Katalogångest och tonårsnojjor.

Jag kommer ihåg när man själv gick på högstadiet. Skolkatalogen, som kom varje år, var en jäkligt stor grej då. Åtminstone för de flesta. Tjejerna i klassen började planera dagar, ja - till och med veckor- i förväg vad de skulle ha på sig och hur de skulle sminka sig. Killarna köpte nya jeans och tänkte ut coola spex att genomföra på kortet.

Det var otroligt viktigt att allt blev rätt. Jag menar, herregud - det var ju utifrån hur du såg ut på ditt foto i katalogen du skulle bedömas det kommande året. Råkade du göra en konstig min eller ha fel t-shirt på dig löpte du risk att bli utdömd som tönt och bli paria -åtminstone tills nästa katalog kom ut. Med lite tur lyckades du reparera skadorna genom att göra bättre ifrån dig på kortet i den.

Jag själv lyckades aldrig något vidare i skolkatalogerna. Jag kompenserade dock för det genom att spela i band och uppträda på soareér och liknande så ofta jag kunde. På så vis fick jag de andra att glömma (eller åtminstone ha överseende med) mina smått katastrofala klassfoton.

I dagarna skickades skolkatalogen ut till eleverna och personalen på skolan jag jobbar i. En kollega till mig berättade att hennes sambo suttit och bläddrat i den igår kväll. Han stannade till vid ett klassfoto, pekade på en kille i raden längs ned på ett klassfoto och sade:
"Herregud, vad mogna ungarna ser ut nuförtiden! Han där har ju till och med mer skäggstubb än vad jag har!".

Det var mig han pekade på. Jag är 29 år. Och jobbar i en åttondeklass.
Tack?

Dagens:
Neil Young - The Needle And The Damage Done