God jul!

Jag avbryter härmed bloggtystnaden lite snabbt för att, med en repris av förra årets tomtebild (på grund av snöbrist har ingen ny tagits i år), önska alla en god jul! Vi hörs så småningom.

Dagens:
Clarence Carter - Back Door Santa

Mat, musik, ölkultur och ångmaskiner.

Det blev inte så många bilder tagna i helgen, men här är iaf en från söndagens museibesök. Konstantin ser något förundrad ut över informationsplaketten om det gamla loket i Eskilstuna Stadsmuseum. Johanna och Elle i bakgrunden.

Som sagt hade vi våra goda vänner Konstantin och Johanna på besök i helgen. Och som sagt känner vi dem ursprungligen via vårt gemensamma scooterintresse. Nu var det dock lite väl kallt och blött för att köra sådana, därför fick vi nöja oss med att äta god mat, lyssna på musik, ta med dem till landets kanske bästa mikrobryggeri Eskilstuna Ölkultur samt ta en liten museirunda på söndagen.
Vilket var nog så gott. Goda vänner, god mat och dryck samt gamla lok och ångmaskiner är ändå det enda man behöver.

Dagens:

Baby Huey & The Babysitters - Listen To Me

Flashback friday: Johanna och Konstantins bröllop.

I helgen får vi besök av Johanna och Konstantin - goda vänner från Stockholm. Vad passar då bättre än att posta lite bilder från i somras, då jag fick äran att vara den som fotograferade deras bröllop?

Då vi lärt känna de två via scooterscenen i Sverige förekom det det föga överraskande en och annan sådan under dagen. Det var även första gången jag blev skjutsad sittande bak och fram på en Vespa genom Stockholmstrafiken. Samtidigt som jag fotograferade. En ganska intressant och inte helt igenom angenäm upplevelse, i synnerhet för mig som är van att köra själv och därför inte riktigt bekväm med att bli skjutsad ens som vanligt.

Fler bilder från dagen, själva vigseln samt den efterföljande festen finns här.

 Nyvigda!

 Bröllopskortege på scooter genom Stockholm.

Kyss i motljus är något av en klyscha...men som någon sade: "klyschor blir klyschor för att de funkar".

På fest i Djurgården.

Porträtt i allé. Ännu en klyscha - check!

Dagens:
Nick Cave & The Bad Seeds - Are You The One That I've Been Waiting For?

Join the in crowd!

Löjligt snygg affisch designad av John Losciale och med foto av ingen mindre än Horst A Friedrichs. 

Lördagen den 9:e november lirar jag skivor på The In Crowd, Pet Sounds Bar, Stockholm.
The In Crowd arrangeras av Kent & Steph från Stockholm Mods Scooter Club och jag har lirat på deras arr ett par gånger förut. Det brukar vara grymt roligt och bra med folk och den här gången delar jag dessutom skivspelarna med mina gode vänner Acke, Charming Charlotte samt, såklart, Kent & Steph. På scenen står The Most som också är mycket bra.

Vi syns väl?

Dagens:
The Impressions - The Young Mods Forgotten Story

I brist på annat: använd gulliga djur.

När man inte har något speciellt att skriva om och inte heller känner för att bara göra ytterligare ett "det här gjorde jag i somras"-inlägg finns det en ultimat utväg: gulliga djurbebisar.

Så - möt Frans. Fransk bulldog. Bor hos mina goda vänner Johan och Sara. Här sisådär fjorton veckor gammal. Håll till godo!

Dagens:
Sharon Jones & The Dap-Kings - Be Easy

Flashback: Åland med Lambretta Club Stockholm.

Närmsta tiden här kommer det att bli inlägg om sådant som hänt nyligen uppblandat med sådant som hände för ett tag sedan. Jag har ju trots allt några månader att ta igen.

Det här är ett om något som hände för ett tag sedan - närmare bestämt vår traditionsenliga Ålandstripp med Lambretta Club Stockholm. En av de bästa Ålandstripparna hittills dessutom.

Jag skriver inte så mycket, utan bilderna får tala för sig själv. Det räcker att nämna att vädret var perfekt, körningen kanon och att det för första gången var lika många scootrar som rullade hem från färjan på söndagen som startade på lördagsmorgonen. Samt att det inte direkt kändes som en slump då vi efter att dagens körande var avslutat satt på en brygga i den varma Ålands-solnedgången, drack öl och lyssnade på musik ur bärbar högtalare när spelaren plötsligt slumpade fram Jimmy Cliffs "Wonderful World, Beautiful People".

Som vanligt finns fler bilder här. 

Vi körde inte bara scooter, utan passade på att kolla kulturminnen också...

...samt coola motorcyklar. Just den här, kallad Slugger, känd från såväl press som TV.

Wonderful world, beautiful people.

 

Och som av en ren slump råkade ett psychband lira när vi väl hamnade på lokal framåt natten. 

Dagens:
Jimmy Cliff - Wonderful World, Beautiful People

Get down with it!

Charles Bradley lyste på scen.

Jösses. Vilken spelning. Bandet tog scenen, drog igång ett rejält sväng. Blås, funkiga trummor, en bas som fick håret att ställa sig på ända. Efter att ha lirat instrumentalt dryga tio minuter klev keyboardisten fram till mikrofonen. Frågade "Party people - are you ready to get down with it!? Are you ready too feeeeel the love?" När publiken med en röst svarade "Yeeeeeaaah" pekade han mot sidan av scenen och sade "Then - I give you: the black rose, the screaming eagle of soul! Mr. Charles. Bradley!"
Trumvirvel, instensivare blås och upp på scen dansade den korta, nu 64 åriga Charles fram till micken, gav upp ett vrål och sedan var det igång.

Dryga en och en halv timme soul- och funkeufori som bitvis närmast var att likna vid en religiös mässa vid den svarta musikhistoriens altare. Fast med nyskrivna låtar. Charles skrek, grät, skämtade, skrattade, log lyckligt, predikade samt dansade och publiken, bestående av allt ifrån par i 65-årsåldern till välklädda mods och trendiga hipsters via punkare och hiphoppare, följde med i hans minsta infall. Och framför allt sjöng han som en gud.
Att se en man i hans ålder som tidvis varit nära att ge upp plötsligt få stå på scenen i Stockholm, Sverige och leva sin dröm samt dela den lycka det så synbart ger honom var stort. Inte minst eftersom han så gärna delade med sig av sin glädje och tydligt visade den, inte minst genom att mellan så gott som varje låt säga "I love you" till publiken och gå ned för att hårt krama om folk i främre raden i så gott som varje instrumentalparti.

Hur denne man kan ha verkat i skymundan under så många år är ett av musikhistoriens stora mysterium...men egentligen kvittar det eftersom alla vi som älskar denna musik nu får uppleva honom och det är gott nog. Förmodligen är detta så nära jag någonsin kommer komma att få uppleva hur  det var på den tiden då Wicked Picket, Otis Redding, James Brown och alla de andra var i högform och turnerade världen över. Jag får fortfarande, så här dagen, efter gåshud när jag tänker på det vansinniga svänget under låtar som Confusion och Put The Flame On It och en tår i ögat när jag tänker på den rena, emotionella styrkan under ballader som Heartaches And Pain och Crying In The Chapel. 

Kort sagt - Charles Bradley & His Extraordinaires på Nalen igår kväll är utan tvekan en av de absolut bästa konserter jag någonsin haft äran att få uppleva.

Tyvärr var det totalt kameraförbud, därför får ni hålla till godo med en risig bild samt ett par korta filmklipp tagna med iPhone. 

Ren känsla.

The screaming eagle of soul visar hur man dansar. 

Dagens:
Charles Bradley And His Extraordinaires - Confusion

Ikväll, live on stage: The screaming eagle of soul - Mr Charles Bradley!

The screaming eagle of soul leverar magi. Är han hälften så bra ikväll kommer det att vara värt den trötthet jag lär få uppleva på jobbet imorgon.
Jag rekommenderar särskilt danspartiet som börjar vid ca 4:00.

Jag, som på sätt och vis ibland undrar om jag inte är född sisådär 20 år för sent, åtminstone musikaliskt, har ju aldrig fått chansen att fått chansen att se många av mina hjältar live. Wilson Pickett, Otis Redding, Sam Cooke, James Brown...när jag upptäckte och lärde mig älska soulmusik var de flesta av dem redan döda. Eller åtminstone för gamla för att fortfarande orka leverera det man önskar.

Tur då att Charles Bradley finns och visar att klassisk soul är högst relevant och vid liv än idag. Och ikväll spelar han på Nalen. Jag kommer såklart stå längst fram. Och eventuellt gråta en skvätt.

Charles är inte bara en otrolig sångare utan dessutom en fantastiskt varm, kärleksfull och stark människa med en otrolig historia bakom sig. Jag rekommenderar varmt denna dokumentär om honom. Se dock till att ha näsdukarna redo. 

Dagens:
Charles Bradley - You Put The Flame On It

Livstecken.

Eder undertecknad i högsta grad vid liv på Klubb Wax för ett par helger sedan.
Foto: Ingen aning. Hittade bilden på min kamera när jag kom hem.

Nejdå. Jag är inte död. Tvärtom är jag i högsta grad vid liv.
Jag har heller inte beslutat mig för att lägga ned bloggen, haft fullt upp med annat eller varit datorlös. Inte heller har jag haft brist på saker att skriva om. Tvärtom har jag gjort ganska mycket: camping, fester, DJ:ande, klubbarrangemang, fixande med hus och trädgård, jobb samt kanske framför allt USA-semester. Till att börja med. Samt, naturligtvis, en hel del scooterträffar, rideouts och mekande.
Kort sagt har jag ingenting överhuvudtaget att skylla på. Det är snarare så att jag helt enkelt, av oklar anledning även för mig själv, bara inte kommit mig för att blogga något på väldigt länge.

Till min stora förvåning är det dock flera som frågat sista veckorna varför jag inte publicerar något här längre. Jag antar att det skall ses som ett tecken på att det är läge att komma igång igen. Om det sedan blir regelbundet eller mindre regelbundet återstår att se. Oavsett vilket lär det i alla fall inte dröja närmare ett halvår innan nästa inlägg igen.

Räkna med att ganska mycket av det jag publicerar närmaste tiden kommer att handla om sådant som hänt för ett tag sedan. Sist jag loggade in här var trots allt i juni så jag har en del saker jag vill dela med mig av att komma ikapp med.

Så - nystart. Typ. Nu kör vi igen. Hoppas någon vill hänga med.

Dagens:

The Dells - I Can Sing A Rainbow/Love Is Blue

Mondo City Scooter Run

Det var ett tag sedan det tog plats nu, men här kommer sent omsider ett litet inlägg om Mondo City Scooter Run i Örebro.

Denna gång höll sig tävlingen inom stadens gränser, vilket innebar att det var kort mellan checkpointsen och ovanligt lätt att hitta. Roligt som omväxling, även om jag ärligt talat så smått saknade att få varva ur Lambrettan ordentligt på landsväg. Jag och Elle körde som lag (med Elle bakpå mig dock) och lyckades väl skapligt - tror vi placerade oss i mitten någonstans.

Vädret var fantastiskt och det finns en hel del vackra och intressanta platser i Örebro vilket gjorde det hela till en bra träff...och självklart bidrog de fina människorna en hel del till det också. Dessutom lyckades jag med mitt livs första vurpa. Som tur var inget allvarligt och utan Elle bakpå just då - skulle vända på en lerig gräsmatta, fick framhjulsläpp och välte mer eller mindre i slowmotion. Jag klarade mig med sårat ego och Lambrettan med några små repor på nederkanten av fotbrädan, så ingen skada skedd egentligen.

Kvällen avslutades, som alltid i Örebro, med nattklubb, dans och utspädd öl.

Fler bilder finns här.

Dagens:
The National - Bloodbuzz Ohio

Midsommarhelgen.

Hela släkten dansar kring stången.

Midsommar är, och jag vet att jag har sagt det förut men det tål att sägas igen, i hård konkurens med julen min favorithögtid. Därför håller vi hårt på traditionerna. Så även i år.

Midsommarafton innebär firande med Elles släkt i Torshälla. Mat, dryck, lekar och allt annat som hör till.
Därefter fortsätter firandet (ibland redan på midsommarkvällen, ibland dagen efter) på landet med goda vänner sedan länge sedan. Alltid så gott som samma personer, alltid lika roligt.

Ingen skillnad detta år. Mer än så behöver inte skrivas.

Nu är det bara 359 dagar kvar till nästa gång.

Traditionell päiväkännit på midsommardagen...och för ovanlighetens skull är jag själv med på bild! Tror Ljungman tog den. Vad som försigår i bakgrunden låter vi vara osagt.

 Släkt och goda vänner i alla ära, men det var nog ändå Molly som stal showen denna midsommar.

Dagens:

Refused - Summerholidays vs Punkroutine

Semester!

iPhone-bild på hur första semesterkvällen spenderades.

Jag har inte slutat göra saker. Tvärtom har det gjorts massor - utflykter, trädgårdsfixande, grillkvällar och framförallt naturligtvis en hel del scooterträffar. Dock har jag valt att prioritera det riktiga livet framför bloggen sista tiden. Jag skulle kunna lova att det blir ändring på det från och med nu och att jag kommer att börja göra regelbundna inlägg så gott som dagligen igen...men det löftet törs jag inte ge, eftersom jag tänker ta saker som de kommer. Inte minst eftersom jag gick på semester igår och nu är ledig (åtminstone från jobbet) i nästan fem veckor! Så länge har jag aldrig haft sommarsemester tidigare tror jag.

Vi får helt enkelt se när nästa inlägg kommer. Det kan bli efter helgen, det kan bli om ett par veckor.
Tills dess, när det än blir, önskar jag alla en trevlig midsommar. Min absoluta favorithögtid (i hård konkurrens med julen). Nu kör vi!

Dagens: Billy Stewart - Summertime

Sådärja...

...det viktigaste rummet i hela huset är klart. Nu behöver jag inte göra något mer på hela sommaren om jag inte vill.

Dagens:
Weezer - In The Garage

Cannonball Scooter Run 2013 - Speedwaybanor, småländska vägar och tappade krökar.

Härom helgen packade jag och min ständiga racekumpan Mats våra Lambretta TV175 serie 2 på släp och ställde in GPS:en på Vetlanda. Det var dags för Cannonball igen och eftersom det varit ett uppehåll för det ett par år var vi minst sagt taggade. Den här gången fanns det inget alternativ - Team Korova Milkbar skulle göra ett avbrott från traditionen (vi har alltid kommit sist) och se till att få med oss vandringspriset till mälardalen detta år!

Efter en kall natt (jag sov i bakluckan på bilen, Mats i tält) och alldeles för tidig uppgång tryckte vi snabbt i oss lite frukost för att sedan köra i kortege till Vetlanda motorstadion varifrån starten gick.
Snart var vi ute på de småländska landsvägarna, i jakt på gruvor, crossbanor, caféer och andra mer eller mindre väl dolda checkpoints. Det tog visserligen inte mer än någon kilometer innan första mekstoppet, Mats växelvajrar började bråka, men det var snabbt fixat och vi en känsla av att vi låg ganska bra till.

Småland är otroligt vackert och vägarna härliga att köra på, men även ganska dåliga. Det var mycket grus och tjälskador så färden var en smula "bumpig" men TV:n smattrade på fint. Nästan lite för fint...dessutom började den plötsligt låta väldigt häftigt. Nästan lite för häftigt. Därför passade jag på att kontrollera blåset lite vid en lämplig checkpoint och konstaterade att det plötsligt hängde helt löst. Vibrationerna, kanske från allt frusvägskörande, hade fått bultarna som håller kröken vid cylindern att vibrera loss. Därefter hade det skakat loss i stort sett resten av alla bultar och skruvar som håller avgasröret så att det nu hängde kvar i enbart en bult. Resten av fästpunkterna ligger antagligen utspridda längs med de Småländska landsvägarna nu. Med andra ord ren tur att jag inte tappat det helt.
Och eftersom jag inte hade med mig reservbultar (orutinerat, Ronnie!) var det bara att gilla läget och inse att jag var tvungen att bryta efter ca fyra timmars körning och låta Mats fortsätta utan mig medan jag lutade mig tillbaks mot ett lämplig träd i väntan på breakdown-bilen.

Efter att ha fått åka släp tillbaka till campingen som utgjorde basecamp tog jag en välförtjänt öl samt babblade lite med de andra stackars själar som tvingats bryta (vilket var ovanligt många, gissningsvis runt tio scootrar - grusvägar och tjälskador tog uppenbarligen ut sin rätt på våra gamla fordon) och väntade in Mats som förhoppningsvis skulle ta hem segern åt oss. Nu blev det inte riktigt så - ca fyra timmar senare kom även min tappre lagkamrat tillbaka på släp efter att ha haft en skaplig dust med elakt rullgrus vid sista checkpoint. Således blev det ingen vinst för Team Korova Milkbar denna gång heller. Faktum är att vi inte fick någon placering alls eftersom ingen av oss gick i mål för egen maskin. Helt lottlösa gick vi dock inte - vi fick tröstpris i form av presentkort på Scooterkiosken för "bästa ras" tack vare Mats snygga vurpa. Bra jobbat, kamrat! 

Vann gjorde istället Al och min Blues SC-broder Rally-Calle så vandringspriset står numera i Kajutans scootergarage, Malmö. Åtminstone tillfälligt - för nästa år går Cannonball i Halland och DÅ skall Team Korova Milkbar ta hem förstaplatsen. Så är det bara. 

Stort tack till Burnin' Aces Scooterclub för att fantastiskt arrangerat Cannonball!
Fler bilder finns här.

Vinnarna. 

Där tog årets Cannonball slut för min del.

Dagens:
The Breeders - Cannonball

Badrum.

Mer behövs väl knappast som rubrik? Sjukt skönt att äntligen ha badkar, toalett och tvättställ samlat på övervåningen och slipa kuta upp och ned för att göra sig iordning. Visst, det blev mer jobb än vi tänkt oss - vi fick riva allt (och då menar jag verkligen allt) och sedan bygga nytt från grunden. Så det tog tid. Och kostade en del eftersom våtrum är en av få saker jag inte vågar mig på att göra själv i huset...men det blev precis som vi ville ha det till slut. Trots att det visade sig svårare än vi trott att hitta det golvklinker vi redan innan visste att vi ville ha.
Och att vi dessutom blev tvungna att byta stammar och således fick kallvatten i huset igen är bara en ren bonus.

Dagens:
Nirvana - In Bloom

Scooterpremiär med Blacksmiths.

Smeder vid Mary's Café.

Härom helgen var det dags officiell vårpremiär med Blacksmiths Scooter Club.
Vi var sju personer, för dagen förstärkta av vår "granne" Göran från Trosa, som möttes upp kl 13 i strålande lördagssol. Färden gick först genom stan för att ta en snabbt stopp vid MC-Verkstaden där Blacksmiths senaste nytilsskott Micke jobbar - han hade nämligen inte möjlighet att delta då de samma dag hade premiäröppet för säsongen, men i enlighet med den gamla goda parollen "ingen skall lämnas utanför" resonerade vi som så att då får väl vi komma till honom istället. Efter att ha fått oss lite snittar samt frotterat oss en stund med diverse MC-åkare fortsatte färden sedan ut på snirkliga landsvägar i riktning (nästan i alla fall eftersom vi valde att ta en rejäl omväg) mot Mary's Café.

Solen sken och den svala vårluften gjorde att scootrarna gick som urverk (förutom Görans Lambretta som bestämde sig för att käka upp gummibälgen till luftinsuget). Efter en lagom lång färd på ca 40 minuter anlände vi till Mary's (där även tidigare nämnda Micke anslöt eftersom MC-Verkstaden stängt för dagen vi det laget). Kaffe, mackor, planering och ljug om vinterns mekstrapatser vidtog.

Efter ca 1 timmes fikande återvände vi hemåt i samlad trupp - mätta, belåtna och faktiskt även med en antydan till årets första solbränna i våra vindpinade ansikten. Nu är säsongen igång på riktigt!

On the road.

Dagens:
Morrissey - We Hate It When Our Friends Become Succesful

En helt ny karriär.

Jag och signore Piaggio. Efter att ha sett denna bild funderar jag på om jag kanske borde tatuera in Vespa i pannan?

Foto: Gunnar Eriksson

 ...eller ja, det kanske är att överdriva en smula att kalla det " en ny karriär" men i tisdags höll jag i alla fall mitt livs första föreläsning. Det var föreningen Italiens Vänner här i Eskilstuna som tagit in mig för att prata lite om den italienska scooterns historia och dess roll som kulturbärare. 

Föreningens medlemmar är till största delen lite äldre och inte särskilt invigda i vare sig motorfordon eller subkulturer, så den största utmaningen för mig var att hålla det på en nivå som inte blev för teknisk eller nördig så att det skulle kännas intressant för dem. Det gick dock galant och de flesta verkade uppskatta föreläsningen. Jag fick frågor både under och efter föreläsningen om såväl fordon som modskultur och flera av föreningens medlemmar kom fram och uttryckte sin uppskattning. Kul och mycket trevligt! Det här är något jag gärna gör igen, vilket också några av åhörarna sade att de tyckte jag borde göra. Kanske skulle jag ta kontakt med andra liknande föreningar i landet och höra om intresse finns?

För att byta ämne helt verkar det gå sådär för mig att hålla regelbunden aktivitet här på bloggen just nu. Skall försöka ändra på det och komma ikapp med inlägg om vad som hänt sista tiden från och med nu. Det har nämligen hänt en hel del, främst på scooter- och husfronten. Mer om det framöver helt enkelt.

Dagens:

Jimmy Ruffin - What Becomes Of The Brokenhearted?

Vårpremiär nr 2.

 Nu har även TV 175:an, aka Röda Faran, fått komma ut för våren...

...men såhär i efterhand var det där att låta den stå ute över natten för att slippa krångla in och ut ur garaget på väg till jobbet kl 06 på morgonen inte någon jättebra idé. Det var inte kul att sätta sig på den sadeln.

Dagens:

Turnpike Trubadours - Gin, Smoke, Lies

Extreme home makover - massmurderer edition.

Vi skulle "bara" fixa till duschrummet på övervåningen. Göra det lite större, få plats för badkar, toalett samt tvättställ. Ordna lite fräscht kakel på väggarna. Göra det lite trevligare i största allmänhet helt enkelt.

Nu är nästan alla väggar på övervåningen utslagna (förutom sovrummets), nya uppsatta och stambyte pågår. Plötsligt förstår jag vad folk som tidigare köpt hus menat när de sagt "det blir alltid mer jobb än man tänkt sig".

Det kommer att bli jättebra när det är klart, men för tillfället känns det lite som att bo i ett hus där Patrick Bateman stått för inredningsrådgivningen.

Dagens:
Ray Barretto - Right On

Vår!

Igår kom våren till Eskilstuna på riktigt. Ja, det var askallt. Ja, det var ganska halt fortfarande. Ja, jag fick sladd på rullgrus. Men sak samma - nu är scootrarna framplockade. Alltså är det vår.

(Att gasvajern gick av och jag fick rulla hem hojen sista kilometern talar vi tyst om).

Dagens:
Pulp - This Is Hardcore

Förfäder.

Ursäkta den dåliga upplösningen, detta är en bild Jocke taget med sin mobil. Jag skall ordna en bättre version av fotot vid tillfälle och kommer självklart att posta det här i bloggen då.

Det verkar som om Blacksmiths inte var först med scooterkortege i Eskilstuna. Härom dagen fick nämligen min kamrat Jocke detta gamla foto av en bekant som i sin tur hittat det på en antikaffär i staden. Vi vet egentligen ingenting om det, mer än att det är gammalt och taget vid Rådhustorget här i Eskilstuna, gissningsvis någon gång på 50-talet.

Patrik Hammarsten, en scooteristkollega från Stockholm, har berättat att Vespa Rallye de Stockholm, som gick av stapeln 1955, passerade genom Eskilstuna så en inte alltför vågad gissning är att det är fotat under detta. Jag vet sedan tidigare att det också funnits en Vespa Club Eskilstuna en gång i tiden (enbart på grund av att jag vid ett tillfälle sett ett av deras märken till salu på Tradera) så man kan anta att de hade ett finger med i spelet, men då jag inte lyckats få redan på någonting mer om dem törs jag inte säga det med säkerhet.

Oavsett vilka personerna på bilden än är och när det är taget är det ett härligt foto och kul att se att så många scootrar rullat i kortege på stadens gator många år innan vi fick för oss att börja arrangera Eskilsphenia.

Dagens:
Miles Kane - Inhaler

60-åringen.

 En glad 60-åring och min farsa på Restaurang Akropolis. 

I lördags fyllde mamma 60. Bemärkelsedagen firades blygsamt med middag på restaurang och därefter lite "efterhäng" hos mina föräldrar med tårta, kaffe och lite god dryck. Det räcker fint så - stora dagar som denna behövs trots allt inte mer än de närmsta. Grattis än en gång på födelsedagen mor!

Hemma hos mina föräldrar igen fick mamma skära upp den lika vansinnigt goda som vansinnigt söta chokladtårtan.

Dagens:
David Bowie - How Does The Grass Grow? 

Join the In-Crowd.

Bra golv på Fasching. Tyvärr var det inte jag som spelade här. 

I lördags drog jag till Stockhoplm och Pet Sounds Bar för att spela lite skivor på Stockholm Mods Scooter Clubs klubbkväll The In-Crowd som de kör på Pet Sounds Bar med (något så när) jämna mellanrum. Jag delade platsen bakom skivspelkarna med Kent och Steph från Stockholm Mods samt Terry från Indierave (bland annat). Dessutom stod Northern Upbeat från Linköping på scen.

Pet Sounds Bar var smockfullt och dansgolvet fullt - en riktigt kul kväll med andra ord. Dock stängde de redan klockan 01, så därför fortsatte vi vidare för att vara hangarounds bakom DJ-båset på Soul på Fasching som var ännu mera smockfullt och inte stängde förrän kl 03 (eller var det till och med 04?).

En riktig helkväll med andra ord och jag var mer än lovligt sliten när jag släpade mig till Centralen för att ta tåget hem dagen efter. Det var det värt.

Acke keeping the faith.

Vimmel.

Dagens:

Edwin Starr - War (What Is It Good For?)

Årsmöte och The Melting Pot.

 

Det tog bara två veckor för mig att skriva ett till inlägg...mest på grund av jobb, en numera så gott som totalt utblåst övervåning samt lite fixande med nästa nummer av Scooteristen. Men mer om det vid ett senare tillfälle - jag bör väl börja med att nämna att såväl Svenska Scooterklubbens årsmöte som premiären för The Melting Pot gick kanon. Visserligen lyckades jag drabbas av feber under dagen men det var inget som inte Ipren och ett par stadiga drinkar kunde ta hand om.

Årsmötet tog plats på Hotell Eskilsgården, samma plats som vi hade julfesten med Blues SC på för ett par månader sedan. Fantastiskt ställe det där.
The Melting Pot-premiären tog plats på Filial. Där huserade jag, Mamba samt Tony och Ronge från Soulsounds bakom skivspelarna. En bra premiär med mycket folk och fullt på dansgolvet. Det gav verkligen mersmak, så framåt våren är det dags för den "riktiga" The Melting Pot-premiären. Men innan dess beger jag mig till Stockholm för att redan ikväll vara gäst-DJ när det är dags för The In-Crowd på Pet Sounds Bar. 

Fler bilder från årsmötet och The Melting Pot hittas här. 

 

Dagens:

Larry Williams & Johnny Guitar Watson - Too Late

Uppvärmning.

Lördag blir en späckad dag. Dels är det årsmöte med Svenska Scooterklubben, detta år här i Eskilstuna, men framför allt bär det premiär för The Melting Pot - den nya klubben som jag skrev om för ett par inlägg sedan.

Det är nu bara två dagar kvar och alltså hög tid att börja förfesta. Således har jag gjort en liten officiell The Melting Pot-spellista på Spotify - dels för att ge ett hum om vad The Melting Pot handlar om, dels för att man skall ha något att lyssna på som uppvärmning.

Sound of The Melting Pot-listan på Spotify hittas här.
Enjoy - vi syns på lördag!

Dagens:
The High Numbers - Zoot Suit

Frankieboy.

Mor och son. Och ca en fjärdedels far.

I söndags var det dags för dop i Vallby kyrka. Elle och jag, tillsammans med Jimmi och Josefina, fick äran att bli faddrar (det heter tydligen inte gudförälder längre) åt Tim och Veronicas lilla Frank. Enligt fadderbrevet innebär det att vi är bundna till honom så gott som hela livet...så Frank - nu får du dras med mig.

Dagens: 
Jackie Wilson - (Your Love Keeps Lifting Me) Higher And Higher