Tanken var ju att jag skulle fixa i ordning den och använda som vardagshoj...men jag har insett att det inte kommer att hända. Så istället för att låta Råttan stå och samla damm i ett garagehörn som belastning för mitt dåliga samvete tog jag igår beslutet att skicka den vidare till någon som, förhoppningsvis, kommer att köra den. Att jag dessutom på sätt frigör lite plats i garaget för andra framtida, för mig lite intressantare, scooterprojekt är bara en bonus.
Således säger vi hejdå till Råttan och hälsar Anders välkommen som medlem i Blacksmiths SC!
Som vanligt firades själva midsommarafton med släkten Kuhlin i Torshälla, om än med ett litet avbräck från traditionerna: eftersom PG och Schampan, som vi alltid fortsatt till framåt natten, flyttat ännu längre ut på vischan stannade vi kvar i Torshälla hela midsommarafton, sedan tog jag scootern ut och anslöt mig till dagen efter-firandet med det gamla EAHC-gänget på midsommardagen.
De exakta detaljerna får kvarstå en väl förborgad hemlighet, men jag kan lugnt hävda att denna personliga favorit bland högtider (i hård konkurrens med julen) inte gjorde mig besviken i år heller.
Häng i Lazy Bar långt ute på landet hos PG och Schampan. Fyris dokumenterade allt. Låt oss hoppas de bilderna stannar på hans hårddisk.
Jag och Ljungman delande sovplats i "gäststugan" som gjorde sig fantastiskt bra ihop med min TV175. Jag kanske blir tvungen att köpa en liknande husvagn och ställa på gården till nya huset?
Vi firade vårt nya liv som husägare med bubbel på den lilla balkongen som hör till vår lilla etta. Jag förevigade skålen med min iPhone.
Papper är skrivna och handpenning lagd. Jag och Elle är nu ägare till ett över 100 år gammalt hus i centrala (nåja) Eskilstuna - komplett med friköpt tomt, fruktträd och, såklart, ett rejält garage. Sällan har jag känt mig så glad och så skräckslagen på samma gång tidigare. Senast den 23:e augusti får vi nycklarna och kan nu se fram emot en höst i vårat alldeles egna boende.
Nu går vi all in på midsommarfirandet. Ta det lugnt med snapsen därute.
Jag har ingen riktigt bild av huset ännu, så tills vidare får ni hålla till godo med en iPhone-bild av säljkatalogen. Låt mig presentera Casa Gavelin/Kuhlin!
Jag måste (något skamset) erkänna att jag blev en smula förälskad i vår lånade transport. Landvägskung!
De av er som läst min blogg ett tag vet redan att vi har som tradition med Lambretta Club Stockholm att åka till Åland varje sommar tillsammans med diverse vänner och bekanta. Föregående helg var det dags för årets tripp...som lämpligt nog inföll samma helg som jag gick på årets semester. Ett ganska perfekt sett att inleda sommarledigheten vill jag påstå.
Jag lyckades få TV175:an tillräckligt klar för att kunna köra den på Åland (uppföljning på det kommer snart), men inte tillräckligt för att våga köra den hela vägen till Kapellskär (som färjan går från) med full packning och Elle bakpå. Som tur är var den gode Anders vänlig nog att låna ut sin pickup så att jag kunde transportera dit den. Smidigt så det förslår!
Det blev en kall, blåsig och regnig helg på ön. Vilket så klart inte hindrade oss från att ha det bra ändå. Ni får, i vanligt ordning sista tiden, hålla till godo med bilder istället för en grundlig redogörelse av vad vi företog oss.
Spenderade gårdagsförmiddagen hos Pehr på Deep Cuts. Har känt ett bra tag att det var dags att fylla ytterligare lite på vänsterarmen och funderat på om inte en nattuggla vore något, så när jag ramlade över den här northern soul-ugglan bokade jag tid omedelbums. I grund och botten är den baserad på en befintlig tatuering jag hittade på nätet (något jag egentligen alltid undvikit att göra, men eftersom jag gillade den här så mycket kunde jag inte låta bli) men med några mindre ändringar gjorda för att den skall bli lite mer personlig.
Inser nu att det verkar som om jag har någon slags djurtema på gång på vänsterarmen...frågan är hur man bygger vidare på det? En kamel kanske vore något
...eller inte.
Dagens: Frankie Valli & The Four Seasons - The Night
Jag tjuvstartade semestern lite i helgen genom att tillsammans med Elle dra till Nora. Det var hennes födelsedagspresent till mig och vi började med att sova i ett gammalt tåg, numera omvandlat till vandrarhem, första natten. Onekeligen mysigt och så, men ändå ingenting jämfört med vad som väntade andra dagen: boende på Kalle Kamel med familj - ett litet vandrarhem någon mil utanför Nora vars grej är att man får hänga med...ja, kameler. Än en gång: jag låter bilderna tala för sig själva.
Våra nya kompisar följde med oss på promenad.
Jag och min nya bästis. Foto: Elenor Kuhlin.
Kolla minen. Damn, vad han myser. Foto: Elenor Kuhlin.
Bara för sakens skull - en bild från vårat "rum" på tågvagnen natten fredag till lördag.
Just ja...förra veckan var jag och min gode vän på världspremiären av Prometheus. Det senaste tillskottet till filmserien som inleddes för över 30 år sedan, 1979, med den fantastiska och än idag ytterst obehagliga Alien - Den åttonde passageraren.
För såväl mig som Ljungman, som älskat dessa filmer mer eller mindre sedan barnsben, var det något av en högtidsstund. Inte minst eftersom denna del, som utspelar sig bra många år INNAN första Alienfilmen inte bara innebär Ridley Scotts återkomst som regissör utan dessutom väljer allt helt ignorera de smått avskyvärt usla Alien vs Predator-filmerna som kommit sista åren och som inte har något alls att göra med originalserien utan är en ren franchiseprodukt.
Hur var filmen då? Den var fantastisk. Inte bara mycket välgjord och med 3D-effekter som faktiskt höjde upplevelsen (vilket jag inte upplevt på tidigare 3D-rullar jag sett) utan dessutom var storyn betydligt mer djupsinnig än man förväntar sig (även om man väljer att ignorera Alien vs Predator-skräpet) och kretsade inte enbart kring rymdskräck utan lika mycket kring frågeställningar om tro, framtid och människans ursprung. Att den var riktigt obehaglig, så pass att till och med jag som är ganska luttrad nästan kände mig manad att titta bort vissa scener, var enbart en bonus.
En annan intressant faktor jag törs nämna utan att förstöra allt för mycket för de som inte sett den men tänker göra det (eftersom det faktiskt står i förhandsinfon) var att detta i teorin är den inledande delen i Alien-sagan, men att den trots det egentligen inte innehåller den xenomorph vi kommit att förknippa med namnet...i alla fall inte i den formen vi är vana att se den. Den lägger snarare kartan för vad som komma skall.
Mer än så vill jag inte avslöja, utan nöjer mig med att konstatera att alla som har den minsta relation till de tidigare delarna har en högttidsstund framför sig. Och att jag såväl misstänker som hoppas att ytterligare en del (som man ju kan hoppas är regissserad av James Cameron) är på väg och att den kommer att knyta ihop de lösa trådar och obesvarade frågor Prometheus lämnar efter sig.
Och just ja - alla vet väl redan att det är Sveriges egen Noomi Rapace som spelar huvudrollen?
Slutligen: den officiella trailern, som bara den är tillräckligt för att frambringa gåshud hos varje sant Alien-fan.
We are the mods, we are the mods, we are, we are, we are...
I fredags eftermiddag drog jag direkt hem efter att ha avslutat den kurs jag gått via jobbet, hoppade på Vespan (nej, ingen av Lambrettorna är på vägen ännu) och satte kurs mot Nynäshamn och färjan till Visby. Det var dags för årets upplaga av Gotland Mod Weekender. Och det var kallt. Så kallt att jag redan i Södertälje var så stelfrusen om fingrarna att det var med nöd och näppe jag lyckades tanka...
Det kylan skulle visa sig enbart vara början. Det blev en stormig helg. På många sätt. Dörrar som blåste upp, fler punkteringar och trasiga scootrar än vad jag trodde var möjligt, dörrar som blåste upp mitt i natten, kalabalik på krogen, galet dansgolv på Surfers i Visby. Och såklart massor av goda vänner i gröna parkas.
Som vanligt sista tiden låter jag bilderna tala för sig själva. Några här på bloggen, resten hittar ni här.
Stockholmsmodsens PX fick punka på löpande band.
Det är inte mod om man inte har en klädhängare och en sminkspegel med till vandrarhemmet.
