Det går bra nu...eller?

Tänkte ägna det här inlägget åt att beklaga mig för ovanlighetens skull.
Det har varit lite uppförsbacke på sistone...minst sagt. Det är svårt att sätta ord på exakt på vilket sätt det är jobbigt, men jag tänker i alla fall försöka.

Har ni någonsin haft känslan av att alla de där sakerna som skall vara roliga och glädjebringande någonstans på vägen blivit jobbiga och istället för att vara livsberikande snarare kväver dig?

Är fullt medveten om att detta i mångt och mycket är mitt eget fel. Jag är helt enkelt lite för bra på att ta på mig grejer i tron att det skall bli roligt att hålla på med, utan att tänka på hur jag skall hinna med allt. Funkar väl bra så länge man pluggar eller jobbar timmar, men när man dessutom skall jobba heltid blir det svårt att hinna med. Följden av detta blir att mycket av spontaniteten i vardagen försvinner eftersom man måste se till att strukturera upp all ledig tid för att vara säker på att hinna med allt man tagit på sig. Det där att sätta sig med gitarren ett par timmar på kvällen om man får lust går liksom helt bort, och till och med en fika eller utekväll måste planeras ett par dagar i förväg för att man skall kunna klämma in dem. Om sedan ett par av grejerna dessutom strular så blir det hela ännu rörigare...

Det är lite så det känts på sistone. Addera sedan till ekvationen att det är julrush nu och att man då, om man knegar i handeln som jag gör, mer eller mindre jobbar twentyfourseven. Då är det inte så roligt längre. Är ingen höjdare när det sista man tänker på innan man somnar är alla grejer man behöver hinna med och det första man tänker på när man vaknar är...alla grejer man behöver hinna med.

Å andra sidan kanske det bara beror på hur jag tänker kring det? Om jag bara tog ett par dagar till att verkligen ta tag i saker och ting, hårdköra och få dem ur världen, kanske det skulle kännas lättare sedan? Fast som det varit på sistone känns det som om något nytt dyker upp så fort man klarat av en sak.

Missförstå mig inte, nu. Det är inte så att jag går runt och är helt deppad och mår dåligt av det här hela tiden. Till och från, faktiskt till och med ganska ofta, känner jag mig glad och avslappnad. När man är ute i goda vänners lag, hör en bra låt eller bara går på promenad med hunden. Trots det har alldeles för stor del av min tid på sistone gått åt till att oroa mig över hur jag skall hinna med allt utan att helt försaka alla livets små spontana glädjeämnen. Jag vet inte...känns som om jag behöver göra en rejäl upprensning bland mina åtaganden. Ta tillbaka mitt liv från mitt liv...om ni förstår vad jag menar?

Ledsen att jag gnäller. Men ibland känns det bra att skriva av sig...och det här är en alldeles utmärkt plats att göra det på. Inte sant?

Dagens:
Madrugada - The Kids Are On High Street