www.nostalgi.com

Idag insåg jag plötsligt att för att komma till den delen av Rekarne-gymnasiet jag börjat jobba på måste man gå genom en korridor som utgör något av en milstolpe i mitt liv.

Runt -94, -95 (tror jag det var) gick en god vän till mig, Maxim, på Rekarne. Han berättade en dag exalterat att de fått en dator som var kopplad till internet där. Jag själv gick på St. Eskils Gymnasium som uppenbarligen inte låg lika långt fram på teknikfronten och där var det minsann inte snack om någon uppkoppling på det där internätet ännu, så jag blev självklart vansinnigt imponerad och nyfiken. Till min stora glädje lyckades sedan Maxim, som alltid varit bra på att snacka till sig saker, att via sin lärare i datorkunskap få tillgång till denna dator efter skoltid. Under en tid därefter spenderade vi så gott som varje eftermiddag instängda i det lilla, mörka rum där denna magiska maskin stod. Där utforskade vi varenda hörn och möjlighet av det då ännu inte så gigantiskt stora internet. Vi hängde i såväl svenska som internationella chattrum där vi lärde oss vad en "smiley" är. Vi kollade på personliga hemsidor mest bestående av hackiga animationer föreställande stjärnfall, där ägarna berättade att de hade två syskon, en hund och gillade att spela bridge på fritiden. Vi registrerade våra första mailadresser (faktum är att jag fortfarande har kvar min och kollar den då och då).

Föga anade jag då att jag idag, såhär en 15 år senare, skulle använda internet dagligen och att det på ett eller annat sätt skulle vara knutet till det mesta jag håller på med. Och ännu mindre att jag skulle jobba bara 20 meter från det lilla mörka rummet utan fönster som på den tiden bara innehöll en gammal skolbänk och en dator. Det är lustigt hur saker och ting tycks hänga ihop ibland.

Dagens:
Kraftwerk - Computer Love