Livstecken.

Eder undertecknad i högsta grad vid liv på Klubb Wax för ett par helger sedan.
Foto: Ingen aning. Hittade bilden på min kamera när jag kom hem.

Nejdå. Jag är inte död. Tvärtom är jag i högsta grad vid liv.
Jag har heller inte beslutat mig för att lägga ned bloggen, haft fullt upp med annat eller varit datorlös. Inte heller har jag haft brist på saker att skriva om. Tvärtom har jag gjort ganska mycket: camping, fester, DJ:ande, klubbarrangemang, fixande med hus och trädgård, jobb samt kanske framför allt USA-semester. Till att börja med. Samt, naturligtvis, en hel del scooterträffar, rideouts och mekande.
Kort sagt har jag ingenting överhuvudtaget att skylla på. Det är snarare så att jag helt enkelt, av oklar anledning även för mig själv, bara inte kommit mig för att blogga något på väldigt länge.

Till min stora förvåning är det dock flera som frågat sista veckorna varför jag inte publicerar något här längre. Jag antar att det skall ses som ett tecken på att det är läge att komma igång igen. Om det sedan blir regelbundet eller mindre regelbundet återstår att se. Oavsett vilket lär det i alla fall inte dröja närmare ett halvår innan nästa inlägg igen.

Räkna med att ganska mycket av det jag publicerar närmaste tiden kommer att handla om sådant som hänt för ett tag sedan. Sist jag loggade in här var trots allt i juni så jag har en del saker jag vill dela med mig av att komma ikapp med.

Så - nystart. Typ. Nu kör vi igen. Hoppas någon vill hänga med.

Dagens:

The Dells - I Can Sing A Rainbow/Love Is Blue