Det är såhär alla efterfester borde vara.

I fredags gjorde jag mitt första DJ-gig på länge - sedan Hultsfred, faktiskt (då räknar jag inte med spelandet på Kalles bröllop). Det var dock inte bara 2 band och jag som stod för kvällen underhållning på Raw. Störningsjouren var där också. Jag stötte på dem redan under årets Hultsfredsfestival, där de bland annat såg till att det gick rejält överstyr på backstageområdet - och nu var det alltså Raws tur att få sig en ordentlig dos dekadent vansinne. De dök upp utklädda till ett kringresande cirkussällskap, beväpnade med bland annat piskor, megafon och en hårtrimmer. Därefter satte de igång att hota folk till dans med piskorna och megafonen, kräva att få hälla glitter över de som stod i kön till entrén, snagga folk på dansgolvet (till det facila priset av tio kronor) för att sedan avsluta hela kvällen med att ta dansa i mer eller mindre avklätt tillstånd på bardisken under kvällens sista timme.

Det var dock inte förrän efter stängning det spårade ur totalt - då sparkade nämligen en spontan efterfest igång på gatan utanför, kompad av någon slags klezmer/jazz/ompa-ompaband (som jag aldrig fick riktigt klart för mig ifall de hörde till Störningsjouren eller var medlemmar i något av de två band som spelat under kvällen). Festen pågick till bortåt halv fyra och...ja, utan att avslöja för mycket kan jag väl säga att Störningsjouren gjorde skäl för sitt namn. Totalt vansinnigt och jag är fortfarande en smula överaskad att inte polisen kom och avbröt under nattens gång.

Igår kväll åkte vi ut till Elles syrra och hennes kille strax utanför Torshälla för att grilla och umgås med släkten Kuhlin - en ganska märkligt motpol till de utsvävningar man bevittnat den föregående kvällen.

De av er som nu undrar vad tusan Störningsjouren är hittar lite om dem här.

Dagens:
Någon av dem som spelades på fredagens efterfest.

B som i Baracuta.

Jag är en nörd på så många punkter - inte minst vad gäller kläder. Därför blev jag såklart alldeles till mig när jag snubblade på ett erbjudande om en Baracuta G9 som var alldeles för bra för att missa.

Baracutan är, för er som kanske inte vet det, ursprungsversionen av den jackmodell som idag brukar kallas för Harrington efter karaktären Rodney Harrington som ofta bar en sådan i den brittiska 60-talssåpan Peyton Place. Den tillverkas idag av alla möjliga märken; Fred Perry, Ben Sherman och Merc för att nämna några - men Baracuta G9 är alltså ursprunget.

Den har funnits sedan 30-talet, mer eller mindre oförändrad, har synts på en uppsjö rock- och filmstjärnor åren igenom och användes även flitigt av originalmods och skins i Storbritannien. För mig som älskar kläder med historia (i synnerhet om de är knutna till brittisk subkultur) är den såklart smått legendarisk. Jag menar, vi pratar om en jacka som burits av ikoner som Elvis Presley, James Dean, Steve McQueen, The Clash, Paul Weller, Madness, The Specials, Blur, Liam Gallagher och Pete Doherty - för att bara nämna några.

Och nu hänger alltså en på min hatthylla. Klart jag är nöjd.

Dagens:
Tom Waits - Clap Hands

Fotoblogg - Runaway bride...

...fast egentligen, som tur är för Kalle, är hon bara på väg till en bänk för att vila fötterna.

Fler av bilderna från Kalle och Fridas bröllop (som jag äntligen tagit mig tid att gå igenom nu) finns här.

Dagens:
The Beatles - All You Need Is Love

Den stora frågan är dock varför jag någon gång köpt soundtracket till Terror På Elm Street V.

I en passage på soundtracket till Terror På Elm Street V figurerar en musiksnutt som förföljt mig sedan den dag jag i unga år smög in på bio, trots att jag var för ung för att egentligen komma in, och såg filmen. Detta mystiska musikstycke har nämligen efter det dykt upp i de mest otippade sammanhang: reklamfilmer, tv-serier samt i ett antal billigare filmer jag sett- men hur mycket jag än letat runt har jag inte lyckats ta reda på vad det egentligen är. Jag har inte tänkt på det på flera år...tills idag, då jag råkade se Beastie Boys video till Intergalactic för första gången sedan den var en hit och rullade på MTV dagarna i ända och plötsligt insåg att där, i introt, var denna gäckande musiksnutt igen.

Det må verka smått insnöat i de flestas ögon, men jag kommer att bli vansinnig om jag inte får reda på varifrån den kommer ifrån början. Vem skrev den? Och varför är den med i så många sammanhang?

Nu kommer jag inte att kunna sova.


Dagens:
Det mystiska musikstycket från, bland annat, Terror På Elm Street V

Livin´ on the edge - eller "varför man inte skall modskitta sin scooter".

Igår, på vägen till jobbet, trillade den ena extralyktan av från min välpyntade P200:a. Den for in under framhjulet, gick i tusen bitar och studsade sedan rätt upp på bilen bakom mig. Som tur är klarade både jag och bilen bakom oss fint (trots att jag med nöd och näppe lyckades undvika att välta eller fara ut i fel körbana). Synd på den fina lyktan, bara. Numera är min modspråm en cyklop.

Livet som scooterist är farligt ibland.

Dagens:
Gene - Fighting Fit

www.nostalgi.com

Idag insåg jag plötsligt att för att komma till den delen av Rekarne-gymnasiet jag börjat jobba på måste man gå genom en korridor som utgör något av en milstolpe i mitt liv.

Runt -94, -95 (tror jag det var) gick en god vän till mig, Maxim, på Rekarne. Han berättade en dag exalterat att de fått en dator som var kopplad till internet där. Jag själv gick på St. Eskils Gymnasium som uppenbarligen inte låg lika långt fram på teknikfronten och där var det minsann inte snack om någon uppkoppling på det där internätet ännu, så jag blev självklart vansinnigt imponerad och nyfiken. Till min stora glädje lyckades sedan Maxim, som alltid varit bra på att snacka till sig saker, att via sin lärare i datorkunskap få tillgång till denna dator efter skoltid. Under en tid därefter spenderade vi så gott som varje eftermiddag instängda i det lilla, mörka rum där denna magiska maskin stod. Där utforskade vi varenda hörn och möjlighet av det då ännu inte så gigantiskt stora internet. Vi hängde i såväl svenska som internationella chattrum där vi lärde oss vad en "smiley" är. Vi kollade på personliga hemsidor mest bestående av hackiga animationer föreställande stjärnfall, där ägarna berättade att de hade två syskon, en hund och gillade att spela bridge på fritiden. Vi registrerade våra första mailadresser (faktum är att jag fortfarande har kvar min och kollar den då och då).

Föga anade jag då att jag idag, såhär en 15 år senare, skulle använda internet dagligen och att det på ett eller annat sätt skulle vara knutet till det mesta jag håller på med. Och ännu mindre att jag skulle jobba bara 20 meter från det lilla mörka rummet utan fönster som på den tiden bara innehöll en gammal skolbänk och en dator. Det är lustigt hur saker och ting tycks hänga ihop ibland.

Dagens:
Kraftwerk - Computer Love

Vi måste göra något åt modssituationen!

Så var det då till sist dags för Eskilsphenia att gå av stapeln. Vilsta Camping var platsen som gällde för uppsamling och i egenskap av arrangör tog jag det säkra före det osäkra och var där i god tid. Det var det dock ingen annan som gjorde - de första kom inte förrän precis innan 13:00 (vilket var tiden som sagts). Inget ovanligt i scooteristkretsar, direkt...
Därefter puttrade scooter efter scooter in och sist, ca halv två, kom hela Stockholm Mods Scooter Club - ett gäng originalmods från alla epoker, 60- 70- och 80-talet som ganska nyligen samlat ihop sig och börjat köra ordentligt igen på sina fullpimpade hojar. Riktigt kul!

Allt som allt var vi någonting mellan 30 och 40 scootrar som, efter det sedvanliga akutmekandet (Mike hade tappat sitt avgassystem strax utanför Strängnäs på vägen hit) körde kortege genom Eskilstuna, mitt under pågående stadsfest. Jag kan med glädje säga att vi fick ett och annat huvud att vända sig när vi kom smattrande för att sedan ställa upp oss längst med ån. Där fick förbipasserande hjälpa till att rösta fram årets snyggaste scooter medan vi minglade och poserade bäst vi kunde. Vann gjorde Göran Nordh och hans Lambretta LI serie 1:a från -59, men tyvärr var inte han på plats då vinnaren tillkännagavs på kvällen, så jag har fortfarande priset kvar hemma hos mig. Göran: hör av dig till mig. Du har en Lambretta-klocka att hämta!

När mat- och drycksuget började infinna sig efter någon timme eller så började folk droppa av. De flesta rörde sig mot Vilsta, där ganska många av deltagarna bodde, för att förfesta lite i goda vänners lag inför klubbkvällen på Raw som öppnade vid tio. I början var det bara vi från runnet där, men allteftersom natten fortlöpte droppade mer folk in och till slut var det riktigt bra drag på de två dansgolven. Bangarang Hifi såg till att folk rörde på fötterna till ska och old-school reaggae på stora golvet, medan Tony och Ronge såg till att det blev grym stämning till deras soulsinglar inne i loungen. The Streamers stod på scen, alla var glada (hoppas jag) och de flesta drack nog någon öl för mycket. Som sig bör. Själv var jag, föga överaskande, inte i säng förrän framåt halv sex.

På det stora hela är jag mycket nöjd och det känns skönt att det mesta klaffade. Några småproblem uppstod, men ingenting jätteallvarligt som tur är. Att samordna en sådan här grej må se ut som en barnlek på papperet, men när det väl börjar närma sig träffdagen inser man att det krävs en del jobb för att få allt att flyta. Förutom allt förjobb med band- och DJ-bokning skall kortegerutter läggas, omröstningsblanketter tillverkas, priser vaskas fram, affischer fixas, myndigheter informeras, utrustning ordnas, DJ:s köras till hotell med mera, med mera...Kul. Men rätt körigt. Jag förstår varför de flesta runs anordnas av en mindre arrangörstrupp och till nästa år funderar jag på att ta hjälp av åtminstone någon till. För det kommer garanterat att bli ett nästa år också!

Om någon funderar över titeln på inlägget är det helgens felhörning, som enligt uppgift skedde framåt natten inne på Raw. Vad som egentligen sades var "vi måste göra något åt matsituationen". Det första var betydligt mer passande i sammanhanget, om ni frågar mig.

Vi syns på Eskilsphenia 2010!

Lite bilder från dagen och kvällen finns här.

Dagens:
The Who - Substitute

Nu kör vi!

Solen skiner, Lambretttan är putsad och facebookmess efter facebookmess väller in i min in inbox om att folk från landet över hoppar på sina scootrar (eller i vissa fall packar dem på släpkärran) och beger sig mot Eskilstuna. Det är dags för Eskilsphenia 2009!

Klockan 14:00 (ca) anländer kortegen till Nybrobryggan i Eskilstuna - klockan 22:00 öppnar Raw där det är klubbkväll i samma tema som resten av dagen. The Streamers från Gbg spelar och bakom skivspelarna står Bangarang Hifi från Sthlm samt Tony och Ronge här ifrån Eskilstuna

Be there!

Dagens:
Secret Affair - Time For Action

Det är ju det jag säger - katter är onda.

Läste just på Aftonbladet om Keith Griffins, 48 år. Keith bor i Florida och har nyligen blivit åtalad då polisen beslagtog hans dator och fann att den var smockfull med barnporr.

Han själv hävdar dock, såklart, att han är fullständigt oskyldig. Enligt honom är det i själva verket hans katt som är boven i dramat. Keith gick egentligen ut på nätet för att ladda ned musik (är inte det också olagligt, för övrigt?), men begick misstaget att lämna rummet en kort stund. Då tog hans, uppenbarligen ondskefulla och perverterade katt, chansen att hoppa upp på tangentbordet och leka med musen varpå dryga 1000 barnpornografiska bilder som av en händelse laddades ned och sparades på hårddisken.

Det är så mycket som skulle gå att göra sig lustig över i den här historien att jag inte ens tänker börja (dessutom är det smaklöst att skämta om barnporr). Istället nöjer jag mig med att krasst konstatera: ännu en utmärkt orsak att hålla sig till hundar.

Dagens:
Eels - Flyswater

Två dagar in.

Två dagar har gått på nya arbetsplatsen. Det är egentligen för tidigt att säga något om hur det är, eftersom eleverna inte kommer än på ett tag - men första intrycket är bra. Trevliga jobbarkompisar i arbetslaget, bra stämning och så vidare...men det är en stor omställning att komma från en mycket liten grundskola med typ 250 elever och 30 anställda till ett gymnasium med närmare 1500 elever (när de väl börjat) och över 150 i personalen.

Det sämsta med jobbet hittills är att inte ha semester längre och tvingas ställa om dygnsrytmen till att gå och lägga sig i skaplig tid för att kunna gå upp och vara pigg på morgonen. Det bästa är att det tar mindre än tio minuter dit om man kör och ca 20 att cykla...om ens det.
Det mest spännande blir att se hur det går - på grund av diverse omständigheter, vissa utanför min kontroll - andra inom den, kan det bli allt från en termin till tre år.

Dagens:
Does It Offend You, Yeah? - We Are Rockstars

Mr. & Mrs. Smith.

Det är så de heter nu - Kalle och Frida.
Detta andra av de tre bröllop som skall bevistas i sommar var egentligen kanske det som är mest speciellt för mig eftersom jag och Kalle går way back, som man brukar säga. Och nog var det svårt att inte känna sig lite gråtmild under ceremonin i den tämligen gigantiska Vena Kyrka - belägen strax utanför Hultsfred. Jag kanske har en liten romantiker boende inom mig ändå, vad vet jag...men då det eminenta bandet (bestående av goda vänner och bekanta) spelade Coldplays Fix You (en låt jag i vanliga fall inte har så mycket till övers för) medan brudparet vandrade ned längst altargången var det inte långt ifrån att en tår rullade längst kinden.

Även den efterföljande bröllopsfesten var, såklart, lyckad och innehöll det mesta: skålar, många (och i vissa fall långa) tal, god mat, dans, ett grymt ihopsatt band (samma vänner och bekanta som spelade i kyrkan) samt den sedvanliga totala urspårningen framåt morgontimmarna. Jag var lite orolig över att det faktum att jag, förutom att fota lite, tagit på mig att DJ:a och att det kunde innebära att jag skulle få spendera stor del av festen bakom skivspelarna, men så blev såklart inte fallet. Framåt natten blev det istället fri tillgång till spelarna för de som kände sig manade, och ett rackarns ståhej. Allt avslutades stilenligt med bad i vandrarhemmets pool vid fem-tiden på morgonen innan vi stöp i säng.

Grattis Kalle och Frida. Tack för en grym helg.

Och just, ja - tack till Musslan som gladde oss alla med att blåsa 2.6 dagen klockan 12 dagen efter samt till Berra för att jag fick vakna till följande konversation runt 11-snåret:
Berra: Jag blåste just 1.1!
Frida (Berras flickvän): Hur är det möjligt så här dags? När slutade du dricka egentligen?
Berra: Typ vid halv sex tror jag...satt och drack bag in box-vin och tittade på när de andra badade.
Frida: Men vad fan...varför gjorde du det?
Berra: Jag ville väl bli fullare?

Dagens:
Coldplay - Fix You

Bröllopsdags...igen.

Imorgon bär det av till Småland för att bevista bröllop nr 2 av 3 den här sommaren. Denna gång är det Kalle (som här ovan syns i sitt alla mest smickrande ögonblick) och Fridas tur. Om det blir hälften så kul som svensexan kommer det att vara ett minne för livet...

Dagens:
Wave Machines - I Joined A Union

Kolla vilken snygg affisch!

Jocke är allt bra duktig, han. Ni kommer väl?

Dagens:
The Pixies - Caribou

T minus seven days and counting.

Om ganska exakt en vecka, det vill säga den 11:e börjar jag jobba igen. Förmodligen kommer inläggsfrekvensen här att öka en smula igen senast då - det blir liksom inte av att sätta sig och framför datorn och skriva när man är ledig. Då finns så mycket mer intressanta saker som tar ens tid och intresse i anspråk. Exempelvis att tälta på oskusten, lyssna på bra ny musik (samt bra gammal musik som är ny för mig), fota, läsa böcker, gå hem tidigt på morgonen från efterfest med goda vänner, grilla och allt annat man bör sysselsätta sig med under sommaren.
Det, och att spendera tid i garaget - något jag gjort väldigt mycket den sista tiden. Det är lite märkligt, egentligen; hade någon sagt till mig att jag skulle spendera hela dagar med kräla runt på ett kallt betonggolv mekandes med gamla motorer (och dessutom gilla det) för tio år sedan hade den taniga popkille jag var då förmodligen skrattat dem rakt upp i ansiktet.

Ändå är det där jag är nu. Så till den milda grad att jag, efter att nu ha fått min Vespa P200 besiktad, börjat åtgärda egentligen ganska obetydliga bara fel för att ha en orsak att meka. Jag har till och med bestämt mig för att trimma Lambrettan ordentligt för att ha ett riktigt vinterprojekt (nödvändigt - kanske, dyrt - jovars, roligt - absolut). Droppen blev idag när jag sprang på följande text, som förklarar vad olika verktyg är, och insåg att jag tyckte den var fantastiskt rolig:

1. DRILL PRESS: A tall upright machine useful for suddenly snatching flat metal bar stock out of your hands so that it smacks you in the chest and flings your beer across the room, splattering it against that freshly painted part you were drying.
2. WIRE WHEEL: Cleans paint off bolts and then throws them somewhere under the workbench with the speed of light. Also removes fingerprint whorls and hard-earned guitar calluses in about the time it takes you to say, "SH**!!!"
3. ELECTRIC HAND DRILL: Normally used for spinning pop rivets in their holes until you die of old age
4. PLIERS: Used to round off hexagonal bolt heads.
5. HACKSAW: One of a family of cutting tools built on the Ouija board
principle: It transforms human energy into a crooked, unpredictable motion, and the more you attempt to influence its course, the more dismal your future becomes.
6. VISE GRIP PLIERS: Used to round off bolt heads. If nothing else is available, they can also be used to transfer intense welding heat to the palm of your hand.
7. OXYACETYLENE TORCH: Used almost entirely for setting various flammable objects in your shop on fire. Also handy for igniting the grease inside a wheel hub you're trying to get the bearing race out of.
8. WHITWORTH SOCKETS: Once used for working on older British cars and motorcycles, they are now used mainly for impersonating that 9/16 or 1/2 socket you've been searching for the last 15 minutes.
9. HYDRAULIC FLOOR JACK: Used for lowering an automobile to the ground after you have installed your new disk brake pads, trapping the jack handle firmly under the bumper.
10. EIGHT-FOOT LONG DOUGLAS FIR 4X4: Used to attempt to lever an automobile upward off a hydraulic jack handle.
11. TWEEZERS: A tool for removing splinters of wood, especially Douglas fir.
12. TELEPHONE: Tool for calling your neighbor to see if he has another hydraulic floor jack.
13. SNAP-ON GASKET SCRAPER: Theoretically useful as a sandwich tool for spreading mayonnaise; used mainly for removing dog feces from your boots.
14. E-Z OUT BOLT AND STUD EXTRACTOR: A tool that snaps off in bolt holes and is ten times harder than any known drill bit.
15. TWO-TON HYDRAULIC ENGINE HOIST: A handy tool for testing the tensile strength of bolts and fuel lines you forgot to disconnect.
16. CRAFTSMAN 1/2 x 16-INCH SCREWDRIVER: A large motor mount prying tool that inexplicably has an accurately machined screwdriver tip on the end without the handle.
17 AVIATION METAL SNIPS: See hacksaw.
18. TROUBLE LIGHT: The home builder's own tanning booth. Sometimes called drop light, it is a good source of vitamin D, "the sunshine vitamin," which is not otherwise found under cars at night. Health benefits aside, its main purpose is to consume 40-watt light bulbs at about the same rate that 105-mm howitzer shells might be used during, say, the first few hours of the Battle of the Bulge. More often dark than light, its name is somewhat misleading.
19. PHILLIPS SCREWDRIVER: Normally used to stab the lids of old-style paper-and-tin oil cans and squirt oil on your shirt; can also be used, as the name implies, to round off the interiors of Phillips screw heads.
20. AIR COMPRESSOR: A machine that takes energy produced in a coal-burning power plant 200 miles away and transforms it into compressed air that travels by hose to an Pneumatic impact wrench that grips rusty bolts last tightened 70 years ago by someone at Ford, and rounds them off.
21. PRY BAR: A tool used to crumple the metal surrounding that clip or bracket you needed to remove in order to replace a 50 cent part.
22. HOSE CUTTER: A tool used to cut hoses 1/2 inch too short.
23. HAMMER: Originally employed as a weapon of war, the hammer now-a-days is used as a kind of divining rod to locate expensive parts not far from the object we are trying to hit.
24. MECHANIC'S KNIFE: Used to open and slice through the contents of cardboard cartons delivered to your front door; works particularly well on boxes containing upholstered items, chrome-plated metal, plastic parts and the other hand not holding the knife.

Somliga kanske tycker att det faktum att man finner verktygsnörderier likt de ovanstående roliga är ett utmärkt tecken på att det gått för långt. Jag är nog böjd att hålla med egentligen.

Dagens:
Johnny Dorelli - Arriva La Bomba