Än en gång har en helg i mitt liv passerat för att aldrig komma tillbaka. Och än en gång skriver jag ett ointressant inlägg om det.

Parksommar i Kolbäck i Fredagskväll. Trevligt sällskap och bra musik gjorde det till en mycket lyckad liten utflykt, trots att jag var chaufför. Säkert! överträffade mina förväntningar och visade sig vara fantastiskt bra live och Moneybrother levererade en galet kompetent show i vanlig ordning. Ja, jag vet att "kompetent" brukar likställas med "trist" i de här sammahangen, men i fredags bevisade att Anders Wendin med kollegor att så inte behöver vara fallet. De var både kompetenta och underhållande - även om en viss keyboardist ifrån min hemstad (inga namn nämda) såg ut att vara någon helt annanstans i tankarna. Imponerande, faktiskt...om jag stod på scen med ett så pass tight och svängigt band skulle jag verkligen få kämpa för att inte röra på mig.

Salem Al Fakir däremot...jag vet inte. Han var kompetent. Punkt.
Det vore dessutom skönt om han kunde bestämma sig för vilken slags musik han vill spela. Att gå ifrån ett hårdrocksintro till en souldänga för att sedan komplettera med någon slags riddarmusik känns enbart...jobbigt.

Kvällen höjdpunkt stod dock Sirqus Alfon för! De bjöd på en helt fantastisk show och fick mig att inse att ompa-ompa, toasting, breakdance och slapstick är ett vinnande -om än något otippat- koncept. Jocke har dock redan skrivit om dem på sin blogg, så vill ni veta mer får ni läsa den. Där finns även ett skönt filmklipp. Får ni chansen att se dem så ta den! Galet bra. Med betoning på galet.

Lördagskvällen spenderades i Ljekattens sällskap. Spenderade lite tid hemma hos honom (under vilken han var vänlig nog att bjuda på öl och drinkar, eftersom jag orutinerat nog glömt min systemetkasse hemma...guldkille, det där) för att sedan styra stegen till Blå där vi mötte upp Calle och dansade loss till Risky Bizniz-killarna. Trevlig kväll, om än inte så bra som jag hoppats. Dessutom var den så kallade "ljusshowen" inte mycket att hänga i julgranen. Den bestod mest av en hysterisk strob som gick upp och ned i intensitet och var på mer eller mindre non-stop. Jag gillar strobljus skarpt, men nu blev det lite väl mycket av det goda. Sedan må man kalla det "ljuskonst" eller "ett försök att skapa stämming"- jag kallar det "jobbigt".

Som avslutning på helgen gick jag och Elenor och såg Simpsons-filmen på Söndagskvällen. Ärligt talat hade jag förväntat mig lite mer efter alla översvallande recensioner man läst.
Missförstå mig inte nu - den var, såklart, riktigt kul. Bara inte så hysteriskt kul som jag trott.
Trots det var vissa scener så klart precis så genialiska som man hoppats på. Min personliga favorit var "spider-pig"-scenen. Ni som sett filmen vet nog vad jag menar...ni andra kommer att förstå.

Dagens:
Three 6 Mafia - Stay Fly (Det kvittar vad du säger, Calle. De spelade INTE den i Lördags)