Full fart på Ålandsvägarna.
Nu har jag tagit någon slags semester i cirka två veckor. Det bör, i detta fall, utläsas som att jag kommer att försöka undvika jobba så gott det går och därför inte heller tjäna några pengar utan istället leva på besparingar.
De två veckorna inleddes med den numera traditionsenliga Ålandsresan tillsammans med mina klubbkamrater i Lambretta Club Sthlm. Det var alltså med viss glädje jag grenslade min röda TV175:a i fredags kväll och satte kursen mot Kapellskär, dagen till ära försedd med nya whitewall-däck: inte bara för att jag skulle till Åland och träffa goda vänner, utan även för att jag älskar att köra långt. Och inte minst för att det faktiskt var den första gången jag körde det senaste tillskottet till maskinparken längre än en mil eller två i sträck.
Elenor, som skulle med, orkade dock inte sitta bakpå hela vägen och tog därför bilen i förväg till Kapellskärs Camping där vi skulle sova för att hinna med färjan på morgonen efter. Därför behövde jag skönt nog inte ha en massa packning på hojen heller, utan kunde puttra på med lätt last hela vägen till Norrtälje.
Solen sken, vägarna var krokiga och körningen fin. Att jag blev stående en stund i hålan Rimbo med en död scooter innan jag kopplade att det bara var en loppa på stiftet (så - nu vet vi att det faktiskt kan hända på annat än mopeder och inte bara är en myt) samt att hela ljussystemet bestämde sig för att braka ihop på vägen så jag fick köra de sista milen på E18 mot Kapellskär i beckmörker var visserligen lite jobbigt då, men känns såhär i efterhand bara som en del av det spännande med att köra scooter. Som någon sade "Det är ju därför man kör Lambretta - visst skulle man kunna skaffa en vanligt motorcykel men det vore ju ingen sport".
Efter lite för få timmars sömn i tält mötte vi upp de andra vid färjan och drog över till Ålandet. Där var allt som vanligt, vilket innebär sköna människor, rideout på mysiga vägar, Ålandspannkaka, en del mekande mekande (för somliga), totalt värmeslag, bad, häng i hamnen, utgång och återigen lite för få timmars sömn innan det var dags att ta färjan tillbaka till fastlandet och köra de ca 23 milen tillbaka hemåt - än en gång i solsken.
Såhär ca tre dygn och +50 mil i sadeln senare är jag nöjd. Som alltid efter de här grejerna. Nu blir det ett par veckors paus vad gäller ordentliga scooterevenemang innan det är drags att dra till Vinön - än en gång med Lambretta Club.
Tills vidare fortsätter jag och Elle att semestra lite. Vi får se vad som händer - det lutar åt Stendörren en dag eller två från och med idag och kanske en vända till Norrland nästa vecka. Jag har ju mina rötter i Svanabyn däruppe och det känns som på tiden att åka dit. Vi får se vad det blir.
Det är möjligt att jag tar en liten paus ifrån bloggande också dessa två veckor. Inte för att jag uppdaterar sådär vansinnigt frekvent i vanliga fall heller, men...det återstår att se hur det blir med den saken.
Således: kommer det en uppdatering närmsta tiden så gör det. Annars: ha ett par fina veckor så hörs vi om ett par veckor!
Somliga passade på att rasa redan på vägen till Kapellskär och fick därför spendera eftermiddagen med att riva ned scootern utanför hotellet bara för att konstatera att de hålat kolven för tredje gången bara denna säsong.
...medan andra passade på att bara hänga i gräset under tiden.Dagens:
Death Cab For Cutie - You Are A Tourist
No comments:
Post a Comment