Ojdå...

Efter att ha varit en vända på stan idag svängde jag förbi Johan för att ta en kaffe på hans balkong. Där satt vi och pratade och lyssnade till Lasse Berghagen (som av någon anledning spelade på andra sidan ån) som sjöng alla de där låtarna man hörde till leda redan under den tiden han höll i Allsång På Skansen. Hur som helst, Johan hade läst mitt blogginlägg från igår och berättade att han läst en intervju med Dellan för inte så länge sedan där han berättat att han faktiskt led av en obotlig sjukdom.

Jag har nu googlat lite på saken och lärt att han är född med cystisk fibros - vilket verkar vara en riktigt otrevlig åkomma. I ljuset av detta känns gårdagens inlägg plötsligt ganska smaklöst och tarvligt. Jag ber så hemskt mycket om ursäkt för det.

Dagens:
Yvonne - Only Dancing

Zombie holocaust.

På gymnasiet gick jag i samma klass som en medlem i Yvonne. Vid den tiden florerade rykten om att sångaren Dellan hade någon slags medfödd sjukdom och inte skulle leva länge nog för att uppleva sin 25-årsdag. Jag vill inte direkt påstå att min klasskamrat spädde på detta rykte per se, men han gjorde inte direkt något för att dementera det heller.

Idag, över ett decennium senare, kan jag därför inte låta bli att fundera en smula när jag läser att ett av huvudbanden vid Eskilstunas 350-årsjubileum nästa vecka är just ett återförenat Yvonne. Nog för att Dellan sett ut som en vandrande död redan sedan de släppte sin första singel, men ändå...

Dagens:
Yvonne - Drifter

Fotoblogg - Bandits Race 2009.

Fler bilder finns här.

Dagens: Etta James - Seven Day Fool

Nedvarvning.

Mitt jobb kan ibland vara riktigt ansträngande. Kanske inte på samma sätt som vissa av mina bekanta som jobbar med rivnings- eller industrijobb, utan mer psykiskt påfrestande. Att ha en grupp högstadieelever som av olika anledningar inte går i vanlig klass är både stressigt och påfrestande för humöret till och från. Men nu när såväl terminen som min anställning går mot sitt slut är det nästan motsatsen. Idag åkte vi till exempel hem till min kollega i Kungsör där vi spelade biljard, grillade och hoppade studsmatta. Därefter skjutsade vi hem kidsen och åkte på avskedsfika hemma hos en annan kollega som skall gå i pension. Det är nästan jag får dåligt samvete av att överhuvudtaget plocka ut lön för en sådan här dag.

Bara för att uppväga detta lite har jag nu skrubbat rent balkongräcket. Tror inte det gjorts sedan balkongen renoverades för typ fem eller sex år sedan. Det tog nästan två timmar och var riktigt vidrigt och skitigt, så nu kan jag belöna mig själv med en öl utan att skämmas för min slapphet trots allt.

Dagens:
Peter Bjorn And John - I Want You!

Banditrejs!

Klockan ringde tidigt i lördags morse. Alldeles för tidigt. Att Elenor gått upp lite tidigare och gjort födelsedagfrukost gjorde dock att det kändes lite lättare, och snart nog befann jag mig på väg mot Örebro på min Vespa Touring. Med gasen i botten och Elenor bakpå limpan - i normala fall brukar hon vara helhjärtat ointresserad av att följa med på sådana här grejer, men eftersom helgens aktiviteter innefattade mer körning och tävlingselement än många andra runs (då vi mer brukar ställa upp scootrarna någonstans och sedan vara småfulla ett par dagar) bestämde hon sig för att följa med den här gången.

Vi var framme i god tid och hann utan problem förbi det bed & breakfast vi bokat rum på för att lasta av lite prylar innan vi begav oss mot startplatsen för Bandits Race - en orienteringsinriktad scootertävling som i år hölls för första gången och till skillnad från Cannonball Scooter Run, som arrangerats tidigare år, inte går på tid - istället handlar det här mer om att kryssa runt i det tempo man själv vill och svara på diverse frågor.

Väl på plats mötte vi upp Mats, min ständige wingman vid den här typen av tävlinginriktade scooterruns, innan startskottet gick och vi begav oss ut på de västmanländska vägarna. För ovanlighetens skull gick allt som en dans den här gången - scootrarna gick som en dröm (åtminstone våra - vissa andra hade naturligtvis inte lika stor tur och fick bli upplockade längst med vägen av breakdown-bilen), vi körde inte fel (i alla fall inte så mycket) och lyckades dessutom undvika regnet (till skillnad från alla andra deltagare vi mötte som var dyngsura). Vi besökte gruvhål, gamla galgbackar, vandrade i skogen på jakt efter kapellruiner och, framför allt, fick en fikapaus i nostalgibyn i Hosta. Jag hade hört talas om den innan, men trodde faktiskt inte den skulle vara så skön som den faktiskt visade sig vara. Mitt i skogen ligger den. Ungefär lika stor som en gammal folkets park. Komplett med gammal Konsumbutik, mack, pub och fik - allt modellerat och uppbyggt som jag åtminstone föreställer mig att det såg ut på den Svenska landsbygden på 40/50-talet. Riktigt häftigt och väl värt ett besök om man har vägarna förbi. Gott kaffe dessutom.

Vi rullade i mål framåt halv sex, och redan strax därefter var det prisutdelning. Fjärde plats får väl anses som godkänt. Lite irriterande bara att vi föll på mållinjen på grund av ett slarvfel (vi hade vänt på siffrorna på frågan om vilket årtal den sista avrättningen ägde rum på tidigare nämnda galgbacke). Vore det inte för det hade vi förmodligen vunnit.

Efter en vända till vårat B&B för dusch samt inmundigande av ett par tetrapack Kiviks Kall & Varm Äppelvin (som jag härmed utnämner till årets sommardricka) begav vi oss till våra Örebroska vänners scootergarage/festlokal för att sedan ge oss ut på stan. Efter ett par timmar på en klubb i stan där typ hälften av sällskapet blev utkastade (de gjorde ett försök med mig också, men lät mig vara efter att jag förklarat att jag inte var plakat utan bara lutade mig mot vägen i toakön för att jag hade ont i fötterna efter att ha kört scooter hela dagen) begav vi oss tillbaka till scootergaraget och blev kvar där till tidigt på morgonen. Där var det dans, drinkar och även lite födelsedagssång för mig (trevligt värre) innan vi lullade hemåt vid fyrasnåret.

Dagen efter var milt sagt en smula seg, därför var det skönt att våra värdar lät oss ha kvar rummet tills vi kände oss redo att rulla hemåt - vilket blev först runt halv fem. Hem lyckades vi dock inte undvika regnet, och eftersom allt flytit på så bra hittills bestämde sig så klart fjädern till mina bakbromsar dessutom för att gå av strax utanför Örebro, vilket gjorde att jag fick köra med bromsarna lätt låsta hela vägen till Arboga (där jag löste problemet) och därför offrade lacken på såväl bakfälgen som bromshuset. Tur att det är lätt att plocka isär baknavet för omlackering.

Idag är det måndag och jag är fortfarande inte riktigt återhämtad. Jag har ont i armarna och blåsor på fötterna efter att ha kört väldigt många mil scooter med passagerare bakpå och fan vet om jag inte fortfarande känner mig lite småbakis också. Det är dock ingen tvekan om att det var värt det. Precis som vanligt.

Och, just ja, på lördagskvällen dök även Marcello, Sveriges meste Lambrettadelsleverantör, upp med en ny fälg till mig istället för den jag drog av bulten på i torsdags. Det kallar jag service! Det blev första, och förhoppningsvis sista, gången jag går ut på krogen med en scooterfälg i handen.

Dagens:
Al Wilson - The Snake

Tillägg...

...eller så blir det inte Lambrettan den här gången heller. Drog just av en fälgbult. Så kan det gå.

Nåja - bättre att den gick av nu än imorgon.

Och så var det dags igen...

En hel del tid sista veckan har vigts åt att få Lambrettan att gå som jag vill. Igår tog jag en ordentlig provtur med Elenor bakpå och kunde konstatera att den äntligen verkar både starta utan problem och tickar på fint. Ok, något fartmonster är den inte (särskilt inte när man kör 2-up) men det räcker för att jag skall våga ta den till Örebro och Bandits Race imorgon. Vi drar tidigt -riktigt tidigt- på morgonen och kommer hem någon gång på söndag (antagligen sent - risken är överhängande att jag inte kommer att vara i körbart skick förrän framåt eftermiddagen/kvällen).
Förhoppningsvis kommer jag både dit och hem utan att behöva ta bärgningshjälp den här gången. Den har ju inte varit direkt pålitlig de sista gångerna jag valt att köra den till något run...

För övrigt lyssnar jag medan detta skrivs på Madness nya; The Liberty Of Norton Folgate och är positivt överaskad. Såg framemot att få se dem på Hultsfred i sommar redan tidigare, och nu är jag ännu mer taggad. Då tänker jag stå längst fram i porkpie-hat och kängor. Så är det bara.

Dagens:
Madness - The Liberty Of Norton Folgate

Fotoblogg - Lantsortssafari.

För att ge er lite förståelse för hur mycket jobb som ligger bakom det här fotot vill jag berätta att jag låg gömd bakom jordhögen i förgrunden hela fem timmar, knäpptyst iakttagandes den skygga kon. Känslan av närhet och att vara ett med naturen när hon slutligen vågade sig fram var enorm.

...eller så råkade jag bara gå förbi en hage och lutade mig över stänglset. Ni får avgöra själva vad som låter bäst.

Dagens:
New Order - Bizarre Love Triangle

Går en era mot sitt slut?

Något har hänt med nakenhuset. Ställningar har byggts upp, dagtid klättrar byggarbetare omkring men framförallt - fönstren har täckts över. Skönt att hyresvärden (eller vem det nu må vara) äntligen tar sitt ansvar. Förhoppningsvis avtäcks de aldrig igen.

Dagens:
Manic Street Preachers - Me And Stephen Hawking

Stockholms scooterpremiär 2009.

Smockat med folk på Babylon i Björns Trädgård, DJ:ande tillsammans Challe och Henke, överaskande påhälsning av våra rockersvänner i Lådan MC, fortsättning på Lilla Hotellbaren efter att Babylon stängt, sen tunnelbana hem till David och Nannas lägenhet i Midsommarkransen för en sista öl i gryningssolen på deras balkong. Dela sovplats med katter i deras soffa.

Vaknar elva. Skulle gått upp nio. Den sprängande huvudvärken avhjälps med kaffe och rostat bröd med avocado, sedan snabbt ned till Nytorget i Davids Mini för att möta upp de av mina klubbkamrater i Lambretta Club Sthlm på vilka, liksom för mig, den olycksaliga lotten att vara funktionär vid uppställningsplatsen och därför inte få köra i kortegen fallit. Sätta upp tält och förbereda för de andras ankomst. Strålande sol. 120 scootrar (nytt rekord för Stockholms Scooterpremiär!) smattrar in och täcker hela torget i blåröksdimma. Massor av åskådare. Kaffe dricks, mackor äts och glass sörplas. Lottförsäljning och framröstning av Stockholms snyggaste scooter (otippat nog en Moto Guzzi med fyrtaktsmotor). Nedmontering av tält. Hem.

Som vanligt kändes Stockholms scooterpremiär som det riktiga startskottet för årets säsong. Redan nästa helg är det dags igen - då går Bandits Race av stapeln i Örebro. Nu kör vi!

Bilder finns här.

Dagens:
Tan Tan Blue Beat - Mods Vs Rockers

Otäckheter följs av roligheter.

Idag var Mietek Grocher och föreläste på skolan där jag jobbar. Mietek är väldigt gammal och en av de få överlevande från förintelsen som fortfarande är vid så pass god vigör att han kan åka runt och berätta om sina upplevelser.

Man skulle kunna tro att det är svårt att få nästan en hel högstadieskola att sitta tyst under en så lång föreläsning, men jag överdriver inte om jag säger att knappt ett ljud hördes (bortsett från enstaka snyftningar) under hans över två timmar långa berättelse sin historia om hur han från Warsawas getto passerade genom hela sju koncentrationsläger, förlorade hela sin familj, lyckades fly från en gaskammare och tvingades marschera genom halva Tyskland innan han slutligen befriades av de allierade och med Röda Korsets hjälp hamnade i Sverige.

Jag är imponerad bortom ord av att han trots sin höga ålder orkar resa Sverige runt och berätta sin historia, ofta så ofta som fyra gånger per vecka, trots att han uppenbarligen än idag lider lika mycket av att minnas som om det hade hänt förra veckan och tvingas återuppleva sin tragiska historia vid varje framträdande - han brast i gråt flera gånger under föreläsningen. Mycket otäckt, men också mycket nyttigt. Även fast jag, liksom antagligen alla andra, är mer än medveten om de avskyvärda handlingar människor på samtliga sidor tvingades till under förintelsen får man ett helt nytt perspektiv på saken då man hör det hela berättas av någon som faktiskt var där. Det är en verklig ynnest att ha fått träffa och lyssna på honom.

Med risk för att göra ett i sammanhanget något smaklöst ämnesbyte: strax beger jag mig till Stockholm för att bevista Scooter Babylon (aka Lambretta-pub) på Björns Trädgård samt spela lite skivor där. Och imorgon skall jag vara funktionär vid Stockholms Scooterpremiär. Känns som om det här kan bli en bra helg.


Dagens:
Tommy Sparks - She's Got Me Dancing

Svennebanan.

Balkongdörren är öppen. De nyinflyttade grannarna (jag vet inte om de är nyinflyttade egentligen, men eftersom de inte är nakna förutsätter jag det) har någon slags grabbkväll. De har fönstret öppet och jag hör varenda ord de säger. De har färdigslitna jeans och t-shirts med tuffa tryck (förmodligen från J&J). De pratar hockey, brudar och en resa till solen. En av dem har blonderat hår. Samtliga har avslappnat rufsiga frisyrer.

De lyssnar på Promoes Svennebanan. För ett par veckor sedan pratade Jonas om den. Han undrade om inte de som skulle gilla låten mest förmodligen är just dem den är ämnad som en pik till. Det verkar som om han hade rätt.

Dagens:
Promoe - Svennebanan

Fotoblogg - Utsikt från ett sjukhusberg.

Några år senare: stadssiluetten må ha förändrats en smula, men det är samma stad sedd från samma berg .

Dagens:
The Housemartins - Flag Day

Ibland blir det inte som man tänkt sig.

I fredags kväll var jag först lite sugen på att ta ett par öl och hitta på något. Istället blev vi sittande hemma. Tänkte skriva färdigt lite grejer till nästa nummer av Scooteristen, men kom inte ens halvvägs.

På lördagsförmiddagen var det vårstädning med bostadsrättsföreningen. Jag hade räknat med att göra något lite lätt (typ kratta löv) och bli klar tidigt - istället fick vi plocka upp en mur som rasat ut mot granntomten, klippa häcken och sedan fika med gamlingarna i huset till tre på eftermiddagen. På kvällen tog jag och Elle med oss ett par öl och gick upp på sjukhusberget i kvällsolen. Minnet av de otaliga kvällar man spenderat där under gymnasietiden fanns i bakhuvudet, men det började regna. När ett gäng gymnasiekids dök upp med ölkassar klättrade vi ned och gick hem igen (skönt att se hur traditionen förs vidare, dock). Planer fanns att gå på pridefest på Raw - men så kom Johan och Sara över och vi blev kvar hos oss istället.

Tanken för söndagen var att först åka på kosläpp i Julita och sedan kanske meka lite med scootrarna samt se någon film - men då kvällen innan tog ut sin rätt kom vi aldrig iväg och eftersom det även var deadline för Scooteristen fick jag spendera kvällen med att skriva det jag egentligen tänkt göra färdigt redan på fredagen.

Det skulle alltså inte vara helt felaktigt om jag påstod att helgen som gått kännetecknats av att saker och ting inte blivit som det var tänkt - eller i vissa fall inte blivit av alls. Vilket inte gjorde särskilt mycket.

Dagens:
Sly & The Family Stone - Dance To The Music

Fotoblogg - Scooterfika.

I söndags var det 60+ scootrar på plats vid Röda Sten i Göteborg under deras scooterpremiär. Samtidigt var vi tre personer som scooterfikade på Café Kaka i Eskilstuna - varav två körde scooter.

Dagens:
Wave Machines - Carry Me Back To My Home

Fotoblogg - Another drink, another cigarette.

Det har blivit många bilder på folk med cigaretter sista tiden. Antar att det är lika bra att inse fakta: rökning må vara ett långsamt självmord (som någon en gång uttryckte det) - men det gör sig väldigt bra på bild.

Dagens:
David Sandström - När Hjärtat Svider

Min vän Dan - det medicinska miraklet.

När jag var i mina sena tonår/strax över tjugo hade jag en vän vid namn Dan. Dan var en utbytesstudent från USA som gick i samma musikklass som mig på St Eskils Gymnasium i Eskilstuna. Han framstod som lite udda, men vi lärde känna varandra och blev så småningom goda vänner. Någon gång under andra läsåret eller början av tredje flyttade Dan tillbaks till Cincinnati, Ohio, men då jag och några vänner åkte till London efter studenten mötte han upp oss där. När vi efter ett par månader återvände hem följde Dan med. Han blev sedan kvar i Sverige ett par år och vi upplevde en hel del äventyr tillsammans. Efter en tid mötte han en svensk flicka och flyttade till Linköping med henne för att plugga. Så, plötsligt, hände något. De gjorde hastigt slut och Dan flyttade tillbaks till USA utan att lämna någon närmare förklaring till varför. Vi tappade kontakten - bortsett från ett och annat kort telefonsamtal vartannat år eller så.

Så, för en liten tid sedan ringde Dan mig igen och sedan dess har vi hörts regelbundet. Han berättade för mig vad som hänt honom sedan han flyttade hem. Om hur han hade blivit sjukare och sjukare och slutligen brutit samman fullständigt och blivit psykotisk. Om hur han blivit diagnostiserad som bipolär och hur läkarna sagt att han aldrig skulle kunna leva ett normalt liv. Om hur han distanserat sig från sina vänner eftersom han visste att de alla var ute efter honom. Om hur han talat direkt till gud och skymtat helvetet i gränderna på Bostons mörka bakgator. Om hur änglar i skepnad av utomjordingar implanterat ett microchip i hans hjärna. Om hur han tvingats gå under jorden för att komma undan de hemliga agenter staten sänt efter honom. Om hur hans läkare, som samarbetade med agenterna, försökt lura i honom gift och få honom inspärrad. Om hur han levt på gatorna - orakad, smutsig och förskjuten av såväl vänner som familj. Om hur han varit så galen som en människa överhuvudtaget kan bli - en verklig Fisher King.

Och slutligen - om hur han plötsligt rycktes tillbaks till verkligheten tack vare en experimentell medicin han av någon anledning han inte själv kan förklara lät sig övertalas att testa. Läkarna kallar honom ett "medicinskt mirakel", eftersom personer som varit så sjuka som han så gott som aldrig återkommer till verkligheten - åtminstone inte till fullo. Oavsett vilken medicinering de ges. Det gjorde dock Dan.

Idag har han ett normalt jobb på ett nöjesfält och jobbar på en bok om sina upplevelser från andra sidan galenskapen. Ni kan finna några tidiga utkast här.

Det sätter lite perspektiv på saker och ting, inte sant?

Dagens:
Pink Floyd - Shine On You Crazy Diamond

Fotoblogg - 30-åringen

Så här såg han ut i lördags. Världens bäste festfixare som ordnat mat, vansinnigt gott bröd och dryck i överflöd till oss lyckligt lottade festdeltagare. Vi hade kul - antar jag?

Dagens:
Nancy Sinatra - Bang Bang

Onkel Louie.

Det här är Ludde. Jag och Ludde går way back, som man brukar säga. Luddes intressen inkluderar bland annat cykling på Öland, nakenfotboll och att tjuvköra asstora traktorer på midsommarnatten. Han avbröt en gång en spelning med vårat punkband Slaktad för att det inte fanns några prickar på basen. Idag fyller han 30. Grattis Ludde!

Dagens:
Slaktad - Borgarslakt

Gnällspiken 2.0 (nu lite mindre gnällig).

Svar 2009-04-30 12:47

Hej!

Vad jag förstår så ska du ha 3 play. Jag har påpekat att du ska ha hemmabiopaketet.

Med vänlig hälsning

Ingela Söderholm
Telia Kundservice

Sådärja.
Eftersom jag kan skriva detta inlägg idag har ni säkert redan förstått att porteringen från Glocalnet till Telia dessutom gick igenom som den skulle. Blev nätlös i ett par timmar under igår eftermiddag, men värre än så var det inte. Det lönar sig tydligen att gnälla till kundtjänst. Kanske borde göra det lite oftare...

Igår beskådade vi Sveriges förmodligen mest tragiska ursäkt till majbrasa i Vilsta. Ikväll blir det 20-årsfest för Elenors lillebror.

Dagens:
The Specials - Racist Friend