Fågel Fenix.

Igår hände det. Jockes Vespa 50 har, av fullständigt oförklariga skäl, varit så gott som livlös sedan vi rev ned motorn för att byta ut lite delar i somras. Vi har testat allt, absolut allt, och bytt det mesta som går att byta vid det här laget - men utan resultat.

Så, igår, efter att i ett sista desperat försök ha rivit ned och satt ihop förgasaren för femtioelfte gången (om än med ny flottörnål denna gång) hostade den till, gurglade lite...och gick igång! För att sedan gå...och gå...och gå...och gå. Faktum är att vi nästan inte fick stopp på den eftersom vi tillfälligt kopplat ur såväl växlar som dödare.

Visst, det är uppenbart att saker och ting inte är direkt tipptopp ännu. Det lär krävas en del småpill och finjusteringar till innan den är redo för vägarna igen - man behöver exempelvis knappast vara lika insnöad som mig för att förstå att en Vespa (även om Vespan i fråga råkar vara en något vässad moped) inte skall låta som skenande elvisp på steroider på tomgången.

Men den gick i alla fall igång - och efter ett halvår av hopplösa samt mer och mer desperata, men trots det resultatlösa, försök att återuppväcka den känns det här stort. Mycket stort.

Jag hoppas verkligen att denna årets första meksession kommer att sätta tonen för resten av 2011.

Dagens:
The M.V.P's - Turning My Heartbeat Up