Dagen D.

Idag kommer min amerikanske gäst hit. Det sista jag hörde av honom var ett meddelande häromdagen i vilket han berättade att hans plan skulle landa 11:10 på Arlanda. Jag frågade hur han tänkt sig komma hit - om han skulle ta tåget till Eskilstuna eller om han ville bli hämtad på flygplatsen. Nu är klockan 12:30 och jag har fortfarande inte hört något.

Det börjar ju lovande i alla fall.

Dagens:
Sam Cooke - Chain Gang

Korta konstateranden.

Ett par saker jag kommit underfund med sedan sist:

• Det är betydligt otäckare att åka pulka idag än det var när man var elva.
• Carcassonne är ett fantastiskt roligt sällskapsspel.
• Avatar är inte bara en bättre film än man tror när man ser reklamen - det är en mycket bättre film än man tror när man ser reklamen.
• Det är inte roligt att känna en rejäl förkylning smyga sig på.

Dagens:
Oingo Boingo - Capitalism

Fotoblogg - Dorlene Love @ Raw

På Balkan Beatz-kvällen häromsistens hade jag, för ovanlighetens skull, kameran med mig ut. Ett par av bilderna jag tog under kvällen var av Dorlene Love - bandet som spelade. Bilder som jag sedan glömde bort tills jag gick igenom fotomappen idag...

Dagens:
Dorlene Love - Exile Deluxe

Jultrött.

Jag gillar julen. Det har jag nämnt förut. Trots det är det skönt att den är över nu. Det har nämligen varit minst sagt späckat med intryck - julafton med familj, släkt och vänner, juldagfest med soul- och funktema, traditionsenlig Pipaluckgala på annandagen med DJ:ande och efterfest till tidigt på Centrallagret. Och julmat. Massor av julmat. Jag orkar inte ens gå in på detaljer mer än så. Kul har det varit, men ack så trött jag är nu. Jag är faktiskt nästan (men bara nästan) glad att jag är arbetslös nu så jag kan ta mellandagarna till att vila upp mig inför nyår.

Dagens:
Atomic Swing - Stone Me Into The Groove

Happy kwanzaa!

Och traditionsenligt är det ungefär samma bild som tidigare år...

Dagens:
Tommy Körberg - Oh, Helga Natt

Fotoblogg - Here, kitty kitty!

Dagens:
The Cure - Love Cats

En oväntad återvändare.

Ni kanske minns min gamle amerikanske vän Dan som jag skrev om för en tid sedan? Han som har...tja, upplevt lite jobbiga saker, så att säga? Om inte hittar ni inlägget om honom här.

Vi har ju som sagt hörts av ett par gånger om året sedan han kom tillbaks till verkligheten. Varje gång har han pratat om att komma och hälsa på Sverige igen och frågat om han i så fall kan bo hos mig. Jag har, självklart, sagt ja varje gång men, ännu mer självklart, förutsatt att det aldrig kommer att bli av.

Döm därför om min förvåning när jag ett par dagar efter vårat senaste samtal förra veckan nu fått ett meddelande om att han bokat biljett och kommer hit. Han reser från USA den 29:e december och åker hem egen 14:e januari. Jag är, milt uttryckt, en smula chockad...och kan inte riktigt bestämma mig för vad jag tycker om det hela.

Visst, det skall bli kul att träffas igen efter tio år. Vi har trots allt varit med om en del tillsammans och det kan dessutom bli mycket spännande att höra honom berätta om sina upplevelser öga mot öga.

Men...två veckor är en lång tid att inhysa någon i en etta där det redan bor två personer. Särskilt när det rör sig om en person man inte träffat på så länge. Jag menar, det kan hända ganska mycket med folks personlighet på tio år och risken att man vuxit ifrån varandra och inte längre har så mycket gemensamt är stor nog utan att den ena parten gått igenom en rejäl psykotisk period, varit förföljd av CIA, blivit kidnappad av utomjordingar samt talat med gud under tiden som gått sedan man sågs sist.

Egentligen har jag ingen som helst rätt att gnälla. Jag har ju trots allt sagt att han är välkommen. Det är bara det att jag inte ens i min vildaste fantasi trodde att han faktiskt skulle få tummen ur och faktiskt komma hit. Särskilt inte i över två veckor. Det känns, ärligt talat, lite läskigt.

Nåväl - nu är i alla fall biljetterna bokade och han är på väg. Vi får helt enkelt hoppas att det blir trevligt och att vi fortfarande kommer bra överens. Samt att han inte glömmer sina mediciner hemma.

Dagens:
Beck - Loser

Lättförtjäna pengar.

Igår kväll var det DJ-stafett på Raw. Alla DJ:s som brukar spela där och på Café Sylvia var inbjudna. Vi var väl en 25 pers som skulle dela på två och en halv timmes speltid. Det blev självklart smått kaotiskt. Jag spelade typ två låtar och fick 200 spänn i dricks av en gäst (bör tillägga att jag försökte ge tillbaka pengarna, men det gick han inte med på). Ganska skaplig timlön, må jag säga.

Dagens:
Jackson 5 - I Want You Back

Till arbetsmarknadens förfogande.

Först sköta julshow med "ungdomarna" (jösses, vad löjligt det låter, men vad skall man annars kalla gymnasielever?) på skolan, därefter julklappsbyte med kollegorna, sedan julbord.

Och så, nu när jag kommit hem, detta:
Känns sådär om jag skall vara ärlig. Om ni sitter inne med ett skönt jobbtips är det här det perfekta läget att tipsa mig.

Nu skall jag trösta mig med glöggfest.

Dagens:
Tears For Fears - Shout

Cornelis Von Helvete.

Imorse när jag (med fara för liv och lem) cyklade till jobbet, som vanligt med iPoden på shuffle, dök en Turbonegro-låt upp i lurarna.

Inget speciellt med det (förutom att de är ett band jag inte reflekterat över på länge) om det inte vore för att jag lite senare idag fick tips om en artikel i Aftonbladet. I den står något som kanske är old news egentligen, men i så fall har i alla fall jag missat det tidigare: Cornelis Vreeswijks liv skall filmatiseras. Amir Chamdin, mest känd från Infinite Mass skall regissera. Och huvurollen spelas av - håll i er nu: Hank Von Helvete, till vardags sångare i Turbonegro.

Där snackar vi rollsättning som är lika otippad som genial.

Så här kommer han nog att se ut. Bilder lånade från nätet - fulphotoshoppande av mig.

Dagens:
Cornelis Vreeswijk - Polaren Pär På Socialen OCH Turbonegro - Get It On

Balkan beatz!

Jag ville väldigt gärna gå ned till Raw i lördags kväll. Då var det nämligen Balkan Beatz kväll och stället skulle få besök av DJ Tommi från Holland, en av Europas ledande balkan-DJs. Folk i allmänhet verkade dock tämligen oppepade och det såg länge ut som om jag skulle få bege mig ned själv. Efter att ha värmt upp med lite Blossa 09 på glöggkväll hos Fyris och Erika lyckades jag dock till slut tjata med mig Elle och Annelie ned till vad jag hoppades skulle bli en av de ösigare kvällarna på länge.

Det blev det också. Men tyvärr var det inte så många där för att uppleva det. Vi var nog inte mer än en 60-70 pers. Inte för att det gjorde så mycket - Tommis blandning av klezmer, mestizo och annan zigenarminnande balkanmusik (uppblandad med en hälsosam dos klassisk punkrock) fick golvet att koka ändå.

Kvällen bjöd även på livemusik från Dorlene Love, ett gäng svenskar som, såklart, bjöd på dragspel- och trumpetdriven balkan/punk/pop. Lite som ett The Pogues som sneglat mot Jugoslavien istället för Irland. Helt ok egentligen, men ställda öga mot öga mot Tommi och hans efterföljande DJ-set tedde de sig tämligen bleka. Den killen vet nämligen hur man sätter ett dansgolv i brand, även om det inte är mer än ett 20-tal personer som vågat sig ut på det. Det var helt enkelt ett jävla ös och vore det inte för min inbyggda svenska tillbakadragenhet hade jag antagligen slitit av mig i bar överkropp, halsat en flaska billig rysk vodka och vrålat "kalashnikov!" i sann Kusturica-anda.

Det enda negativa med kvällen är, som sagt, att det känns vansinnigt trist att inte fler letat sig dit. Med tanke på vilken stämning han lyckades piska fram med så lite folk hade det varit intressant att se vart kvällen tagit vägen om det varit lika mycket folk som under exempelvis en kväll med TBGWIO. Å andra sidan kanske det är lika bra att så inte blev fallet - risken är att varken Raw eller jag hade stått kvar efter kvällens slut i så fall.

Dagens:
Goran Bregovic & The Wedding And Funeral Band - Kalashnikov

Fotoblogg - Det är inte bara ett plagg som saknas...

Dagens:
The XX - Shelter

Vi syns på Tradera...

...sade en bandkollega till mig för inte så länge sedan när jag nämnde att min jobbsituation efter innevarande termin såg lite osäker ut.

Redan vid terminsstarten visste jag att det, på grund av orsaker jag inte kan förklara här, var oklart om jag skulle få stanna längre än till terminsbytet. Och för en tid sedan blev det klart att det ekonomiska underlaget för min anställning skulle försvinna. Skolledningen har dock hela tiden sagt att de gärna vill ha mig kvar och att en lösning skulle försöka hittas...men nu är det slutligen definitivt att min anställning inte förlängs. Två saker som är riktigt irriterande med situationen är att jag i samband med att jag bytte arbetsplats vid terminsstarten gick med på att det, tillsammans med facket, förhandlades fram ett avtal som säger att paragraf 5 i LAS (den som skulle garanterat mig fast tjänst) inte gäller i detta fall. Inte mycket att göra åt nu, men lite bittert känns det allt. Å andra sidan kanske jag hade blivit arbetslös redan i somras om jag inte gått med på det...
Dessutom har jag sedan en tid tillbaka planerat att starta eget vid sidan av - det måste jag också skjuta på nu eftersom jag förmodligen kommer att behöva stämpla vilket man inte får göra vid sidan av egen verksamhet om inte företaget varit igång i minst sex månader.

Visserligen är jag andra namn på kommunens LAS-lista vad gäller elevassistenter, men jag törs ändå inte hoppas alltför mycket på att få en ny anställning den vägen. Elevassistenter är ju det första man drar ned på såhär i kristider så jag tror inte direkt Eskilstunas skolor kommer att skrika efter mina tjänster...

Å andra sidan har jag länge känt att det kanske är dags att byta karriär och satsa på något som känns lite mer varaktigt. Visst, jag trivs bra med att jobba med det jag gjort sista tiden som det så fint brukar heta, men i ibland vara ganska krävande och psykiskt påfrestande. Dessutom har jag ärligt talat svårt att se mig själv jobbandes med "struliga ungdomar" eller vad man nu skall kalla det när jag är 50 år.
Frågan är bara vad jag i så fall skall inrikta mig på? Och hur? Jag har många saker jag skulle kunna tänka mig att göra, men vet inte riktigt hur jag skall ta mig an dem. Eller vad jag skall satsa på och hur...

Hur som helst blir jag alltså arbetslös från och med nästa fredag. Känns trist på flera sätt. Främst för att jag trivts otroligt bra under min tid på Rekarnegymnasiet, inte minst med kollegorna i arbetslaget. Jag får väl ta en sak i sänder efter det och hoppas att det löser sig. Och att saker och ting klarnar.

Tills dess får jag helt enkelt upprepa min bandkamrat Jonas ord från i höstas än en gång:
"Vi syns på Tradera".

Dagens:
New Order - Bizarre Love Triangle

Här skulle jag kunna droppa någon fyndig ordvits om hjulkul eller liknande. Men det tänker jag inte göra.

I lördags var det traditionsenlig julfest med scooterboys (och några girls, även om de inte var så många denna gång). Något måste vi ju hitta på nu när vädret gör att det inte är så behagligt att köra. I år var det Örebroarna som höll i den årliga festen - skönt att inte behöva åka så långt. Den var...tja, jag låter bilden ovan tala för sig själv.

Det var faktiskt julfest på fredagen också. Med jobbet. Inget ont om den, men i jämförelse med lördagens hulabaloo ter den sig en smula blek.

Dagens:
Dobie Gray - Out On The Floor

När fördomar kommer på skam.

Jag vill gärna se mig själv som ganska fördomsfri och försöker gå genom livet med en öppen, ödmjuk och tolerant syn på saker och ting. Men jag är inte mer än människa och som sådan är det näst intill omöjligt att inte hysa förutfattade meningar om vissa saker.

Två, visserligen ganska oskyldiga, saker jag mer eller mindre dömt ut är kriminalare i såväl bok- som filmform och remakes.
Jag gillar helt enkelt inte deckare - i synnerhet inte svenska sådana och har fått för mig att de är långtråkiga, fåniga och oengagerande. Vad gäller remakes på gamla filmer och tv-serier är de så gott som alltid sämre, fånigare och mer spekulativa än originalen och saknar, i brist på bättre ord, själ.

Båda dessa fördomar har jag fått överbevisade den senaste tiden - den första i form av Stieg Larsson. Redan när jag månglade skivor, film och ljudböcker på Rocks för ett par år sedan var han något av en storsäljare. Jag brydde mig inte om att kolla upp närmare vad det handlade om eftersom jag förutsatte att det bara var ytterligare en Wallander, Beck eller liknande - med andra ord fullkomligt ointressant i mina ögon. Eftersom hypen dock inte dött sedan dess utan till och med ökat ytterligare i och med filmatiserningarna bestämde jag mig för att trots allt ge böckerna en chans. Och, jävlar, vad spännande de är! Jag är helt tagen på sängen av det faktum att jag faktiskt tycker de är svinbra. Har just plöjt igenom bok två, Flickan som lekte med elden, och längtar nu efter att få ge mig på den avslutande Luftslottet som sprängdes. Där ser man. Det kanske bor ett litet kriminalromansfreak i mig trots allt.

Vad gäller remakes är det såklart nyversionen av V som fått mig att omvärdera mina åsikter. Jag älskade V förbehållslöst när jag var liten och spenderade många kvällar uppkrupen i soffan med en kudde i högsta hugg för att kunna gömma mig när det blev läskigt. Därför var det såklart med en rejäl dos skepsis jag mottog nyheten att de skulle spela in en nyversion. För ärligt talat - hur många remakes på tv-serier har varit bra tidigare? Knight Rider? Skulle inte tro det, va...

Men nyversionen av V är riktigt bra. I alla fall de fyra avsnitt jag sett hittills. Det känns som ett smart drag att de valt att egentligen inte använda något från den gamla serien mer än grundidén. Visst, det finns ingen korkad, god ödla som heter Willie. Utomjordingarna har inte grönt blod och använder inte laservapen (i alla fall inte än så länge). Och moderskeppen ser ut som något från Independence Day. Men inget av det gör särskilt mycket. Det enda jag egentligen saknar är de röda uniformerna och vinjetten - i övrigt är den klockren. Dessutom är besökarnas (självklart) kvinnliga ledare Anna faktiskt bättre, obehagligare och coolare än Diana någonsin var i originalet. Nu kan man bara hoppas att serien håller stilen och inte spårar ur alltför mycket...

Dagens:
Monty (feat Lorentz) - En Till Himmel

En klen tröst.

Ikväll är det dags för talkshow på Café Sylvia igen. Marcus Birro och Plura är gäster och Lill Lindfors skall gästa med husbandet. Jag var sent ute och fick inte tag på biljetter.

Lyssnade på Eldkvarn i iPoden hela dagen som tröst - det gick sådär.

Dagens:
Eldkvarn - Kärlekens Tunga