Konsten att inte tjäna pengar på sitt företag.

För en tid sedan ringde de mig från ett kalsonger-per-post-företag med det föga smickrande namnet Toxic Underwear (hur tänkte de där, egentligen?). Normalt sett brukar jag inte nappa på erbjudanden från irriterande telefonförsäljare, men eftersom de fångade mig i ett ögonblick av svag motståndskraft (det var tidigt en söndagsmorgon) samt erbjöd sig att skicka ett par, enligt deras utsago, "kvalitetskalsonger" gratis slog jag till. Det enda jag skulle behöva betala var 30:- eller något åt det hållet i frakt.

Det tog väl dryga två veckor innan ett litet paket damp ned i min brevlåda. Och, visst - de var faktiskt helt ok. Bekväma, skapligt snygga (i den mån ett par kalsonger kan vara det) och åtminstone synbart av ganska bra kvalitet. Trots det ville jag av naturliga skäl inte ha hem två par till i månaden och såg därför till att säga upp mitt kalsongabonnemang ganska omgående.

Detta var bortåt två månader sedan och jag har inte ägnat dem en tanke sedan dess. Men så - idag- ringde en trevlig tjej vid namn Anna från Toxic Underwear igen. Hon förklarade att de gärna ville att jag skulle pröva på deras eminenta produkter igen och erbjöd mig ytterligare ett par underbyxor gratis - no strings attached. Den här gången skulle de till och med stå för frakten. Jag tackade självklart ja. Men sedan började jag fundera:

Det verkar väl ändå inte som ett helt genomtänkt tilltag från deras sida? "Vi tar den här killen som tackade ja till ett par kalsonger som introduktionserbjudande för att sedan säga upp sig samma dag som paketet anlände och ger honom ett par till samt står för frakten. På så sätt går vi inte bara plus/minus-noll. Vi förlorar till och med lite pengar!"

Antingen förstår de inte alls hur gemene man ser på företag som använder sig av telemarketing och deras specialerbjudanden - eller så är jag lurad.

Dagens:
Wilson Pickett - Sunny