Jag tittar en hel del på film. Ibland film som får en att tänka. Ibland film som berör. Ibland film som är genomtänkt. Ibland film som får en att skratta. Ibland film som gör en rädd. Ibland film som är spännande. Ibland film som underhållning. Ibland film som utbildning. Ibland film som är smart. Ibland film som är hjärndöd underhållning.
Och ibland känns det bäst med filmer där helt enkelt massor av stora saker går sönder. Igår såg jag 2012 på bio - och herrejösses vad saker gick sönder i den. Det måste vara katastroffilmernas katastroffilm. Andra liknande filmer nöjer sig med att låta någon båt, skyskrapa och i värsta fall storstad eller till och med ett land förstöras av ett vulkanutbrott, en storm, översvämningar eller asteroidnedslag - men den här rullen tar det hela tolv steg längre. Nu snackar vi fullskalig massförstörelse på planetär nivå - armageddon, jordens undergång, end of days och så vidare. Smart? Inte det minsta. Förutsägbart? I högsta grad. Underhållande? Vansinnigt.
Jag menar, i hur många tidigare filmer får man se stora delar av amerikanska västkusten sjunka till havets botten samt hela Yellowstones nationalpark förvandlas till en gigantisk vulkan - som inledning till katastrofen!? Att den dessutom innehåller några av de mest välgjorda specialeffekter jag någonsin sett gjorde självklart inte saken sämre.
Hade jag tittat hemma på TV:n hade jag antagligen bara tyckt att den var en skaplig katastroffilm i mängden. Men nu var det ju på bio jag såg den, och därför lyder min utsago: vilken satans åktur!
Betyg: 8 raserade skyskrapor av 10 (sett i relation till andra filmer inom samma genre)
Dagens:
...And You Will Know Us By The Trail Of Dead - To Russia, My Homeland
No comments:
Post a Comment