Skåne, here I come!

I helgen det dags för årsmöte med Svenska Scooterklubben och Lambretta Club Sverige med allt som hör till: förutom själva mötena blir det som alltid middag, samkväm och inte helt otänkbart ett visst mått fest.

Årsmötet är ju på något sätt alltid startskottet för årets scootersäsong och jag ser såklart fram emot såväl det som att få att träffa alla - så här under vinterhalvåret är det ju trots allt mest de scooterister som bor i något sånär närliggande städer man träffar men vid årsmötet kommer ju folk från hela landet. Jag ser dock mindre fram emot att köra hela vägen till Malmö. Och framför allt ser jag mindre fram emot att köra hela vägen hem på söndag. Även om det säkert kommer att vara värt det.

...och nej - jag kommer inte att åka scooter dit. Nog för att jag är hängiven, men riktigt SÅ hängiven är jag inte.

Dagens:
The Beautiful South - A Little Time

Waking up has never been easy.

I lördags var vi i Södertälje för att fira både Elles kusins kille Robban (smaka på den släktskapsbeskrivningen) och deras son Cody som fyllt år i veckan (med 30 års skillnad på födelsedatum dock).

Det var egentligen inte så annorlunda från hur det brukar vara när vi åker dit (vilket varit ganska ofta sista tiden) - lite mat, lite gitarrspelande, en hel del tv-spel, en hel del dryck och lite senare i säng än vi från början tänkt oss. I alla fall för somliga.

Den här gången var dock även Elles syster med kille och son på besök. På grund av detta blev uppvaknandet lite bryskare än det brukar vara när vi sovit över där: jag väcktes vi 9-snåret av två hysteriska sexåringar. Av vilka den ena hoppade upp och ned på nederkanten av den upplåsbara säng vi sovit i så att jag bokstavligen studsade ett par centimeter upp i luften medans den andre satt på min bröstkorg med ett gevär riktat mot mitt ansikte och skrek "PANG-PANG-PAAAAANG!".

Och så undrar folk hur det kommer sig att jag och Elle inte skaffat några barn trots att vi varit tillsammans så länge?

Dagens:
Elastica - Waking Up

Gammal skåpmat...igen.

Kom just på att jag av någon anledning inte tänkt på att lägga upp resten av bilderna från mekkvällen vi hade med Lambretta Club Sthlm för ett tag sedan.

Så, här kommer ytterligare en som visar hur mysigt man kan ha det i ett överbelamrat garage på Söder. Om inte annat bara för att hålla inläggen strömmande nu när det känns som om jag kommit igång lite igen.

Vill ni se fler bilder (både från garaget och Club 5:15 som vi fortsatte till sedan) finns några här.

Nu. Är. Det. Helg.

Dagens:
Liberator - Ruder Than You

Lappsjuka.

Att spendera en helg på ett så gott som folktomt hotell i ett så gott som folktomt samhälle utan någonting vettigt att göra överhuvudtaget kan leda till ett beteende som är lätt att uppfatta som udda och en smula märkligt.

Dagens:
Belle & Sebastian - The Stars Of Track And Field

Det kom en bild på mailen...

Foto: Gunnar Eriksson

...från herren som äger den den Vespa GT som figurerat här på bloggen vid ett par tillfällen på sistone.

Bilden är tagen härom kvällen då jag besökte honom för att försöka sparka liv i den stackars scootern som stått still i ett antal år efter att ha fått problem med en läckande förgasare och tendenser till att vara svårstartad. Denna gång var det inga särskilt komplicerade grejer - byte av flottörnålen (vilket verkar vara något av en epidemi vad gäller de scootrar jag haft att göra med på sistone) samt en snabb justering av brytarspetsarna löste såväl läckage- som startproblemen. Nu återstår bara att få ordning på elsystemet som tydligen dragits om på ett fantasifullt sätt av någon händig filur en gång i tiden, med diverse märkliga belysningsfel som följd. Med lite flyt kommer alltså ännu en klassisk plåtscooter, av i Sverige ganska ovanlig modell dessutom, att vara på vägarna igen till i sommar.

Lägg märke till den obligatoriska mekarglipan mellan tröja och byxlinning.
"Dress for the occassion", som det brukar heta...

Dagens:
Bright Eyes - Jejune Stars

30-åringen.

Det var så trevligt igår att jag inte tog en enda bild på hela kvällen. Därför kör jag den här som jag tog på Jocke under en utflykt till Vilsta igen, trots att den varit med tidigare.

Igår var det överraskningsfest för Jocke - god vän, gammal bandkompis och Blacksmiths-kollega.
Han trodde att han skulle iväg på en hotellweekend eller liknande med sin flickvän Helena, men då de klev ut på gården stod vi närmare 50 pers och väntade på honom. Efter att ha sjungit och utdelat grattiskramar fortsatte hela gänget till Bio Contrast, som ligger precis runt hörnet, för att där umgås, äta och dricka samt dansa till sent inpå natten.

Hur trevligt som helst. Och den den något chockade min Jocke gick runt med i stort sett hela kvällen kommer jag att kunna leva på länge.

Dagens:
Paul Heaton - The Pub

Ankattack!

Vi matade änder idag. Alltså, de är onda. Jag tror verkligen det. Kolla bara på blicken. Och gapet.
Visst, det ser ut som han är på väg mot brödbiten jag håller i, men jag är övertygad om att han i själva verket satsade på ett finger eller två. Brödet såg han bara som en bonus.

Dagens:
Antony And The Johnsons - Shake That Devil

Ketchupeffekten.

Mitt liv känns lite som att det består av totala kontraster för tillfället: antingen har jag för lite att göra. Eller så har jag alldeles för mycket att göra.

Just nu har jag alldeles för mycket. Så där mycket så att man inte riktigt vet hur det på något sätt överhuvudtaget skall vara möjligt att pussla ihop allt. Jag kan inte riktigt bestämma mig för ifall det är något bra eller dåligt...

Trots det har jag i alla fall igår lyckats få igång Vespa GT:n jag nämnt här tidigare och idag dessutom skicka in lite material till nästa nummer av Scooteristen (med exakt 15 minuter kvar av deadlinedatum).
"A small victory" eller hur är det man brukar säga?

Dagens:
Devo - Whip It

Aj.

Om någon mot förmodan läser här och någon mot förmodan undrar varför det plötsligt kommer två inlägg i rad så beror det på att föregående skrevs igår, men jag råkade tydligen trycka på "spara" istället för att publicera det.

Hur som helst, apropå nyligen nämnda hemgym var jag så klart tvungen att gå ned och inviga det igår kväll. Det kanske är svårt att tro, men en gång i tiden var jag faktiskt en riktigt träningskille och sprang på gym tre-fyra gånger i veckan. Någon gång längst vägen tappade jag dock motivationen en smula. Det gick längre och längre tid mellan turerna till gymmet och till sist slutade jag gå dit helt.

Vid det här laget är det flera år sedan jag senast styrketränade, bortsett från några halvhjärtade försök att göra lite armhävningar och liknande i hemmet. Jag försökte även, tillsammans med Elle, komma igång att börja springa för ett par vintrar sedan men det var alldeles för tråkigt (inte på grund av henne, utan på grund av att jag hatar att springa) och rann snabbt ut i sanden.

Därför kändes det riktigt skönt att få gå ned i källaren och dra i lite vajrar, lyfta lite vikter och liknande. Men, jösses, vad jag överskattade min egen förmåga. Har man en gång varit något så när vältränad vill man ju liksom inte inse att man kanske tappat en del styrka utan vill gärna köra på som när man slutade träna för X antal år sedan. Därför lassade jag på ganska ordentligt med vikter. En mycket dålig idé visade det sig - jag höll nämligen på att avlida efter bara ett par övningar, och när jag slutligen gav mig på bicepscurl (som det så fint heter) orkade jag med så lite att jag inte ens vill skriva ut vikten här. Efter ett pass på sisådär en fyrtio minuter kröp jag mer eller mindre upp för trapporna till lägenheten...och då hade jag ändå inte ens tränat benen.

Nåja, jag får väl försöka se det som någon slags motivation att komma igång igen...kanske.
För att vara lite positiv har jag i alla fall inte alls lika mycket träningsvärk idag som jag förväntade mig. Fast den slår väl till imorgon istället bara för det.

Dagens:
...And You Will Know Us By The Trail Of Dead - Let It Dive

Jag skruvar på allt.

Av någon anledning har jag en tendens att då och då spendera sena kvällar, ibland till och med nätter, med verktygen i högsta hugg - skruvandes, bankandes och ibland även svärandes.
Det är kanske inte så konstigt, utan snarare en naturlig del av mitt scooterintresse.

Igår var en sådan kväll. Jag skruvade, bankade och svor (inte så lite) hela kvällen. Faktum är att jag tror att klockan, trots att det var en vardagskväll, var bortåt halv två när jag slutligen ansåg projektet vara klart och gick och lade mig.
Inget konstigt med det egentligen - jag har en tendens att tappa bort (eller kanske snarare bara skita i) tiden när jag håller på med sådana saker och är dessutom sjukt envis vilket leder till att jag ofta vägrar ge mig förrän jag lyckats med vad det nu må vara jag håller på med. Även om det sunda förnuftet säger att jag borde gett upp för flera timmar sedan samt gått och lagt mig för att fortsätta en annan dag istället. Det är helt enkelt en del av min personlighet och inget ovanligt.

Något som dock var ovanligt var att det denna gång INTE var en scooter jag skruvade och hamrade på samt svor åt. Det var ett multigym.

Här vill jag passa på att klargöra att det inte är så att jag drabbats av någon slags hjärnsmälta och gått in i en hälsopsykos. Det är bara bostadsföreningen jag bor i som bestämt sig för att det var dags att investera i medlemmarnas hälsa och köpa in lite träningsgrejor, varav denna monstermaskin var en. Och på något märkligt sätt föll det på min lott att vara den som skruvade ihop skrotet. De tänkte väl kanske att jag var van vid verktyg...eller bara dum nog att inte säga nej, vad vet jag?

Hur som helst var det hela ihopskruvat och klart när jag väl gick och lade mig.
Nu är det bara för alla i huset att träna loss och göra sig redo för Beach 2011.

Dagens:
Johnny Cash - If You Could Read My Mind