Älvdalen, ja...vad skall man säga? 1800 innevånare. En krog (som var stängd när vi tänkte gå dit - den hade bara öppet en kväll i veckan). Hagström- och porfyrmuseumet (som jag verkligen ville se men som också var stängt). Några småbutiker (som var stängda). Och av någon anledning hela fem pizzerior (som var öppna).
Trots det en riktigt skön helg. Eller kanske snarare på grund av just det...
Vi hängde på hotellrummet, badade bubbelpool, jag plinkade lite på gitarren och skrev ihop ett par nya grejer att spela in någon gång, tog en promenad i staden och besökte ett brandtorn som var så igensnöat att vi fick gräva oss in.
På något sätt är det ganska avslappnande när det inte finns någonting överhuvudtaget att göra egentligen. I alla fall när det bara rör sig om en helg.
Vi besökte även det enda konditoriet och prövade den lokala delikatessen: Lars Kristerz-bakelsen. Jag kan inte dra mig till minnes att jag någonsin hört dem på riktigt (och tror ärligt talat inte att jag mår sämre för det), men efter en helg i Älvdalen känns det som om vi fått en tillräckligt stor Lars Kristerz-dos för att klara oss resten av livet ändå. De fanns verkligen överallt. Förutom bakelsen satt det Lars Kristerz-affischer på varenda anslagstavla (det vill säga tre stycken) i stan. Till och med på hotellet och båda butikerna (Coop och ICA) sålde de Lars Kristerz-skivor, böcker och t-shirts.
Bakelsen var tokroligt utformad och lite för söt. Precis som jag tror att jag skulle tycka deras musik är om jag hade hört den.
På söndagen tog vi en sväng förbi Sälen på väg hem. Där passade Elle på att utnyttja äventyrspaketet hon fick när hon fyllde 30 och åkte hundspann ut på fjället. Det gick assnabbt och de Alaskan Husky-hundar som drog henne var tokpeppade. De skällde, slogs och bajsade i farten berättade hon glatt när hon kommit tillbaka. Jag fick inte följa med utan spenderade istället de två timmarna hon var ute på hundäventyr med en bok, kaffe och sjukt goda våfflor på Gammelgården som låg precis intill. Varför avsluta en slapp helg med att göra något vettigt, liksom?
Dagens:
The John Barry Seven - Walk Don't Run
2 comments:
Porfyr?
Precis. Porfyr.
Porfyr och Hagströmgitarrer.
Tydligen samlade Hagström den äldre på porfyrsaker så de tyckte väl att det var lika bra att slå ihop utställningarna. Väldigt konstigt.
Post a Comment