Arkösund runt.

Att spendera ett par nätter på en camping i Arkösund var lite som att kliva rakt in i ett avsnitt av Twillight Zone. Husvagnsfolk är uppenbarligen ett släkte för sig själva - till och med i våra hugade scooteristögon upplevdes supandet de ägnade sig åt på lördagskvällen som en smula övermåttligt. De var apraka redan framåt sexsnåret och när campingpuben slog upp portarna framåt sexsnåret (komplett med dåligt coverband och usla drinkar) gick de över gränsen totalt. Snart nog lallade de runt likt zombies mellan tälten och husvagnarna. En härligt överförfriskad medelålders dam däckade till och med i diket bredvid vårat tältläger. Världsklass. Tur att vi hade vakthund.

I övrigt var det en stillsam och gemytlig utflykt med på gränsen till dödande värme, bad (i alla fall för somliga), grillande, en del öl och vackra omgivningar. Som en ren bonus fick vi dessutom glädjen att se en flygande båt(!) som kretsade kring stranden och med jämna mellanrum landade på vattnet. Märklig farkost.

Trevligt värre för oss åtta (inklusive Qusan) som tagit oss dit. Så trevligt att jag, Elle och Q faktiskt stannade en natt extra efter att Stockholmarna begett sig hemåt på söndagseftermiddagen. Är man ledig så är man...

Fler bilder finns här.

Dagens:
Red Simpson - Diesel Smoke, Dangerous Curves

Inget att tillägga.

Alla verkar blogga om MJ idag. Egentligen borde väl jag göra detsamma, men när det finns andra, exempelvis Calle, som redan summerat allt jag känner inför hans tragiska frånfälle känns det överflödigt.

Jag vill bara lägga in en ändring: Thriller är inte det bästa han gjort. Tiden med Jackson 5 överskuggar allt han presterat därefter.

Dagens:
Jackson 5 - I Want You Back

Somliga dagar är bättre än andra.

När jag läser andras bloggar är det nästan alltid de negativa, gnälliga, bittra inläggen som är roligast. Faktum är att jag läser vissa bloggar regelbundet enbart därför att författarna är just negativa, gnälliga och bittra. Glada, postiva saker brukar nämligen tyvärr vara ganska tråkiga.

Trots det kommer jag nu att vara överväldigande postiv. Jag har nämligen spenderat dagen i solen utanför garaget, lyssnandes på bra musik från min iPod och fixandes med scootrarna. Jag har äntligen fått ordning på alla fälgproblem och har nu kompletta bultsatser både fram och bak . Passade på att tvätta av den också. Jag har börjat med bakbromsen på Vespa Touringen som pajjade på vägen hem från Örebro för ett par helger sedan. Ren och skär terapi.
Imorgon kanske jag tar tag i P200:an - vore skönt att få den på vägarna igen.

Därefter begav jag mig ned till ett soligt Vilsta där det var veteranfordonskväll: massor av bilar, ett par MC och en scooter (min). Nu sitter jag och suger på en öl. Vi funderar på att gå ut och sätta oss i kvällssolen.

Som om det inte räckte med det blir det eventuellt (med betoning på eventuellt) scooterutflykt och camping med några av mina klubbkamrater i Lambretta Club Sthlm lördag till söndag. Och jag har dessutom nästan sju veckors ledighet kvar.

Vissa dagar är det helt enkelt svårt att vara bitter.

Dagens:
Stevie Wonder - I Wish

Fotoblogg - Mer bröllop.

Man skulle kunna trott att det skulle gå fort att gå igenom alla bilder från Alex och Emmas bröllop när man är ledig - men faktum är att det blir precis tvärtom. Man gör bara en massa annat istället...därför tog det över en och en halv vecka.

Några fler foton foton finns här.

Dagens:
Radiohead - Punch Up At A Wedding

Undrens tid är inte förbi.

Jag har nu varit arbetslös i exakt en vecka. Visserligen får jag, som tidigare nämnts, ut alla mina sparade semesterdagar nu i slutet av juni och skulle om det krisar kunna överleva på det (samt de ströpengar jag får in när jag DJ:ar då och då) tills jag börjar på mitt nya jobb 11:e augusti, men ärligt talat - hur kul är det att gå på sparlåga hela sommaren? Det är trots allt "bara" fem veckors ersättning jag får ut och den skall i så fall räcka betydligt längre. Ok, det går kanske - men det är i så fall med väldigt stark betoning på "kanske".

Därför har jag skrivit in mig hos arbetsförmedlingen i förhoppning om att få stämpla under mina arbetslösa veckor. Alla som haft med arbetsförmedlingen att göra någon gång under sitt liv förstår säkert varför det var med hjärtat i halsgropen jag gick ned på möte med min nytilldelade handläggare idag - de är inte direkt kända för att göra saker och ting enkelt för den arbetssökande, och enligt vad arbetslösa vänner till mig berättat har det inte direkt blivit bättre sedan regeringsskiftet.

Döm då om min förvåning när jag förklarat min arbetssituation och konversationen därefter fortlöpte ungefär (men inte exakt) så här:

Handläggare: Jaha...ja, jag vet inte riktigt hur vi skall kunna hjälpa dig med jobb. Du har ju gjort allt som går att göra själv redan.
Ronnie: Jaha...jo, jag har väl haft lite tur med det nya jobbet.
Handläggare: Jag vet faktiskt inte riktigt vad du gör här.
Ronnie: Jaha...så, vad händer nu då?
Handläggare: Jag gör ingen handlingsplan åt dig, eftersom de bara krävs om man inte redan har en plan för sitt kommande arbete. Istället skriver jag in dig i systemet så du kan få A-kassa från och med att du registrerade sig som arbetslös förra veckan och lägger en notis så att du skrivs ut automatiskt den 11:e augusti.
Ronnie: Vaddå, så vi är klara redan? Jag behöver inte komma tillbaka?
Handläggare: Nej. Det är klart att om du hittar något lämpligt jobb som bara sträcker sig över sommaren skall du söka det, men det är nästan omöjligt att hitta sådana nu och eftersom du har jobb efter sommaren finns det ingen anledning att ha vi skall ha en massa möten. Kom in och säg till om något förändrar sig bara. Annars får du ha en trevlig sommar och lycka till på nya jobbet!
Ronnie (något förvirrad vid det här laget): Jaha...ja, ok...
Handläggare: Varför sitter du kvar? Ut och njut i solen med dig! Ät en glass.
Ronnie: Ok...hejdå, då?
Handläggare: Ha en riktigt skön sommar nu!

Såhär i efterhand känns det som om ett tack skulle ha varit på sin plats, men istället irrade jag bara ut från kontoret i någon slags glatt överraskat tillstånd av chock. Och köpte en glass.

Dagens:
16 Horsepower - Sinnerman

Enligt traditionerna.

Efter att ha grillat, lekt midsommarlekar och väntat ut regnet hos Elles släkt i Torshälla tog vi våra cyklar och satte kurs mot PG och Schampans lantställe - något senare än planerat och en smula oroliga för i vilket skick våra goda vänner skulle vara eftersom de uppdateringar vi fått via twitter och sms under dagens gång tydde på att de gått ganska hårt ut.

När vi kom dit visade de sig dock trots allt vara i relativt god form och den efterföljande midsommarnatten kom att bjuda på allt det som brukar höra den till...och lite mer. Snapsar, skratt, onödiga och såhär i efterhand ganska komiska diskussioner, halsbrytande fall nedför mindre stup värdiga en professionell stuntman, mexikanska wrestlingmasker samt slutligen en väldigt sen (tidig?) och lång cykeltur hem.

Ungefär samma procedur som tidigare år med andra ord.

Dagens:
Rancid - I Ain´t Worried

När det gäller midsommar blir jag en riktig svensson.

Jag spenderade gårdagen i garaget. Trots det rörde jag knappt någon av scootrarna - istället gick större delen av eftermiddagen och kvällen åt till att serva min cykel och laga Elles (den som blev stulen och återfanns under mystiska omständigheter för en tid sedan).
Imorgon är det nämligen midsommar och då skall vi cykla ut på landet för traditionsenligt firande på PG och Schampans lantställe. Och innan dess skall vi, även det enligt traditionen, fira lite med Elles släkt i Torshälla också.

Ölen är inhandlad, väskan packad (snart), däcken pumpade och cykelkedjan oljad. Midsommar är i hård konkurrens med julen min absoluta favorithögtid och således är jag ganska taggad. Därmed inte sagt att jag kommer att nedlåta mig till att lyssna på Tomas Ledin eller Gyllene Tider imorgon. Det hoppas jag ni känner mig tillräckligt väl för att förstå vid det här laget.

Dagens:
Vad som helst med sommaranknytning som INTE involverar Ledin eller Gessle

Välkommen till min värld.

Jepp. Precis så här är det. Fast jag skulle nog göra en bättre låt...



Dagens:
The Animal Jack Band - I Can´t Strip My Lambretta Down In The Kitchen Ska Blues

Fotoblogg - Herr och Fru Unnersjö.

Det må vara en klyscha, men bröllopet i helgen var smått magiskt. Hela vägen från hur regnet lägligt nog lyste med sin frånvaro under hela vigseln (som hölls utomhus) till middagen och den efterföljande festen som varade till närmare sex på morgonen. Jag tänker faktiskt inte gå in närmare på detaljer än så. Det behövs inte.

Fler bilder kommer när jag så småningom gått igenom de två minneskort med foton jag tog under dagen, kvällen, natten och gryningen.

Grattis Alex och Emma!

Dagens:
Säkert! - Vi kommer att dö samtidigt

Äckligt.

Igår eftermiddag, när jag stod i duschen och gjorde mig redo för att åka och fira Elles kusin som tog studenten, hände det igen. Jag fick vatten i örat. Böjde mig framåt för att skaka ut det som man brukar göra. Plötsligt var det som att någon tryckte in en sådan där stor, gul öronpropp som man använde i brist på vettiga hörselskydd när man nyss börjat spela i band så långt det gick i hörselgången. Vaxpropp. Tvärstopp. Vidrigt.

Det är sjukt att ett stopp i örat kan påverka så mycket. Inte nog med att man hör dåligt och får en känsla av att man går runt som i en bubbla - balanssinne och allmänt mående påverkas också. Har spenderat natten med en laddning Revaxör och en bomullstuss i örat. Förhoppningsvis kommer det visa sig ha hjälpt när jag strax hoppar in i duschen igen.

Idag skall vi nämligen på bröllop i Sparreholm. Alex och Emma knyter äktenskapets band (som det så fint brukar heta) och jag misstänker att det kommer att förta lite av stämningen för min del om jag tvingas gå runt och be alla prata högre hela dagen och kvällen.

Dagens:
Mel Wynn & The Rhythm Aces - Stop Sign

Följetongen fortsätter...

Eftersom grannen haft persiennerna neddragna sedan han ringde mig mitt i natten för en tid sedan och inga nya verkar ha flyttat in på ett tag för en tid sedan trodde jag nästan det var slut på följetongen med nakenhuset. Men, som sig bör vad gäller sådana här saker, hade det tydligen en överaskning till att bjuda på:

Igår loggade jag in på Google Analytics (alla vet väl vad det är?) för första gången på en längre tid. Och döm om min förvåning om inte den söksträng som genererat flest träffar på min blogg sedan sist är nakenhuset +"lets make this precious". Såklart.

Om någon som inte har med historien att göra av någon anledning brukar googla detta skulle jag bli tacksam ifall den personen ger sig tillkänna genom en kommentar här på bloggen. Annars tänker jag förutsätta att det är någon i grannhuset som ligger bakom.

Dagens:
Danger - 14h54

Fotoblogg - Adam.

Adams flanellskjortedagar må vara sedan länge över, men trots att han producerar betydligt vänare toner nuförtiden har han uppenbarligen inte förlorat förmågan att ge ifrån sig ett riktigt intensivt grungestirr.

Dagens:
Adam Heldring - OK Goodbye

Nedräkning till arbetslöshet.

Så var skolavslutningen avklarad. Och jag är väl så illa tvungen att erkänna att jag faktiskt kände mig en smula gråtmild; dels för niorna jag jobbat med som nu gick ut, dels för att jag slutar på skolan för gott nu i veckan.

Avslutningen hölls på kvällen, och direkt efter var det personalmiddag/fest vid vilken de av oss i personalen som lämnar skolan avtackades med blommor och allt annat sådant där som hör till. Eftersom vi fått sovmorgon idag som kompensation blev det ganska sent och en del öl och vin slank ned. Eller - jag trodde åtminstone att vi fått sovmorgon som kompensation. Precis när jag var på väg hem, lite lagom småglad sådär, visade det sig att de planerna ändrats och att vi istället skall få plocka ut den tiden senare i veckan. Således var det bara för en mycket trött Ronnie att infinna på jobbet klockan åtta i morse som vanligt, efter alldeles för få timmar sömn. Att vi dessutom ägnade större delen av dagen åt efterarbete i form av utvärdering och diskussion gjorde mig inte direkt piggare.

Nåja - jag skall inte gnälla. För att få ut min tid (både den för igår kväll och de timmar jag hade sparat sedan tidigare) får jag istället ledigt både torsdag och fredag. Alltså är imorgon min sista dag på jobbet innan det är dags för sommarlov - eller arbetslöshet om man hellre vill se det så.

Det känns självklart tråkigt att sluta. Jag har trivts bra på Edvardslundsskolan. Men neddragningar är inte så mycket att göra åt, och jag får väl vara glad att jag redan efter sommaren har ett nytt jobb, denna gång på Rekarnegymnasiet, att gå till och därför bara behöver gå arbetslös över sommaren. Och ärligt talat: måste man absolut vara arbetslös finns det knappast någon bättre tidpunkt att vara det än under sommaren. Dessutom har jag som tur är en hel del sparade semesterdagar som jag nu får ut i pengar, så förhoppningsvis blir jag inte alltför ekonomiskt lidande av det heller.

Med andra ord: jag har en ganska bra känsla inför den här sommaren. Trots allt.

Dagens:
Kings Of Convenience - I'd Rather Dance With You

Grattis Tuna.

Trots att blåsten och den våta kylan fick det att kännas mer som slutet av november än början av juni blev det sommar och festivalstämning i hjärtat så snart en gänglig Henric De La Cour uppenbarade sig på scenen i fredags kväll. Det var högt och monotont, vid vissa tillfällen närmast ångvältslikt. Precis som det skall vara när Yvonne spelar - men samtidigt faktiskt bättre än jag någonsin egentligen tyckte de var när de var som störst. Jag vet inte om det beror på att bandet var tightare, att Dellan sjöng bättre än någonsin eller endast på att vad som kändes som ett tusental gymnasiefest- och festivalminnen till vilka deras spelningar och skivor varit soundtrack passerade revy i hjärnan. Bra var det hur som helst.

Faktum är att helgen överhuvudtaget varit bra. Kul att se Eskilstuna leva upp för en gångs skull. Särskilt när det inte är på det finlandsfärjenimmande (hittade jag just på ett eget ord där?) sätt sådana här stadsfester alltför ofta utförs på annars. Nu skall det väl i ärlighetens namn sägas att jag inte var särskilt mycket nere bland öltälten eller på stans krogar - risken är stor att det var Birka Princess där för hela slanten. Men vid de större konsertscenerna var det bara trevligt. Oavsett om man såg ett mullrande Yvonne, en känslofull Tiger Lou, en småtrist Andreas Tilliander, ett gubbigt Eldkvarn eller en skönsjungande gammal bekant vid namn Adam Heldring.

Så, ja. Kort sagt är jag nöjd och tycker att Eskilstuna fyllde 350 på ett oväntat värdigt sätt.

Dagens:
Yvonne - Modern Love (Ja, jag lovar att inte ha fler Yvonne-låtar som dagens på ett tag nu).

Fotoblogg - Elenor i de Örebroska skogarna.

Igår köpte jag en ny hylsnyckelsats (tröttnade på att slå sönder knogarna tack vare min gamla skräpsats från ÖoB). Sedan drog jag av en fälgbult till på Lambrettan. På kvällen var det avslutningsmiddag för niorna på skolan där jag jobbar (och snart slutar jobba). Idag har jag grillat åt sexorna på samma skola - svinkallt.

Ikväll skall vi dricka öl och se Yvonne spela i Rothoffsparken. Jag tänker stå långt fram och låtsas att jag är på Haaket igen.

Dagens:
Yvonne - Wires

In i döden onda.

Det räckte naturligtvis inte med att jag tvingades se hur en efter en av mina scooteristkollegor uppdaterade sin facebook-status med info om hur de packade och gav sig av till Lincoln, Storbritannien där årets EuroLambretta (ett av Europas, om inte världens, största scooterruns) går av stapeln i helgen (jag kan inte åka eftersom jag dels inte får ledigt nu när såväl terminen som min anställning går mot sitt slut, dels inte har råd).

Nädå. Dessutom plockade jag loss ytterligare en fästing från Qusan - hon drar till sig sådana som en magnet drar till sig metallspån. Jag hatar verkligen fästingar. Jag vet inte om det stämmer, men har hört att de är den enda varelsen på jorden som inte fyller någon som helst funktion i näringskedjan och att det inte finns ett enda annat djur som frivilligt äter dem. Oavsett om det är sant eller inte är de fullständigt avskyvärda och det enda djuret jag dödar utan några som helst betänkligheter, min djupt rotade och långvariga vegeterianism till trots.

Jag brukar elda upp asen. Fästingar är nämligen lite som zombies; det enda som tycks bita på dem är att skilja huvudet från kroppen eller eld - och alla som någonsin plockat bort en fästing vet hur små huvuden de har. Därför kan det förstnämnda inte räknas som ett realistiskt alternativ.

Sålunda ställde jag mig vid tvättstället med fästingen i ett fast pincettgrepp och satte tändaren till den, varpå det vidriga krypet EXPLODERADE och stänkte brinnande små fästingdelar överallt, med både äckel och små brännmärken i mitt ansikte som följd.

Som inläggets rubrik säger - fästingar är onda. Till och med i döden.

Dagens:
The Embassy - You Tend To Forget

Att jag inte fått den här idén själv...

Jag har tidigare nämnt min stora guilty pleasure, musikaler, här på bloggen. Och min passion för mod/skinkulturen i allmänhet -och scootrar i synnerhet- lär väl knappast ha kunnat gå någon förbi.

Med detta i åtanke behöver jag knappast kommentera den här länken, som Johan skickade till mig idag, närmare:
Mod Crop - The Musical!

Jag törs inte uttala mig om huruvida den här idén är genialisk eller fullkomligt vansinnig egentligen - men jag skulle ljuga om jag sade att jag inte blev lite sugen på att ta en weekend i London igen snart.

Dagens:
Dobie Gray - The In Crowd

Låga ögonbryn och rytmiska grönsaker.

I lördags kväll fraterniserade vi med hot rod- och chopperfolk på Lowbrow Showdown. Ett av banden som stod på scen frontades av en herre med dragspel och hade en rytmsektion bland annat bestående av en kille klädd i vad som såg ut som en massageklädsel till bilsäten (en sådan där matta bestående av en massa kulor ni vet) som han gnuggade någon slags gurka (rytminstrumentet, inte grönsaken) emot i takt till musiken. Udda.

Dagens:
Link Wray And His Ray Men - Ace Of Spades