Färdig - i alla fall för tillfället.

Jag har inte orkat släpa ned min "riktiga" kamera till garaget så ni får hålla till godo med den här iPhonebilden.

Egentligen var ju det senaste nytilskottet till min lilla scooterfamilj bara att köra när jag hämtade hem den i våras, men jag kan såklart inte låta bli att skruva lite med den ändå. När lack och motor är i gott skick får man ägna sig åt andra detaljer istället - som diverse lister, gummidetaljer, reservhjul och nya whitewalldäck.

På vägen hem från semestern passade vi dessutom på att åka förbi bästa Get Hip-Mike och plocka hem lite gott och blandat i Lambrettaväg som han vänligt nog tagit hem åt mig trots att han egentligen bara handlar med Vespadelar. Fälgar, låsbrickor, ett "meka vid väggrenen"-stöd och annat sådan kul. Samt, framför allt, en Ancillotti Cutbacksadel som nu monterats på den röde. Originalsadeln var nämligen det enda jag egentligen inte gillade på den. Den kändes lite för bullig på något sätt och den här något sportigare varianten tycker jag gör sig betydligt bättre ihop med TV 175:ans i övrigt rundade former. Den knyter dessutom ihop resten av hojen med pakethållaren på ett alldeles utmärkt sätt - originalhållarna har nämligen i mitt tycke en tendens att se något förväxta ut med en vanlig sadel.

Nu känns det faktiskt som om den är klar. Fast...känner jag mig själv rätt kommer jag säkert på något annat som "måste" förbättras om inte alltför länge.

Dagens:
The Jam - This Is The Modern World

Linslusen.

Dags att egoblogga lite igen. Fick tips om detta från mina bekanta i Visby Vespa Club - tydligen var det ett helt uppslag om oss och vårat Gotlandsbesök för ett par veckor sedan i Gotlands Allehanda. Kul såväl att modkulturen får lite väl behövlig uppmärksamhet som att jag själv är med på bild och får uttala mig i texten. Det visste jag faktiskt inte - jag trodde de ställde frågor i största allmänhet bara. Extra kul att de fakta som står för en gångs skull faktiskt är något sånär korrekta, vilket inte är alltför vanligt när lokaltidningar skall skriva om de här grejerna. Förutom stavningen på "skoter" då. Även om jag visserligen just kom hem från de trakter där de flesta gör det åtminstone den kallare delen av året är det fortfarande inte de där sakerna med stora medar vi kör runt på. Det är dock snarare en regel än ett undantag att folk missar att det skall vara ett C och två O när det gäller vårat val av fordon så det kommer inte som en överraskning att de missat den lilla detaljen direkt.

Om ni vill läsa artikeln i större format finns PDF:er på Visby Vespa Clubs hemsida som hittas här. Klicka på bilderna för att få filen i större version.

Dagens:
Chisel - On Warmer Music

Rötter.

Hässjor på myren.

För 33 år sedan föddes jag i Västerbotten. För 31 år sedan flyttade vi därifrån. Jag har inte varit tillbaka sedan dess...förrän nu.

Jag har länge velat åka dit för att se hur det verkligen är - någonstans inom mig har jag närt någon slags känsla av att komma till Västerbotten skall vara lite som att komma hem. Att mina norrländska gener på något sätt skall känna igen myrarna, skogen, vattnen och de stora landskapen. Och antagligen lite därför har jag samtidigt dragit mig för att åka dit - jag var ju trots allt för liten när vi flyttade därifrån för att minnas något och den enda bild jag haft av Norrland har jag bildat mig från vad pappa berättat, diverse foton, böcker, filmer samt David Sandströms fantastiska skiva Om det inte händer nåt innan imorgon så kommer jag. Det har med andra ord funnit en ganska överhängande risk att min bild av denna del av landet varit något...romantiserad är kanske rätt ord.

Ni fick vi dock chansen att låna en liten stuga i Svanabyn, ett par mil utanför Dorotea (för er som inte kan er Norrlandsgeografi kan jag förklara att det lite mer specificerat innebär att det ligger mitt ute i ingenstans) av vår snälla släkting Ingela. Stora delar av min släkt på pappas sida har sitt ursprung i just Svanabyn och pappa spenderade en stor del av sina barnadagar just där innan han flyttade nedåt i landet.
Således fanns ingen direkt ursäkt längre - det var dags att dra sig uppåt och söka mina rötter.

Tidigt på måndag morgon packade vi bilen med proviant, andra nödvändigheter, oss själva samt hunden och begav oss ut på den ganska långa färden till Svababyn. När vi väl anlände vid slutdestinationen framåt tidig kväll och fått nyckeln av min närmast boende släkting Sven-Erik, (klart han hette så - det var ju trots allt Norrland vi befann oss i nu) letade vi oss fram till stugan som visade sig till och med vara bättre än förväntat. Den låg alldeles intill den lilla sjön Svanavattnet - med strandtomt och allt. Faktum är att det inte var mer än tio meter från verandan till bryggan. Med ett sådant läge och omgivningarna med skog, myr och sjön inramat av berg kändes plötsligt futtiga detaljer som att det inte fanns rinnande vatten, att det var myror överallt inomhus (som dessutom av någon anledning samlade sina döda på hög inne i sällskapsrummet, precis framför ytterdörren - om någon entomolog läser detta och kan förklara detta beteende får han eller hon gärna lämna en kommentar och förklara varför) och så vidare ganska oviktiga.

Jag tänker, som vanligt, inte lämna någon ingående redogörelse av allt vi företog oss under den tid vi spenderade där. Men kortfattat kan man väl att vi gjorde väldigt mycket - samtidigt som vi inte gjorde någonting. Vi åkte runt och tittade på naturen. Vi klafsade runt på myren. Vi firade midsommar med norrländska raggare på bilträff. Vi besökte gården min farmor levt på. Vi kollade på mystiska trappor som enligt gammal folktro byggts och används av vittra. Vi drack vin vid bryggan. Vi såg renar, badande älgar, sorkar, storkar (ja, det låter konstigt men vi stötte faktiskt på två sådana). Vi blev myggbitna. Vi besökte ett café i Hälla som bevarats exakt som det såg ut på 50-talet. Vi var och kollade hur det såg ut i mitt barndomshem Åsele. Vi körde alldeles för många mil på väldigt dåliga skogsvägar. Vi åt på Sveriges förmodligen vidrigaste pizzeria i Dorotea. Vi förundrades över ljuset och att det aldrig blev riktigt mörkt. Och så vidare.

Jag har dessutom såklart tagit en väldig massa foton. Så många att det lär ta ett tag innan jag hunnit eller orkat gå igenom dem. De kommer naturligtvis att hamna här så småningom, men när det blir återstår att se.

Det var helt enkelt precis så bra som jag hoppats det skulle vara. Så bra att vi, trots att det från början fanns en liten tanke om att kanske återvända till Eskilstuna innan fredagen för att fira midsommar, blev kvar ända till efter helgen. Jag vet inte om det beror på någon slags norrländsk/västerbottnisk gen eller om det bara är romantikern i mig som talar men nog tyckte jag mig känna av mina rötter. Det hela kändes, i brist på bättre uttryck, "hemma". På något sätt. Det är synd att det avståndsmässigt är så långt ifrån så gott som allt som hör till mitt liv idag. Vore det inte för det är tanken på att faktiskt bosätta sig i den miljön inte helt oäven...åtminstone som tanke. Vad man sedan faktiskt skulle sysselsätta sig med under en längre period och, framförallt, hur man skulle klara vintern då det istället för att aldrig bli riktigt mörkt aldrig blir riktigt ljust är en annan femma.

Men, för att avsluta detta ovanligt långa inlägg kan man väl sammanfatta det hela med att svaret på frågan jag ställt mig själv innan: "kommer Västerbotten verkligen att leva upp till den bild jag skapat mig av det?" är:
Jovars.

Utsikt från Kälberget. Svanavattnet skymtas i horisonten.

Dagens:
David Sandström - Apropå Det Här Med Att Finnas Till

Eskilsphenia-teaser.

I år blir tredje eller, beroende på hur man räknar, fjärde året i rad vi arrangerar Eskilsphenia här i stan. Från början var tanken att vi skulle ha det en helg tidigare än vanligt, alltså redan första helgen i augusti. Men på grund av omständigheter utanför vår kontroll har vi trots att vi redan gått ut med det tidigare datumet tvingats lägga det en vecka senare, den 13:e.

Varför? Det får ni reda på via Jocke Wallins suveräna flyer som ses här ovan.
En "riktig" flyer, med mer info kommer så småningom. Och det är såklart Jocke som kommer att göra den också.

Eftersom vi har någon slags semester i en dryg vecka till sticker vi nu iväg på lite äventyr uppåt i landet och när vi kommer tillbaka återstår att se. Likaså om något mer inlägg kommer innan nästa helg.
Om inte: ha en bra midsommar!

Dagens:
David Sandström - När Hjärtat Svider

Och så lite mer Åland...

Den som vill se fler bilder från vår Ålandstripp hittar sådana här.

Dagens:
Bon Iver - Flume

Hälsningar från Stendörren.

Det är skönt att får snöra av sig ökenkängorna och hänga vid havet en stund...

...men Qusan föredrar att hänga i skogskanten invid tältet istället.

Dagens:
Cults - Go Outside

Åland, värmeslag och krokiga vägar.

Full fart på Ålandsvägarna.

Nu har jag tagit någon slags semester i cirka två veckor. Det bör, i detta fall, utläsas som att jag kommer att försöka undvika jobba så gott det går och därför inte heller tjäna några pengar utan istället leva på besparingar.

De två veckorna inleddes med den numera traditionsenliga Ålandsresan tillsammans med mina klubbkamrater i Lambretta Club Sthlm. Det var alltså med viss glädje jag grenslade min röda TV175:a i fredags kväll och satte kursen mot Kapellskär, dagen till ära försedd med nya whitewall-däck: inte bara för att jag skulle till Åland och träffa goda vänner, utan även för att jag älskar att köra långt. Och inte minst för att det faktiskt var den första gången jag körde det senaste tillskottet till maskinparken längre än en mil eller två i sträck.

Elenor, som skulle med, orkade dock inte sitta bakpå hela vägen och tog därför bilen i förväg till Kapellskärs Camping där vi skulle sova för att hinna med färjan på morgonen efter. Därför behövde jag skönt nog inte ha en massa packning på hojen heller, utan kunde puttra på med lätt last hela vägen till Norrtälje.

Solen sken, vägarna var krokiga och körningen fin. Att jag blev stående en stund i hålan Rimbo med en död scooter innan jag kopplade att det bara var en loppa på stiftet (så - nu vet vi att det faktiskt kan hända på annat än mopeder och inte bara är en myt) samt att hela ljussystemet bestämde sig för att braka ihop på vägen så jag fick köra de sista milen på E18 mot Kapellskär i beckmörker var visserligen lite jobbigt då, men känns såhär i efterhand bara som en del av det spännande med att köra scooter. Som någon sade "Det är ju därför man kör Lambretta - visst skulle man kunna skaffa en vanligt motorcykel men det vore ju ingen sport".

Efter lite för få timmars sömn i tält mötte vi upp de andra vid färjan och drog över till Ålandet. Där var allt som vanligt, vilket innebär sköna människor, rideout på mysiga vägar, Ålandspannkaka, en del mekande mekande (för somliga), totalt värmeslag, bad, häng i hamnen, utgång och återigen lite för få timmars sömn innan det var dags att ta färjan tillbaka till fastlandet och köra de ca 23 milen tillbaka hemåt - än en gång i solsken.

Såhär ca tre dygn och +50 mil i sadeln senare är jag nöjd. Som alltid efter de här grejerna. Nu blir det ett par veckors paus vad gäller ordentliga scooterevenemang innan det är drags att dra till Vinön - än en gång med Lambretta Club.

Tills vidare fortsätter jag och Elle att semestra lite. Vi får se vad som händer - det lutar åt Stendörren en dag eller två från och med idag och kanske en vända till Norrland nästa vecka. Jag har ju mina rötter i Svanabyn däruppe och det känns som på tiden att åka dit. Vi får se vad det blir.

Det är möjligt att jag tar en liten paus ifrån bloggande också dessa två veckor. Inte för att jag uppdaterar sådär vansinnigt frekvent i vanliga fall heller, men...det återstår att se hur det blir med den saken.

Således: kommer det en uppdatering närmsta tiden så gör det. Annars: ha ett par fina veckor så hörs vi om ett par veckor!

Somliga passade på att rasa redan på vägen till Kapellskär och fick därför spendera eftermiddagen med att riva ned scootern utanför hotellet bara för att konstatera att de hålat kolven för tredje gången bara denna säsong.

...medan andra passade på att bara hänga i gräset under tiden.

Dagens:
Death Cab For Cutie - You Are A Tourist

Nu blev det lite fel, va?

När jag gick i ettan på gymnasiet, alltså för en herrans massa år sedan, skaffade jag en Hotmail-adress. Det var liksom det enda som fanns att tillgå på den tiden.

Det var nu åratal sedan jag använde den, men jag loggar fortfarande in då och då för att rensa lite och kolla igenom alla spam som hamnar där. Idag insåg jag att det var flera månader sedan jag gjorde det sist, så jag satten mig framför datorn, knappade mig in på Hotmail och hittade ett brev från en herre i Umeå som löd som följer:

"Hej, vi måste boka tid så att du kan komma och fylla i papper så att pengarna du får från fk skickas tillbaka till socialtjänsten. Så att du inte blir återbetalningsskyldig. kan du komma på torsdag den 19/5 kl.13.15. mvh XXXXX"

Ojdå. Jag skickade givetvis omedelbart ett svar och förklarade att någon nog haft fel adress nu eftersom jag varken haft kontakt med socialtjänsten eller bor i Umeå samt att jag inte sett mailet förrän nu. Hoppas verkligen att denne herre inte nöjt sig med att skicka ett enda mail, utan även försökt kontakta den mailet egentligen skulle till någon annan väg. Annars har det nog blivit ganska jobbigt för någon stackare i Umeå nu.

Jag vet faktiskt inte vad som förvånar mig mest: att de väljer att kontakta någon i ett så viktigt ärende via mail, att de dessutom lyckats skicka det till fel person eller att det uppenbarligen finns folk som fortfarande använder Hotmail.

Dagens:
Les Big Byrd - Zig Smile

Och så ännu mera gröna parkas.

Flera bilder finns här.

Dagens:
The Valentines - Blam Blam Fever

Sneakersjakten - uppföljning.

Har man inget bättre för sig på en uteservering kan man alltid ta en bild på skor med sin telefon.

Just ja...det blev inga Adidas. Jag sprang nämligen på ett par görsnygga Fred Perry-sneakers i ett stånd bredvid partytältet under Vespa World Days i Norge och köpte således dem istället. Så nu är jag redo för varma sommarkvällar med mer casual klädsel.

Intressant för övrigt att norrmännen inte hade tänkt på att fixa mat för oss vegetarianer eller DJ:s till festen på kvällarna, men ordnat så att det fanns handlare från Tyskland som sålde kläder där.
Det gäller att prioritera antar jag...

Dagens:
Screamin' Jay Howkins - Frenzy

"En viss överrepresentation av gröna parkas".

Det är väl sisådär en två decennier eller så sedan Gotland Mod Run arrangerades senast. Förra helgen var det dock dags igen, denna gång i Stockholm Mods Scooterclubs regi och under ett nytt namn: Gotland Mod Weekend.

Det rörde sig alltså mer om än modträff än ett scooterrun denna gång...åtminstone i teorin. I praktiken innebar det egentligen inte mer än att det var en liten andel fler gröna parkas på deltagarna än på ett ordinärt scooterrun - vilket egentligen inte säger så mycket eftersom det brukar vara ganska många sådana även i vanliga fall.

Jag och Elle fuskade på grund av diverse orsaker och tog bilen dit men jag hade, tack vare den gode gotlänningen Chrille Gottberg, ordnat i förväg så att en lånescooter skulle finnas tillgänglig på ön.

Vi var mellan 20 och 30 personer som möttes upp i Nynäshamn på fredagsförmiddagen för att ta färjan över till Visby och det fängelse, numera vandrarhem, som samtliga skulle bo på.
Strålande sol, skönt häng på fängelset, pubkväll, en rideout till havet på riktigt härliga vägar tillsammans med Visby Vespa Club och avslutningsvis ett eget rum med dansgolv på anrika Visbyklubben Munkkällaren (där undertecknad även körde en liten DJ-session tillsammans med min kamrat Jonathan från LC Sthlm) - allt detta tillsammans gjorde att det, trots att vi inte var så många, blev en bra helg. En riktigt bra helg till och med. Att jag och Elle dessutom lyckades boka om så att vi fick plats på den tidigare färjan tillbaks till fastlandet på söndagen och därför slapp komma hem sent på natten gjorde inte direkt saken sämre.

På de flesta sätt kan väl denna träff alltså sägas vara raka motsatsen till Norgerresan här om veckan. Där Norge var stort, kallt och rörigt var Gotland Mod Weekend litet, soligt och väldigt väl uppstyrt. Eller som Billy Bob så väl uttryckte det då det något storögt konstaterades att både grill, dieselaggregat och ljudanläggning fanns med under lördagens rideout till stranden: "Nu åker ni med Stockholm Mods, inte scooterklubben".

Och just ja - vi lyckades komma med i lokalpressen också.

Dagens:
The Who - Sea And Sand

Mera Norge.

Den som vill se fler bilder från Norge och Vespa World Days hittar det här.

Dagens:
Peter Bjorn And John - Eyes