I helgen pajjade mitt nyaste objektiv, ett Tamron 17-50 2,8. Det fick sig en rejäl smäll och vid närmare inspektion var det outhärdligt tydligt att det var kört - hela objektivet såg snett ut och varken zoomen eller fokusringen gick att rubba.
På grund av detta har jag nu för första gången fått användning min allrisk-försäkring. Jag har sällan (eller snarare aldrig) tidigare pajjat något tillräckligt dyrt för att utnyttja den och därför ett flertal gånger funderat över vilken nytta jag egentligen har av detta tillägg till hemförsäkringen. Nu vet jag.
Olyckan skedde för övrigt under fredagskvällen, då jag DJ:ade på Raw där Lars Demian spelade. Angående själva DJ:andet finns inte särskilt mycket värt att nämna. Det var en ganska ordinär och tråkig kväll. Demian däremot var fantastiskt bra! Han har ju hållit på i en herrans massa år och jag har varit medveten om hans existens sedan gymnasietiden men egentligen aldrig fastnat för honom. Efter fredagens gig förstår jag verkligen inte varför - beväpnade med mer eller mindre oortodoxa instrument som bland annat gitarr, elektrifierad banjo, bastuba och en pedalstyrd uppsättning slagverk levererade han och hans medmusikant ett gäng låtar som lät lite som om ett gäng grekiska folkmusiker försökte kombinera klezmer och svenska visor med Tom Waits som dirigent. Verkar det skevt? Det var det. Verkar det roligt? Det var det. Verkar det bra? Det var det verkligen.
Som support lirade en kille vid namn Ola Aurell som tydligen är stå-uppkomiker i normala fall småroliga, halvburleska visor med sin akustiska gitarr. Han var faktiskt också riktigt bra, men bleknade trots det i jämförelse med herr Demian.
Med andra ord en riktigt bra kväll (förutom det trista DJ:andet) som nästan, men bara nästan, uppvägde för det stridskadade objektivet.
Lördagskvällen spenderades hos min pilgrimsvandrande vän Musslan i sällskap med några goda vänner och en flaska 70% Absinth han köpt med sig från Spanien. Det räcker så.
Dagens:
Lars Demian - Konungens Skål
No comments:
Post a Comment