Raggarsafari.

Om det är lördag och man inte har något bättre för sig och det faller sig som så att världens största bilträff, Power Big Meet, råkat ta plats i grannkommunen kan man ju lika gärna ta och bege sig dit för att bevittna spektaklet. Jag passade även på att montera mitt nyligen införskaffade fisheye-objektiv på kameran, för att såväl prova det ordentligt som för att vänja mig vid det. Sedan drog vi över till gurkstaden för att spana på raggare och stora bilar.

Vi behövde dock inte ens rulla in i Västerås innan vi fick en föraning om vad som komma skulle i form av en utslagen man i munkkåpa sittandes på vägkanten vid stadens utkanter. Bakom honom stod någon iklädd vad som såg ut att vara en bananer i pyjamas-dräkt och juckade mot den stackars munkens huvud med en öl i ena handen. Bakom dem stod, självklart, en vräkig jänkebil. Sedan blev det bara värre och värre ju närmare träffen vi kom. Fler bilar, fler fulla raggare, fler folk som låg och sov längst med vägkanten...och då var det här ändå bara strax efter lunch. En dryg kilometer från själva träffen tog det tvärstopp och trafikstockningen var ett faktum. Jag svor lite över mig själv eftersom jag egentligen tänkt ta en av scootrarna dit från början - hade jag gjort det hade det inte varit några som helst problem att kryssa mellan bilarna. Nu satt vi istället helt fast, inklämda mellan mer eller mindre risiga amerikanska bilar och fulla raggare.

Slutligen bestämde vi oss för att göra en fulsväng, parkera bilen en bit därifrån och promenera sista biten. På många sätt ett bra val eftersom vi då fick chansen att i ännu högre grad insupa stämningen. Det vill säga bevittna folk som pissade vid gatukanten, sov i diken, satt på tak och i bakluckor samt gick lös på sina bilar med slägga - innifrån bilen. Allt mitt framför ögonen på den vid det här laget ganska vana Västeråsbefolkningen som gått man ur huse och bekvämt placerat sig i solstolar längst med vägen för att lugnt betrakta cirkusen.

Efter mycket om och men lyckades vi slutligen ta oss till det gigantiska träffområdet. Och dessutom på något sätt jag inte riktigt själv förstår ta oss in gratis. Där spatserade vi runt på marknaden (jag hittade ingenting, Elle köpte ett par solglasögon), kollade på många fina och en del mindre fina bilar och såg ännu fler dretfulla individer i skinnväst och bonnabränna innan vi framemot tidig kväll tog oss tillbaka till bilen genom raggarskockarna som vid det laget börjat urarta om möjligt ännu mer.

Såhär i efterhand kan jag konstatera ett par saker:

• Raggare är ett ganska vidrigt släkte. Det är ytterst märkligt hur man kan skilja sig så mycket ifrån varandra trots att vi båda har såväl ett intresse för motorer som musik samt ursprunget i gamla subkulturer...i någon mån i alla fall.
• Jag önskar att jag kunnat stanna kvar på kvällen. Om det var sådant här vansinne tidigt på lördagseftermiddagen, fatta då hur det lär ha blivit framemot natten. Eller...vid närmare eftertanke kanske jag inte önskar att jag hade kunnat stanna kvar på kvällen ändå trots allt.
• Ett fisheye-objektiv kräver viss tillvänjning.

Och just ja - jag såg faktiskt ett par scootrar där också.

Flera bilder finns här.

Det här är alltså skylten som visar vägen till världens största bilträff. Ja, precis: världens största bilträff. Notera den obligatoriska ölkartongen som är slängd bakom.

Många "vi dricker öl i bakluckan och på taket och hängandes ut genom fönstret medan vår raggarbil sakta glider nedför gatan"-bilder blev det.

Dagens:
Seasick Steve - What A Way To Go