I morse vaknade jag av att jag var törstig vid fem och kunde inte somna om efter det. Låg och vred mig till klockan sex, då jag slutligen kapitulerade och gick upp.
Nu, runt middag, är jag helt förstörd. Hoppas jag piggnar till framåt kvällen eftersom jag, Jocke, Apelmo och Maja skall på Parksommar i Hallstahammar ikväll.
Exakt en vecka har gått sedan jag senast uppdaterade. Av någon anledning har det inte blivit av...
Släkträffen i Lördags var en lyckad tillställning. Nästan alla barn och barnbarn med respektive på Mammas sida dök upp för att fira Mormors 75-årsdag något försenat. Tror både hon och Morfar uppskattade det riktigt mycket. Jag är så pass lyckligt lottad att de flesta kommer bra överens, något jag vet är långt ifrån alla förunnat. Dagens/kvällens höjdpunkt utgjordes av farsan som fortsatte dra skrönor och anekdotter trots att han blev stucken i läppen av en geting som krypit ned i hans ölburk. Framåt kvällen hade hans underläpp svullnat till sådana löjliga proportioner att han närmast påminde om JW Pepper - den amerikanske polisen som jagar Roger Moore i Bond-filmerna, ni vet...
Kul att träffa min kusin Micke också...som för övrigt inte ansåg att jag hade något att be om ursäkt för. Så vad drömmen jag berättade om i förra inlägget handlade om vette tusan.
I Måndags hade vi äntligen fått tid åt Qusan hos veterinären. Hon har alltid haft tandsten men den senaste tiden har det blivit värre och utvecklats till tandlossning, vilket hon så klart lidit av. Dels har det säkert gjort ont och kliat (vilket lett till att hon bland annat inte ätit ordentligt) dels har det sett för taskigt ut. Dessutom har hon haft andedräkt som en fiskbod.
Jag lämnade henne tidigt på morgonen och väntade där medan de sövde henne för att hon skulle hålla sig lugn. Vi bestämde att jag skulle komma tillbaks och hämta henne vid två-tiden. När jag checkade in i receptionen och sade att jag skulle hämta henne frågade sköterskan vilken hund det gällde. "Qusan - en dvärgschnauzer" svarade jag, varpå sköterskan sade (med irriterande gullig röst) "Ååååh...den lilla tandlösa!". Jag började ana oråd...
Visserligen hade veterinären förvarnat om att de skulle tvingas dra ut vissa tänder, men jag hade inte räknat med så många som 9 1/2, vilket det visade sig sluta med! Som tur är fick hon behålla huggtänderna, så det syns inte så mycket. Hon har även några tänder kvar bak i munnen och kan därför fortfarande tugga mat ordentligt. Som en följd av den masiva tandutdragningen var hon fullpumpad med lugnande och smärtstillande och minst sagt groggy...trots det grät hon när hon fick syn på mig - något hon så vitt jag kan dra mig till minnes aldrig gjort tidigare. Hennes tillstånd var egentligen sjukt komiskt, då hon vinglade fram till mig i sick-sack, men samtidigt var det jobbigt att se. Således tog jag med mig vovven hem tillsammans med ett recept på värktabletter och antibiotika.
Nu när hon återhämtat sig är det helt galet vilken skillnad det gjort...Qusan är som en ny hund. Hon vräker i sig torrfoder (utan att vi behöver blöta upp det som tidigare), biter tag i saker när man busar och verkar generellt sett piggare på alla sätt och vis. Hon har till och med börjat gnaga på sådana där hundgodisar som skall rensa tänderna (Dentastix). De vägrade hon röra förut...jag har trott att det berodde på att hon inte gillar att gnaga, men tydligen måste det ha haft att göra med tändernas skick. Usch.
Nåja. Nu är det fixat. Och som ren bonus luktar hon inte avlopp längre.
Dagens:
The Enemy - Away From Here
No comments:
Post a Comment