Note to myself; Att åka till Norrköping och dansa är en dålig idé om man tänkt jobba dagen efter.

Apelmo hämtade upp mig vid 18.00 i Lördags kväll, sedan körde vi raka spåret hem till Jonas och hans roomie Erik på Luntgatan, alldeles intill Norrköpings universitet. Där välkomnades vi med paj och sallad, och hann precis lagom käka och duscha innan de övriga gästerna började dyka upp. Snart nog var det smockfullt med folk i fyran de delar på. Så pass mycket folk att hatthyllan släppte och for i golvet, tillsammans med delar av väggen. Ett tydligt tecken på att man är hos populära killar!

Efter att ha hängt i lägenheten ett antal timmar drog vi vidare till Trappan, där det var någon slags specialkväll för de som går samma producent-utbildning som Jonas och Erik. Vad detta innebar mer konkret är att alla band och dj's var blivande producenter, men i övrigt var det precis som vilken klubb som helst. Kvällen bjöd på ett par, i ärlighetens namn, halvdana band (Boten Anna i trallpunksversion...) och två riktigt grymma dance-dj's. Vi stog och imponerades av deras skills ett tag, men kom snart fram till att hur skickliga de än må ha varit så tyckte vi inte att det var så kul att dansa till den typen av musik. Därför gick vi till golvet på nedervåningen där det bjöds disco och gammal soul. Där spenderades sedan resten av kvällen i sällskap med öl och cider (Igen! Förstår inte vad som hänt med mig...). Jag tog det trots allt relativt lugnt eftersom planen var att jag skulle köra hem på morgonen för att hinna till jobbet innan lunch. Det föll igenom rejält ändå eftersom roomie-Erik bestämt sig för att ha efterfest i lägenheten med ett femtontal personer till halv sex på morgonen.

Trots det ställde jag klockan på nio i ett tappert försök att ta mig upp, men när den ringde var jag så trött att jag knappt kunde stå. Ringde därför min käre kollega Robin och sade att han fick ta passet i stället och gick och lade mig igen.

Kravlade mig upp igen vid ett. Efter lite soft häng bland resterna av gårdagens fest åkte roomie-Erik hem till Uppsala och jag, Jonas, Malin och Apelmo bestämde oss för att gå och käka, varpå Jonas lyckades glömma nycklarna. Plötsligt var vi utelåsta i Norrköping, men både packning och bilnycklar kvar i lägenheten! En något prekär situation, som man brukar säga...Någon låssmed gick inte att få tag på så ett tag övervägde att försöka klättra över från grannarnas balkong. Kom dock fram till att det skulle vara direkt livsfarligt (de bor på fjärde våningen) så vi stekte den idén.

Det hela löste sig genom att Erik lämnade sina nycklar till en konduktör på tåget från Uppsala så att vi kunde möta upp tåget och få dem i Norrköping. Detta tåg kom inte förrän halv sex. Alltså var vi strandsatta tills dess, men det gjorde faktiskt inte så mycket. Vi köpte kaffe som vi drack i en park, käkade onyttig mat och promenerade runt i Norrköping, som faktiskt är en riktigt mysig stad.

Inte förrän vid åtta var jag och Apelmo hemma i Tuna igen. Då var jag bra trött och seg, men ändå rätt nöjd. Det som hänger som ett mörkt moln över mig är att jag, eftersom jag inte hann hem och jobba, blir tvungen att ta passet den här söndagen istället. Alltså får jag istället för att vara ledig en hel helg jobba en dag två helger i rad. Var det nog värt ändå...

Helgens quote: "Det sket sig lite." Apelmos första ord till mig när han väckte mig klockan ett på dagen; fyra timmar efter att vi skulle ha gått upp, en och en halv timme efter att jag skulle varit på jobbet.

Helgens höjdpunkt: Att få spela på Eriks Gibson 335 från -67. Han har ärvt den av sin farfar och den är i absolut mint-condition. Ojojoj...

Dagens:
Blur - Charmless Man