Trolleri, filosofi och fräcka pensionärer.

Igår var Carl-Einar Häckner i stan med sin enmansshow Pusseldrömmar.
Jag har alltid tyckt att hans kombination av humor, trolleri och någon slags småfilosofiska funderingar är lite småkul, men samtidigt aldrig varit något jättefan. Har uppfattat honom som rätt bra - varken mer eller mindre. Igår var han dock fantastisk. Det enda negativa jag egentligen har att komma med är att kombinationen av nyss nämnda ingredienser ibland kändes lite märklig. Hoppen mellan smålattjo trolleri, sjuk humor, samhällskritik, någon slags livsfilosofiska utläggningar och musiknummer gjorde att helhetintrycket blev lite hoppigt. Men det gjorde inte så mycket, då det som var bra var på gränsen till löjligt bra.

Efter föreställningen var kön till garderoberna sanslöst lång eftersom det varit så gott som slutsålt. När det endast var ett par personer före i kön kom två äldre, blåhåriga damer fram bakifrån. De mer eller mindre armbågade sig fram genom kön och trängde sig före. Utan att säga ett ord eller göra en min.

Allvarligt talat - bara för att man gått i pension får man väl inte bete sig hur som helst? Om någon i min ålder skulle gjort likadant mot dem skulle de förmodligen fått ett mindre vansinnesutbrott. För att inte tala om hur alla andra i kön skulle ha reagerat. Men nu -bara för att gärningsmännen råkade vara två damer som såg ut att vara strax över hundra- låtsades alla som ingenting. Inklusive, till min stora skam, jag själv.

Jag är väl helt enkelt feg.

Dagens:
Gene - Sleep Well Tonight