När jag blir stor...

När jag var sju år upplevde jag sjundeklassarna som otroligt skrämmande - stora, högljudda och farliga. När jag sedan själv lämnat sexan och blivit högstadieelev brukade jag ta bussen till skolan. På den åkte även gymnasieeleverna. Jag tyckte de var väldigt vuxna. Tiden gick och jag började på gymnasiet - alla över 25 var gamla.

Idag är jag 30. Om ett par månader 31. Skulle jag träffa den sjuårige Ronnie och fråga honom vad han kommer att göra när han är 30, snart 31, skulle han förmodligen svara "arkeolog, rockstjärna eller skådespelare". I den ordningen.

Nu är det ju inte riktigt så det blivit. Jag funderar fortfarande på vad jag skall bli när jag blir stor - i synnerhet nu när det verkar som om jag inte får vara kvar på mitt jobb efter läsårets slut. Klurar en smula på vad jag vill göra egentligen. På om man skall byta karriär helt. På om man skall börja plugga igen. På om man skall starta eget. På när jag skall få den där briljanta ideén som kommer att göra mig ekonomiskt oberoende. På när mitt break som musiker skall komma. På hur jag skall bli erbjuden en roll i den stora Hollywood-filmen.

Planerna på att bli arkeolog har jag dock lagt på hyllan. Tillsammans med hatten, den bruna skinnjackan och oxpiskan.

Dagens:

The Stone Roses - Made Of Stone