådande, scooternördigaste låt som någonsin spelats in - SX225 med The Killermeters.
Smaka bara på textrader som "Sat all alone, I got nothing to do, I think I'll ride my Lambretta", "I wear a parka, I wear a zoot-suit, I dress to the letter" och "I meet my boys out on the road, I said I think we'll go to Brighton". För att inte tala om den smått genialiska (eller?) refrängen "SX225 - it's a rebore! Sx225 - and she goes more!".

För er som inte är lika insnöade på scootrar som undertecknad kan det kanske vara på sin plats att förklara att SX225 är en Lambretta-modell som inte finns. Dock finns SX200, som med hjälp av exempelvis uppborrning av cylindern till en överdimension ("rebore" på engelska) kan trimmas till att, med lite tur, bli på 225cc. Idag byter man oftast bara till ett nytt cylinderkit, men på den gamla goda tiden var denna metod vanligast.

Scooternörderi på högsta nivå, helt enkelt. Håll till godo.



Dagens:
The Killermeters - SX225

Apropå det där med synthcovern...

...så är den klar nu. Som sagt är synth ingenting jag direkt lyssnar på (även om det såklart finns vissa artister/låtar jag gillar) eller sysslat med tidigare men faktum är att jag tycker att det (efter visst strul med mailande av filer, mixning och liknande saker som brukar krångla när man försöker göra musik tillsammans på distans) blev riktigt bra.

Dessutom är det något med sångmelodin som får mig att tänka på en tidig Nick Cave eller PJ Harvey, fast med överstyrda analogkeyboards som backup istället för piano/elgitarrer - och de gillar jag ju.

Summa summarum är alltså att det var riktigt kul att få ge sig på en för mig ganska ovan genre och, som jag skrev på twitter, att ingenting jag medverkat på tidigare låtit så tyskt. Trots att Human League var (är?) britter.

Ni kan lyssna på covern här: Crotch vs Ronnie - A Crow And A Baby

Dagens:
Familjen - När Planeterna Stannat

Under cover.

De senaste dagarna har kretsat ovanligt mycket kring coverlåtar. Det kommer kanske inte som en direkt nyhet att mycket brukar kretsa kring musik i allmänhet för min del, men just andras låtar är något jag i vanliga fall inte håller på med så mycket.

En av orsakerna till detta är Hitlistan. Somliga kanske känner igen det evenemanget, då jag deltagit vid tidigare upplagor med The Profondo Rosso samt som vikarierande gitarrist i Brotherhood och skrivit om det här. Hur som helst är Hitlistan, kort förklarat, ett återkommande arrangemang vid vilket ett antal olika band och artister ombeds framföra en cover/tolkning av olika låtar utifrån ett givet tema.

Denna gång är temat "svenska klassiker". Jag skall deltaga solo, under mitt eget namn, och låten jag tilldelats är Nationalteaterns Sent En Lördag Kväll. I söndags repade jag in mig med Hitlistans husband, som står för kompet. Det kan vara det snabbaste rep jag någonsin varit med om - tror inte det tog mer än max 20 minuter att sätta låten! Kanske inte så konstigt i och för sig då samtliga inblandade har en hel del musikalisk rutin och versionen jag kommer att framföra av låten dessutom är tämligen punkig och därför ganska lättrepad. Egentligen var min ursprungstanke att göra någon slags halvakustisk, lite folkbetonad men ändå relativt rockig version men ibland måste man släppa sin egen stolthet och inse att de övriga musikernas grundidé faktiskt är den bättre - således blir det rockös rakt igenom istället.

På fredag kväll är det dags att äntra scenen. Det skall bli såväl kul som intressant - jag är ju inte direkt van att ställa mig på scen med bara en mikrofon i handen, utan brukar ha gitarren med mig som snuttefilt i vanliga fall...

Dessutom har jag idag lagt lite tid på att lägga sång samt göra provmixar på min internetkompis Dawids version av Human Leagues A Crow And A Baby. Han har nyligen skaffat en ny MicroKorg och ville testa den genom att göra en skön synthcover. Självklart ställer jag då gärna upp med lite sång - inte minst eftersom synth inte direkt är något jag sysslar med i vanliga fall och det alltid är kul att utmana sig själv lite. Låten är inte riktigt färdigställd än och därför finns det inte på nätet ännu, men så fort en slutgiltig mix har gjorts och Dawid lagt upp den någonstans kommer det såklart en länk här.

Dagens:
Human League - A Crow And A Baby

Råttan gör entré!

Jag som kom in på scooterscenen i början av 2000-talet har alltid med viss avundsjuka hört folk berätta om den gamla goda tiden då man fortfarande kunde hitta någon gammal hoj stående i en lada eller springa på någon gubbe som säger att han "har en gammal scooter stående som jag inte vet vad jag skall göra av - vill du ha den?". De tiderna verkar vara sedan länge förbi - men så, för ett par helger sedan, ringde ett okänt nummer på min mobil.

Det var en äldre herre i Södertälje som hittat mitt nummer på internet och han sade att han "hade en gammal scooter stående som jag inte vet vad jag skall göra av". Kunde jag vara intresserad, kanske? Klart jag kunde.

Efter mycket om och men (det var en upptagen äldre herre) lyckades vi hitta en tid som fungerade och idag åkte jag för att kolla på den. Det visade sig vara en tämligen risig Vespa Touring -60. Fullackerad i svart (utan att maskera eller ta bort emblem och bensköldslister dessutom), med ett par intressanta hemmapulade lösningar samt ganska repig och lite bucklad efter närkontakt med en åker någon gång på 80-talet. Inte körd på 15 år, men gnista hade den...och ett jäkla komp! Jag blev tvungen ställa mig på kicken och ta i med hela min kroppstyngd, vilket man inte brukar behöva göra med 50 år, relativt ofixade, gamla scootrar.

Starta ville den däremot inte, men det berodde nog mest på att både stift och soppa var slut - något jag så här i efterhand kanske skulle ha tänkt på att ta med mig. Dessutom gick inte gashandtaget att rubba.

Säljaren hade redan på telefon förklarat att han bara var ute efter en symbolisk summa samt att han mest ville att "någon skulle förbarma sig över den", men samtidigt ville jag inte blåsa honom fullständigt och förklarade därför ungefär vad en någorlunda fräsch Touring kunde tänkas gå för samt att det kändes svårt för mig att komma med ett bud då jag egentligen inte var på jakt efter ett nytt objekt och det var en hel del att fixa på den.

Därför erbjöd han mig ett pris istället. Ett pris som var så pass lågt att jag, i bilen på vägen hem, nästan inte kunde låta bli att känna att jag blåst honom ändå - trots att jag varit helt ärlig.

Så nu har jag alltså ytterligare en scooter i garaget. Det börjar bli trångt där nere - och då hör det till saken att jag kanske (med stark betoning på kanske) har ytterligare ett projekt på gång (men det tänker jag inte gå in närmare på förrän jag vet något med säkerhet).
Fast, egentligen har jag den inte i garaget ännu - den står kvar hos säljaren och skall på grund av diverse orsaker inte hämtas förrän efter påsk. Men affären är i alla fall uppgjord och klar.

Planen är att fräscha upp och transplantera vissa tillbehör ("grodynglen" på sidokåporna, störtbågarna, listen till framstänkan och så vidare) till min "gamla" Touring som är i bra orenoverat originalskick (sånär som på byte av sadlar och lite gummidetaljer) men saknar vissa tidensliga extratillbehör.

Sedan funderar jag lite i banorna på att först och främst få den "nya" att starta och gå bra. Därefter, eftersom den redan är så pass fulrenoverad, bara banka ut bucklorna så gott det går, slänga på ett sidostöd, plocka av lister och emblem helt och gå lös med ett par flaskor spackel och mattsvart spraylack. Kanske slänga på en eller två klibbor. Och sedan bara köra. En brukshoj i lite ratbikestil fast ändå inte helt nedkörd, helt enkelt.

Jag tänker kalla den "Råttan".

Dagens:
Reparata & The Delrons - Panic

"Nytt" kök.

Åkte till Elles mormor för att fika här om dagen. Kom hem med ett litet köksbord med Perstorpsplatta (tyvärr var bordet ommålat till vitt, men man kan ju inte få allt man vill ha), stolar och en tavla.

Därför har jag spenderat kvällen med att i bästa husmodersstil klä om stolsitsarna och vi har nu gjort om lite i köket...det förhatliga barbordet från Ikea som jag varit så trött på har åkt ut. Likaså "tavlan" med filmaffischen från Hajen.

Det positiva (förutom att stilen på möblerna i köket nu är något så när konsekvent i hela lägenheten) är att det känns som om köket blivit dubbelt så stort. Det negativa är att väggarna plötsligt ser lite tomma ut. Jag blir väl helt enkelt tvungen att börja köpa mer konst för att fylla ut.

Dessutom stör jag mig om möjligt ännu mer än tidigare på det fula golvet.
Att lägga in en matta i köket känns inte riktigt bra, så det kanske blir till att helt enkelt lägga nytt golv i sommar. Rutigt vore ju inte helt fel...

Dagens:
The Flaming Lips - It Overtakes Me

Torka.

Det är lustigt hur det ibland känns som om man inte har något att skriva om, trots att man gjort en hel del...

Sedan i fredags har jag exempelvis bland annat gjort mitt kanske tråkigaste DJ-gig någonsin - det var max 30 pers där på hela kvällen och dansförbud (men Elias & The Wizzkids som spelade var ganska bra). Jag har varit på Tikkle Me's releasefest där det var asmycket folk och kul. Jag har varit på loppisar. Jag har fikat i Torshälla. Vi har börjat göra om i köket (eller i alla fall skaffat lite nya möbler till det). Ändå känns inget av det särskilt värt att gå in på detalj i just nu.

På torsdag skall jag i alla fall eventuellt på ett potentiellt spännande ärende till Södertälje...efter det kommer jag, förhoppningsvis, att ha något som känns värt att skriva om!

Dagens:
Elias & The Wizzkids - Three Years Later

E-tuna Scooters är döda - länge leve Blacksmiths Scooter Club!

För en tid sedan började vi diskutera ett eventuellt namnbyte på vår lilla lokalklubb (fyra officiella medlemmar, varav tre har scooter). På SSK:s site har den stått registrerad som E-tuna Scooters sedan länge, vilket ju inte känns som det roligaste namnet kanske. Vi bestämde oss, efter lite överläggningar, för att från och med nu kalla oss för Blacksmiths Scooter Club istället - allt för att hedra vår kära hemstads historia som sméstad (den som kan sin speedway kan med största sannolikhet hitta en viss koppling till dess motorhistoria också).

Min gode vän och V50-åkande klubbkamrat Jocke, som händelsevis råkar vara grafiker, filade strax därefter ihop en logga och igår träffades tre av oss lite spontant hemma hos honom för diskutera färgval på den över en folköl. Det blev naturligtvis en massa snack om annat också men efter mycket om och men kom vi fram till att det var omöjligt att bestämma sig för en enda design. Därför beslutade vi att ha fyra olika att alternera mellan beroende på i vilket sammanhang de skall användas.

Nu återstår bara att tillverka tygmärken, klibbor, trycka t-shirts och skaffa klubblokal - allt sådant där man gör istället för att köra och meka.

Dagens:
Chrispher Cerf - Sweet Music

Fotoblogg - Hello.

Dagens:
Micke From Sweden - Handcuffed

30-årsfester, skivspelningar och folk som inte förstår sig på musik ute.

Jag brukar vara bra på att proppa mina helger fulla med aktiviteter, men den här gångna helgen hade jag verkligen överträffat mig själv.
På fredagen skulle jag DJ:a på Harrys (av alla ställen - har inte satt min fot där sedan en spelning för ett par år sedan förutom för en snabb öl i puben någon gång) då Markus Krunegård spelade. Och lördagen hade jag verkligen lyckats fylla till bredden: två 30-årsfester skulle bevistas. Och dessutom skulle jag DJ:a på Raw (där den ena festen hölls) efter att de öppnat för allmänheten framåt natten. Starkt jobbat, om jag får säga det själv.

Det blev dock bra och inte hälften så stressigt som jag trodde. Fredagens gig var riktigt roligt. Vilket jag faktiskt inte förväntat mig eftersom mina erfarenheter av Harrys-publiken i ärlighetens namn är sådär. Kan i och för sig bero på att Markus Krunegård drar en liten annan typ av publik än de som vanligtvis går dit...på gott och ont. Jag tyckte mig nämligen ana en viss kulturkrock mellan de som var där för att se konserten och det "vanliga" Harrys-folket. Kul kväll i alla fall - dels för att jag fick stå och spela på ett DJ-podium (inte så vanligt för min del), dels för att både Markus och Peter Morén (från Peter Bjorn & Johnn) som lirade förband levererade två riktigt bra spelningar. Särskilt den sistnämnda, som jag inte hört så mycket av innan, var en riktigt positiv överraskning!

Lördagskvällen inleddes med soft tacohäng och lite öl i gamla vänners lag hos Schampan som fyllde 30...fram till elvasnåret då jag fortsatte till Anna-Karin och Carro som också hade gemensam 30-årsfest på Raw. Trevligt där med och strax efter tolv var det dags för mig att spela skivor igen. Det var inte så mycket folk tyvärr, men de som var där verkade ha kul och det är ju huvudsaken.

Alla utom en kille i alla fall (som inte hade något med 30-åringarna att göra utan kom insläntrandes på måfå vid halv ett). Han tyckte nämligen att jag, mitt uppe i Timebox Beggin', istället borde byta till Mr Vain. Jag försökte förklara att det inte är riktigt vad jag spelar, men det ville han inte förstå eftersom "det inte funkar med gammal musik" och "lite euro får igång alla". Att Mr Vain inte direkt är vad jag skulle klassa som "ny musik" orkade jag inte ens ta upp med honom, men när jag försökte göra honom uppmärksam på att en stor del av "alla" redan var uppe och dansade till den "gamla musiken" och att de dessutom bett mig spela just sådant blev han irriterad och gick hem. Trist för honom, inte lika trist för mig.

Det är inte direkt ovanligt att liknande incidenter inträffar när man spelar ute, och jag vet att jag nämnt det tidigare här. Men trots att jag DJ:at någorlunda regelbundet i ganska många år nu och erfarenheten har lärt mig att inte ta åt mig av sådant längre har jag ändå inte slutat förvånas över hur korkat en del människor beter sig när de är ute. Uppenbarligen förutsätter många, efter att ha sänkt ett visst antal öl eller cider eller vad de nu dricker, per automatik att absolut alla vill höra precis samma musik som de och dessutom att de måste få höra det på en gång - även om det är uppenbart att varken resten av folket eller klubben i sig inriktar sig på sådant. En annan intressant iakttagelse är att de personerna dessutom oftast är samma personer som aldrig någonsin skulle ge sig ut på dansgolvet även om man spelade deras önskning.

Jag hade inte blivit förvånad över en sådan önskning på Harrys kvällen innan, men att gå till ett ställe som Raw och gnälla över en sådan sak...är inte det lite som att gå in på en pizzeria där alla andra gäster nöjt mumsar i sig sina flottlock och gnälla över att de inte serverar kinamat?

Dagens:
Peter Morén - Babel

Shameless self-promotion.

Jag gör mitt bästa för att försöka se ut som en musiker.

För en tid sedan gjorde jag, som ni kanske minns, en akustisk solospelning på Raw. Efter den blev jag lite peppad på att utveckla de där låtarna jag haft liggande lite mer och kanske även skriva ett par nya. Således har jag skaffat lite enkel utrustning för att kunna spela in hemma och spenderat en del av den senaste tiden med att försöka få ned några sånger på band (eller hårddisk kanske är ett mer passande ord idag).

Jag har även reggat en MySpace och lagt upp några av låtarna jag fått klara där. Än så länge är det fem stycken, varav en snarare är ett vokalexperiment (inspelat enbart med den inbyggda micken på min trogna MacBook) och en är en Tom Waits-tolkning. Samtliga är tämligen primitivt orkestrerade - gitarr, sång, lite stamp och handklapp samt piano.

Planen är att fylla på så smått varefter jag får mer inspelat, men hur ofta det blir återstår att se. Tanken är kanske inte att satsa stenhårt på det här - jag gör det mest, för att slänga sig med en gammal klyscha, för att det är kul att hålla på. Fast det är klart - skulle jag få en spelning eller två är jag inte den som är den...

Ni hittar min nya Myspace här.

Dagens:
Tom Waits - The Piano Has Been Drinking (Not Me)

En talkshow och ett antiklimax.

Är nyss hemkommen från vårpremiären av Sylvia Talkshow som, trots namnet, hölls på Raw. Gäster denna gång var den alltid lika peppade Timo Räisinen, den småmysiga Arne Hegerfors och den minnesstarke Mathias Ribbing.

Timo berättade om allt möjligt, sjöng ett par låtar och var...tja, peppad. Ribbing, som för er som inte vet det är en gammal bekant härifrån Eskilstuna som är svensk mästare i minne (ja, det är tydligen en sport), berättade hur man kommer ihåg saker samt memorerade en kortlek(!) och Arne drog kommentatorsskrönor så det stod det härliga till. En bra premiär med andra ord och snyggt jobbat av Jesper och Mathias!

Som ni kanske minns skrev jag häromdagen om ett lovande erbjudande på jobbfronten? Idag fick jag tyvärr besked om att det inte blir något med det, tyvärr. Trots att det egentligen var klart och det enda som kvarstod var att skriva avtalet. Utan att gå in på alltför mycket detaljer kan jag berätta att det rörde sig om ett ganska omfattande fotouppdrag. Visserligen kanske inte av den mer kreativa sorten, men ändå ändå ett fotojobb som förmodligen skulle tagit minst någon månad att färdigställa. Tyvärr är det ju ofta så med sådant här att man inte kan tro helt på att något är klart, även om det låter så, förrän man har ett påskrivet avtal i handen. Nu bestämde sig uppdragsgivarna i sista sekund för att lösa det själva istället för att ta in en fotograf utifrån, vilket i och för sig är förståeligt, men lite trist för min del.

Det var ju kanske en lite trist inledning på min bana som frilansfotograf, men knappast jordens undergång. Jag har tack vare att jag tvingades kolla efter en lösning i samband med detta uppdrag i alla fall hittat ett smidigt alternativ till hur jag skall kunna fakturera trots att jag går arbetslös och på grund av a-kassan inte kan bli egen företagare i nuläget. Det finns bolag som specialiserar sig på just det - att fakturera åt en och sedan betala ut det som lön...mot en viss procent av arvodet naturligtvis, men det kan det ju vara värt för att slippa tacka nej till uppdrag. Det finns en uppsjö sådana företag, men just de jag haft kontakt med heter Frilans Finans (tack för tipset Jocke!) och verkar både lite billigare och känns lite mer seriösa än många av de andra. Nu har jag i och för sig inte haft möjlighet att utnyttja deras tjänst er än utan bara registrerat mig hos dem så jag vet inte hur bra det funkar egentligen- men det får jag förhoppningsvis reda på så småningom.

Det är ju skönt att jag inte behöver gå sysslolös i alla fall: tills vidare får jag helt enkelt fota lite åt mig själv, fortsätta med P200-motorn (den har fått stå sedan härom veckan), spela in några fler låtar till det lilla projektet jag håller på med (mer om det ganska snart), DJ:a lite samt förväntansfullt hoppas på att töandet fortsätter och går snabbt så att jag snart kan ge mig ut på årets första scootertur...

Dagens:
I Am Kloot - Storm Warning

Fotoblogg - Bästa mormodern.

Dagens:
Harry J Allstars - Liquidator

En så kallad facerape.

Det är på grund av risken för sådant här man inte skall lämna telefonen med sina vänner vid bordet på Bishops Arms medan man går till baren för att köpa en Twisted Thistle. I synnerhet inte om man har mina vänner och en telefon som är konstant uppkopplad till Facebook...

Dagens:
Nick Cave & The Bad Seeds - Fifteen Feet Of Pure White Snow

Aj. Som. Fan.

På sätt och vis började det redan igår kväll. Eller till och med på eftermiddagen egentligen. Då började jag nämligen tycka att det kändes lite märkligt långt bak i munnen, där visdomstanden jag fick utopererad för ca två månader sedan en gång suttit. Det gjorde inte direkt ont utan det kändes bara...ja, konstigt är nog det enda passande ordet. Strax innan jag gick och lade mig tittade jag lite snabbt i spegeln och funderade som snabbast på om jag inte var lite svullen också...det var dock lite svårt att avgöra.

Svårt att avgöra huruvida jag var svullen eller ej kan jag dock inte påstå att det var när jag vaknade imorse. Helt plötsligt var det som om jag hoppat ett antal veckor tillbaka i tiden och var nyoperad igen. Alternativt att någon stoppat upp en biljardkula i kinden på mig. Konstigt nog gjorde det dock inte ont (förutom en viss spänning som antagligen härrörde från svullnaden) och därför blev jag inte orolig utan beslutade mig för att avvakta lite med att akut ringa ett akutsamtal. Jag antog (eller snarare hoppades kanske) på att bara var "en liten irritation" som skulle lägga sig av sig själv.

Framåt lunchtid kom jag dock på bättre tider och ringde ändå. Jag fick, eftersom tandvårdsspecialisten ligger rakt över gatan från mig, tid på en gång. Väl där konstaterades ganska omgående att jag med största sannolikhet hade en rejäl inflammation. Alltså var det dränering som gällde. Dränering - ni hör ju själva hur otrevligt det låter. Jag fick lägga mig till rätta på britsen varpå tandläkaren tog fram en spruta med kanyl stor som en trädgårdsslang som han tryckte ned i hålet där min tand en gång suttit och sedan sakta, sakta sköljde rent med koksaltlösning. Inte en, utan fyra gånger. Jag tyckte operationen och dagarna efter den var ganska jobbiga, men har hög smärtgräns. Jag har tatuerat mig, piercat tungan, vridit knäskålarna ur led ett tiotal gånger och fått näsan knäckt...inget av dem har varit så jobbigt att jag inte stått ut med det (därmed inte sagt att det varit kul direkt). Men smärtan den här gången var värre än något jag tidigare upplevt. Det blixtrade likt ett stroboskop framför mina ögon och jag trodde på allvar att jag skulle svimma. Uppenbarligen syntes det på mig också eftersom sköterskan plötsligt stod och höll mig i handen samtidigt som hon försiktigt klappade mig på armen. Smått förödmjukande, men samtidigt lite fint på något sätt.

När läkaren efter sisådär en fem minuter dränerat färdigt var jag fullständigt utpumpad. Käken kändes som om jag just gått en match mot Tyson och jag var svettig som om jag sprungit ett maraton. Som tur är återhämtade jag mig snabbt och när jag strax därefter kom ut från sjukhuset kände jag mig helt normal igen. På måndag morgon blir det återbesök med röntgen för att kolla så att det hjälpte och vad som egentligen orsakat att en inflammation uppstod så lång tid efter operationen när det var så gott som läkt...

För övrigt fick jag idag ett mycket trevligt telefonsamtal angående ett kommande engagemang som även, på sätt och vis, innebär en viss ljusning på jobbfronten för min del. Åtminstone för en tid. Men mer om det vid ett senare tillfälle...

Jag avslutar i stället med orden tandläkaren sade till mig medan han skickade ut mig med ett färskt recept penicillin i näven och ett löfte om att svullnaden skulle gå ned snabbt, kanske redan till imorgon:
"Såhär i efterhand, när jag vet hur många sprutor koksalt som krävdes för att få rent, kanske vi skulle ha bedövat innan."

Det menar du inte?

Dagens:
Scott Walker - Jackie

Världens sämsta bok.

För ganska länge sedan, närmare bestämt förförra sommaren, hälsade jag och Elle på min gamla vän Anna i Trollhättan. Då lånade hon ut en bok till mig. Enligt hennes utsago inte vilken bok som helst, utan världens sämsta bok.

Eftersom det av förklarliga skäl känts som om jag haft vettigare saker för mig har den blivit liggande i min bokhylla sedan dess. Men så påminde Anna mig om den för ett litet tag sedan och jag bestämde mig för att ge mig på den trots allt. Jag har alltid varit en sådan som läser mycket och är trots allt arbetslös nu. Vad passar då bättre än att för en gångs skull ge en riktigt dålig bok en chans? Dessutom har jag svårt att motstå en utmaning som denna eftersom jag är extremt envis i mitt läsande och så gott som alltid läser klart de böcker jag påbörjar. Hur tråkiga eller dåliga de än må vara.

Boken i fråga är någon slags deckare (tror jag) som heter Stormfällning och är skriven av en PG Strandberg (hoppas inte PG är en av de som har för vana att googla sitt eget namn för då kommer han nog att bli besviken nu) och herregud - Anna överdrev verkligen inte. Det här måste vara den absolut sämsta smörja som någonsin getts ut. Författaren hoppar mellan personer, tidsformer samt första- och tredjeperson lite som han vill. Han introducerar nya karaktärer på typ varje sida utan att egentligen introducera dem - helt plötsligt står det bara att "Börje" säger något utan att man ens fått information om att det var en Börje med i rummet. Han låter hela sidor bestå av tal, utan att förklara vem som säger vad. Dessutom verkar den, såvitt jag kan utröna, inte ha någon handling överhuvudtaget.

Den är verkligen fullkomligt, totalt och absolut oläsbar och nu ger jag upp. Jag kom femtio sidor.

Dagens:
Hot Chip - Slush

Snöslask, scooterister, soul och en tam trut som heter Börje.

Tåg som gick ungefär som de skulle. Spårvagn. Blött och jävligt. Dålig lukt men sköna människor. Lägenhet med terass på Andra Långgatan. Garagefest. Åka i bagageluckan på taxi. Fest på ett hotell. Vegoburgare sent på natten. Vurpor i snömodden. Sovsäck på soffa. Bli väckt av en tam trut som heter Börje. Världens största frukost. Fira 30-åring. Kolla på DVD om USAs största träff för kulspruteentusiaster. Årsmöte på EM Scooters. Köpa små prylar av gummi och ändå betala 200 kr. Förfest till förfesten i lägenheten. Förfest i scootergaraget. Bankett med vansinnigt god italiensk buffé. Buffékoma. Tillbaks till garaget. Soulastatics 12-årsjubileum på Pustervik. Dans till tre på natten. Rulla hem genom Göteborgsnatten. Sova. Bli väckt av Börje Trut än en gång. Äta ytterligare en jättefrukost. Mata Börje Trut. Åka spårvagn. Tåg som än en gång gick ungefär som de skulle. Komma hem.

En bra helg.

Dagens:
Dana Valery - You Don't Know Where Your Interest Lies