Fosterställning.

"God pizza" tänkte jag förnöjt - "getost, ruccola, honung och pinjenötter är en gyllene kombination". Jag lade ifrån mig besticken, tog en klunk öl och fortsatte konverersera med mina nya arbetskamrater på denna vår första after work. Jag var mätt och belåten, sällskapet trevligt och det mesta kändes helt ok...men så - en underlig känsla från maggropen. Som en varm våg som spred sig från vad jag antar är magmunnen och ut över sidorna av kroppen. Jag bytte ställning för att sitta lite bekvämare. Konstaterade att jag kände mig lite uppblåst. Lutade mig bakåt för att se om det skulle minska trycket mot min byxmidja. Det gjorde det inte. Så, plötsligt - ett hugg av smärta i magregionen. Kroppen ville böja sig framåt. Jag försökte hålla god min. Funderade på om jag skulle kunna knäppa upp byxorna lite diskret utan att någon märkte det, men kom fram till att det förmodligen var en osedvanligt korkad idé. Mer smärta. Muller från magen. En av mina kollegor observerade att jag såg lite plågad (läs; askgrå i ansiktet) ut och frågade om något var på tok. "Jag har bara lite ont i magen" svarade jag och försökte hålla god min. "Det går säkert över snart. Jag åt nog för fort bara".

Men det gick inte över. Tvärtom. Efter vad som kändes som flera timmars plåga (men förmodligen bara var en halv, max en) bestämde sig sällskapet för att avsluta för kvällen. Varm av lika delar tacksamhet och plåga släpade jag mig till min cykel och begav mig hemåt så fort jag kunde - vilket inte var särskilt fort i mitt tillstånd. Väl hemma rusade jag förbi en förvånad Elenor och rätt in på toaletten i förhoppning/tro att jag skulle spy. Inte ens det kunde jag. Smärtan var nu outhärdlig. Magont har väl alla upplevt någon gång tidigare, men det här var verkligen något helt vansinnigt. Det kändes som om någon kört ner näven genom min hals och nu långsamt och metodiskt kramade min magsäck med all sin styrka. Jag låg bokstavligen i fosterställning på toalettgolvet, oförmögen att resa mig upp ens med hjälp av att ta tag i tvättstället. Jag trodde nästan att jag var döende ett slag och övervägde att ropa till Elenor att hon skulle ringa ambulans, men fick inte fram mer än någon slags ynkligt kvidande.

Med en kraftansträngning värdig He-Man lyckades jag slutligen rulla över på rygg. Jag försökte, trots att magen ville att jag skulla dra ihop mig igen, sträcka ut mig så gott det gick på badrumsgolvet. Lyckades. Konstaterade att det fick smärtan att lindras något. Blev liggande så. På badrumsgolvet. Vet inte hur länge jag låg där, men efter en stund kände jag mig så pass bra att jag vågade mig på ett nytt försök att resa mig upp. Jag hade fortfarande vansinnigt ont, men lyckades trots allt stappla till sängen där jag slängde mig på rygg och sedan blev liggande resten av kvällen.

Dagen efter kändes allt bra igen. Jag har ingen aning aning om vad som hände - min första tanke var någon slags matförgiftning, men sådan brukar enligt vad jag hört av andra inte slå till så snabbt och dessutom hålla i sig längre. För säkerhet skull kommer jag dock aldrig att äta pizza på den krogen igen - hur god den än var.

Eftersom detta var första gången jag gjorde något utanför jobbet med min nya arbetskamrater vill jag, om någon av dem mot all förmodan skulle läsa detta, passa på att klargöra att det inte är så här jag brukar bete mig när jag går ut.

Dagens:
Magnus Carlsson And The Moon Ray Quintet - Sugar Man