Bristande inspiration och sjuk hund.

Ni vet hur det är. Ibland tryter inspirationen, bara. Hur mycket man än funderar kan man inte klura ut något som känns värt att skriva om.

Ta den här veckan till exempel. Den har varit riktigt hektiskt. Men trots sena möten, rep, ölhäng med Johan och Sara samt strulande fram och tillbaks med trasiga teknikprylar har jag inte kommit på något som känns värt att blogga.

Förrän idag. Eller, jag vet inte av hur värt att blogga det är egentligen. Men det känns i alla fall som något att skriva lite om:
I måndags klippte vi (läs: Elenor) Qusan och lade då märke till att hon hade flytningar. Lite googlande lärde mig att det ofta är ett tecken på livmoderinflammation - och det är inte något som är bra. Det är väldigt vanligt, men behandlas det inte är dödligheten hög. Och behandlingen är att operera bort hundens livmoder.

Självklart kontaktade vi veterinär, men eftersom Q var pigg och fräsch i övrigt tyckte de inte det var någon poäng att ta in henne akut. Istället rådde de oss att hålla ett vakande öga på henne och vänta till nästa torsdag då vi ändå skulle in för tandstensbehandling.
Det gick fint i lite drygt ett dygn. Igår eftermiddag började hon bli hängig. Framåt kvällen var hon hängigare. Och på natten spydde hon upp den lilla mängd mat hon fått i sig under dagen.

I morse hittade jag henne på golvet, sittandes bredvid sina egna spyor utan att ens orka hoppa upp i soffan igen. Elenor fick lyfta ut henne för att hon skulle kunna göra sina behov.
Det var med andra ord bara för mig att åka till jobbet en kort stund, be om att få ta dagen ledigt och sedan köra henne akut till veterinären.
Väl där konstaterade de att allting mycket riktigt tydde på livmoderinflamation, satte henne på dropp och gav oss en remiss till Strömsholms Djurklinik. De i sin tur bekräftade diagnosen och konstaterade att hon till råga på allt hade en rejäl urinsten. Följdaktligen lades hon in för omedelbar operation.

När detta skrivs sitter jag och väntar på att de skall ringa och berätta hur det gått. Egentligen har jag ingen som helst anledning att oroa mig. Veterinären sade att hon, bortsett från inflammationen och urinstenen var kärnfrisk. Men när man lämnar en liten, ynklig vän hos okända människor med vetskapen om att hon snart kommer att ligga utfläkt på ett operationsbord för att få livmodern bortplockad är det svårt att inte känna sig en smula nervös.
Sedan spelar det ingen roll hur mycket någon i vit rock försäkrar att det är en "rutinoperation".

Dagens:
Ingenting, faktiskt. Jag har spenderat så gott som hela dagen hos veterinärer. De spelar ingen musik där.