Jag har haft tur och aldrig utsatts för några större prövningar hos tandläkaren. Aldrig haft ett hål eller behövt borra. Det värsta jag behövt göra är att skrapa lite tandsten samt prövat ut en tandställning (i och för sig fick jag som mycket litet barn framtänderna utdragna efter en otäck cykelvurpa, men det minns jag inte ens och således anser jag att det inte räknas). Jag har heller aldrig behövt operera mig - förutom att ha tagit bort två olyckligt placerade födelsemärken på halsen, men jag är inte så säker på att det ens kan räknas som operation (det ingreppet var visserligen ett äventyr i sig, men det är en annan historia som jag skall försöka komma ihåg att berätta vid något tillfälle).
Därför blev jag lite överaskad när jag nästan ett halvår efter mitt senaste besök hos tandläkaren fick en kallelse till käkkirurgen. Tydligen finns risk att visdomständerna på båda sidorna i min nedre käke kommer att orsaka kronisk inflammation i framtiden, därför skall de bort. Och det funkar såklart inte att bara dra ut dem heller...nejdå. Tydligen växer de snett in emot mina vanliga tänder, så imorgon bitti skall de ta den första genom att skära upp tandkötet i bakre delen av min mun, spräcka tanden, plocka ut delarna och sedan sy ihop. Proceduren skall tydligen ta någon timme. Sedan skickas jag hem (måste dessutom hämtas av min mamma eftersom de inte släpper iväg mig själv på grund av att jag skall skjutas full med lugnande innan operationen - total förödmjukelse, med andra ord) för att få läka någon månad innan det är dags för gadd nummer två att ryka.
Som om det inte räckte med det ligger tydligen någon stor nerv väldigt nära tänderna på båda sidorna, och jag löper därför stor risk att drabbas av bestående känselnedsättning i käken.
Jag är, naturligtvis, fullkomligt vettskrämd.
Dagens:
Shout Out Louds - Play The Game
No comments:
Post a Comment