Thursday, December 03, 2009

När fördomar kommer på skam.

Jag vill gärna se mig själv som ganska fördomsfri och försöker gå genom livet med en öppen, ödmjuk och tolerant syn på saker och ting. Men jag är inte mer än människa och som sådan är det näst intill omöjligt att inte hysa förutfattade meningar om vissa saker.

Två, visserligen ganska oskyldiga, saker jag mer eller mindre dömt ut är kriminalare i såväl bok- som filmform och remakes.
Jag gillar helt enkelt inte deckare - i synnerhet inte svenska sådana och har fått för mig att de är långtråkiga, fåniga och oengagerande. Vad gäller remakes på gamla filmer och tv-serier är de så gott som alltid sämre, fånigare och mer spekulativa än originalen och saknar, i brist på bättre ord, själ.

Båda dessa fördomar har jag fått överbevisade den senaste tiden - den första i form av Stieg Larsson. Redan när jag månglade skivor, film och ljudböcker på Rocks för ett par år sedan var han något av en storsäljare. Jag brydde mig inte om att kolla upp närmare vad det handlade om eftersom jag förutsatte att det bara var ytterligare en Wallander, Beck eller liknande - med andra ord fullkomligt ointressant i mina ögon. Eftersom hypen dock inte dött sedan dess utan till och med ökat ytterligare i och med filmatiserningarna bestämde jag mig för att trots allt ge böckerna en chans. Och, jävlar, vad spännande de är! Jag är helt tagen på sängen av det faktum att jag faktiskt tycker de är svinbra. Har just plöjt igenom bok två, Flickan som lekte med elden, och längtar nu efter att få ge mig på den avslutande Luftslottet som sprängdes. Där ser man. Det kanske bor ett litet kriminalromansfreak i mig trots allt.

Vad gäller remakes är det såklart nyversionen av V som fått mig att omvärdera mina åsikter. Jag älskade V förbehållslöst när jag var liten och spenderade många kvällar uppkrupen i soffan med en kudde i högsta hugg för att kunna gömma mig när det blev läskigt. Därför var det såklart med en rejäl dos skepsis jag mottog nyheten att de skulle spela in en nyversion. För ärligt talat - hur många remakes på tv-serier har varit bra tidigare? Knight Rider? Skulle inte tro det, va...

Men nyversionen av V är riktigt bra. I alla fall de fyra avsnitt jag sett hittills. Det känns som ett smart drag att de valt att egentligen inte använda något från den gamla serien mer än grundidén. Visst, det finns ingen korkad, god ödla som heter Willie. Utomjordingarna har inte grönt blod och använder inte laservapen (i alla fall inte än så länge). Och moderskeppen ser ut som något från Independence Day. Men inget av det gör särskilt mycket. Det enda jag egentligen saknar är de röda uniformerna och vinjetten - i övrigt är den klockren. Dessutom är besökarnas (självklart) kvinnliga ledare Anna faktiskt bättre, obehagligare och coolare än Diana någonsin var i originalet. Nu kan man bara hoppas att serien håller stilen och inte spårar ur alltför mycket...

Dagens:
Monty (feat Lorentz) - En Till Himmel

7 comments:

Anonymous said...

Jag vet inte varför, men jag tror inte att larsson böckerna e bra, de e bara nått jag fått för mej.

Även fast du nu hyllar dom så tänker jag ändå att de e en skitdeckare som utspelar sej i Trosa, alla har beiga rockar, o mackägaren bor hos sin mamma.

Jag älskar för övrigt Beck.

/ntr boy

Ronnie said...

Nu tänker du på Wallander, PG.

Haha...nä, men allvarligt talat var det ungefär vad jag trodde också. Men de är inte alls så. Ge dem en chans. Du kanske blir lika positivt överaskad som mig.

För övrigt är det helt ok att du Beck

Dawid said...

Jag gillar inte heller svenska deckare, men blev glatt överraskad av filmen "Män som hatar kvinnor".
I vanliga fall hatar jag dessutom svensk film, så det blev en dubbelchock.

Helt klart en av de bästa filmer jag sett, även om den har vissa logiska fel.

Efter det så bestämde jag mig för att läsa Stiegs andra bok i serien, men den var så tråkig att jag lade av. Filmen var inte heller så bra.

Jag älskade också V när jag var liten och vi lekte V i skolan. Hur man nu gör det :) Jag minns att jag alltid ville vara Donovan eller Martin.
Jag måste nog ta en koll på remaken.

Ronnie said...

Det är ganska många delar av intrigen som inte är med i filmversionen av Män som hatar kvinnor, så jag kan tänka mig att andra boken känns lite trist och förvirrande om man läser den efter att ha sett första filmen utan att ha läst boken.
Vilka logiska fel tänker du på? Jag reagerade inte på några, men det kan å andra sidan bero på att jag läst boken och därför utgick ifrån saker som stog i den...

Vi brukade också leka V som små. Donovan var min favorit, men jag trodde av någon konstig anledning att han hette V. :)

Mikael Dunker said...

Ulrika köpte Flickan som lekte med elden på DVD idag, så det blir definitivt kvällens stora grej! Hon gillar också böckerna, men jag har bara sett första filmen än så länge. Man kan ju iof läsa i efterhand?!

Dawid said...

Spoiler alert för de som varken läst boken eller sett filmen:

Nu minns jag inte de alla de logiska felen, men en konstig grej var i alla fall att Sven-Bertil Taube (minns inte karaktärens namn) utgår ifrån att det är mördaren som skickar blommor till honom varje år.
Det var dock andra grejer som jag minns att jag tyckte var helt ologiska.

Den andra filmen är faktiskt mycket värre. Det verkar som att man måste ha läst andra boken för att kunna förstå filmen för det är så mycket information som försvinner.

Jag ska kolla på första filmen igen och återkommer med fel :)

Ronnie said...

Fast med tanke på att Harriet gjort det till tradition att ge Henrik Vanger (som han heter) en torkad blomma i födelsedagspresent varje år och han är övertygad om att hon är mördad är det ju inte så långsökt att han tror att någon gör det för att plåga honom. I synnerhet inte eftersom han är övertygad om att det är någon i släkten, som han ju inte hyser särskilt höga tankar om, som är mördaren...