Vid en kaj i Amsterdam sjunger sjömän en sång...

Så, alldeles för många dagar efter hemkomsten kommer slutligen ett inlägg om Amsterdam-resan. Jag skall vara ärlig: jag hade inga direkta förhoppningar innan. Det enda jag egentligen visste om staden var att den sägs vara fin, har många kanaler samt, såklart, att vissa lättare droger samt prostitution är legalt där. Med andra ord var jag lite fundersam (om än bara lite) på ifall vi skulle hamna i något slags himmelrike för sexsvultna gräsrökare. Visserligen ett fint sådant - men ändå något slags
gräsparadis.

Och, visst. I ärlighetens namn är det väl lite så. Det finns över 200 coffeeshops i centrala Amsterdam. De öppnar tidigt på förmiddagen och stänger vid ett på natten - med andra ord kan man inte gå längs med någon gata i centrum dag/kvällstid utan att passera minst en, oftast ett par, lokaler från vilka den sötaktiga doften av marijuana/hasch sprider sig. Det märkliga är att det -istället för att kännas flummigt, skabbigt och pundigt- faktiskt på något vis bidrar till stadens atmosfär. Det känns på något underligt sätt nästan...gemytligt. Förmodligen på grund av att det faktiskt verkar som om allt är under kontroll. Under de dagar vi spenderade där såg vi färre utslagna och uteliggare än vad man ser under en normal shoppingdag i Stockholm. Och de som satt och rökte på coffeshopsen (eller vad det nu heter i plural) såg inte mer pundiga ut än vilken random svensk kaffebesökare som helst - med undantag för turisterna (som till 90% verkade bestå av britter och tyskar), förstås. Lokalbefolkningen verkade dock ha det hela under full kontroll. Även om det kändes lite konstigt att på förmiddagspromenaden möta en businessman - förmodligen på väg till jobbet, fullt uppstyrd i kostym och med portfölj, blossandes på en joint.

Likaså kändes det inte en enda gång riktigt otryggt. Inte ens när vi befann oss i Red Light District - som var...intressant är nog rätt ord. Särskilt nattetid känns det som att kliva rätt i någon slags dekadent kostymfilm i stil med Moulin Rogue. Ett folkmyller utan dess like, musik som strömmar ut ur i stort sett varje port och blinkande neonljus som förstärks av röken som ligger som en matta över hela kvarteret. Och så naturligtvis de hundratals rödupplysta skyltfönstren i vilka lättklädda kvinnor bjuder ut sig till de förbipasserande. Allt i ett väldigt gammalt kvarter som faktiskt är otroligt vackert, med tunna, fint utsmyckade 1800-tals hus, smala gränder och en huvudgata som delas av en kanal. Oavsett hur mycket man motsätter sig det som försigår där på ett moraliskt plan och borde känna avsmak är det närapå omöjligt att inte ryckas med av atmosfären och stämningen längs med huvudstråket. Vi spenderade en kväll i området och både jag och Elenor blev helt fascinerade...











Men Amsterdam visade sig även vara så mycket mer. Framför allt var det en väldigt stor liten stad...eller liten storstad ifall ni så vill. Kanske låter lite luddigt, men jag vet inte hur jag annars skall beskriva det. Tempot, rörelsen och folkvimmlet från en riktig metropol, men den tillbakalutade stämningen hos en sömnig landsbygd. Ingen storstadsstress här inte (huruvida det kan ha att göra med tidigare nämnda coffeeshops låter jag vara osagt).

Sedan är staden utan tvekan mycket vacker. Det är inte utan anledning Amsterdam kallas Nordeuropas Venedig; hela innerstaden genomkorsas och delas upp av kanaler. Många byggnader i centrum är dessutom väldigt gamla - vissa byggdes redan på 17/1800-talet.

Det finns mängder av muséer, parker och historiska byggnader -ja, till och med ett zoo- i staden. Som shoppingstad är dock Amsterdam ingen hit. Vad som fanns att välja mellan om man inte ville lägga ut tusentals kronor på Gucci och Armani var JackNJones-mode (färdigslitna jeans och tischor med tuffa tryck) och rave-kläder (läder, gummi, neonfärgade plagg och gasmasker)...typ. Sedan fanns det -naturligtvis- en enorm mängd sexaffärer (porrfilm, sexleksaker och mer porrfilm) och smartshops (svampar, pipor och mera svampar). På grund av detta var det enda jag fick med mig hem en ny väska, inköpt på en marknad.

Vi besökte Amsterdam Dungeon; en slags underlig blandning av nöjesfält, spökhus och teater med de mörkare bitarna från Amstedams historia som tema. Lite cheezy, men extremt väl genomfört. Dessutom avslutades det hela med en inomhus-bergochdalbana rakt ned i helvetet. Coolt!
Av någon konstig anledning hamnade vi även på någon slags sexmuseum: erotisk konst och bilder från de gamla egypternas rike till nutid. Där fick vi bland annat se tusentals år gamla fallossymboler huggna i sten, gayporr från 1800-talet, konstinstallationer från 1900-talet och s/m-sexbilder från dagens porrtidningar. Varken jag eller Elle kunde bestämma oss för om vi skulle bli upprörda, fascinerade eller om vi helt enkelt bara skulle skratta åt eländet.

Utöver det gjorde vi egentligen ingenting utöver att spatsera runt och vandra olika snabbt (beroende på om det var förmiddag eller natt samt hur länge vi suttit på puben) mellan centrum och vårat (skabbiga) hotell. Precis som sig bör på en slapp höstsemester med andra ord. Att det dessutom var överaskande varmt utgjorde ytterligare en positiv överaskning. Man klarade sig utan problem med t-shirt och en tjock tröja dagtid.

Sammanfattningsvis blev jag väldigt positivt överaskad av staden. Faktum är att jag till och med stortrivdes! Skön atmosfär, trevliga innevånare, mycket historia och vackra omgivningar gjorde att av de storstäder jag besökt är Amsterdam den jag gillat absolut bäst hittills. Så länge ni kan acceptera att vissa i svenska ögon moraliskt tveksamma aktiviteter är vanligt förekommande och står ut med en hel del nedrökta britter och tyskar kan jag varmt rekommendera ett besök!

Dagens:
The Rumble Strips - No Soul