Cykeltjuvarna: 2, Ronnie: 0.

Igår blev jag av med min andra cykel på två månader. Precis utanför huset jag bor i dessutom! Den här var inte ens min, utan min mors. Hade fått låna den för att inte behöva gå överallt efter att bockharven blev stulen (se det här inlägget). Det absolut värsta är att jag misstänker att en av mina grannar är lite inblandad stölden.

Hon hade nämligen fest igår. När jag lämnade cykeln utanför var det folk hos henne. Dumt nog brydde jag mig inte om att låsa den. Visst, det är alltså lite mitt eget fel att jag blev av med den, men jag är inte mindre irriterad för det. Skulle bara upp en snabbis och fann det inte särskilt troligt att någon skulle strosa upp på våran tomt bara för att kolla om någon av cyklarna där stod olåst. När jag kom ned strax efter hade hur som helst grannens fest upplösts och min cykel var borta.

Jag vet inte...jag är ganska övertygad om att någon av festdeltagarna inte haft lust att gå ned på stan eller hem eller vart han/hon nu skulle, och därför tyckte det passade alldeles utmärkt att det stod en olåst cykel där.

Till saken hör att jag och grannen inte står på helt god fot som det är...eller, egentligen står hon nog inte på god fot med någon i huset. Hon är en ganska märklig kvinna i 40-årsåldern med vissa attitydproblem och lätt schizofrena drag. Exempelvis kan hon ibland bara låta bli att hälsa när man möter henne i trappan, för att nästa gång vara jätteglad och stanna och prata. Dessutom är hon sjukt bitter över att vissa i huset gnäller på att hon har ganska högljudda fester lite väl ofta, inte gör rent efter sig i tvättstugan, inte städar trapphuset när det är hennes tur att göra det och så vidare...just de grejerna stör inte mig ett dugg. Det gör däremot hennes attityd.

Sedan en tid tillbaka kan man väl säga att hon och jag är överens om att vara oense. Hon ringde mig för ett tag sedan och var arg på de andra grannarna för att de klagat på henne igen. Då ville hon ha någon slags möte där hon kunde skälla ut dem eftersom hon tyckte att det "kändes som att bo i ett fängelse". Hon skrek och hade sig i telefonen och ville att jag skulle ta hennes sida. Jag förklarade så diplomatiskt jag kunde att jag inte ville göra det, eftersom jag inte tycker att jag har någonting med saken att göra. I själva verket tycker jag att hela konflikten dem emellan är otroligt fånig, även om jag självklart inte sade det till henne. Det är fånigt av de övriga i huset att hålla på och gnälla på minsta skitsak och att skriva lappar som sätts upp i till exempel tvättstugan efter att någon inte städat istället för att prata med personen. Det är dock lika löjligt av henne att gång på gång göra saker som hon vet att de stör sig på istället för att visa sig villig att kompromissa lite. Hon kunde självklart inte godta det, utan verkar tycka att jag är en av "de andra i huset" nu bara därför.

Den stora frågan nu är alltså: skall jag knalla ned till henne och fråga om hon vet någonting? Med 99% säkerhet är det ju någon av hennes gäster som lagt sina långa, äckliga fingrar på den. Risken är dock överhängade att hon bara kommer att svara med att bli förbannad och fråga hur det kommer sig att alla i huset skäller på henne så fort någonting hänt. Jag är en smula konflikträdd, så det vill jag helst inte utsätta mig själv för. Kanske kan lägga upp det så att jag bara frågar om hon sett något, eftersom cykelstället står precis utanför hennes vardagsrumsfönster? Även fast jag inser att jag förmodligen aldrig kommer att se morsans cykel igen, vill jag ändå på något sätt att hon skall veta att någon av hennes bekanta snor cyklar utanför sina vänners hus. Om inte annat bara för att visa att det fan inte är ok att man skall bli tvungen att börja låsa fast grejer med kätting på sin egen tomt för att få ha dem ifred. Ja. Jag är riktigt upprörd.

Fortsättning följer...

Dagens:
Razorlight - Who Needs Love?