Varannan fredag jobbar jag på fritidsgården till 23.00. För att åtminstone få lite fredagsfeeling har jag tagit för vana att ta bilen förbi Raw de gånger det är någon spelning där och jag inte har några andra planer.I fredags spelade Britta Persson. Jag kan inte påstå att jag lyssnat jättemycket på henne, men de låtar jag hört -i synnerhet från senaste plattan- har varit småtrevliga så jag hade något sånär höga förhoppningar. Och visst, hon är onekligen en kompetent låtskrivare; snygga melodier, intressanta ackordgångar som är sådär lagom överaskande men ändå lättillgängliga och bra arrangemang. Bandet lät dessutom riktigt bra. Men i övrigt var det nog bland det tråkigaste jag sett live på länge. Publikkontakten var minimal, scenshowen likaså. Och Britta själv såg ut att helst vilja befinna sig vart som helst förutom på scen i Eskilstuna. Sådant kan göra vilken spelning som helst tråkig, oavsett hur bra låtmaterial man har - och det var precis vad det gjorde även i det här fallet. Trist, eftersom det mycket väl kunna vara ett toppengig annars.
Kul bonusfakta: eftersom jag ändå skulle vara nykter och åka hem direkt efter spelningen hade jag med mig kameran. Då det inte var så jättemycket folk och dessutom både Masser (a.k.a. Ljekatten) samt Jälmestål var där och fotade också kändes det nästan löjligt...Det såg nog lite smålattjo ut då det var ca en-två meter mellan bandet och publiken - förutom tre personer med kameror i högsta hugg som stod precis vid scenkanten.
I lördags var hela bandet samlat för första gången på alldeles för länge. Vi skall spela på en gala som hålls för att fira att det var tio år sedan Eskilstuna blev valt till årets popstad och var därför i akut behov av att repa ihop oss. Med tanke på hur dåliga vi varit på att styra upp rep vid vilka alla medverkar sista tiden gick det över förväntan, men försöken att skriva nya låtar gick mindre bra. Trögt är bara förnamnet. Trots det fick vi ihop åtminstone en ny låt som säkert kan bli riktigt bra när vi jobbat lite mer med den. Kul dessutom att få reda på att skivan snart är färdigmixad, bara lite mer än ett och ett halvt år efter att vi började spela in den. The Profondo Rosso - bandet som jobbar snabbt!
På kvällen spelade jag skivor. Såg fram emot att få köra en lördag eftersom folk brukar vara lite mer benägna att dansa då än på fredagarna. Det blev en ganska lyckad kväll med mycket folk. Trots det kände jag mig inte riktigt nöjd. Kan inte sätta fingret på varför, men jag fick ingen riktig pepp och därför kändes det som om det aldrig riktigt släppte - trots att det var bra med folk som verkade ha kul. Det kan bero på att jag var där ovanligt tidigt men att det (vilket är helt normalt) inte tog fart förrän bortåt halv ett. Då hade jag spelat för en relativt tom lokal i bortåt två timmar och det är kanske nog för att döda de flestas inspiration. Därmed inte sagt att jag på något sätt är missnöjd - det blev bara inte den toppenkväll jag hoppats på.
Söndagen spenderades på Sylvia med tidigare nämnda Ljekatt, vid Coops burkautomater (det är smått absurt hur mycket pant man samlar på sig när man inte orkar ta sig ned till återvinningen på ett par månader) samt i soffan tittandes på No Country For Old Men - som var svinbra tills ungefär halva filmen passerat, därefter blev den bara jobbig.
Sammanfattningsvis kan man alltså säga att helgen varit halvdan på alla sätt och vis; inte direkt dålig, men inte direkt bra heller.
Antar att sådana behövs också. Om inte annat för att man skall uppskatta de gånger det blir riktigt lyckat.
Dagens:
Janes Addiction - Been Caught Stealing
No comments:
Post a Comment