Oljiga händer, envisa bultar och fina foton.

Foto på Britt-Marie Wallins fina foton från årets Eskilsphenia.

Det har blivit mycket scooter den här veckan. Och mer kommer det att bli de kvarvarande tre dagarna.

Jag har bland annat spenderat en hel del tid i garaget, bråkandes med en envis Vespamotor. Planen var att demontera den helt till helgen, men det satte en skönt fastärgad motorbult punkt för någon gång under natten till i torsdags. Fram tills dess gick allt som en dans - har mer eller mindre plockat ned allt som går att plocka ned på personlig rekordtid men när det var dags att dela motorhalvorna för att komma åt växlar, vev och allt annat gottis därinne ville det sig inte längre. Den långa, genomgående bulten (som är ett ökänt problem på just P200-motorn) längst ned på motorblocket satt tvärfast och höll ihop motorn hur mycket jag än försökte med 556, värme och kraftuttryck. Övervägde nästan att hänfalla åt djuroffer en liten stund, men insåg snart att mitt vegeterianhjärta inte skulle klara det. Därför gav jag, vid halv tre på morgonen, upp istället. Nu ligger motorblocket på arbetsbänken, fortfarande i ett stycke och indränkt i ett härligt bad 556 i förhoppning om att det skall ha blidkat det något efter helgen.

Istället sätter jag mig om ett par timmar på tåget för att bege mig till Göteborg över helgen. Där vankas trevliga scooterister, årsmöte med SSK och Lambretta Club Sweden, bankett samt två kvällar utgång på den anrika soulklubben Soulastatics! 12-årsjubileum. Kommer, såklart, bli grymt som vanlig. Hoppas bara SJ tar mig fram och tillbaks någorlunda problemfritt och inte får för sig att ställa in tåget hem eller liknade...

Avslutningsvis tog jag och Elle en liten promenad ned till Eskilstuna Stadsmuseum här om dagen. Där är det fotoutställning på temat Eskilstuna 2009, och jag hade hört ryktesvägen att några bilder från Eskilsphenia skulle figurera i den. Snyggt fotat av min gode vän Jockes mor Britt-Marie. Och lite kul att hela tre bilder från vår "lilla" träff fått vara med bland de gissningsvis 70-tal foton som valts ut för att representera det gångna Eskilstuna-året!

Som sagt, när denna vecka gått över i nästa kommer det att ha blivit väldigt mycket scooter. I synnerhet om man tar i beaktning att det ännu är för kallt och snöigt för att faktiskt köra. Nästa vecka funderar jag på att pausa helt från allt som har med små tvåhjulingar att göra och istället fokusera på att se till att utnyttja den heminspelningsutrustning jag skaffat till att faktiskt få några låtar klara och lägga upp dem på den MySpace jag nyligen reggat i mitt namn...

Men känner jag mig själv rätt kommer jag inte att kunna låta bli att smyga ned i garaget en stund ändå för att åtminstone bli klar med nedmonteringen av den där förbaskat tjuriga motorn.

Dagens:
The Smiths - William, It Was Really Nothing

Vintergrillning.

Idag tog jag, Elle och Qusan en promenad till Skjulsta för att grilla. Det hade väl varit ok om det inte var för det faktum att jag bar ett par jeans på benen och ökenkängor i mocka på fötterna - jag trodde nämligen att vi skulle kunna gå på något så när plogade vägar dit, men istället fick vi pulsa fram genom snö som bitvis nådde nästan upp till knäna. Med andra ord var det mysigt i teorin, men åtminstone för min del mest kallt och fuktigt i praktiken.

Nåja - väl på plats var det i all fall ganska mysigt och sojakorven smakade fint. Hoppas bara mina stackars Clarks överlevde misshandeln.

Dagens:
Sharon Jones & The Dap Kings - I Just Dropped In To See What Condition My Condition Is In

Säsongspeppen börjar infinna sig...

Förra sommaren bevistade vi tre bröllop. I år visste jag inget vi skall på - tills idag då det här damp ned i brevlådan. Ante och Hanna i Göteborg har tydligen bestämt sig för att slå två flugor i en smäll och anordna ett tredagars scooterrun på Backamo lägergård (anrik scootermark där ett antal träffar anordnats tidigare år) och gifta sig som final på lördagen. Jag har redan nu på känn att det här kan komma att bli en av sommarens höjdpunkter...

Dagens:
Hot Chip - Thieves In The Night

Århundradets bild.

Jag snubblade över den här bilden på min scootervän Jonas facebook. Vem fotografen är framgår inte och trots att jag googlat på alla tänkbara sätt för att ta reda på det har jag inte lyckats. Klart är i alla fall att fotot, som förmodligen är taget 1929, hittades och lades upp på internet av en kille som kallar sig Sidecar Pete (följer ni länken kan ni läsa lite mer om traditionen som antagligen ligger bakom den märkliga situation som avbildas på fotot). Klart är också att det kan vara en av de bästa bilder jag någonsin sett.

Och framför allt står det klart att folk var betydligt tuffare för 80 år sedan - jag menar, titta bara på den! För det första kör de i en motordrome, även känt under benämningen wall of death (ni som inte vet vad det är kan läsa mer här). Bara det är hårt. Dessutom använder de två fordon, vilket brukar anses vara det ännu tuffare sättet att, om man nu prompt måste ge sig på det överhuvudtaget, köra i en sådan.

Men det är inte slut där: det vanligaste vid de tillfällen då man kör två samtidigt i en motordrome är att använda sig av motorcyklar. Fullt förståeligt, då att krocka i hög hastighet på en vertikal vägg är förmodligen det sista man vill (och det sista man gör) och det antagligen är lättare att undvika varandra med mindre fordon. Men inte dessa typer. Oh, nej - de här hårdingarna kör med en motorcykel och vad som ser ut att vara en mycket gammal racingbil. En racingbil med sidovagn, till råga på allt.

Det är dock, otroligt nog, inte slut där. Och här kommer det allra bästa: titta i sidovagnen. Nej, jag trodde inte mina ögon heller, men ni ser rätt. I sidovagnen sitter - ett lejon! Ja, just det - ett lejon. Djungelns konung. I en sidovagn. Fäst vid en bil. I hög hastighet. På en vägg. Tillsammans med en motorcykel.

Det, mina vänner, är vad jag kallar mod. Eller dumhet. Eller vansinne. Jag vet faktiskt inte vilket. Oavsett vilket är det en fantastisk bild som en gång för alla fastslår att vad vi än må försöka oss på med våra motorfordon idag kommer de alltid ha varit snäppet värre för 80 år sedan.

Dagens:
Timebox - Beggin'

Tvära kast.

Jag kommer att sakna dig, morfar.

Igår begravde vi morfar. Sådana ceremonier är aldrig kul, men det var i alla fall ett fint avslut som kändes honom värdigt. Mamma och mormor hade bett mig spela två sånger i samband med begravningen, vilket först mest kändes jobbigt men såhär i efterhand känns ganska bra. Morfar var ju trots allt musiker och förmodligen den som gett alla oss kusiner den musikaliska genen.

På kvällen spelade jag skivor på Hästpojkens gig. De var bra - betydligt bättre än på skiva, faktiskt. I ärlighetens namn var jag (av förståeliga skäl, kanske) inte särskilt upplagd för att bege mig ned till Raw och spela musik för ett gäng mer eller mindre berusade människor, men faktum är att det trots allt var rätt kul...och skönt att göra något som tog tankarna ifrån dagens tidigare, ganska sorgsamma, aktiviteter.

Dagens:
Staffan Percy - Drömmens Skepp

Sortera under RSS-flödet i kategorin: "Det är roligt för att det är sant".

Det är inte allt för ofta jag tipsar om andra bloggar här...ibland springer dock man på en sådan där som är alldeles för intressant eller alldeles för rolig för att inte dela med er andra.

Igår var jag och tog en pizza och semla (inte ihop) hos min gode scooterkamrat Mats och han tipsade mig då om just en sådan: Dagens lokaltidningsbesvikelse. Den kanske är gammal för er, vad vet jag? Jag hade i alla fall inte hört talas om denna pärla till humorblogg innan.

Dagens:
Pavement - Cut Your Hair

Fotoblogg - Ibland blir fel rätt.

Känslan att stå längst fram vid en stroboskopfylld konsert.

Dagens:
The Specials - Do The Dog

Second hand-pepp!

En av nackdelarna med att vara arbetslös är, såklart, att man har lite mindre pengar att röra sig med än då man arbetar dagligen. Detta kan i synnerhet utgöra ett problem om man, som jag, är något av en klädnörd. En av fördelarna är å andra sidan att man istället har lite mer tid över och därför faktiskt hinner ta en rejäl loppisrunda då och då - vilket som en ren bonus även kan hjälpa en att stilla klädbehovet utan att plånboken skriker alltför mycket i protest.

Det är smått sjukt hur mycket bra grejer man faktiskt kan hitta om man tar sig tid att rota igenom alla second hand-butiker och loppisars klädavdelningar för en gångs skull. Igår och idag har jag exempelvis plöjt igenom stora delar av Eskilstunas loppisutbud och kom hem med en riktigt snygg kavaj (som visserligen saknar en knapp, men sådant är ju lätt avhjälpt), ett par fina byxor och en rejäl slipsklämma. Total summa betalad: 80:-

Ja, jag är ganska nöjd.

Dagens fynd.

Dagens:
The XX - Islands

En dålig vana i ordets sanna bemärkelse.

På sin hemsida har Eskilstuna Kuriren en kommentarsfunktion som tillåter läsarna att säga vad de tycker om i stort sett allting som skrivs. Jag har under det sista året utvecklat en mycket dålig vana: så gott som dagligen surfar jag in på www.ekuriren.se och läser dessa kommentarer.

I så gott som alla fall utvecklas det hela till idiotiska diskussioner mellan ett fåtal personer (samtliga under alias) som inte tycks göra något annat än att hänga där och kommentera hela dagarna. Och oavsett vad artikeln handlar om går kommentarerna alltid ut på en (eller flera, eller ibland samtliga) av följande saker: att det, oavsett vad "det" nu må vara, beror på regeringens flathet i invandringsfrågan, att det är våran socialdemokratiska kommunalstyrelses fel, att man skall rösta på SD, att man inte skall rösta på SD, att polisen inte gör sitt jobb, att polisen ägnar sig åt fel saker, att dagens föräldrar är oansvariga, att alla andra som kommenterar är rasister eller att alla andra som kommenterar är socialdemokrater. Om artikeln sedan handlar om en misshandel, skolan eller snöröjning spelar ingen roll.

För att slänga sig med en gammal klyscha är det lite som att bevittna en trafikolycka: jag vet redan i förväg att jag kommer att bli irriterad, illamående och äcklad - ändå kan jag inte låta bli att titta. Och inte nog med det - jag brukar till och med kolla under "mest kommenterade" och välja ut de artiklar som verkar smaskigast. Gärna något som har med flyktingar, moskéer, någon som blivit arresterad för fortkörning eller en 14-åring som blivit rånad av en 18-åring (eller allra helst tvärtom) att göra. Sedan sitter jag där med mitt morgonkaffe framför datorn, läser och blir irriterad över hur idiotiska och inskränkta folk verkar vara.

Och så funderar jag lite och blir osäker på vad som egentligen är mest tragiskt: att skriva dumma, fördomsfulla och bittra kommentarer på en tidnings hemsida eller att dagligen surfa in och läsa dem, trots (eller ännu värre: på grund av) att man bara blir irriterad.

Dagens:
Tom Waits - Singapore

Fotoblogg - Medelålders män i ett garage.

"Medelålders män". Det var så vi i Lambretta Club Sthlm beskrevs i DN efter att vi arrangerat Scooterns Dag i Kungsträdgården i höstas. Inte helt ok, kanske. Nog för att vissa i klubben nog skulle klassificeras in i vad som kallas "medelålders" men på det stora hela vill jag trots allt påstå att flertalet medlemmar är en smula yngre det. Med andra ord kan man säga att vi har en gås oplockad med DN...de får vara glada att vi inte är HA.

Nåväl, det här inlägget får väl mest ses som ett tillägg till gårdagens. Lite fler bilder på när vi medelålders män hade mekfest i helgen finns här.

Dagens:
Lightspeed Champion - Faculty Of Fears

I maskinens tecken.

Den här lördagen gick i maskinens tecken - både bildligt och bokstavligt. Först i form av mekfest/garagekväll med mina kollegor i Lambretta Club Sthlm. Vi träffades vid scootergaraget på Söders höjder redan 16:00 för att ta ett par öl, planera sommarens aktiviteter och kanske försöka laga något som gått sönder (eller ha sönder något som egentligen fungerade skapligt innan - det där är något av en balansgång). Det var, som vanligt, ytterst trevligt. Vi mekade lite lagom mycket, planerade en hel del och drack desto mer. Mer eller mindre tvärtom emot vad som från början var tänkt med andra ord - men gott så. Vissa av oss (varav jag var en) rörde nog knappt ett verktyg på kvällen. Det kändes liksom inte så viktigt när man hade möjlighet att istället bara följa Antons jakt på lösningen av det stora bakaxelmysteriet (han LIS har tydligen en bakaxel som inte finns) samt iaktta Crispin utveckla sin alldeles egna metod att driva ur lager som bland annat innefattade släggor och kokplattor(!).

Planerades gjorde det också en hel del, som sagt. Det verkar bli en bra sommar med bara ett par större träffar, men desto mer små mysiga klubbaktiviteter. Förutom de traditionella LC Sthlm-arren som premiären, Scooterns dag och Mods Vs Rockers blir det Ålandstrippen, Eskilsphenia, Sauna Run i Finland samt diverse campingturer...och då har ännu inte det stora årsmötet där de andra Lammyklubbarna, SSK samt alla lokalfalanger tillakännager sina inplanerade aktiviteter varit ännu. Lovande, som sagt.

Slutligen delades även det ärofulla vandringspriset för "årets ras" ut. Detta år gick det till vår alldeles egna britt Mike som visserligen inte gjort någon särdeles dramatisk vurpa gångna säsong, men istället förmodligen spenderat mer tid på knä fastskruvandes blåset än han faktiskt suttit på sin scooter. Jag vill minnas att han tappade det fem gånger på vägen till Eskilsphena och förmodligen ungefär lika många på vägen hem till Stockholm igen...och då bör tilläggas att det bara var under en helg samt att det under hela sommaren såg ungefär likadant ut för honom varje gång vi åkte någonstans.

Vid tiosnåret var det dags för de andra att dra till Pet Sounds Bar medan jag och David istället rörde oss från scootergaraget för att möta upp min gamle gode vän Kalle vid Debaser Medis och ta tag i nästa maskin - Maskinen. I ärlighetens namn är jag kanske inget superfan, men då Kalle jobbar med dem och mer eller mindre var tvungen att bevista spelningen hängde jag såklart på när han föreslog saken. Som vanligt är det dock en helt annan sak att uppleva ett band live och det riktigt massiva, tunga liveljudet, lasershowen samt såväl bandets show som publikens pepp gjorde det till en riktigt trevlig liveupplevelse. En grym show, helt enkelt och extra kul att de hade med sig Marina Gasolina från Bonde Do Role som gäst.

Efter spelningen, lite allmänt häng och ett (förmodligen smart) beslut att skippa efterfest med bandet i något hyrt ut hus utanför staden rumlade jag och Kalle (David tog en taxi hem till sig) hem till honom i Årsta där jag hade en skön madrass förberedd på vardagsrumsgolvet.

Söndagen passerade snabbt hemma hos Kalle, fikandes och pratandes samt ätandes falafel från Sveriges bästa falafelhak, Palmyra, innan jag hoppade på tåget hem till Tuna något senare än planerat. Trött men glad. Och lite hängig. Av någon anledning brukar jag alltid känna mig så på vägen hem efter en lördagskväll i Stockholm. Jag vet inte varför - det måste ha något med storstadsluften att göra...

Dagens:
Maskinen feat Marina Gasolina - Dansa Med Vapen

Done.

Så var sologiget avklarat. Tänker inte ge någon långrandig redogörelse utan nöja mig med att säga att det gick bra och kändes som om det var uppskattat. Det var inte så jättemycket folk (ett 50-tal kanske) och de flesta av dem verkade egentligen vara rockrävar som var där för att de kände Carlings-gänget som DJ:ade (bortsett från de av mina vänner och bekanta som kommit förstås). Kanske inte riktigt "min" publik med andra ord, men jag fick trots det en hel del uppmuntrande kommentarer efteråt, så jag är helt klart öppen för en uppföljning om tillfälle ges.

En liten tändning, med andra ord...

Dagens:
Evie Sands - Picture Me Gone

Det rycker i handleden...

Typiskt. Mer snö. Jag som hade hoppats på att det skulle börja töa i veckan så jag kunde ta mig en liten scootertur utan att riskera liv och lem...

Nåja, som tur är har vi mekkväll/garagefest med Lambretta Club Stockholm på lördag. Jag har inte riktigt bestämt mig för om jag skall åka ännu, men nog vore det trevligt att träffa lite likasinnade, ta ett par öl och förstöra en motor eller två för att dämpa den värsta scooterabstinensen.

Jag kanske till och med skulle slå på stort och bygga något i den här stilen? Med tanke på hur det ser ut på gatorna just nu lär det ju ändå dröja till mitten av juni innan det är barmark igen...

Vänligen ignorera den något tveksamma musiken och att det är en tämligen ful liten Vespa PK-moped.

Dagens:
Madrugada - Black Mambo

Splittrad.

Jag brukar inte vara särskilt självutlämnande här på bloggen, det vet jag. Bloggande är kul men större problem, särskilt sådana som är lite känsliga, dryftar jag heller öga mot öga med vänner och familj.

Trots det tänker jag nu göra ett litet avkall från den saken och nämna att jag har en del saker att tänka på och ta ställning till på det musikaliska planet just nu. Saker som känns lite tråkiga och jobbiga att tänka kring på vissa sätt. Tänker inte gå in mer på detaljer än så just nu. De det gäller vet vad det handlar om och det är det viktiga.

Det må vara en klyscha, men ibland är att ägna sig åt musik tillsammans med andra väldigt likt ett kärleksförhållande. På såväl gott som ont och med allt vad det innebär av samhörighet, glädje, tvivel och ovilja att såra.

Det kommer såklart att lösa sig till det bästa på ena eller andra sättet, det vet jag. Men det känns inte mindre besvärande just nu för det.

Dagens:
Kaizers Orchestra - Dieter Meyers Institusjon

Fotoblogg - Ego/promo.

Fick idag med ytterst kort varsel reda på att det önskades promofoton till affischerna inför torsdagens spelning. Därför slängde jag fram kameran och tog ett par snabba självporträtt. Att affischerna sedan inte hann gå till tryck med bilderna i alla fall på var i och för sig lite tråkigt men, nåja...nu har jag ju åtminstone några tuffa poserbilder om det skulle bli fler spelningar.

Dagens:
John Barry & Matt Monro - From Russia With Love