Nostalgi över sådant man inte uppskattade på riktigt när det begav sig.

Middag på Thai Classic med Elle. Sedan bingohallen (jag är lika överaskad som ni). Därefter liten förfest med kära vänner. Och därpå Asta Kask på Raw (inte så underhållande i praktiken som det låter i teorin). Upp på Lördagen, in i bilen. Till Norrköping för att träffa Jonas. Födelsedagsfest hos Erik (Jonas ex-roomie). Dans till Northern Soul på Svea Skeppet/Parklife. Vakna förvånat på eftermiddagen, pigg som en lärka. Stor frukost - toast med Lemon Curd (mums). Söndagspromenad i Norrköpings industilandskap. Köra hem.

Med andra ord ännu en späckad helg till ända. Men det bestående minnet från helgen kommer att vara då någon under tidigare nämnda födelsedagsfest surfade in på YouTube och klickade igång följande:



Visst mindes jag Pontus & Amerikanerna från högstadiets dagar (eller var det till och med mellanstadiet?), men jag hade helt förträngt att det var så här förtrollande bra. Det är låtar som den här som får en att börja muttra om att "det var bättre förr, när folk hade riktiga melodier och sjöng ordentligt, inte bara hamrade på en gitarr och skrek i micken" likt en gammal, grinig gubbe.

Fookin´ genius - som någon av Gallagher-bröderna skulle ha uttryckt det.

Dagens:
Se ovanstående YouTube-klipp