Folk i kö kanske inte är så dumma ändå.

I Lördags förvånades jag än en gång av folks beteende i kön till Eskilstuna Stadsteaters garderob - men denna gång positivt.

Henrik Schyffert var där och körde sin 90-talsgrej. Det var helt fantastiskt bra och jag kan faktiskt inte komma ihåg när jag senast skrattade så mycket - men det mest minnesvärda hände direkt efter showen. Förra gången vi var på teatern trängde sig ett par blåhåriga pensionärstanter före i kön på det allra fräckaste sätt, vilket enbart bidrog till att späda på mina fördomar mot stroppiga teaterbesökare. Den här gången var det minst sagt bråttom eftersom vi skulle med bussen till Borsökna för att gå på 30-årsfest. Det var sjukt packat fram till garderoben och då vi bara hade 15 minuter på oss att hinna till bussen förutsatte jag att det var kört och att vi skulle tvingas spendera över en timme i kylan på torget, väntandes på nästa buss.

Innan oss i kön stod min gamle skivmånglar-kollega Matte och hans flickvän Karin. Eftersom de visste att vi hade bråttom sade de till oss att gå före, varpå även damen som stod innan dem erbjöd oss att hoppa in framför henne. Detta fick killen framför henne att också vinka förbi oss - liksom de som stod framför honom. Innan jag visste ordet av befann vi oss på torget - utan att ens tio minuter gått sedan Schyffert klivit av scenen och ljusen i teatersalongen tänts.

Lustigt - precis när man äntligen lyckats rota sina åsikter om att människor i grupp är värre än en flock gamar riktigt djupt händer något som får en att återfå hoppet för mänskligheten.

Dagens:
Gogol Bordello - Start Wearing Purple