Har just sett färdigt på The Unborn - en tämligen hopplös och klichéartad ursäkt till skräckfilm som inte ens kunde räddas av att Gary Oldman medverkade. Och då bör det ändå sägas att jag i normala fall uppskattar det mesta som har minsta lilla koppling till skräckgenren.
Av någon anledning kom jag då att tänka på The Worlds Fastest Indian; en film som inte har någonting överhuvudtaget att göra med skräck (förutom att Sir Anthony Hopkins, kanske världens läskigaste kannibal, spelar huvudrollen) men som jag ändå älskar förbehållslöst.
Denna film om Burt Munro, en Nya Zeeländsk motorcykelfantast tillika mekaniskt geni som på ålderns höst (under 60-talets första hälft) begav sig till USA för att testa sin redan då uråldriga, egenhändigt ombyggda Indian Scout -20 under höghastighetstävlingarna vid Bonneville Salt Flats är en riktig feelgood-rulle i ordets sanna bemärkelse.
Munro är idag något av en legend och enligt uppgift beskriver filmen den sanna historien om hans första resa till Bonneville. I ärlighetens namn verkar dock historien lite för bra för att vara helt sanningsenlig, men oavsett om den är en smula kryddad eller ej är filmen ett måste för alla som gillar excentriska gubbar, gamla motorcyklar, roadmovies eller bara vill ha en film som får en att må lite sådär mysigt bra.
Av någon anledning har jag fått för mig att de flesta känner till den - inte minst de som har något som helst intresse av gamla tvåhjuliga motorfordon. Men då den till min stora glädje projicerades på väggen under festen efter SSKs årsmöte för ett par veckor sedan blev det uppenbart att så inte var fallet. Faktum är att de flesta som jag pratade med aldrig ens hört talas om filmen. Jag har inga belägg för saken, men misstänker att det kan ha att göra med att någon pajas till översättare gett den titeln Citronträd och motorolja i Sverige. Inte direkt en titel som skriker "SE MIG!", eller hur?
Dagens:
Supergrass - Richard III
No comments:
Post a Comment