Mer Mondo Rhum - nu i rörlig bild.

Grabbarna i Mondo har gjort ett snyggt och kort filmklipp från helgens eskapader i och kring Örebro. Så nu kan ni se hur bra vi hade det även i rörlig bild...

Dagens:
The Jam - In The City

Mondo Scooter Rhum.

Det gick inte riktigt som planerat i helgen. Dels blev varken TV175:an eller Silvern klara i tid, istället fick det bli Vespa Touring till Mondo Scooter Rhum i Örebro. Dels kom vi inte iväg på fredagen som tänkt på grund av just Lambrettamekandet utan åkte istället tidigt på lördagsmorgonen.

Men vad spelar det för roll när man fick träffa alla scootervänner från hela landet (samt några från Norge) på årets första riktigt run? Strålande sol, fina vägar, roliga tävlingar och inte minst ett skönt poolparty hos bästa Tropic med mina bröder i Sweden Blues. Att kvällen avrundades med klubbkväll på vilken Eskilstunas mesta garageband The Nocounts och fantastiska Trummor & Orgel lirade, samt söndagen spenderades hos tidigare nämnda Tropic gasandes i solen samt badandes i poolen gjorde inte direkt saken sämre.

Inte ens det faktum att jag, till alla andras stora nöje, lyckades sura ihop hojen totalt under gymkhanan kunde lägga en sordin på stämningen. Se nedanstående filmklipp för bevis på hur skoj det tydligen var i vissas ögon.

Det får räcka som beskrivning. Istället får bilderna tala för sig själva. Och de hittar ni här.

Stort tack till Mondo Classic Scooter Society för en på alla sätt grym helg!

Skadeglädjen är, tydligen, den enda sanna glädjen.

Dagens:
The Remains - Don't Look Back

Sneak-peek.

Eller ja...kanske i alla fall. Nu var jag hemlig så det förslår, men det får ni leva med. Tills vidare.

Dagens: 
Madness - Our House

Så. Bra.

Som min gode vän Tailor Bob sade när vi DJ:ade på Stockholms Scooterpremiär härom helgen:
"Folk snackar alltid om udda skivor, men det finns en anledning till att vissa är standards. Det här kan fan vara världens bästa låt någonsin."

Jag kan inte annat än hålla med.

Dagens:
The Flirtations - Nothing But A Heartache

Vakthunden.

Jag vet inte om det var hunden som var fastbunden i fordonet för att inte rymma eller om meningen var att den skulle vakta fordonet. Oavsett vilket verkade han/hon inte helt nöjd med situationen.

Och nej, det är inte en modern scooter. Det är en modern permobil.

Dagens:
Tom Waits - Singapore

Lambretta TV 175 - etapp tre.

Det blev en kort sejour i garaget idag, men eftersom jag hade någon timme att slå ihjäl innan jobbet gick jag ned för att få i alla fall lite gjort. Nu drar ju säsongen igång på riktigt snart - nästa helg är årets första stora träff. Därför har jag, hör och häpna, plockat ut ett par lediga dagar nästa vecka för att kunna meka ordentligt. Planen är att definitivt bli klar med TV:n till helgen och med lite tur kanske även med Silvern.

Det här är i alla fall vad jag hann med idag. Nu är det jobbhelg, så scootrarna får vila i garaget till på måndag.

 Dags att montera "the sliding dog" (så var det där med svenska namn på saker igen) på bakaxeln. Minns ni de två silverkulorna och fjäderna jag sade att man inte ville tappa bort för ett par inlägg sedan? De skall ned i ett genomgående hålet och sedan skall "glidhunden" tryckas över dem. Det är en operation som med fördel utförs med hela klabbet nedstoppat i en genomskinlig plastpåse, annars är risken att man får leta över hela garaget efter de små delarna. För det krävs ALLTID ett par försök. 

 På plats!

 För att kunna återmontera bakaxeln måste växelarmen lossas...

 Likaså växelföraren. 

 När allt spårar som det skall dras bakaxeln på plats. Det finns svindyra specialverktyg för att göra detta, men fungerar lika bra att helt enkelt bara skruva på baknavet igen och dra den på plats med det, därför gör jag så istället. 

 Det lilla lagret till julgranen måste bytas och sätts på plats med en generös klutt fett.

Därefter monteras växlarna. Är det första gången man gör detta kan det vara bra att ha skrivit upp hur de låg när man plockade isär, men eftersom jag varit och pillat i ett par Lammymotorer förut minns jag ändå.

Alla växlarna på plats! Och det nya shimset. Nu får den stå över helgen. På måndag räknar jag med att montera ihop det sista och provstarta.

Dagens:

Bob Andy - Young, Gifted And Black

Snart i handeln!

Vem kan ha fotat omlagsbilden?

Jag minns faktiskt inte om jag nämnt det tidigare, men för ett tag sedan blev jag kontaktad av Bryan Davis. En amerikan som driver något han kallar Unified Pride. UP fokuserar på musik, film och böcker som handlar om skinheads. Alltså riktiga, originalskinheads - inte den skabbiga, rasistiska sorten som vi tyvärr mestadels fått dras med i Sverige. Eftersom lite av samma problematik av förklarliga skäl alltid funnit i staterna är en av hans/deras huvudsyften att sprida kunskap om vad skinheadkulturen egentligen handlar om och visa att den "riktiga" varianten inte alls är rasistisk - utan är en kultur som har sina rötter i 60-talet och i mångt och mycket kretsar kring västindisk kultur och "svart" musik såsom soul och ska . Samt att förtydliga att den faktiskt till stor del är något av en lite hårdare systerkultur till modsen som handlar till stor del om still och finess...något man kanske har svårt att tänka sig om man bara stött på de rakhyvelssnaggade dräggen klädda i knähöga get-a-grips, för stora bombarjackor och cammobyxor som vi mestadels fått dras med här i landet de sista 20 åren.

UP har tidigare släppt en uppskattad DVD vid namn Skinhead Cross Culture...och nu är det snart dags för deras nästa projekt: en fotobok med det enkla och talande namnet "Skinhead". I den kommer fotografer från hela världen, Spanien, Asien, Italien, Tyskland mm, att medverka och ge sin bild av original-skin scenen i just sitt hemland. Jag blev redan för över ett år sedan kontaktad med förfrågan ifall jag ville representera såväl skandinavien som scooterscenen (som ju är en inte obetydlig del av kulturen). Självklart ville jag det och skickade in bilder för urval. Sedan tog det lång tid, eftersom diverse problem med finansiering och tryckerier uppstod. Men så, härom dagen, fick jag mail om att allt var så gott som klart och att boken kommer att gå på tryck inom en vecka eller två. Och inte nog med det - en av mina bilder har hamnat på omslaget!

Jag behöver väl knappast förtydliga att jag är såväl smickrad som glad? Så, någon gång under sommaren kommer ni att kunna beställa boken Skinhead, fylld med fina bilder (varav två eller tre uppslag är mina) på en internationell webbshop typ Amazon. Ni kan räkna kallt med att kunna läsa om det här när det blir aktuellt!

Dagens:
Symarip - Skinhead Moonstomp

Lambretta Silver Special - etapp ett. Och TV175 - etapp två...typ. Med iPhone-bilder.

Före.

I väntan på reservdelar till TV175:an bestämde jag mig för att börja riva ned Silvern också i helgen. Egentligen hade jag tänkt vänta med att börja på den tills den röda är klar för att inte ha två nedmonterade scootrar liggande i garaget, men eftersom jag nu blev tvungen att vänta ett par dagar innan jag kan fortsätta med den tyckte jag det var lika bra att fortsätta.

Och tur var det, med tanke på vad som hände när jag plockade isär kopplingen. Jag har tyckt den känts lite märklig ett tag och noterade direkt efter att lamellerna åkt ur att en av tänderna på den inre kopplingskorgen såg lite stukad ut. Låste den med kopplingshållaren, drog till och...knack. Ni ser själva på bilden hur det gick. Tydligen hade den spruckit en smula - kanske på grund av metallförsvagning på grund av tidens tand, kanske av slitage, kanske av den ökade kraften sedan jag bytte cylinder. Vad vet jag? Men när jag lade tryck på den blev det droppen och den vek sig helt.

Ett snabbt telefonsamtal till Marcello på Casa Lambretta Scandinavia gav dock besked om att han hade en sådan inne och inte heller hade hunnit lägga mina andra grejer på posten än, så nu är även en sådan på väg dit.

Istället fick jag jobba lite med det kosmetiska - alltså skruva dit nya sadlar och pakethållare på båda hojarna.

Fortsättning följer när de saknade bitarna kommit. Tills dess får ni hålla till godo med några iPhone-bilder. Tog inte med kameran ned i garaget denna gång.

Eftersom proceduren för att plocka ur kopplingen är precis densamma på en serie 2:a som på en serie 3:a brydde jag mig inte om att dokumentera det för bloggen denna gång. Denna "klar till hälften"-bild tog jag i alla fall.

 

 Jag tror "crap" var ordet. Så här skall det INTE se ut. 

Ny Ancilloti-sadel och serie 2 sprinrack monterat på TV175:an...

...och cutbacksadeln som tidigare satt på TV175:an samt ett serie 3-sprintrack på Silvern för att ge den ett lite raceigare stuk. Så småningom skall ett sidostöd och lite annat gottis på den också.

Dagens:
Ride - Leave Them All Behind

Tajming.

Ibland får man till det.

Dagens:
Sonic Avenues - Back Up Back Down

Barbour reproofing - gör det själv!

Eftersom jag ändå är i gasen nu kör jag vidare på "steg för steg"-inläggen - dock inte med scootermek denna gång.

För en tid sedan hittade jag som sagt äntligen ett Barbour-ställ till vettigt pris - något som jag suktat efter länge. Dock var jackan inte så väl omhändertagen och byxorna lite väl korta. Efter att ha konsulterat en Barbour-återförsäljare i krokarna lämnade jag in byxorna för förlängning, men det kändes lite onödigt att betala 600 spänn för att samtidigt låta vaxa om jackan när en burk vax bara kostar 150:-.

Således passade jag på att plocka upp en burk Barbour Thornproof när jag var i Stockholm häromsistenes. Och tog tag i saken själv.

 Först värms vaxet upp i en kastrull vatten tills det blivit helt genomskinligt och flytande.

Jackan förbereds genom att värmas upp ordentligt. Dels för att tygets fibrer skall öppna upp och ta till sig det nya vaxet, dels för att gamla vaxrester skall bli mjukare. Lämplig temperatur är mellan 40 och 70 grader. Eftersom jag har ett torkrum lät jag jackan hänga i det på full värme ett tag. Har man inte tillgång till ett sådant funkar det fint att låta den snurra ett tag i torktumlare, men kom ihåg att lägga den i ett gammalt örngott eller liknande i så fall - det är inte roligt att försöka tvätta rent tumlaren från alla vaxrester efteråt annars.
Därefter är det bara att köra igång. Använd en tygtrasa, svamp eller som i mitt fall den mjuka sidan av en skotte för att applicera vaxet. Var inte rädd för att använda ganska mycket vax, men se till att jobba in det ordentligt i tyget. Det skall inte vara några tjocka rester eller avlagringar av vax på jackan, utan ett jämnt fördelat lager ordentligt inarbetat i fibrerna.

Eftersom man vill att tyget skall vara varmt för att kunna jobba in vaxet ordentligt kan det vara bra att punktvärma där man skall vaxa vartefter den kallnar. En hårtork fungerar fint, men om man råkar äga en värmepistol, som jag gör, går det snabbare.

Framsidan är klar! Se till att vaxa ordentligt - man vill ha ordentlig täckning i vartenda litet veck och skrynkla. 

 Fortsätter med baksidan...samma procedur på den sidan.

 Färdigvaxat. Som synes är den nu ganska blank och mycket av vaxet ligger fortfarande utanpå...

 ...därfår får den hänga och gotta till sig ett par dagar. Därefter värms den igen. Efter att vaxet mjukats upp i värmen lite, antingen med hjälp av hårtork eller som i mitt fall någon timme i torkrum på full värme, går man över den med tygtrasa, svamp eller skotte igen och ser till att arbeta in eventuellt överskottsvax ordentligt i tyget för att få en rejält impregnerad, jämn och mattare yta.

Klart. Svårare än så är det inte - happy reproofing!

Dagens:
Morrissey - Ouija Board, Ouija Board

Lambretta TV175 - etapp ett.

Före.

Ok - ni minns att jag varnade er för en tid sedan om att jag köpt en helsikes massa grejer till scootrarna och tänker lägga upp processerna här på bloggen? Bra. För nu börjas det. Så om ni är hälsosamt ointresserade av italienska scootrar, tvåtaktsmotorer och mekande kan ni lika gärna sluta läsa detta inlägg redan nu. 

Hur som helst, jag bestämde mig för att börja med TV175:an eftersom det är den av Lambrettorna som är minst att göra på och jag vill ha åtminstone en av dem rullandes snarast möjligt.
Istället för att skriva massor av text har jag fotat löpande under mekandet. Så det blir mest bilder med lite förklarande text.

Då kör vi då! 

Först och främst skall sidokåpor, floorboards, avgasrör etc av för att man skall kunna komma åt allt. 

Bidragande orsak till att jag behöver fixa den överhuvudtaget - ett rejält sönderbränt baknav, orsakat av bakaxelns haveri som fick till följd att hela bakhjulet lade sig snett och tog an bromsbackarna. Kunde gått illa...
Och nej, jag har inte kört utan låsbrickan som saknas på bilden. Den trasades sönder när hjulet började röra sig.

Naturligtvis passade inte baknavsavdragaren till just det här navet (varför kunde inte Innocenti vara konsekventa i vilka delar de använde?), men eftersom såväl navet som bakaxeln ändå skall kasseras bankade jag helt sonika loss det med klubba. Det här är insidan. Lägg märke till splinesen i mitten. Så skall de INTE se ut. De skall vara jämntjocka. Om det var de som gav sig först och sedan skadade bakaxeln eller tvärtom kommer jag aldrig att få veta, men den här är i alla fall bara att slänga i återvinningen.

 Och här sticker då själva bakaxeln ut. Titta på splinesen - också färdig för soptunnan.

 Man får inte glömma att tömma ur oljan innan man öppnar motorn. Då blir det kladdigt.

 De tolv bultarna runt kedjekåpan lossas...

 Sådärja. Insidan på en Lambrettamotor!

Det behövs en del specialverktyg om man håller på med Lambrettor. Den här kopplingskompressorn är ett av de man absolut inte klarar sig utan. 

Lamellerna är ur, och med hjälp av ytterligare ett specialverktyg, kopplingshållaren, kan jag lossa muttern som håller korgen...

 ...som trillar rätt ur.

Innan man fortsätter plocka isär allt är det läge att mäta spelet i växellådan - för det måste man dra på bakhjulet igen. Det bör ligga mellan 0,07 och 0,30 mm - och i mitt fall låg det på 0.30. Alltså behöver jag shimsa upp den lite. Tur att min gode vän Marcello på Casa Lambretta har shims hemma och kan posta så jag har dem till på måndag!

Här har vi den förhatliga endplaten (som jag inte har en aning om vad den kan heta på svenska - slutplattan låter ju inte helt rätt) - ett av alla Lambrettisters största irritationsmoment då den envisas med att börja glappa. Min satt dock otroligt nog hur fint som helst.

För att få ur endplaten behövs två specialverktyg som kostar ca 250:- paret...eller så gör man bara egna av två M6-gängstänger och några bultar. 

 De hemgjorda specialverktygen fungerade finfint...

 ...och här är hela växelpaketet slutligen ur!

Bakaxeln bankas ut med en gummiklubba. Om den skall återvinnas bör man vara försiktig med gängorna och tejpa dem eller dra på en bult för att skydda, men eftersom jag ändå skall slänga min kvittar det.

Bakaxeln är ur och på den sitter växelföraren. Den skall återanvändas och är bara att dra av. Dock helt nedstoppad i en plastpåse så att inte fjädern och de små stålkulorna som sitter under den och syns i min hand på bild studsar iväg över garagegolvet. De är inte roliga att leta efter...

Klart för ikväll! Nu får det bli en paus i väntan på att nytt shims anländer från Marcello. Tills dess kanske jag fortsätter med andra delar av TV:n...eller börjar med Silvern som står och väntar i bakgrunden här. 


Dagens:
Spiritualized - Hey Jane

Nu är det vår på riktigt.

Jag har redan tidigare berättat om Rosenforsparken - ett riktigt smultronställe beläget i Skogstorp, precis utanför Eskilstuna, och inom perfekt avstånd för att åka dit och ta sig en picnic på eftermiddagen när alla dagens måsten är avklarade. Nu har vi käkat pizza, gassat i solen iklädda kortärmat och låtit hunden nosa av sig lite där för första gången i år (eller, det är inte första gången i år vi varit där egentligen, men första gången vi suttit i gräset och haft picnic). Alltså är det vår på riktigt.

Dagens:

The Divine Comedy - The Popsingers Fear Of The Pollen Count

Berg- och dalbanelördag. Och Scooterpremiär.

Stockholm Mods SC njuter av vårsolen. 

Det blev en ganska underlig lördag med vissa berg- och dalbanetendenser för min del. Jag gick upp i skaplig tid eftersom jag redan sedan tidigare bestämt mig för att åka till Stockholm och delta i deras scooterpremiär. Men redan när jag stod och gjorde frukost ringde jobbet på telefonen. Och gav mig ett mycket, mycket tråkigt och tragiskt besked.

Nu blir det lite konstigt här eftersom jag på grund av sekretess inte kan skriva ut exakt vad det gällde - jag får helt enkelt nöja mig med att skriva att det var tragiskt och oväntat och som en följd av det lade en viss sordin på min dag.

Trots det åkte jag ändå till Stockholm, om än med tåg och med beslutat taget för mig själv om att åka hem med sista tåget trots att grundplanen varit att sova över. Väl där sken solen och scootrarna blänkte ikapp vid The Loch & Quay som var slutmålet för dagens kortegekörning där jag mötte upp de andra.
Grill, kaffe och för mig (som inte körde) en öl fick snart saker att kännas lite ljusare och när jag efter avslutat mingel fick skjuts till Nytangaraget i Vespa med sidovagn där det vankades lite mekhäng kändes det mesta ganska bra igen.

I garaget tog vi ett par öl till, inventerade delar till Jonas TV175-motor samt felsökte Karins LI-motor (med lyckat resultat) ett par timmar innan det var dags att bege sig tillbaks till The Loch & Quay för att inleda kvällens fest med lite skivspelande. Jag och Sven värmde upp dansgolvet lite innan The Crashbars gick på scen vid 21:30. Efter att de dragit igenom sitt riktigt svängiga set tog jag över bakom skivspelarna för ett kortare set eftersom jag behövde dra därifrån ca 23 för att hinna med sista tåget hem. Det gick riktigt bra och jag fick till ett bra golv precis lagom tills det var dags för min gode vän Tailor Bob att ta över och mig att snabbt springa runt och säga hejdå till alla och sedan dra mot tåget hem. Man skall ju lämna festen när det är på topp sägs det, men i just detta fall får jag väl erkänna att det kanske var lite väl på topp för att man skulle vilja lämna den egentligen. 

Men, trots allt hade jag ju redan bestämt mig och hann till centralen i precis sista sekund. Rullade så småningom in i Eskilstuna lagom sent för att möta upp några av mina kollegor på Grappa (som skulle jobbat men på grund av det inträffade fått ledigt hela helgen) och ventilera lite. 

Kort sagt en mycket märklig lördag som pendlade hej vilt mellan vårsol samt glädje och vad som väl närmast kan beskrivas som sorg.
Men så är livet ibland. Och inte ens jag, som tycker instinktiv illa om klyschiga talesätt, kan annat än hålla med om det en av mina kollegor skrev på ett visst socialt forum tidigare under dagen när vi diskuterade just att det kändes lite konstigt att åka iväg och ha kul under de omständigheter som rådde:
"Idag gav livet mig citroner. Testar att göra lemonad."

Full fart i sidovagn över söders höjder.

Jonas och hans serie 1-projekt som förhoppningsvis är klart till sommaren. Och ja, till er nördar som tänker kommentera det - det är ett styrhuvud från en serie 2:a.

The Crashbars uppmuntrade till kärlek på dansgolvet.

Dagens:

Curtis Mayfield - Move On Up