Idag repade vi för första och enda gången med Brotherhood innan morgondagens Hitlistan Goes Kent-spelning på Raw. Det gick smidigt och var riktigt kul. En längre version av Ingenting Någonsin lär aldrig ha framförts, trots att vi tyvärr inte riktigt lyckades med att få den att klocka in på 7:47 (den hamnade på 7:44 istället). Synd - det hade varit lite som att slå två flugor i en smäll, så att säga.
Än så länge har jag dock varken skinnrock eller kråsskjorta på mig som tur är. Förhoppningsvis kommer jag inte att känna något behov av det efter morgondagens gig heller.
Lite som en antites till depprock-excesserna på eftermiddagen tänkte jag spela lite för förskolebarnen på jobbet idag. Glatt plockade jag fram den akustiska gitarren och frågade vad de ville höra. Jag blev en smula överaskad när de ganska enhälligt svarade "118 800-låten!" och sedan klämde i för fulla muggar. Inte riktigt den sång jag trodde att ett gäng 6- till 9-åringar skulle vilja sjunga. Någon Disney-låt eller Små Grodorna hade varit mer väntat.
Jag kanske tvingas erkänna att det ligger någonting i debatten kring reklam och dess inverkan på barn, trots allt...
Dagens:
Okänd artist - 118 800-jingeln
2 comments:
Är inte 118 800-låten egentligen en ripoff på Twisted Sisters "We're not gonna take it?"
http://www.youtube.com/watch?v=J-jsgousZcA
Those were the days ... :-)
Jodå, visst är den det. Klassiskt exempel på det gamla "vi fick inte använda låten vi ville ha egentligen så vi skrev en som låter nästan, men inte riktigt, exakt som den"-tricket.
Post a Comment