...är en strof från en låt med ett mycket känt Eskilstuna-band.
Det stämmer inte - den börjar tydligen vid trettio. Idag hittade jag nämligen två gråa hårstrån på min hjässa. Eller, egentligen var det Elenor som hittade dem - jag är ärligt talat skeptisk eftersom jag inte lyckades lokalisera dem själv när jag såg efter i spegeln.
Om det dock är så att de verkligen finns där är jag övertygad om att det beror på Lambrettan (som nu äntligen är körklar igen). Eller på att vi skall ha oktoberfest med jobbet och där spela tyrolermusik med personalbandet.
Dagens:
The Verve - Valium Skies
3 comments:
äh, jag har gråa hårstrån jag med. Men jag ser inte så negativt på den färgaktiga processen, jag ser det mest som att jag kommer se ut som George Clooney när jag dingar 40.
Gråhårig, berömd, utsedd till världens sexigaste ett antal gånger, ekonomiskt oberoende och framförallt sjukt charmig.
Ja, så blir det.
Det har jag bestämt.
Är inte överdrivet upprörd heller, faktiskt.
Har alltid vetat att jag kommer att bli både grå- och tunnhårig ganska tidigt.
Ändå känns det lite intressant med de första, liksom...
Jag vägrar att erkänna de första. Min frisör lyckas alltid lägga av ett flatgarv och sen säga "nu har du ett grått igen". =(
Men får hon betalt för att klippa, så kan hon lika gärna rycka ut dem på köpet. MED RÖTTERNA TACK! ;)
Post a Comment