Stockholm, Svenska Scooterklubben, The Pippettes, shopping och trixiga knäskålar.

Det var riktigt skönt att komma iväg till Stockholm i helgen. Dels för att få släppa allt som stressar upp mig (och tro mig, det har varit en hel del den sista tiden), men även eftersom det var alldeles för länge jag var där. För inte alltför länge sedan kunde jag åka dit flera gånger i månaden bara för att strosa på stan och shoppa lite. Riktigt så har det inte varit sista året...Man har liksom inte ork att sätta sig på tåget bara för att vandra runt i affärer en hel dag när man har både heltidsjobb och en tendens att ta på sig alldeles för mycket på sin fritid också.

Hur som helst möttes jag och de andra i SSK-styrelsen upp på Centralen vid 13.00 i Lördags. Efter en snabb fika för att få upp blodsockret (jag var lite sliten sedan fredagskvällen) begav vi oss till EHR Motor, Stockholm bästa (och enda) affär/verkstad för klassiska scootrar. Jag var på vippen att köpa en flyscreen till P200:an, men ändrade mig i sista sekund. Har funderat på att skaffa en sådan länge, men kom fram till att jag nog inte skulle orka släpa med den på tåget...dessutom kan man utan risk beställa en från eBay betydligt billigare, eftersom det är en rent kosmetisk del och därför inte gör så mycket om den inte är av toppkvalité.

Det är alltid lika kul att träffa folk ifrån klubben, inte minst de andra i styrelsen, eftersom det är en samling otroligt sköna och avslappnade människor. Massor av olika personlighetstyper, och ganska spridd ålder, men med ett par gemensamma saker: ett intresse för små tvåhjulingar av plåt och ett smärre mått av galenskap. Att vara redaktör för vår medlemstidning Scooteristen kan vara ganska mentalt påfrestande och tidskrävande, men varje gång man åker iväg på något run eller en sådan här grej så känns det genast mer värt allt slit. Extra trevligt var att vi, efter besöket på EHR, åkte på "studiebesök" i president Henrik och kassör Colles garage/meklokal. De delar det, som ligger i en av de gigantiska industristribyggnaderna intill Münchenbryggeriet, med tolv andra killar. Riktigt mysigt var det, i den mån ett garage nu kan vara mysigt. Där bjöds vi även på hot shots, serverade direkt ur en termos ifrån handskfacket på Colles nyblästrade Vespa 50. En fin start på eftermiddagen!

Sedan fortsatte vi hem till Henriks residens på Söder, där vi avklarade själva styrelsemötet på ganska kort tid. Maten som beställts tidigare dök upp, drinkar serverades, vin och whiskey hälldes upp och stereon åkte på. Självklart spisades The Pippetts eftersom vi skulle iväg och se dem på Debaser Medis senare.


När det började bli drags att dra sig mot Debban framåt kvällen var vi alla ganska bladiga, och förmodligen inte alls en särskilt presentabel styrelse. Att en av oss, som jag av artighetsskäl låter förbli anonym, lyckades med konststycket att ta ut 7000 kronor istället för 700 från Bankomaten säger väl en hel del?

Förbanden snabbspolar jag förbi, då de tyvärr inte var några höjdare. Det var däremot The Pippetts. Hade inga direkta förväntningar och blev därför väldigt positivt överraskad! Visst, jag har lyssnat igenom plattan ett par gånger och tycker den är småtrevlig, men att de skulle bjuda på en sådan dans- och glädjeexplosion hade jag inte räknat med. Med matchande klänningar, koordinerande dansmoves, småekivoka texter och ett sound som påminer om Spice Girls kört genom ett The Supremes-filter gav de oss alla leenden på läpparna och en obetvinglig lust att dansa. Faktum är att jag dansade min knäskål ur led. Inte bildligt, utan bokstavligt talat! Ok, den hoppade inte ur helt, utan var mer ut och vände på sidan av knät. Jag har problem med mina knän sedan länge men nu var det ett tag sedan jag kände av det sist. Som tur var gjorde det inte så ont eftersom den inte släppte helt, men det var ändå tillräckligt för att lägga en sordin över resten av kvällens galenskaper. Fick nöja mig med att linka runt istället för att dansa loss med de andra, eftersom mitt knä kändes ganska ostadigt och jag inte ville anstränga det ytterligare och riskera att det hoppade ur helt.

Jag slaggade hos Henrik och hans flickvän Malin och vaknade förvånansvärt pigg redan vid klockan tio(!). Därför fanns det gott om tid att käka frukost och snacka lite mer scootrar i lugn och ro men ändå hinna med en skaplig shoppingrunda på Söndagen. Jag haltade runt halva stan (mitt knä kändes fortfarande rätt darrigt) och fick en hel del uträttat. Inhandlade bland annat ett par snygga Cheap Monday-braxor av en för mig helt ny modell (pinstripes, pressveck och detaljer i skinnimitation) på Weekdays och fyndade en riktigt fin tröja (nästan en hoodie, fast i tunn brun merino-ull) på Needy Greedy, som är Nitty Grittys rea-butik. Nitty Gritty är för övrigt fortfarande en klockren affär, även om de gått ifrån sitt gamla mods-koncept något. Man skulle kunna gå in där med ögonbindel och plocka på sig vad som helst, men ändå vara ganska säker på att det man fått med sig hem är snyggt. Synd bara att risken är att det skulle visa sig vara en tröja som kostar typ 5000 spänn.

Men framförallt hittade jag äntligen en schysst plånbok! Föga förvånande är det en Ben Sherman (tack för tipset Robban!), som jag hittade på Awesome Rags, en relativt nyöppnad avdelning i PUB-huset (som för övrigt vissa SSK-medlemmar lånat ut sina scootar till). Mycket trevlig affär som säjer allt ifrån Fred Perry till Junk DeLuxe via Burberry och Fillipa K.
Har inga bilder på grejorna än men lägger upp det snart om någon mot förmodan skulle vara intresserad.

Slutligen begav jag mig mot Centralen för att ta tåget hem till Tuna igen. Där mötte jag otippat nog Wallin, vår käre basist, som varit hos Acke på fest kvällen innan. Visste inte ens att han var i Stockholm! Vi tog oss en kaffe på ett av Centralens kafeér i väntan på våra tåg, vilket utgjorde en trivsam avslutning på såväl en fin helg som ett kanske onödigt långt inlägg på den här bloggen.

Dagens:
TV On The Radio - Hours

Masser and Ron goes bananas!

Igår kväll var det nypremiär för Jukebox, Punkes egen lilla klubb på Raw. Bring Me The Fucking Riot...Man spelade och var faktiskt riktigt bra! Det hade jag inte väntat mig...

Massa trevligt folk, bra musik och uppsluppen stämmning. Masser var plats och Rydberg bjöd på bananer, direkt ur byxlinningen.

Blir inte mer än så här idag, eftersom jag skall med ett tåg till Stockholm alldeles strax. Där blir det styrelsemöte med Svenska Scooterklubben, middag och sedan The Pippettes på Debaser. Pepp!

Om jag orkar tänkte jag även ta en liten shoppingrunda i Sthlm imorgon...har länge haft ögonen på ett par Cheap Monday Sta-Prests och dessutom kanske jag äntligen kan hitta en vettig plånbok där!


Dagens:
The Pippetes - Pull Shapes

Ronnie vs Busschaffisarna.

När man tar körkort är en av de saker man får lära sig på teorin att man skall lämna företräde för bussar som är på väg att lämna en hållplats inom tätbebyggt område. Uppenbarligen tolkar chaufförerna detta som att de inte behöver titta i backspegeln överhuvudtaget innan de kör ut. Det där med att ge signal i tid är såklart inte heller något som gäller dem.

De flesta som någon gång kört bil här i Eskilstuna har förmodligen varit med om att en buss helt utan förvarning svängt ut framför dem, men i morse blev jag utsatt för vad som var ett regelrätt mordförsök av en busschaffis!

Utanför tågcentralen här i stan finns en rondell...eller rättare sagt: det finns rondeller överallt här i stan och en av dem råkar ligga precis utanför centralen. Den är lite lurig, eftersom det ligger en busshållplats nästan i rondellen. Jag kom åkande på Vespan genom den, hade en bil framför mig och en ledbuss stod vid hållplatsen. Jag var inne i rondellen och bussen stod still. När jag var jämsides med bussen körde den plötsligt ut i rondellen, samtidigt som den slog på blinkersen. Som sagt, det där med att ge signal i god tid gäller uppenbarligen inte kollektivtrafiken.

Bilen framför mig hann med nöd och näppe om, men jag insåg att det var kört för mig och blev tvungen att stanna mitt i rondellen, fortfarande jämsides med bussen. Han visade inga tecken på att se att jag fanns där och segade sig ut såpass snävt att han, om inte jag flyttat på mig, skulle sidtacklat mig. Alltså fick jag snabbt som attan lägga i ettan och försöka ta mig ur vägen. Det gick såklart inte att flytta sig åt sidan eftersom jag var mitt i rondellen och refugen var i vägen. Bussjäveln (ursäkta franskan) gjorde dock inte minsta ansats att visa att han tänkte släppa förbi mig så mitt enda alternativ var att köra upp på fel sida om refugen vid utfarten till rondellen. Det var ren tur att ingen kom från det hållet just då, eftersom jag då hade tvingats välja mellan att hamna under 20 ton (eller vad de nu kan väga) Citybuss och att frontalkrocka med ett mötande fordon. Allt detta tog på sin höjd ett par sekunder. Tur att jag har någorlunda snabb reaktionsförmåga och mycket scootervana...

Det allra mest irriterande var dock att busschauffören ( eftersom jag tvingades gasa på för att hinna undan hamnade jag i felkörriktning så pass långt fram att jag kunde se honom) blängde tjurigt på mig. Som om det var jag som var trafikfaran!

Läge att ta ett snack med Länstrafiken om det här kanske? Nån som har lust att slå sig ihop med mig? Kom igen! Tillsammans är vi starka!

Dagens:
Mono - Halycon (Beatiful Days)

Jag lyssnar alldeles för lite på radio.

Lånade farsans bil idag för att åka på loppis (där jag för övrigt hittade en jättefin Koppartrans-skjorta för 20 spänn). Lyssnade på P3 medan jag körde och hörde en sketch...eller vad man nu skall kalla det:

Imorse när jag åt frukost jag fick jag ett infall. Jag lade mig ned och skrek för full hals. Jag ropade att min hälsena gått av. Det var första gången på sju år allas blickar varit riktade mot mig.

Fantastiskt roligt. Jag skrattade så jag höll på att köra av vägen! Har ingen aning om vilket program det var, eftersom jag nästan aldrig lyssnar på radio annars och därför inte har koll på deras tablåer (Ja, jag vet att man kan kolla det på www.sr.se/p3. Jag är bara för slö.). Måste nog börja lyssna mer på radio...

Dagens:
The Pippettes - It Hurts To See You Dance So Well

Schysst plånka sökes!

Hur kan det vara så svårt att hitta en vettig plånbok? Min gamla trotjänare, inköpt i Paris för ett par år sedan, drog sin sista suck häromveckan. Efter snart två veckor med ganska intensivt sökande efter en värdig ersättare börjar jag inse att plånböcker förmodligen är den knepigaste att hitta av alla accesoarer. Antingen är de alldeles för små, alldeles för stora eller så ser de ut som något stekaren jag och Fyris träffade på Biskopen förra Tisdagen skulle använda.

Om någon har ett tips på en snygg, praktisk plånbok utan en massa "tuffa" motiv och som rymmer både pengar och kort får ni gärna skrika till, för jag blir snart vansinnig av att ha allting skramlandes runt i väskan. Att ha grejerna löst i byxfickan är så klart utelsutet, eftersom det förstör formen på byxorna...

Dagens:
The Ordinary Boys - Lonely At The Top

Note to myself; Att åka till Norrköping och dansa är en dålig idé om man tänkt jobba dagen efter.

Apelmo hämtade upp mig vid 18.00 i Lördags kväll, sedan körde vi raka spåret hem till Jonas och hans roomie Erik på Luntgatan, alldeles intill Norrköpings universitet. Där välkomnades vi med paj och sallad, och hann precis lagom käka och duscha innan de övriga gästerna började dyka upp. Snart nog var det smockfullt med folk i fyran de delar på. Så pass mycket folk att hatthyllan släppte och for i golvet, tillsammans med delar av väggen. Ett tydligt tecken på att man är hos populära killar!

Efter att ha hängt i lägenheten ett antal timmar drog vi vidare till Trappan, där det var någon slags specialkväll för de som går samma producent-utbildning som Jonas och Erik. Vad detta innebar mer konkret är att alla band och dj's var blivande producenter, men i övrigt var det precis som vilken klubb som helst. Kvällen bjöd på ett par, i ärlighetens namn, halvdana band (Boten Anna i trallpunksversion...) och två riktigt grymma dance-dj's. Vi stog och imponerades av deras skills ett tag, men kom snart fram till att hur skickliga de än må ha varit så tyckte vi inte att det var så kul att dansa till den typen av musik. Därför gick vi till golvet på nedervåningen där det bjöds disco och gammal soul. Där spenderades sedan resten av kvällen i sällskap med öl och cider (Igen! Förstår inte vad som hänt med mig...). Jag tog det trots allt relativt lugnt eftersom planen var att jag skulle köra hem på morgonen för att hinna till jobbet innan lunch. Det föll igenom rejält ändå eftersom roomie-Erik bestämt sig för att ha efterfest i lägenheten med ett femtontal personer till halv sex på morgonen.

Trots det ställde jag klockan på nio i ett tappert försök att ta mig upp, men när den ringde var jag så trött att jag knappt kunde stå. Ringde därför min käre kollega Robin och sade att han fick ta passet i stället och gick och lade mig igen.

Kravlade mig upp igen vid ett. Efter lite soft häng bland resterna av gårdagens fest åkte roomie-Erik hem till Uppsala och jag, Jonas, Malin och Apelmo bestämde oss för att gå och käka, varpå Jonas lyckades glömma nycklarna. Plötsligt var vi utelåsta i Norrköping, men både packning och bilnycklar kvar i lägenheten! En något prekär situation, som man brukar säga...Någon låssmed gick inte att få tag på så ett tag övervägde att försöka klättra över från grannarnas balkong. Kom dock fram till att det skulle vara direkt livsfarligt (de bor på fjärde våningen) så vi stekte den idén.

Det hela löste sig genom att Erik lämnade sina nycklar till en konduktör på tåget från Uppsala så att vi kunde möta upp tåget och få dem i Norrköping. Detta tåg kom inte förrän halv sex. Alltså var vi strandsatta tills dess, men det gjorde faktiskt inte så mycket. Vi köpte kaffe som vi drack i en park, käkade onyttig mat och promenerade runt i Norrköping, som faktiskt är en riktigt mysig stad.

Inte förrän vid åtta var jag och Apelmo hemma i Tuna igen. Då var jag bra trött och seg, men ändå rätt nöjd. Det som hänger som ett mörkt moln över mig är att jag, eftersom jag inte hann hem och jobba, blir tvungen att ta passet den här söndagen istället. Alltså får jag istället för att vara ledig en hel helg jobba en dag två helger i rad. Var det nog värt ändå...

Helgens quote: "Det sket sig lite." Apelmos första ord till mig när han väckte mig klockan ett på dagen; fyra timmar efter att vi skulle ha gått upp, en och en halv timme efter att jag skulle varit på jobbet.

Helgens höjdpunkt: Att få spela på Eriks Gibson 335 från -67. Han har ärvt den av sin farfar och den är i absolut mint-condition. Ojojoj...

Dagens:
Blur - Charmless Man

Är det n00b det kallas?

Upptäckte att jag fått en sådan där skön spam-kommentar på gårdagens inlägg och tänkte kolla om det inte gick att plocka bort den, därför aktiverade jag "moderate comments"-funktionen på bloggen. Hade den aktiverad för en tid sedan också, i tron att den skulle göra så att man kunde gå in och redigera i kommentarer. Vad jag inte hade fattat var att vad den i själva verket gör är att alla kommentarer måste godkännas innan de publiceras. Efter nån vecka kom jag fram till att jag inte skulle orka sitta och redigera, därför stängde jag av den. Gissa vad som hände när jag nu kopplade på den igen? Jag upptäckte ett tiotal kommentarer jag totalt missat eftersom de legat och väntat på godkännande. Nu förstår jag varför det var så dött här en dryg vecka....jag trodde nästan det berodde på att jag var tråkig ett tag. Spam-kommentaren från igår gick dock inte att plocka bort i efterhand. Antar att jag fortfarande är vad IRC-generationen kallar en n00b vad gäller det här med bloggande.

Apropå ingenting svängde Virrki förbi på jobbet med min fina, röda sjal som jag glömde hos honom när jag var i Malmö i Februari. Tackar, mannen! Jag har saknat den! Förlåt att jag aldrig hörde av mig igår, men jag var alldeles för seg för att hitta på något ändå. Hoppas resan hem idag går fint!

Ikväll bär det av till Norrköping för att hälsa på Jonas. Skall bli riktigt kul. Problemet är bara att jag skulle behöva vara tillbaks till E-tuna imorgon vid lunch för att jobba. Inte för att jag måste egentligen, men om jag jobbar både idag och imorgon får jag ledigt hela nästa helg. Vore skönt. Som det ser ut nu har vi bestämt att jag skall ringa min käre kollega Robin imorgon vid förmiddag och berätta om han eller jag skall ta passet. Hoppas lite smått på att Apelmo, som kör bilen dit, skall vara så pass pigg att han pallar att åka hem rätt tidigt, men det är nog tyvärr ingen större risk...Går inga tåg som är framme innan lunch heller. Tänkte föreslå att jag kanske kan ta det lite lugnt ikväll och köra hem imorgon bitti/förmiddag. Får väl se hur det blir med det.

Slutligen skulle jag vilja utbringa en liten skål för Telenor! Köpte en ny mobil av dem för drygt ett år sedan och den har inte fungerat riktigt som den skall ens från början. Har varit ned med den ett par gånger och de har gjort uppdateringar och grejer, men inget har hjälpt. Slutligen skickade de iväg den på reparation, men inte ens det löste problemet. Tydligen har Sony Ericsson någon slags policy som säger att deras mobiler måste repareras två gånger utan resultat innan man får en ny, så jag lämnade in den ännu en gång förra veckan. Redan igår var den klar, men när jag skulle hämta ut den upptäckte vi att de skickat tillbaks fel lur. Hade ingen större lust att byta ned mig till en betydligt äldre mobil och tänkte därför "Crap! Nu kommer jag att få vänta ytterligare en vecka minst på att de skall skicka rätt telefon". Men istället fick jag en helt ny på plats. Mycket bra service! Tackar, tackar!

Dagens:
Black Rebel Motorcycle Club - Ain't No Easy Way

Fira med Fyris; chapter 2.

Har inte skrivit något på ett par dagar, då jag inte känt att jag haft något vettigt att komma med. Har egentligen inte det nu heller, men tänker skriva lite ändå.

I Tisdags kväll var det i alla fall dags för utgång med Lill-Fisken igen. Han har haft semester i två veckor, och då vi hade så kul sist och jag ändå hade sovmorgon till klockan två på Onsdag bestämde vi oss för att köra en rerun. Det blev precis lika hårt som sist, men mindre folk var ute än förra Tisdagen så därför blev inte lika märkligt. Kvällen inleddes på Bishops, där ett par nya ölsorter testades och vi lärde känna en astråkig stekare. Han var i 40-årsåldern, hade bott i Eskilstuna men nu flyttat någonstans strax utanför Göteborg och ville bara prata om sitt företag, hans förestående resa till Sydkorea (har jag för mig det var) och sin nya super-modern-flash-stekarmobil med tillgång till "riktigt" internet. Han var verkligen tråkig och till på köpet helt omöjlig att bli av med. Vi fick oss i alla fall en grundlig genomgång i den senaste Sony-Ericssonmobilen, samt en massa matnyttig info om hur den nya vägen till företagshackning går via mobiler. De levereras utan virusprogram trots att de i teorin är små hemdatorer, något de flesta tydligen missar. Därför kan man, via en företagsmobil, hacka sig in på ett företags server. Tack för tipset! Om jag någon gång byter karriär till IT-brottsling vet jag lite mer om hur jag skall gå tillväga nu!

Efter Biskopens stängning fortsatte vi ned till Time-Out där det dracks drinkar och Smirnoff Ice. Sedan hemgång i mindre vältaligt tillstånd. Naturligtvis sprang vi på en massa folk man inte träffat på länge då, dels två elever från min tid som musiklärar-assistent på Stålforsskolan, dels Toths gamla flickvän Lina. Fint. De lär ha en skön bild av mig nu.

Det är kul att gå ut med Fyris, men inte bra för mig. Sovmorgonen i Onsdags var inte till stor hjälp, kan jag säga. Hade nog behövt vara ledig två dagar för att återfå alla mina fem sinnen till fullo. Pliktrogen som jag är tog jag mig ändå till jobbet i tid. Förstod dock inte varför jag hade en sådan märklig smak i munnen till en början. Ett SMS från Fyris påminde mig om att han bett bartendern spetsa de sista Smirnoffarna (heter det så?) med extra vodka, vilket förklarade den saken.

Igår hände absolut ingenting, förutom att jag och Elle spenderade kvällen med att titta på Sanningen Om Rödluvan, som var något av en besvikelse. Jag är lite svag för animerade filmer som slaktar sagor (typ Shrek), men den här var dels rätt taskigt gjord, dessutom ganska tråkig. Drog på munnen några gånger, men mer var det inte...

Dagens:
Pavlov's Dog - Late November

Fyris var på G.

Ronnie var tydligen manisk.

Metrosexuell? Vad hände med gammal hederlig fåfänga!?

Vaknade i morse och kom av någon anledning att tänka på en episod i vintras. Hade hamnat på efterfest (det kan ha varit efter pipalucken) med lite vänner och bekanta. Det var ett ganska lugnt eftersläpp. Vi satt mest och sippade folköl medan vi pratade om allt möjligt. Av någon outgrundlig anledning kom vi in på kläder, smink och hudvård varpå en god vän, som jag tyvärr inte umgås så mycket som jag skulle vilja med nuförtiden, nämnde att han tyckte att hans hy blivit så dålig på sistone.

"Fan, Ronnie, du som är lite metrosexuell så där... Skulle inte du kunna komma över till mig och ge mig lite tips nån gång? Typ på produkter och sånt. Kanske till och med smink. Men jag vill inte att det skall synas. Vill bara se fräsch ut, liksom."

Ok. All good. Använder ju faktiskt både hudprodukter och smink. Kul att han tycker jag verkar ha så mycket koll att han vill att jag skall lära honom lite. Men metrosexuell? Vad är dealen med det? Metrosexuell är ett irriterande litet begrepp som jag hörde för första gången för ett antal år sedan. Det brukar användas om straighta män med intresse för saker som enligt gängse norm är vanligare förekommande hos homosexuella. En snabb googling ger bland annat följande: "uttrycket "metrosexuell" betyder en man med stilkänsla och smak för kultur, som tycker om att shoppa och se bra ut", "en (urban) man som lägger mycket tid och pengar på sitt utseende och sin livsstil" samt "att man har intresse för det som av tradition alltid har varit ”kvinnliga” saker".

Mycket av det stämmer faktiskt in på mig. Jag är något av en exhibitionist, det tillstår jag gladeligen. Jag gillar kläder, inredning och stil i största allmänhet. Älskar att shoppa, försöker hålla mig i trim och använder ofta smink. Tänker (kanske lite för mycket) på hur jag ser ut och hur andra uppfattar mig. Till och med de dagar jag ser sunkig ut kan det vara i viss mån genomtänkt...

Så visst, enligt de flesta definitioner är jag nog en "sådan där". Men jag har aldrig tänkt på det som en del av min sexualitet, och det är just det som stör mig med vad gäller begreppet metrosexuell. Själva ordet metrosexuell antyder, i alla fall i min mening, att allt detta på något sätt skulle ha en sexuell koppling. Jag vet inte...jag har i alla fall aldrig gått igång på att smörja in ansiktet med fuktighetsbevarande kräm efter duschen.

Jag är fåfäng, helt enkelt. Visserligen är det ett fult ord i mångas ögon, men inte i mina. Det gör mig ingenting om folk tycker det. Jag tycker uttrycket metrosexuell är en modern konstruktion för någonting ganska gammalt och därför är det också onödigt. Fåfänga män har alltid funnits. Mods, anyone? Dandys?

Vet inte riktigt vad jag är ute efter med det här inlägget egentligen så jag rundar av här. Hittade även en lista över saker som tyder på att du är metrosexuell på google. Avslutar med den:

• Du bor (antagligen) i en större stad - Nja...diskuterbart.
• Du gör vad du kan för att se så bra ut som möjligt - Gör inte de flesta det?
• Du gillar att shoppa och föredrar att göra detta i de bästa märkes-butikerna- På fråga 1 svarar jag jajemen. På fråga 2 visst, men inte enbart.
• Du tränar ofta på gym men inte bli för stor och muskulös, och solar på solarium - Några pass på gymmet blir det allt. Men sola ids jag icke. Har dock lekt med tanken...
• Du är intresserad av inredning och design - Mmmhmmm.
• Du plockar eller vaxar dina ögonbryn - Guilty as charged.
• Det händer att du unnar dig själv en manikyr då och då - Faktiskt aldrig hänt. Fick ett presentkort på fotvård (som jag inte löst in) av Elle i födelsdagspresent förra året. Räknas det?
• Du läser regelbundet modemagasin och försöker hänga med i aktuella trender - Vill inte påstå att jag följer trender blint, men visst läser jag modeblaskor och inspireras av dem.
• När du går ut brukar du ofta kolla in vad andra killar har på sig - Varför skulle jag annars gå ut?
• Du tycker att David Beckham är snygg …ja för att vara kille alltså - Usch, nej. Hemska tanke! Tacka vet jag Johnny Depp.
• Du har rakat din kropp, på andra ställen än i ansiktet - Hår är överskattat. Så, visst.
• Du har någon gång testat ögon-make-up och puder - Behagar ni skämta? Visa mig en kille som inte kör EPA, spottar snus och gillar Björn Rosenström som inte har det idag. Sminkar mig inte varje dag, men alltid när jag skall gå ut.
• Det har hänt att en homosexuell man har flirtat med dig - Jodå. Både killar och tjejer har tagit mig för gay. Stör mig inte nämnvärt. Den som kallar mig metrosexuell igen golvar jag däremot på fot!

Dagens:
The Kinks - Dandy

Dawning Of A New Era.

Tänker fatta mig rätt kort idag. Lördagskvällen var grymt rolig. Tror inte jag haft så kul i Eskilstuna sedan...ja, sedan Raw hade premiär som medlemsklubb första gången.

Timo var väl bra på många sätt, men jag kan nog inte riktigt uppskatta honom på samma sätt som så många andra verkar göra. Visst, Fear No Darkness Promised Child är en grym låt, men i långa loppet stör jag mig en smula på att han framstår som så enormt energiskt och lycklig hela tiden. Vet inte varför, egentligen. Den här grejen var dock otroligt kul;

Timo: "Låt mig höra er jubla för (slår ut med handen mot logedörren) MARIT BERGMAN!!!
Publiken: "Juuuuubeeeel!"
Timo: "Nä, jag bara skojade. Hon är inte här."

Ok, kanske inte var ordagrant så han sade, men något åt det hållet. Hur som helst, kvällens stora behållning var alla människor. Så jäkla kul att se allt skönt Blå-folk samlat igen och extra kul att det dessutom var en hel del nya ansikten på plats, som såg ut att trivas som ett gäng fiskar i vattnet. Var länge sedan jag hade så roligt när jag spelade skivor. Det var verkligen fullsmockat på dansgolvet och alla hade lyckliga leenden (Men vad var grejen med att bara mer än tio år gamla grejer verkade funka riktigt bra? Ok att dansgolvet aldrig dog helt, men så fort man satte på något nyare än -96 märktes en klar dämpning av entusiasmen....bakåtsträvare!). Att sedan Micke, Paul, Rocco, Totte och alla de andra gjort ett grymt jobb med lokalerna gjorde ingenting sämre. Restaurangdelen var grymt snygg och toaletten i den skall vi inte ens tala om. Trodde aldrig jag skulle tycka ett rum tillägnat mindre trevliga kroppsfunktioner skulle vara tilltalande, men tji fick jag.

Jag tror vi har något väldigt fint på gång här i stan i och med att Raw öppnat. Underligt. Sedan Blå stängde har det känts som att det inte funnits något riktigt klockrent ställe att gå till. Nu finns det helt plötsligt två. Biskopen för avslappnat häng, Raw när man känner för att släppa loss och skaka lite rumpa. Nu är det bara att hålla tummarna för att stämningen håller i sig i fortsättningen...

Lördagens bästa: Alla lyckliga människor som dansade och var glada.
Lördagens sämsta: Cd-spelaren som bestämde sig för att börja hacka och hoppa tre låtar i rad en kvart in i setet för att sedan funka perfekt resten av kvällen.


Dagens:
The Specials - (Dawning Of A) New Era

80-tals racern in memorian.

Det blev inget Uppsala igår. Efter moget övervägande segrade det sunda förnuftet och jag kom fram till att det inte på något sätt skulle vara bra för mina stress-nivåer att åka dit, hur sugen jag än var. Att Jonas sedan ringde mig, lagom på lyset, halv 3 i natt för att berätta att Jocke nu spelat igenom nästan hela Orups Greatest Hits på högsta volym bekräftade att jag nog gjort rätt val. Hade jag varit där hade jag förmodligen varit ett kronvrak idag. Fast nog verkade de ha kul, så samtidigt är jag lite bitter över att jag missade det. Nåja...Uppsala står kvar, som Jocke sade. Får åka dit en annan gång.

Det blev en ganska lugn kväll istället. Jag och Elenor åkte ned till Biskopen för att ta ett par öl med hennes kompis Jenny, som hade med sig sitt nya kap Robban. Han visade sig vara en trevlig kille och det blev en riktigt skön, men lugn och städad, kväll så det finns inte mycket att förtälja om i övrigt.

Vad som däremot skall berättas är följande:
Vi cyklade ned till stan och parkerade hojjarna vid Kaka. När puben stängt och vi skulle hem såg jag på långt håll att något inte stämde. Alla cyklar i stället var omkullvälta och låg huller om buller. När vi kom fram konstaterade jag omedlebart att min nya, fina 80-tals racer med smala däck, många växlar och bockstyre var borta. Vad fan! Det var minst tio andra cyklar där och de tar just min!? Jag som till och med köpt ett nytt, bra lås till den! Är fullständigt övertygad om att det måste vara ett beställningsjobb. Någon har sett mig flyga förbi på blixten och kontaktat ryska maffian eller något sådant för att de skall fixa den.

Är riktigt bitter. Jag som precis börjat lära känna och tycka om den. Det kändes som om vi skulle kunna få ett långt och givande förhållande, 80-tals racern och jag. Men nu är den borta...Måste vara någon slags brottsvåg som löper genom landet, då Jocke också blev av med sin cykel i Uppsala för inte så länge sedan. Funderar nu på att kopiera hans brev till Reinfeldt och skicka in så att åtgärder vidtas snarast. Så här kan det inte få fortsätta...

Idag försökte jag dämpa mina sorger genom att ta shoppingrundan jag inte pallade av i Onsdags eftersom jag var för sliten då. Den bar inte så mycket frukt, men jag kom i alla fall hem med en snygg halsduk från HM (brukar inte handla så mycket där eftersom grejerna har en tendens att falla isär efter ett par tvättar, men när det gäller sådant som tank-tops och accesoarer funkar de klockrent).

Halsduken.

Ikväll skall jag, som tidigare nämnts, spela skivor på premiären av Raw. Timo Räisinen står på scen och det kommer nog att bli en hel del folk. Kan bli en kul kväll.

Avslutningsvis: Farväl 80-tals racern. Jag kommer aldrig att glömma dig...

Dagens:
Junior Boys - Count Souvenirs

The Force is what gives a Schnauzer it´s power...

Inte nog med att vår älskade vovve Qusan är en väldigt harmonisk och fridfull Schnauzer. Hon är även i rakt nedstigande led släkt med Obi-Wan. Hur kan man annars förklara detta foto som jag hittade i min fotomapp tidigare idag? Vet inte när jag tagit det, eller varför hon har en kappa på sig, men visst är likheten med Sir Alec Guinness slående?

Står inför något av ett dilemma ikväll. Fick i förrgår reda på Jocke och Patrik har inflyttningsfest i Uppsala ikväll. Blir nog riktigt kul, så jag är väldigt sugen på att dra dit. Problemet är att jag i så fall måste ta tåget efter jobbet ikväll och därför inte kommer att vara där förrän ganska sent. Måste även ta tåget hem imorgon om jag åker, och det är inget vidare eftersom jag skall vända plattor på Raw-premiären på kvällen och har typ en miljon grejer att fixa innan. Dessutom är det en liten smyginvigning för inbjudna med gratis käk och dryck tidigare på kvällen. Den börjar redan vid sju, så om jag åker till Uppsala blir det tajt imorgon.

Utöver detta tror jag även Elenor skulle uppskatta om jag stannade hemma så vi kunde umgås lite. Har haft rätt mycket för mig på sistone, så vi har inte fått så mycket quality-time. Som om det inte räckte med det har jag sagt till Ludde att det kanske vore läge att hitta på något ikväll. Skönt att man är bra på att dela med sig av sig själv i alla fall.

Får klura på det här under dagen så får vi se varthän det barkar...

Dagens:
White Rose Movement - Girls In The Back

Fira med Fyris.

Det roligaste med att gå ut med Lill-Fisken är att kvällen kan sluta precis hur som helst. Igår slutade den rejält mycket vildare än vad jag tänkt mig. Planen var, som sagt, att mötas upp på Bishops Arms för att dricka ett par öl och umgås. Jag hällde i mig några starka medan jag gjorde mig i ordning hemma för att komma ikapp, eftersom Fyris skulle gå dit redan vid sju med två andra killar. Sedan hojjade jag ned på stan.

Det började tämligen städat. Vi satt och snackade med Ian, som äger stället, och provade lite nya ölsorter. Några gamla kompisar från Lagerberg/Stenby-tiden dök upp. Jag snackade med dem ett tag, ett par öl blev ganska många öl, Fyris polare Filip och Hempa skulle jobba dan efter så de gick hem, ganska många öl blev ännu flera öl och där någonstans börjar det bli lite dimmigt...Att Fyris sedan övertalade mig att pröva Brooklyn Monster, en riktig mördarbärs med alkoholhalt på över 11% som var fantastiskt äcklig (till Ians försvar skall sägas att han faktiskt avrådde mig från att köpa den eftersom den är på gränsen till odrickbar), blev spiken i kistan.

Biskopen stänger redan klockan ett, men det skulle så klart inte få sätta stop för kvällen så vi fortsatte, emot allt vad sunt förnuft heter, till Time-Out i sällskap med Ian, bartender-Mark och ett gäng till. Där ballade det ur fullständigt. Fyris vann en massa pengar på black-jack, vi började dricka cider (WTF? Jag som aldrig dricker cider!), snackade militärgrejer med en smått märklig kille från något afrikanskt land (minns inte viket) som påstod att han skulle bli överste, blev mer eller mindre antastade av en stupfull tjej (vars mindre fulla kompis såg lagom road ut) och sedan var klockan två och Time-Out stängde. Att gå hem och lägga sig redan då var såklart out of the question, men eftersom ingen efterfest verkade finnas att tillgå blev vi bara hängande på Nybrogatan alldeles för länge. Det hela kulminerade i att Fyris, på fullt allvar, försökte hyra ett rum med minibar på Statt ("Vaddå? Jag har ju nyss fått lön!") för att kunna fortsätta...av någon anledning tyckte de inte att han verkade vara en lämplig gäst.

Efter ett tag gav vi upp och skiljdes åt, men en sista överaskning väntade mig. På vägen hem såg jag något krypa i gruset kring Fors Kyrka. Det visade sig vara den stupfulla tjejen från Time-Out vars lite nyktrare kompis , som hon skulle sovit hos, tydligen fått nog och dumpat henne. Jag gjorde några tappra försök att hjälpa henne få tag på sin kompis, men hon envisades med att bara prata finska och säga att hon "minsann inte behövde hjälp från nåt jävla cp". Till slut ringde hon i alla fall en taxi och då ansåg jag att jag kunde dra hem och sova utan att känna att jag bara övergett någon som uppenbarligen inte riktigt var i tillstånd för att ta hand om sig själv...

Idag har det varit lätt uppförsbacke om man säger så. Dagen har till största delen spenderats i soffan. Och just, ja...det blev faktiskt inte en enda Guinness igår.

Dagens:
The Specials - Ghost Town

Ronnie har varit duktig och förtjänar sin belöning.

Jobbar till åtta ikväll, efter det blir det snabbt hem och duscha. Sedan hägrar Biskopen med Fyris...Biskopen är verkligen ett toppenställe. Redan första gången jag klev genom dörrarna där kände jag att jag trivdes. Visst, ölen kostar 56 spänn styck men med deras utbud kan det vara värt det. Visserligen brukar jag i slutänden alltid bli sittande med en Guinness i alla fall, men huvudsaken är att man känner att man kan välja mellan 90 sorters öl (eller hur många det nu är) om man vill!

Har varit riktigt effektiv idag! Gick upp vid halv åtta för att sätta igång tvätten. Var så sjukt mycket smutsvätt att det inte gick att öppna klädkammaren längre utan att få allt över sig...äckligt. Medan de första maskinerna rullade dammsög jag och diskade. Sedan sprang jag ned och slängde igång två till, och medan de kördes passade jag på att dra till gymmet och köra ett dubbelpass. Sedan direkt hem för att slänga igång ytterligare två maskiner. Duschade och gjorde mig fin för att sedan dra ned på stan för att leta väska...

Har tröttnat på att använda axelväska (eller bögslunga som det kallades på gymnasiet) då det knölar till jackan på ett ganska fult sätt vilket stör mig oerhört. I synnerhet när jag nu börjat använda min nya Merc-crombie som jag är så nöjd med. Den är sjukt snyggt skuren, och då vill man ju inte förstöra de linjerna genom att knöla ihop kragen med ett axelband. Därför ville jag ha en väska som man kan bära i handen, en riktig man-bag, men som ändå rymmer allt junk jag envisas med att släpa runt på. Efter att ha provat vad som kändes som varenda väska i hela stan beslutade jag mig för en grå Resteröds-handväska i tjockt tyg, nästan lite canvas-aktig, med ett tryck av en mängd kassettband på. Den påminner egentligen lite om en tjock kasse i tyg, men med handtag och dragkedja och jag tycker den är galet snygg. Hittade den på EGO, men trots det kostade den mig inte mer än 249 spänn. Som hittat! Tyvärr har jag inte något kort på den än, eftersom jag åkte direkt till Tuna Park för att jobba efteråt och min kamera inte får plats i väskan jag hade på mig då, men jag lägger upp ett fint foto på den imorgon. Om jag inte är för sliten imorgon kanske det är dags att ta en riktig shoppingrunda också...eller så väntar jag och åker till Stockholm istället.

Hur som, även på jobbet har jag varit riktigt effektiv och plockat upp samt levererat in filmer och skivor till förbannelse.
Nu är det mindre än en halvtimme kvar till jag kan gå hem, och därför inte mer än högst en och en halv tills jag är får en kall öl handen på Bishops Arms. Det tycker jag att jag har förtjänat.

Nytt kort på nya väskan.

Dagens:
Guinness på Biskopen

Inspelning, kompiskrockar och konsten att behålla en skjorta instoppad.

Måste bli bättre på att uppdatera min blogg...Två inlägg i veckan duger verkligen inte!

Nåväl. Helgen var bra, men hektisk. Jonas var här för första gången sedan han flyttade till Norrköping. Han kom i första hand hit för att lägga färdigt gitarrerna på inspelningen vi håller på att göra med The Profondo Rosso. Tanken var att vi skulle hinna lägga alla hans grejer innan han åkte hem idag. 11 låtar, med minst två, oftast tre-fyra, ibland fem spår på varje. Ni hör själva vilken dålig idé det är. Trots det hann vi på något märkligt sätt klart. Utan att stressa alltför mycket dessutom...vi fick till och med tid över till att festa till på Lördagskvällen.

Ett litet problem var att även Kalle var i stan över helgen för att spela in med Outbreak. Kalle är en av mina äldsta och närmaste vänner, men tyvärr syns vi inte så ofta då han flyttat till Malmö för att jobba med att boka turnéer åt tuffa band. Därför uppstod något av en intressekonflikt. Jocke hade också lämnat sin nya hemstad Uppsala till förmån till Tuna helgen till ära, så jag stod i valet mellan att festa loss med bandet ( - Alex som valde att ta det lugnt) eller träffa Kalle som jag har alldeles för lite kontakt med nuförtiden. Bestämde mig för att försöka med en kompromiss: möta upp Jocke, Jonas och ett gäng till på fest för att sedan gå hem till Ljungman och hänga med Kalle när de andra skulle gå ut.

Festen var mycket trevlig. Vi var hemma hos Åsa, som fyllde år (något jag förstås inte fick reda på förrän på vägen dit, därför hade jag bara med mig en chokladkaka som jag i desperation köpte på Statoil). Det dracks öl, Jocke introducerade mig för Richard Cheese, jag och Apelmo diskuterade hur man bäst hindrar en Ben Sherman från att glida upp ur byxlinningen (genom att fästa den med en säkerhetsnål i underkläderna) och Jonas hypade upp Toto (den där folkhögskolan är inte bra för honom).

När det var som alla trevligast blev det dags för mig att styra kosan mot Ljungman och de andra att gå till Nybron. Jag var bra sugen på att följa med ut, men samtidigt ville jag hinna träffa Kalle. Hade bett honom ringa ifall han bestämde sig för att gå ut eller hem innan jag kommit dit så jag mötte upp med Elenor och cyklade hem till Ljungman. När vi kom dit var såklart inte Kalle där. Han hade bestämt sig för att gå och lägga sig tidigt och stannat hemma istället. Det där med att ringa mig hade han tydligen helt glömt. Lite tjurig blev jag allt, men Kalle är alltid Kalle och sällskapet var trevligt så jag kom snabbt över det. Hade dock varit kul att hänga med bandet och de andra ut...

Hur som helst, gitarrerna är så gott som klara och det hela känns lovande. Nu skall vi bara lägga sången, sedan är det dags att börja med alla extrapålägg. Det är då det kommer att bli riktigt roligt. Blir en mastodontproduktion med körer, stråkar, blås, programmerade partier, piano, keyboards och slagverk om vi får som vi vill. Pretentiöst? Jajemen.

Dagens:
Milburn - What About Next Time?