Cornelis.Häromdagen skrev Calle ett inlägg om Alexander Schulman och hur vi tenderar att prata om honom som "Alex".
Efter att ha spenderat onsdagskvällen med att spela gitarr för en hoper pensionärer kunde jag konstatera att det som fungerade bäst var Taube och Cornelis Vreeswijk-låtar. Vilket i sin tur fick mig att börja fundera kring hur den sistnämnde av är en av få svenska personligheter som behandlas på samma sätt. Väldigt många använder endast hans förnamn när de pratar om honom - precis som om han var en nära vän, eller åtminstone en bekant.
Det kommer såklart ett MEN här nu:
MEN - en övervägande del av dessa personer kallar honom av någon outgrundlig anledning för Cornelius. "Kan du ingen Cornelius-låt?" "Cornelius, han kunde skriva fyndiga visor, han!" "Min farfar brukade supa med Cornelius". Och så vidare...
Det är såklart helt uppåt väggarna. Han heter ju faktiskt Cornelis. Utan U.
Cornelius - det är Babars rådgivare. Han är en elefant - vilket inte den numera avlidne mäster Cee var (även om han emot slutet faktiskt inte var helt olik en).
Är det inte lite märkligt att man tydligen uppskattar någon så pass mycket att det känns rätt att kalla honom vid förnamn men ändå inte vet vad han heter? Eller är det bara jag som har för lite att irritera mig på?
Cornelius.Bilderna är fräckt stulna från internet.
Dagens:
CORNELIS Vreeswijk - Felicia Adjö
No comments:
Post a Comment