Thursday, May 03, 2012

En ljus valborgskväll och en mörk första maj.


Det blev en något märklig valborgshelg med minst sagt stora kontraster.

Den inleddes med klassiskt valborgsfirande hos Elles föräldrar och med Sara och Robban i Torshälla. Trevligt och avslappnande med grillning, några öl och framåt kvällen lasershow istället för fyrverkeri, något Torshälla tydligen var bland de första i Sverige med. Ett mycket bra initiativ i min mening, såvär ur miljösynpunkt som i hänsyn till alla stackar skotträdda hundar. Som synes på bilden nedan var det ganska mycket folk som samlats för att bevittna showen. Tyvärr var den väl kanske inte så bra som den kunde ha varit - blott två låtar lång och med enbart grön laser kändes faktiskt lite lite tam.
Trots det ett hedervärt initativ som jag hoppas de utvecklar till nästa år! Och det ser ju maffigt ut på bild i alla fall.

Dagen efter hade vi tänkt gå ned på stan redan på förmiddagen för att delta i första maj-tåget samt demonstrationen mot den manifestation Svenskarnas Parti (som jag inte tänker förära med en länk här) på något sätt lyckats få tillstånd att hålla här i stan. Av olika anledningar såsom försvunnen skjuts och lite senare uppvaknande än ursprungstanken var bestämde vi oss dock för att stanna kvar i Torshälla på förmiddagen och njuta av solen på verandan istället. Eller åtminstone tänkte vi det till rapporter började strömma in via Twitter, Facebook och SMS om vad som pågick i stan. Tydligen var SvP fler än vad folk förväntat sig tidigare. De hade dessutom med sig egna vakter, sköldar, fanor och en marschtrumma i fronten. Samt värst av allt - tillhyggen och drickabackar fyllda med sten. Samtidigt samlades folk för motdemonstrationen i annan del av staden.

Svenskarnas Parti kallar visserligen inte sig själva för nazister, men det är precis vad de är. Och om det är någonting jag inte tycker om är det nazister. Därför insåg jag och Elle snabbt att vi var så gott som tvungna att ta oss in till stan trots allt - det kändes helt enkelt inte ok att låta dem marschera genom min hemstads gator utan att visa vårat missnöje. Vi fick skjuts av Elles bror in till stan, och på väg in i centrum möttes vi av polisbilar, avspärrade vägar och en helikopter som hovrade över stadskärnan. Vi blev avsläppta vid Fristadstorget och lyckades ta oss till demonstrationen precis i samma veva som någon brände av en rökbomb. Sedan vidtog, tyvärr, kalabalik.

Maskerade motdemonstranter (enligt uppgift många av dem hitresta från andra orter) och SvP hamnade i handgemäng. Och som om det inte räckte med det gav sig snabbt en hel del missnöjda smågrabbar (ja, det var så gott som enbart grabbar) i tonåren in i leken också - dock helt utan intresse av själva syftet med manifestationen utan snarare för att de såg sin chans att sabba lite rutor och slåss med polisen.

Det blev ingen bestämd motdemonstration där Eskilstunas befolkning visade sitt missnöje - istället blev det upplopp. Stenar och glasflaskor ven genom luften. Rutor, butiker och bussar slogs sönder. Folk slogs på perrongerna och tågspåret vilket fick till resultat att all tågtrafik in och ut ur staden fick ställas in. Oskyldiga personer som bara stod vid sidan av slogs ned och då Eskilstunapolisen (naivt nog) tycktes vara fullkomligt oförberedd på kaoset fick slutligen extrastyrkor från Stockholm kallas in för att få stopp på det.

En, i mina ögon, total förlust. På alla punkter. Jag vill inte ens fundera över vilka summor såväl återställandet och uppstädningen samt inkallandet av extra polisstyrkor kommer att kosta kommunen - pengar som definitivt kunde använts till betydligt bättre saker. Och till råga på allt helt i onödan eftersom SvP genomförde sin manifestation och höll sina tal i alla fall då polisstyrkorna bildade en järnring runt Centralstationen (där SvP stannat till och byggt upp sitt podium) från vilken de varken släppte in eller ut folk och höll motdemonstranterna stången på andra sidan Nyforstunneln.

Här måste jag inflika att jag tyvärr hade det tvivelaktiga nöjet att höra dessa vedervärdiga tal då jag och Elle råkat hamna innanför polisens järnring tillsammans med ett fåtal andra vettiga människor och en mängd Svp-anhängare. Den förvirrade dynga de spred från sitt podium gjorde mig förbannad och mörkrädd. Det var inte bara skrämmande, utan fick mig även att fundera över vad för slags människor som egentligen är de ledande i detta parti då det bitvis dessutom var närmast oförståelig propaganda som lika gärna kunnat komma från en paranoid schizofrens psykotiska vanföreställningar. Otroligt läskigt - inte minst eftersom en av talarna faktiskt upprepade gånger uttryckte sig i stil med "vi nationalsocialister". Ja, just det. Han sade alltså rakt ut att han var nazist.
Och när deras massor började skandera "ut med packet" och "Sverige åt svenskarna" i kör var det till och med nästan så att jag, som är i det närmaste pacifist, kände för att börja hiva sten.

Slutresultatet? Helt lönlöst med andra ord. Det enda som uppnåddes var en förstörd stad, onödiga kostnader, mer hat mot vänstern och i viss mån sympati för nazisterna bland de som inte är insatta.

En mycket mörk dag i Eskilstunas historia.






















Ljus i mörkret.

Dagens:
Woody Guthrie - Mean Things Happenin’ In This World

No comments: