Man skulle kunna tro att det är svårt att få nästan en hel högstadieskola att sitta tyst under en så lång föreläsning, men jag överdriver inte om jag säger att knappt ett ljud hördes (bortsett från enstaka snyftningar) under hans över två timmar långa berättelse sin historia om hur han från Warsawas getto passerade genom hela sju koncentrationsläger, förlorade hela sin familj, lyckades fly från en gaskammare och tvingades marschera genom halva Tyskland innan han slutligen befriades av de allierade och med Röda Korsets hjälp hamnade i Sverige.
Jag är imponerad bortom ord av att han trots sin höga ålder orkar resa Sverige runt och berätta sin historia, ofta så ofta som fyra gånger per vecka, trots att han uppenbarligen än idag lider lika mycket av att minnas som om det hade hänt förra veckan och tvingas återuppleva sin tragiska historia vid varje framträdande - han brast i gråt flera gånger under föreläsningen. Mycket otäckt, men också mycket nyttigt. Även fast jag, liksom antagligen alla andra, är mer än medveten om de avskyvärda handlingar människor på samtliga sidor tvingades till under förintelsen får man ett helt nytt perspektiv på saken då man hör det hela berättas av någon som faktiskt var där. Det är en verklig ynnest att ha fått träffa och lyssna på honom.
Med risk för att göra ett i sammanhanget något smaklöst ämnesbyte: strax beger jag mig till Stockholm för att bevista Scooter Babylon (aka Lambretta-pub) på Björns Trädgård samt spela lite skivor där. Och imorgon skall jag vara funktionär vid Stockholms Scooterpremiär. Känns som om det här kan bli en bra helg.
Dagens:
Tommy Sparks - She's Got Me Dancing
No comments:
Post a Comment