Fibes, Oh, Fibes!, skogspromenader och en radiostyrd T-bag.

Den här helgen har innehållit ungefär lika delar så pass motsägelsefulla saker som konserter, klubbande, skogspromenader med vovven, maskerad och attackfylla.

I fredags kväll lirade Fibes, Oh, Fibes! på Raw och jag spelade skivor. Deras senaste platta är en riktigt skön uppvisning i tajt, glassig soulpop och live blev de slicka tendenserna ännu mer framträdande. Stundtals var de nästan och sniffade på Toto-marker...bra var det hur som helst. Så bra att publiken, som till en början var ganska avslappnad, framemot slutet hade kommit igång riktigt bra. Tack vare detta blev den fortsatta kvällen riktigt trevlig! Det var inte vansinnigt fullt, men de som var där verkade ha kul och det var folk på dansgolvet ända till stängning! Mycket kul...var lite orolig för att kvällen skulle sluta som sist jag lirade skivor på Raw. Då spelade [ingenting] och det var ungefär vad som hände den kvällen också. Kvällen enda besvikelse var väl att jag, efter att ha stått bakom disken i Tuna Park hela dagen, var så slut i benen (och huvudet med för den delen) att jag var tvungen att lämna framträdandet en stund och sätta mig i restaurangdelen och vila mig för att palla med att stå bakom skivspelarna resten av kvällen.

Lördagen var...intressant. Snart drar julruschen igång och då lär jag inte få mycket tid över, därför hade jag på förhand bestämt mig för att utnyttja min lediga helg till fullo. Uttnyttja i det här sammanhanget betyder göra så lite vettigt som möjligt, därför sov jag rätt länge. Kravlade mig upp vid tolv-snåret, käkade frukost och gav mig sedan ut på en lång skogspromenad med hunden och iPoden som sällskap. Det var strålande fint väder, och vi var ute och gick i närmare tre timmar! Fantastiskt skönt...

Framåt sju-snåret på kvällen dök Johan och Erik upp. Planen var att ta några öl hemma hos mig för att sedan fortsätta till maskeraden som sedan ett par veckor planerats i Södra FF´s klubbhus, alldeles i närheten av mig. Det var filmtema och jag hade fortfarande inte riktigt bestämt mig för vad jag skulle vara. Hade några olika alternativ att välja mellan. Det som kändes roligast var T-Bag från Prison Break. Han är utan tvekan den coolaste, och samtidigt en av de vidrigaste, karaktärerna på TV just nu. Var lite orolig för att ingen skulle fatta vem jag var, men bestämde mig för att köra på honom ändå. Efter att jag svidat om och blivit T-Bag (Erik och Johan var trista och klädde inte ut sig) satt vi kvar hos mig, lyssnade på musik och snackade ett tag. Tyvärr höll vi oss inte till ölen. Johan hade med sig en påbörjad flaska Jack Daniels som vi gjorde slut på. Det var förmodligen där någonstans kvällen började braka åt fanders...

När vi begav oss till maskeraden var alla tre i viss mån, men jag i synnerhet, redan rätt runda under fötterna. Väl på plats visade sig min kostym vara synnerligen lyckad. De flesta fattade på en gång vem jag var. Några sade till och med något i stil med: "Usch, vad äckligt! Du är ju sjukt lik honom!". Skall man ta det som en komplimang eller förolämpning?

Jag gled runt och försökte se så T-Bag ut som möjligt, självklart med ena fickan ut-och-in-vänd, och slickade mig kring läpparna. Det fanns en hel del rätt kul kostymer där. En Jack Sparrow, en Tingeling, en Lilla My och ett helt gäng Stockhomsnatts-killar för att nämna några. Allt eftersom kvällen blev natt blev jag dock fullare och fullare tills det slog runt fullständigt. Vid ett-snåret var det plötsligt som om någon slog mig i huvudet med en spade. Vi stod ute och skrattade gott åt Erik, som av någon anledning bytt kläder med Lilla My, när jag bokstavligen kände hur vad som tidigare varit en rejäl party-berusning gick över i en total fjortisfylla. Följaktligen tog jag mitt ansvar och smög (med viss svårighet) runt hörnet för att slippa förödmjukelsen att må dåligt inför hela festen. Efter att ha suttit ihopkurad vid en buske en stund kämpade jag mig upp och gick tillbaka in med förhoppning om att det skulle kännas lite bättre efter att ha gjort sig av med en del alkohol. Det gjorde det inte. Snarare tvärtom...jag var kallsvettig, allt snurrade och jag hade plötsligt tappat förmågan att formulera vettiga meningar. Det jobbigaste var att jag fortfarande kände mig hjälpligt klar i huvudet, och därför hade sinnesnärvaro nog att inse det pinsamma i situationen. Blev sittande vid ett bord och försökte förgäves få rummet att sluta snurra runt mig en stund innan jag kapitulerade och gömde mig på toaletten. Naturligtvis slocknade jag där, och kvicknade till av att någon bankade på dörren sisådär en tjugo minuter senare. Otroligt förödmjukande.

Blaskade av ansiktet, tog ett djupt andetag och gick rätt ut (eller försökte i alla fall gå rätt ut) i riktning hemåt. Att gå från Södra FF´s hus till mig brukar ta fyra-fem minuter. Den här gången tog det tjugofem. Fem av dem gick åt till att ta sig nedför trappan utanför huset (till de kvarvarande festdeltagarnas stora nöje), de resterande tjugo till att gå den korta biten hem i ett fint sick-sackmönster. Otroligt nog lyckades jag uppbåda kraft till att släppa ut Qusan (hunden) så hon fick kissa när jag kom hem innan jag kollapsade över toaletten där jag blev kvar i en timme. När jag väl kravlade mig till sängs sov jag innan jag ens nuddat kudden.

Usch och fy. Brukar vara rätt bra på hålla alkoholintaget på en hanterbar nivå, men den här gången gick det verkligen snett. Kände mig ungefär som en högstadieelev som firar sin första valborg.

Tror dock att T-Bag själv, om han hade tillgång till en flaska Jack Daniels och ett gäng öl, förmodligen hade slutat i ungefär samma tillstånd som jag gjorde. Så jag kan i alla fall med viss stolthet säga att jag stod vid min roll hela kvällen...

Dagens:
Vive La Fête - Je Ne Veux Pas