Måste bli bättre på att uppdatera min blogg...Två inlägg i veckan duger verkligen inte!
Nåväl. Helgen var bra, men hektisk. Jonas var här för första gången sedan han flyttade till Norrköping. Han kom i första hand hit för att lägga färdigt gitarrerna på inspelningen vi håller på att göra med The Profondo Rosso. Tanken var att vi skulle hinna lägga alla hans grejer innan han åkte hem idag. 11 låtar, med minst två, oftast tre-fyra, ibland fem spår på varje. Ni hör själva vilken dålig idé det är. Trots det hann vi på något märkligt sätt klart. Utan att stressa alltför mycket dessutom...vi fick till och med tid över till att festa till på Lördagskvällen.
Ett litet problem var att även Kalle var i stan över helgen för att spela in med Outbreak. Kalle är en av mina äldsta och närmaste vänner, men tyvärr syns vi inte så ofta då han flyttat till Malmö för att jobba med att boka turnéer åt tuffa band. Därför uppstod något av en intressekonflikt. Jocke hade också lämnat sin nya hemstad Uppsala till förmån till Tuna helgen till ära, så jag stod i valet mellan att festa loss med bandet ( - Alex som valde att ta det lugnt) eller träffa Kalle som jag har alldeles för lite kontakt med nuförtiden. Bestämde mig för att försöka med en kompromiss: möta upp Jocke, Jonas och ett gäng till på fest för att sedan gå hem till Ljungman och hänga med Kalle när de andra skulle gå ut.
Festen var mycket trevlig. Vi var hemma hos Åsa, som fyllde år (något jag förstås inte fick reda på förrän på vägen dit, därför hade jag bara med mig en chokladkaka som jag i desperation köpte på Statoil). Det dracks öl, Jocke introducerade mig för Richard Cheese, jag och Apelmo diskuterade hur man bäst hindrar en Ben Sherman från att glida upp ur byxlinningen (genom att fästa den med en säkerhetsnål i underkläderna) och Jonas hypade upp Toto (den där folkhögskolan är inte bra för honom).
När det var som alla trevligast blev det dags för mig att styra kosan mot Ljungman och de andra att gå till Nybron. Jag var bra sugen på att följa med ut, men samtidigt ville jag hinna träffa Kalle. Hade bett honom ringa ifall han bestämde sig för att gå ut eller hem innan jag kommit dit så jag mötte upp med Elenor och cyklade hem till Ljungman. När vi kom dit var såklart inte Kalle där. Han hade bestämt sig för att gå och lägga sig tidigt och stannat hemma istället. Det där med att ringa mig hade han tydligen helt glömt. Lite tjurig blev jag allt, men Kalle är alltid Kalle och sällskapet var trevligt så jag kom snabbt över det. Hade dock varit kul att hänga med bandet och de andra ut...
Hur som helst, gitarrerna är så gott som klara och det hela känns lovande. Nu skall vi bara lägga sången, sedan är det dags att börja med alla extrapålägg. Det är då det kommer att bli riktigt roligt. Blir en mastodontproduktion med körer, stråkar, blås, programmerade partier, piano, keyboards och slagverk om vi får som vi vill. Pretentiöst? Jajemen.
Dagens:
Milburn - What About Next Time?
No comments:
Post a Comment